Örkeneds socken bränns

Johan Gyllenstierna hade tidigt under året 1677 rest från socken till socken i såväl Blekinge som norra Skåne för att försöka hejda ”snapphaneriet” i de områdena.

Detta så kallade edkrävartåg, spelade i och för sig en stor roll när det gällde att försöka hindra ”snapphanarnas” framfart. Men trots det så slutade inte ”snapphanarna” med sina aktioner mot svenskarna.

Hot om utplåning av “snapphanarna”

Den svenske kungen Karl XI beslöt då, troligtvis efter samråd med Gyllenstierna, att visa både bönderna och ”snapphanarna” i Nordskåne att svenskarna menade allvar med hoten om att utrota alla ”snapphanar”. Så i mitten av april år 1678 beordrade Karl XI att Örkeneds socken, ett av de mest kända ”snapphanetillhållen” i nordöstra Göinge, skulle brännas och förstöras.

Välplanerad aktion med stor trupp

Aktionen mot Örkened planerades noggrant. Planen var att svenskarna skulle omringa socknen, och sedan skulle man gå till attack.
Inte mindre än 500 soldater, plus en mängd bönder, deltog i aktionen mot Örkened. Befälen såg till att soldaterna omringade hela socknen. Trupperna delades upp. En trupp marscherade från Osby, en andra ifrån Loshult och en tredje ifrån Broby. Dessutom kom det ytterligare trupper med soldater både söder- och österifrån.

Så fort de svenska soldaterna hade marscherat över sockengränsen till Örkened skulle de döda alla män mellan 15 och 60 år.

Stor förstörelse och brutalitet

På vägen fram mot Örkened förstörde svenskarna alla broar efter sig, och vid alla lämpliga flyktvägar placerade man svenska soldater som skulle se till att inga ”snapphanar” skulle kunna smita undan.

Redan innan marschen mot Örkened började hade ett kungligt brev lästs upp i grannsocknarnas kyrkor. I brevet befallde Karl XI att alla bönder skulle ansluta sig till svenskarnas aktion mot Örkened.

Alla män skulle dödas

Så fort de svenska soldaterna hade marscherat över sockengränsen till Örkened skulle de döda alla män mellan 15 och 60 år. Kvinnor och barn skulle de dock skona.

Utplåning av gårdar och bostäder

Alla gårdar skulle brännas ner, efter det att soldaterna burit ut allt av värde. Åkrarna skövlades också, men svenskarna var noga med att lägga beslag på all boskap.

Nästan alla gårdar i socknen utplånades på så vis, ett par stycken skonades dock: Lönsbodagården och Edemagården. På de gårdarna bodde några av byns mest förnäma personer, och deras bostäder skonades mot att de samarbetade med svenskarna. Det är möjligt att ytterligare några gårdar klarade sig undan svenskarnas skövlingar men det vet man inte riktigt.

Aktionen mot Örkened riktade sig mot hela socknen.

Förvarning räddade många liv

Vad mötte då svenskarna när de kom till socknen? Gråtande barn, och kvinnor som bad om nåd? Eller kanske män som hade beväpnat sig för att ta upp kampen mot svenskarna?
Nej, förmodligen gjorde de inte det eftersom nästan alla sockenbor hade hunnit fly undan. Mest troligen hade bönderna blivit förvarnade om vad svenskarna tänkte göra, och därför hade de kunnat sätta sig i säkerhet. Så gårdarna svenskarna kom till stod alltså många gånger tomma på folk.

Sockenborna flydde ut i skogarna

Förmodligen hade sockenborna, som kan ha varit runt 700 personer, flytt ut till de djupa skogarna som omgav byarna. Framtiden för de nu hemlösa bönderna var dyster. Många av dem anslöt sig till skarorna med fattiga och kriminella som höll till i skogarna, medan andra kanske sökte sig till friskyttarna.

Aktion i avskräckande syfte

Karl XI:s syfte med att bränna hela Örkened socken var att visa allvaret bakom dödshoten mot ”snapphanarna”, och att rensa socknen på dem. Men jakten på ”snapphanarna” drabbade denna gång inte bara dem, utan framför allt alla sockenborna. Vanligtvis brukade svenskarna inte straffa bönderna för ”snapphanarnas” tilltag. Men aktionen mot Örkened riktade sig mot hela socknen. Det märkliga är att på flera av gårdarna i socknen bodde svenska ryttare. På så sätt straffade svenskarna alltså inte bara de skånska bönderna, utan även ”sina egna”.

Hårt slag mot Örkeneds socken

Dessutom var det också så att hur kännbart straffet än var för varje familj som nu stod hemlös, så lyckades inte Karl XI med att utplåna alla ”snapphanar” i socknen. De allra flesta lyckades ju komma undan med livet i behåll. Trots det var det ett hårt slag mot Örkened socken som i början av 1680-talet bara hade hälften så många invånare som innan den dystra våren 1678.

Relaterade berättelser

  • 757_listing

    Laurentius Taagelykke

    En berättelse om det utanförskap man kunde uppleva om man valde “fel” sida, den danska eller den svenska. Texten belyser även förekomsten av “snapphanar” under 1600-talet och de motsättningarna som rådde efter unionens upplösning. Berättelsen utspelar sig i antingen Tåstarps eller Hjärnarps kyrka.

    Läs berättelsen

  • 793_listing

    Uggle-Per

    En skildring av ett krigshärjat Skåne under 1600-talet där värvning av “snapphanar”, hårda levnadsvillkor och bestraffning var vanligt förekommande. Berättelsen utspelar sig vid Loshult.

    Läs berättelsen

Källredovisningar

Litteratur

Blom, Arne K, och Jan Moen. Snapphaneboken. Vejbystrand 1987.

Fabricius, Knud. Skaanes overgang fra Danmark til Sverige. Lund 1955.

Rystad, Göran. Johan Gyllenstierna. Stockholm 1957.

Skansjö, Sten. Skånes historia. Lund 1997.

Åberg, Alf. Kampen om Skåne under försvenskningstiden. Stockholm 1994.

Digital media

Nationalencyklopedin multimedia. Malmö 2000. Sökord: ”Örkened”.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten