------------------------------------------------------------------------------
Kristina från Duvemåla
Music: Benny Andersson
Lyrics: Björn Ulvaeus
Book: Jan Mark + Lars Rudolfsson
Premiere: Saturday, October 7, 1995
------------------------------------------------------------------------------

Act I:

Duvemåla Hage

Kristina:
Sedan han lämnat Korpamoen
tar han stigen mot Bökevara
Bidalites vägskäl ser han snart
en halv fjärdingsväg är det bara

När han passerat Åleberg
ser han Kråkesjöns dunkla vatten
Åkerby har han bakom sig där ska dansas på lördagsnatten

Över grind och stätta har han svingat sig, nu är han nära
Fötterna är lätta
för han vandrar vägen till sin kära

Snart är han vid Sju bönders grind
Jag kan skymta hans vita krage
Snart med hans axel mot min kind
går jag i Duvemåla hage


Min Lust till dig

Karl Oskar:
Tre år har jag kommit hit till dig, Kristina
Aldrig med sån brådska som idag

Kristina:
Säg mig vad du menar!

Karl Oskar:
Jag får ta över gården, vi har ett hem,
vi kan skaffa oss kläder och föda.
Nu kan vi gifta oss...Om du vill ha mig...

Kristina:
Att jag vill ha dig, det vet du,
jag tänker ju knappast på nåt annat.
Skynda dig, du måste fråga min mor och min far
om dom ger oss lov.

Min man...
Du blir min man till slut
som jag så länge viskat för mitt inre
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag
för dit du går, går också jag

Min själ, min kropp har lust till dig
Din andedräkt som hettar i mitt öra
rymmer samma längtan som värker i mig
Min kropp, min själ har lust till dig

Bröllopsgästerna:
Året det är 1844 och Oscar I är kung
Friarn han är stolt och strävsam
och bruden är frisk och ung

Han har egen gård och är sin egen herre
blir aldrig nån husbondes träl
Ingen finns det som han tål så väl som henne
så nog ska det gå dem väl

Men än vill hon leka, än vill hon gunga
Ännu är barnet nära i hennes sinne Ja, än vill hon dansa, än vill hon sjunga
Ännu är barnet ifrån förr kvar därinne
Nils:
Sen du lärde dig att gylfen ska va öppen när man pissar

Märta:
Har du aldrig bett om råd, och nu har du ställt till mig bröllop
Utan att ens fråga oss!
Det går aldrig väl i längden med ett sånt egensinne!

Bröllopsgästerna:
Friarn har en gård och är sin egen herre
blir aldrig nån husbondes träl
Om än jorden som de ärvt är tung och stenig
och lotten är liten
med sju tunnland åker
så ska de nog lyckas
det ska nog gå väl

Kristina:
Minns du hur jag bad dig
Gå inte! Stanna ännu en stund!

Karl Oskar:
Men jag var tvungen att gå när det dagades...

Kristina:
alltför många gånger...

Karl Oskar:
just när vi låg i ditt rum och vi kysste oss trötta...

Kristina:
Kyssar och smek...

Karl Oskar:
Bara kyssar och smek...

Kristina:
Men nu är jag din hustru, och jag håller dig kvar

Båda:
Min själ, min kropp har lust till dig
Din andedräkt som hettar i mitt öra
rymmer samma längtan som värker i mig
Min kropp, min själ har lust till dig

Karl Oskar:
Sedan två år nu är kung Oscar på sin tron
Han har tillträtt Sveriges och Norges land
jag råder över Korpamoen
Jag är också krönt, kung i Stenrike är jag
Här är mina undersåtar, mina trogna:
Sten i skärvor, sten i rösen, sten i murar

Kristina:
Ge oss tjänlig väderlek
och bevara jordens gröda från fördärv
Gud, välsigna oss, ge oss korn och kärna
Fräls oss från svälten, genom Jesus Kristus, amen

Vänta lite...hör på mig...

Karl Oskar:
Är det något som är fel...?
Kristina:
Det är nåt jag grunnat på, på oss...och mat till barnen...


Karl Oskar:
Nu förstår jag ingenting...


Kristina:
Jo, jag menar bara att
om vi lär bli, så blev vi inte fler...


Karl Oskar
Du vill att vi ska säga nej
till kärleksgåvan alla våra dagar
Släpper jag dig nu så förnekar jag mig
Min kropp, min själ, min lust till dig


Båda:
Jag hör ditt hjärtas jämna slag
Mitt huvud mot ditt bröst i nattens timmar
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag
För dit du går går också jag

Ut mot et hav

Robert:
Gammal härsken sill blir det morgon, middag, kväll
Det blir blåsur mjölk, det blir hugg och slag,
det ska man tåla utan gnäll
Mitt i alltihop ska man känna tacksamhet
Alla drängar vet sin ställning, inga frågor
Medan bäcken här får rinna bort i frihet
tills den nås av havets vågor

Ut mot ett hav
går din vindlande färd
under en gren
längs ett snår
runt en krök
ringlar din fåra

Av egen kraft
kan du bana dig väg
orädd och fri
ingen rår
över dig lilla vatten

Ut i ett hav
ska du rinna en gång
Du ska flyta ihop med dess vågor

Och höga böljor ska lyfta skeppen
på breda skuldror mot himlens skyar
Du får resa till en annan värld
du som går, du som når till ett hav


Missväxt

Kristina:
Du ska väl inte skjuta skulden på vår Herre
Är det hans fel att du gör hustrun din med barn
Karl Oskar:
Men kära du...

Kristina:
Du klagar över att vår barnaskara
växer mer och mer, vi blir fler och fler
Det verkar som om du vill tro att allting bara är mitt fel
därför att alla liven kommer ifrån mig
Du går här tigande som om du förebrådde mig
så vad ska man tro

Karl Oskar:
Hur kan du tro jag klandrar dig
Jag är så glad åt våra barn
Det är just därför jag är ängslig
att det ska bli missväxtår

Kristina:
Älskar du mig liksom förr...
Karl Oskar:
Det kan jag lova att jag gör

Kristina:
Är det sant det som du säger
Karl Oskar:
Nämn en gång när jag ljög för dig

Kristina:
Nej, du har aldrig ljugit för mig
jag är bara dum och stingslig
menar inte allt jag säger

Karl Oskar:
Ingen finns i denna världen
som kan hjälpa oss, Kristina
ingen annan än vi själva

Kristina:
Älskar du mig liksom förr...
Jösses, det var andra gången
till på köpet på samma dag
Det känns mjukt och varmt inom mig
Sa du det för att vi trätte

Karl Oskar:
Om jag sa det av det skälet...?

Kristina:
Var det väl värt grälet!

Anna:
Titta far, vad jag har hittat
Den är död, den stackars ungen
ska vi också dö som haren

Karl Oskar:
Ja, det ska vi alla Anna

Anna:
Ska vi kanske dö imorgon?

Kristina:
Nej, det ska vi säkert inte
Ingen vet mer än Gud.

Karl Oskar:
Hon har förstånd långt före sina år
Min stora piga är ett märkvärdigt barn.

Kristina:
Och vart du går så ska hon följa dig!
Och du är stolt över det!

Karl Oskar:
I fjol var det våtår, nu är det torka
I fjol tog floden vårt hö, nu bränns det i solen
Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet
När Herrans väderlek gör att allt går om intet

Kristina:
Missbruka inte!

Karl Oskar:
Men vad är då detta, hö eller katthår
vart strå är spetigt och kort
man kunde räkna dom
och allt beror på Herrans väderlek

Kristina:
Så lugna ner dig!

Karl Oskar:
Du tog ju fjolårets hö
så ta också detta!

Kristina:
Du smädade Gud!
Gud tröste dig för det, Karl Oskar!

Tillskyndande människor:
Nu är det 1848 och i år har vi sett dystra järntecken i skyn

I vädret syntes dessa tecken hela vintern,
hela våren som var blåsig, snål och kall
Sen kom den torraste av tretti somrar
Från molnlös himmel glödde solen varje dag
Som gräset i hagen blev glest och livlöst,
som betet torkade bort, så sinade korna

På kullar och backar lyste det brunrött
som djurblod varslade det om hunger och nödslakt
Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet
När Herrans väderlek gör att allt går om intet

Kristina:
Så stursk och förmäten som du Karl Oskar
det vet jag ingen som är
Du verkar tro att du kan smäda Gud
och sen glömma bort det
Nu fick du straffet
Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade
Du fick som du ville


Nej

Kristina:
Under täcket har vi vilat
blåklintstäcket som jag sytt
Tusen nätter gav det värme när vi drömde våra drömmar
Fyra vårar har stått gröna
fyra höstar har nu flytt
sen den gången då jag sydde in mitt hopp i dessa sömmar

Om jag inte fallit ur min gunga, inte slagit mig i knät
inte bett om hjälp av Berta ifrån Idemo
Ja, då hade vi nog alfrig träffats, inte blivit ett par,
inte kunnat få en gård och reda oss ett bo


Då låg vi inte här tillsammans,
brudtäcket fanns till,
och då hade mina blåa drömmar inte blivit sanna.
Om jag inte hade gungat
den där dagen i April
Ja, då funnes inte Johan, inte Märta eller Anna

(Robert kommer)

Kristina:
Men käre milde Gud, hur är det?!?
Du är ju blodig hela du
Hur har du kunnat slå dig så fördärvad, vad har hänt

Robert:
Jag fick ett knytnävsslag i huvet
och det är inte första gången
Han tycker om att slå mig, husbonn, han har gjort det förr

Karl Oskar:
Det ska det satans fega kräket få betala!
Ja, jag ska visa honom vem han vågat slå!
En femtonårig pojk! Det är en skymf mot släkten!
Till honom ska du aldrig mer behöva gå!

Robert:
Om ni vill skicka mig tillbaka
så får ni binda mina händer
och köra bort mig på en vagn
Ett kreatur till slakt

Jag vill be om nå´t Karl Oskar

Karl Oskar:
Säg mig då vad jag kan göra för dig...

Robert:
Jag vill ha ut min arvslott ur gården
för jag ämnar mig till Nordamerika.

Kristina:
Nej!

Robert:
Jag kan förstå att du blev häpen nu, Karl Oskar

Karl Oskar:
Ja, mycket kunde man väl vänta sig från dig
men detta var någonting jag aldrig kunnat gissa
för samma planer, samma tankar finns hos mig!

Kristina:
......nej!

Karl Oskar:
I Amerika kan vi ha hästar,
kor och hönor
I Amerika kan vi ha ris och sockerbönor
Det vore väl nånting för dig

Robert:
I Amerika tar lagen
om man blir bedragen
kvinnornas parti
I Amerika är kvinnan
alltid härskarinnan
Stark och stolt och fri
Det vore väl nånting för dig

Kristina:
Nej! Det vore ingenting för mig!!!
Elaka ormar och krokodiler lär där finnas!
Dit vill du ta barnen!
Häromkring är det ingen som tänker flytta

Karl Oskar:
Någon ska gå först i alla företag i världen
Någon måste våga även om man sen blir hånad
Det är rent otroligt att vi går med samma tankar
Aldrig förr i livet har jag blivit så förvånad

Kristina:
Det är inte till nästa socken
och inte till nåt annat ställe i riket
till nåt annat land i vår världsdel du vill
Nej, till en ny del utav världen!!
Det kunde va gubben i månen, det gör ingen skillnad
Karl Oskar, du narras april!!

Karl Oskar:
Nej, jag har bestämt mig, nu menar jag allvar

Kristina:
Du må ha bestämt dig! Jag säger nej!

Robert:
I Amerika kan ni ha hästar, kor och hönor
I Amerika kan ni ha ris och sockenbönor
Det vore väl nånting för dig
Det vore väl nånting för dig

Karl Oskar:
I Amerika tar lagen
om man blir bedragen
kvinnornas parti
I Amerika är kvinnan
alltid härskarinnan
Stark och stolt och fri
Det vore väl nånting för dig
Det vore väl nånting för dig

Kristina:
Käre Gud...jag tänker på...
...alla skepp som gått i kvav...
alla lik som ligger där i havets djup...
Uppätna av val och av havsvidunder
Fräls oss från detta öde, Jesus Kristus, amen


Lilla Skara

Danjel och hans lilla församling:
Lilla skara, resan är farlig och lång
Men efter jämmerdalen når du till himlen en gång
Lilla skara, Gud är barmhärtig och vis
Efter din jordavandring går du i hans paradis
Gud ske pris! På det sälla Sions höjder får vi vila
Gud ske pris! Där all vår nöd förbryts i allra högsta fröjd
Där ska vi tacka Gud och jubla i himmelens höjd.
Gud ske pris! Frukta aldrig mera jordens överheter
Gud ske pris! För dit vi går, där får vi se Jerusalem
Där ska vi tacka Gud och lova att vi kommit
Hem till Sion, resan är farlig och lång
Men du ska komma, lilla skara till himlen en gång.


Aldrig

Ulrika:
Ni som gav mig gnistan
den som tände elden
där jag tänkte smida mitt svärd
Ni ger mig kraft igen

Elden som ni tände
brinner i mitt hjärta
Snart är varje känsla förtärd
Er ska jag alltid tacka
Här, ett liv i skuggan utav mig
Här finns ingen framtid alls för dig
Aldrig min dotter
ska du få lida
för att din mor är
prövad och dömd
Aldrig, ska min dotter höra skymford skrikas
bakom ryggen, tystas och förlikas
det lovar och svär jag
Aldrig, ska min dotter få se ögon vika
från sin blick som ogifta Ulrika,
Ulrika i Västergöhl

Stövlarna som trampat
Knogarna som knackat
Minnena av dem ger mig mod
Det ger mig kraft igen
Ni som gav mig hatet
det som alltid brinner
hett och underbart i mitt blod
Er ska jag alltid tacka
Här, ett liv i skuggan utav mig
Här finns ingen framtid alls för dig
Aldrig, min dotter
ska du få lida
för att din mor är prövad och dömd
Aldrig, ska min dotter få se ögon vika
från sin blick som ogifta Ulrika,
den fallna, fick göra
Aldrig.... Aldrig.....
såsom Ulrika i Västergöhl.










Kom till mig alla…

Kristina:
Han talar inte om nåt annat än Nordamerika...
Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger
Jag skulle irra kring som bortbytt, främmande och vilse
Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bli

Kristina och föräldrarna:
Och har du tänkt på om man flyttar så låmgt bort i världen
Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig
se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång

Karl Oskar:
Utan ände låg veteåkern jag såg på bild
Sädeskärvar, som havets böljor i talrikhet

Kristina och föräldrarna:
Visst kan det hända vi får svälta lite nu i vinter
Men nästa år blir säkert bättre, vi får äta upp oss då
och under tiden ska vi säkert klara oss på något sätt

Kristina:
Var är Anna!?!

Begravningsgästerna:
Kom till mig alla
alla som svälter
alla som fryser
Kommen till mig

Jag skall er föda
Jag skall er kläda
Er vedervicka
Kom till mig alla

Från andra sidan Oceanen
sändes en maning
Vi har jorden som ni saknar
och ni har mänskorna vi behöver
Här finns en fristad åt alla

Kom till mig alla
Alla som svälter
alla ni som fryser
Kom till mig alla

Enstaka droppar
blir till strömmar
Mäktig är floden

Kristina:
Gud gav ett par föräldrar ett barn att älska och vårda
och när de hunnit fästa sig vid den lilla tillräckligt
djupt så tog han henne tillbaka...

Begravningsgästerna:
Det förs ett bud från granne till granne
Ett bud som sprids i landskap och län
Ett frö som gror i mänskornas själar
och som växer där

Kristina:
Om Gud på fasta land vill lägga våra små i graven
då är de säkert lika trygga på det vilda havet...


Vi öppnar alla grindar

Prosten Brusander:
Ni vet väl ni båda, att landet ni far till
är fullt av bedragare, mördare och falska profeter Vet du det, Kristina, de lever i otukt
och ägnar sig ständigt åt ogudaktigheter

Robert:
Jag vill till ett ställe där husbönder saknas

Karl Oskar:
Ett land där mitt arbete ger mig säd att sända till kvarnen

Kristina:
Hjärtat mitt är tungt, men jag föjer min make
Jag tror att det kanske blir bättre så för barnen

Brusander:
Inom femtio år är det landet raderat från vår jord

Länsman, adjunkten och kyrkvärden:
Då finns Nordamerikas Förenta Stater ej mer i vår värld

Brusander:
Inom femtio år, ja, och sanna mina ord

Kristina, Karl Oskar och Robert:
Det finns inget herr prosten kan säga som hindrar vår färd

Utvandrarna:
Så kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Nu rör det sig i gråa stugor, det är bråda dagar
Så kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
I bondebygd som lydde oföränderliga lagar

Brusander:
Det passar dig, Danjel, att landet du far till
är fullt utav söndrare, svärmare och falska profeter Där, Ulrika, drivs man av sinnenas lystnad
och kropparnas njutning och andra vidrigheter

Danjel:
Jag söker ett land där jag fritt får bekänna apostlarnas Gud
Han som leder oss från himmelens fäste

Ulrika:
Jag vill komma bort ifrån bukpräst och horbock
ja, bort ifrån Sverige, från detta djävlanäste

Brusander:
Inom femtio år är det landet raderat från vår jord

Länsman, adjunkten och kyrkvärden:
Då finns Nordamerikas Förenta Stater ej mer i vår värld

Brusander:
Inom femti år, ja, och sanna mina ord

Danjel, Ulrika, Inga-Lena, Elin och Arvid:
Det finns inget herr prosten kan säga som hindrar vår färd

Utvandrarna:
Så kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
De första skeppen rullar redan i Atlantens dyning
Så kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
En rörelse har börjat, den har bara sett sin gryning

Den är trög och trevande i början, allt är obekant och nytt
Havet skrämmer många, ovissheten känns så tung
Allt det främmande är farofyllt, men hemorten den är trygg
Tvekan står mot dristighet och gammal står mot ung

Men kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Och världen ska förändras av det märkliga som händer
Så kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Vårt äventyr ska leva kvar i sagor och legender


Bönder på havet

Bönder på havet:
I vår hemort
såg vi skogar, berg och dalar
Här på havet ser vi bara
samma vatten alla dagar

Här på havet ser vi bara
samma vatten alla dagar

Kristina
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt

Karl Oskar
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt



Löss

Ulrika:
Hon beskyller mig, hon sa
att jag lusat ner vårt skepp
Ohyra, det säger hon,
har jag på mig, det är lögn
men hon själv är full av löss
Be mig om förlåtelse!
Be på dina bara knän!

Kristina:
Falla ner på knä för dig?
Hellre faller jag på knä
för Hin onde än för dig

Ulrika:
Hörde ni, hon hädade!

Danjel:
Kära söta, stilla er!

Ulrika:
Hon ska ta tillbaka allt
Jag har inte sett en lus
på min kropp den dag jag minns

Förr i världen hände det
Jag var en synderska
Men sen jag har fötts på nytt
genom Kristus är jag fri
Jesus hade inga löss

Medresande:
Jesus hade inga löss

Ulrika:
Varje lärljunge var ren

Ulrika och medresande:
med ett möjligt undantag

Ulrika:
Judas, den förrädaren…

Medresande:
Ingen vet om det är sant…

Ulrika:
…kan jag inte svara för

Medresande:
säkert var han full med löss

Ulrika:
Jag klär av mig naken, jag ska verkligen bevisa
att jag inte har en enda liten lusajävel på mig

Kristina:
Är du tokig! Ska du skämma ut varenda kvinna här, din gamla hora

Ulrika:
Du beskyllde mig, Kristina!

Kristina och Ulrika:
Du har ingen skam i kroppen!

Ulrika:
Inga-Lena, du ska vara mitt vittne.
Kom och titta efter i mina kläder.

Fina-Kajsa:
Appropå löss, är det nån som vet´at redit? Va?
Hur lusajäveln kom till?!

Sägnen säger att
Herren gick en natt
på vår jord, där mötte han en man
som tiggde och kröp och krälade

Resenärer:
Vad sa Vår Herre?

Fina-Kajsa:
Du kan reda dig
om du säger nej
till ett liv i lättja
Nej, det tror jag inte jag kan, sa tiggaren

Resenärer:
Se, det var värre!

Fina-Kajsa:
Nu din drönare, ska du få höra
Jag ska ge dig någonting att göra
Gud tog en näve grus i handen
och på tiggaren han kasta sanden

Fina-Kajsa och resenärer:
Kornen blev till löss, ja många tusen
för Vår Herre hade skapat lusen
Vips hade tiggarn sysselsättning
Klia, knäppa blev en livsförrättning

(Inga-Lena har undersökt Ulrikas kläder)

Ulrika:
Hör på Inga-Lena nu!
Såg du några löss på mig
Hitta du så mycket som
en förtvivlad liten gnet

Inga-Lena:
Det finns inga löss på dig

Ulrika:
Se! Där hör ni allihop!
Be mig om förlåtelse!
Be på dina bara knän!

Kristina:
Aldrig nånsin! Hör du det!!
Hellre hoppar jag i sjön

Ulrika:
Nu kan ni klä av varann
nakna, du och maken din!
Plocka lössen av varann
Du hör att jag är fri
Be mig om förlåtelse!

Kristina:
Ska jag tigga dig om nåd
du din gamla synderska!?!

Ulrika:
Om du inte lägger dig på knä för mig så lovar jag
att jag ska klösa ögonen ur dig din lilla fisförnäma hoppa

Kristina:
Du är grov och led i truten och det har du alltid varit,
men du skrämmer inte mig och…

Kristina och Ulrika:
du har ingen skam i kroppen!

Fina-Kajsa:
Dom kan också läggas på smörgås
och ges till en sjuk
som har tappat sin aptit
och han får genast den tillbaka
Ja, lössen kan smaka
som små, små karameller
När man…
biter kan man höra hur det smäller

Resenärer:
Är det sanning det som du berättar?
Fina-Kajsa:
Jag försäkrar er att lössen mättar

Fina-Kajsa och resenärer:
Sverige har illa ställt numera

Fina-Kajsa:
Även lössen börjar emigrera
Fina-Kajsa och resenärer:
Många kan förväxla lus med loppa
men en lus kan inte fås att hoppa
Löss!

Fina-Kajsa:
Sitter bara still och suger

Fina-Kajsa och resenärer:
Den som säjer löss kan hoppa ljuger

Fina-Kajsa:
Lusen kallas också ofta pippa

Ulrika:
Sådant otyg vill den sippa slippa

Fina-Kajsa och resenärer:
Men bleve gärna av med kräket
Gratis står man för login ovh käket

Nu ska vi bli fria
Klia, knäppa, knäppa, klia.
Löss!


Stanna

Karl Oskar:
Jag kan se ett fartyg
glida in i hamnen
ankra och förtöjas
Dimman har lättat

På det blöta däcket
står en liten skara
En man med ett spädbarn
på armen och två små
som klänger i benen
Jag kan se hur livet
skulle bli utan dig
Du måste stanna

Du som ger mig svaren
innan jag har frågat
dina ögon ser mig
som ingen annans

Du som alltid växer
så att allt förnyas
De läkande orden,
det ömmande hjärtat
den smekande handen
Jag kan se hur livet
skulle bli utan dig
Du måste stanna

Förlåt mig, Kristina!
Jag skulle ha lyssnat!
Du får inte lämna mig, kära!
Jag kan se hur livet
skulle bli utan dig
Stanna kvar hos mig
Stanna kvar hos mig
Stanna kvar hos mig


Begravning till sjös

Kapten Lorentz:
Jesus Kristus i nåd skall uppväcka...

Danjel och hans medsörjande:
Herren tager och Herren giver

Kapten Lorentz:
...dej igen på den yttersta dagen

Danjel och hans medsörjande:
Men vår Gud han ändå förbliver

Danjel, hans medsörjande och kapten Lorentz:
Herre! Vaka! Över denna mor och dyra maka



A Sunday in Battery Park

Spatserande amerikaner:
How do you do, how are you
It´s a beautiful day
Here in Battery Park
perfect, wouldn´t you say
You are well, I can tell
Nice to see you again
It´s been such a long time
See you soon then, my friend

That´s a wonderful dress
Is your mother all right
She was looking quite frail
at the concert last night
That´s the mayor, right there
Keeps his wife in the dark
´bout the money he´s lost
We all go for a stroll, no particular goal
On a Sunday in Battery Park

Danjel:
Inför Dej Herre jag krälar i stoftet
Tack för det lidande Du har beskärt oss
Rentvå mej, Fader, förlåt mej för högmodets synd

Fina-Kajsa:
Anders, min son, har blett rik i Amerika
Han har ett hemman, ett helt eget hemman
Slipstenen ska han ha, ackanemej, men jag tror aldrig
vi kommer fram

Robert:
Titta där Arvid, det skeppet du ser det ska gå till
Kalifornien. Det ska till guldfälten, tänk dej det Arvid,
tt gräva guld och bli rik!
Av alla skepp här i hamnen är Angelica det
enda jag kunde tänka mej att följa med!

Invandrarkvinnorna:
Se på den klänningen
och på den hatten där
Den var rent märkligt grann
Kjolen den kvinnan bär

Invandrarna:
Språket är helt förvrängt
är det nån som förstår Säjer dom nåt om oss
Man står här som ett fån
Trög och stum
hjälplös och dum

Spatserande amerikaner:
You are well, I can tell
Nice to see you again
It´s been such a long time
See you soon then, my friend
Look, the mayor himself´s
cringing to Mr. Clark
It´s a sight to behold
When we go for a stroll, no particular goal
On a Sunday in Battery Park

Karl Oskar:
Har du nånsin sett ett så stort äpple?
Jag fick det till skänks.

Kristina:
Karl Oskar…
Moget före midsommar…?

Johan:
Mor, kan vi inte åka hem nu?


Hemma

Kristina:
Jag minns en dag på Oceanen
emot oss kom ett ensamt skepp
Jag stod och tittade vid relingen
i skeppets akterstäv
fladdrade en fana
Där vinkade den svenska flaggan
Då tänkte jag att dessa män
och kvinnor där på skeppet far vår väg tillbaks
Vi seglar bort - de seglar hem

Hemma, var ligger det nånstans
Vem kan ge svar
Nu är det midsommar och dans
hos mor och far

En plats där jag får vara stilla
där ingen tränger sig inpå
Jag vill få skapa mig ett eget bo
för mig och för min man
och för våra ungar
Och tänk att äntligen få vila
få sova i sin egen säng
(till Johan)
Ja, vi ska ta dig till
en plats där du får stanna
du ska snart få komma hem

Hemma, var ligger det nånstans
Vem kan ge svar
Nu är det midsommar och dans
hos mor och far
Vägen vi färdas den bär bort
aldrig tillbaka
Hemma, var ligger det nånstans
Vem kan ge svar
(till Johan)
Ja, vi ska ta dig till
en plats där du får stanna
du ska snart få komma hem.


Från New York till Stillwater

Någon:
Danger! Watch you step now, stranger!

Talkör:
Poughkeepsie, Syracuse, Utica, Lackawanna,
Buffalo, Wyandotte and Erie

Konduktör:
White flag by day day
and it´s OK

Någon:
Danger! Watch you step now, stranger!

Konduktör:
White lamp by night
anf it´s alright

Fint folk på övre däck:
Waiter, cofee please!
Can you bring the cheese?
Pumpkin pie, oh me, oh my, oh
may I Mám, serve a slice of ham
No, I think I´ll try the rack of o´ lamb

Talkör från Lower deck:
Saginaw, Mackinac and Sandusky, Macatawa,
Manistee and Kalamazoo

Fint folk på övre däck:
Waiter, listen here!
Bring another beer!
Man, be quicker! Bring us liquer!
Chocolate cake and juicy steak
How I love that crusty bread you bake

Suffragetter:
Here´s to you!
Charming creatures wearing only silks and satin
Here´s to you!
Who come and go at leisure, when and where you please
you who make elegant embroidery, and live at your ease

Here´s to you!
Charming creatures who will go to ball and concert
Here´s to you!
You may all wear your pearls, your gaudy hat and coat
You can do everything, my darlings, but you cannot vote

Kaptenen:
All aboard now, all aboard now!

Talkör:
Sheboygan, Wabasha and Kewaunee,
Wausakee, Waukegan and Dubuque

Kaptenen:
All aboard now, all aboard now!

Danjel:
Gud visar vägen på vår färd i natt
tusen eldar har han låtit tända
Hemlandet är oändligt fjärran nu
ändå är vår resa ej till ända Gud har skapat jorden så
för stor för människan att förstå
Ett vet jag säkert, till vårt fosterland
ska vi aldrig mera återvända


Tänk att män som han kan finnas

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Tänk att män som han kan finnas
Lätt är handen som en kvinnas
när han rör sig genom huset
fyller kruset, tänder ljuset
Allt ska göras, allt ska hinnas
tänk att män som han kan finnas
En sån ädelmodig karl
Han gav oss husrum i natten
en hjälpande hand
på främmande strand

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Får vi hjälpa er diska och städa! Vi ber!

Pastor Jackson:
Beer is one drink I don’t have in store

Ulrika:
Står jag här i vägen!?! Jag är ledsen

Pastor Jackson:
Lesson for me, what for?

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Har ni får? Fly mig ullsaxen! Ge ‘an till mig!

Pastor Jackson:
Until May?? There’s not room for us all!

Fina-Kajsa:
Har ni ål?! Så låt oss laga den tillsammans, där är grytan nu sätter vi fart!

Pastor Jackson:
Fart?!

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Barska förmaningar och lander
fick vi av Brusander

Ulrika:
Här kan vi se en präst som lever som han lär

Kristina, Elin och Fina-Kajsa:
Du har rätt i det där

Pastor Jackson:
In Our Lord I trust

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Talar han om en trast?

Pastor Jackson:
Oh, and trust we must

Fina-Kajsa:
Åh, en trast i en mast!?!
Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Tänk att män som han kan finnas
Lätt är handen som en kvinnas
när han rör sig genom huset
fyller kruset, tänder ljuset
Allt ska göras, allt ska hinnas
tänk att män som han kan finnas
En sån ädelmodig karl
Han gav oss husrum i natten
en hjälpande hand
på främmande strand

Pastor Jackson:
If you’re hungry there’s more of the dear that I caught

Ulrika:
Han är kåt eller kär

Pastor Jackson:
Share a meal with me
what little I can offer!

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Offer, vad är det här?!?

Pastor Jackson:
Well, your hair is so pretty and
(pekar på sitt eget huvud)
I’m getting bald

Ulrika:
Ni är båld, käre vän, ni har mod

Pastor Jackson:
In the mood for dancing, and I would´ve like to ask you,
but I know that I never dare

Fina-Kajsa:
Var?!?

Kristina, Ulrika och Elin:
Barska förmaningar och klander
fick vi av Brusander

Fina-Kajsa:
Jackson predikar bibelns rätta innebörd

Kristina, Ulrika och Elin:
Må hans röst bliva hörd

Pastor Jackson:
We can trust Him and earn…

Ulrika:
Fick en trast hem en örn!?!

Pastor Jackson:
All his trust in turn…

Fina-Kajsa:
Fick hans trast en törn!?!

Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa:
Tänk att män som han kan finnas
Lätt är handen som en kvinnas
när han rör sig genom huset
fyller kruset, tänder ljuset
Allt ska göras, allt ska hinnas
tänk att män som han kan finnas
Varje hushållsgöromål
blir en symbol
för här är alla likar
är vad han predikar kvinna lika god som man
Man känner att han ger av sitt hjärta
En hjälpande hand
på främmande strand


Kamfer och lavendel

Kristina:
Här är ljussen, som jag stöpte, julen innan vi for
Här är duken, utav linne, som jag fick av min mor
Mina kardor och min ullsax!
Som en oväntad gåva, blir vart redskap,
som jag finner, här där minnema bor
Kamfer, och lavendel, det luktar hemma

Barnen:
Alla fina saker, min docka och min lergök

Kristina och barnen:
En kista utan botten

Kristina:
Att ösa ur
Här är plaggen, som ska skyla, oss i ur och i skur
Mina nystan, mina nålar! Dom kom med, en sån tur!
Det finns massor, kvar att finna, och jag tror jag kan lova
Någonstans här, nerigenom ligger sagor på lur
Kamfer och lavendel, det luktar hemma
Kamfer och lavendel, det luktar hemma

Barnen:
Alla fina saker, min docka och min lergök

Kristina:
En kista utan botten

Kristina:
Att ösa ur

Barnen:
Alla fina saker, min docka och min lergök

Kristina och barnen:
En kista utan botten

Kristina:
Att ösa ur


Drömmen om guld

Robert:
Vi svor att alltid hålla samman i Amerika, det minns du väl?

Arvid:
Det löftet gäller ännu!

Robert:
Jag ska berätta om min hemlighet för dig,
vi ska iväg och gräva guld i Kalifornien

Arvid:
Du vill att jag ska följa med…

Robert:
och när vi hittat nog så far vi hem igen
till gamla Sverige, köper varsin herrgård

Arvid:
det har inga smålandsdrängar gjort förut

Robert:
Lyckliga är vi som reste till den Nya Världen

Arvid:
Tänk på alla stackare som blivit kvar därhemma
Dom stannar i orten och tjänsten
sen dör dom i sin sotdöd en dag i en vrå
i en backstuga eller som inhyseshjon

Robert och Arvid:
Men så ska vi två aldrig sluta
Snart reser vi till Kalifornien där
ligger guldet och glimmar och väntar på oss!

Robert:
Ett nytt land långt borta…jag hör hur det kallar!

Robert och Arvid:
När isarna lossar då reser vi

Karl Oskar:
Du kan inte reda dig ensam så ung och så klen som du är.
Dina griller tar en olycklig ände

Robert:
Gräva guld är inte så tungt, det är tyngre
att flåhacka åker, för det är ett elände

Karl Oskar:
Du är bara arton, du klarar dig aldrig

Robert:
Du var bara fjorton den dan du lämna gården därhemma

Karl Oskar:
Det är sant, men det var i Sverige det hände

Robert:
Du var bara fjorton, och då fick du bestämma

Karl Oskar:
Efter regnbågen sprang du som barn,
och jag tror du gör det än.

Robert:
Alla rika män där borta dom har pisspottor gjorda av guld

Karl Oskar:
Du når aldrig fram, du får aldrig tag i den

Robert:
Där går alla och latar sig utan att känna nån skuld

Karl Oskar:
Så du tror att du ska hitta guld, att din lycka sen är gjord

Robert:
När jag återvänder ska jag dela med mig, för det är du värd

Karl Oskar:
Det går aldrig väl, ja och sanna mina ord

Robert:
Ingenting som du säger, Karl Oskar, kan hindra vår färd


Min astrakan

Kristina:
Allt är stilla, allt är bra
Du blev buren över ett hav
i modersvärme på din tusenmilsfärd
Gränslös trygghet fick du ha
tills du plötsligt kastades ut
I denna farliga, främmande värld

En gång ska du fråga din mor
hur det var, hur det blev att jag for
Finns den kvar den platsen nu
som var ditt hem, frågar du
All den tid, som mitt hjärta kan slå
finns den kvar, ska för alltid bestå
Bortom denna Nya Värld
som såg den födas, min vän
Där mognar äpplena än
Bortom en vid ocean
där står min astrakan


Act II

Överheten
Nybyggarna:
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten

Ulrika:
Jag var fyra år när jag såldes på auktion

Nybyggarna:
Med ett sånt förnedrande förflutet…

Ulrika:
Ensam och rädd, ett uselt fattighjon

Nybyggarna:
…skulle hon ångra beslutet!?!

Danjel:
Jag fick inte ge nattvard i min egen gård

Nybyggarna:
Överheten skingrade hans gäster
Danjel:
Här är jag fri att idka själavård

Nybyggarna:
Fri ifrån fogdar och präster

Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val?
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten

Fina-Kajsa:
När min gubbe dog, ja, då for jag hemifrån

Nybyggarna:
Med en slipsten över de sju haven

Fina-Kajsa:
Den skulle bli en gåva till min son

Nybyggarna:
Men han låg redan i graven

Karl Oskar:
Om jag ångrar nån enda sak så är det den…

Nybyggarna:
Jag tror jag begriper vad han menar

Karl Oskar:
…att inte jag flytta hit för längesen

Nybyggarna:
Han har fått nog utav stenar
Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val?
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten

Karl Oskar:
Kära Kristina, är något på tok?

Kristina:
Nej, bry dig inte om mig

Danjel:
Vi kanske ska sluta upp för idag
och vandra hemåt igen

Kristina:
Så jag bär mig åt…åh, förlåt mig allihop
Jag kan inte hjälpa att jag lipar

Karl Oskar:
Vår nästa bryggning…när du får se den
ska du minsann inte gråta

Kristina:
Men Karl Oskar…inte grät jag för att…


Ljusa kvällar om våren

Kristina:
Far och mor i grinden, då jag kom och tog farväl
Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ
Varje natt far jag tillbaka och vägen blir allt längre till
Landet Långt Bort ocg Längesen
där vi viskade förtroligt i skymningen
på bänken invid törnrossnåren
ljusa kvällar om våren

Karl Oskar:
Om du vill att Gud ska flytta dig tillbaka till Sverige
ja, då sträcker jag ut armen, håller kvar dig hos mig

Kristina:
Så du hörde vad jag bad om!

Karl Oskar:
Jag har frågat mig länge
vad du saknar och nu vet jag att du längtar tillbaks
Jag har spart nånting som jag vill du ska se

Kristina:
Längtar aldrig du liksom jag

Båda:
efter vårt gamla hem och våra kära

Karl Oskar:
Någon gång kan det hända
men de här får mig att minnas varför vi gav oss av

Kristina:
Annas skor...

Karl Oskar:
Våra barn ska tacka oss två en gång, Kristina
för att vi tordes flytta

Kristina:
Du menar det?

Karl Oskar:
Jag har ett förslag som jag tror kan trösta dig lite grand
Jag tänkte be att din far skickar hit
några kärnor från apeln där hemmavid
Här kan du sedan plantera ett träd
Det blir din egen apel

Kristina:
Våra barn ska aldrig känna längtans vånda och ve
Inga klara syner från mitt förgångna ska de se
De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i
Landet Långt Bort och Längesen
inte höra ljud av skratt i skymningen
som ekon ifrån barndomsåren
ljusa kvällar om våren


Präriens drottning

Harald:
Vad du väsnas!

Johan:
Det var ditt fel!

Lill-Märta:
Ska ni väcka mor!!

Karl Oskar:
Se så nu! Sluta bråka! Ta nu i här!

Johan:
Det är tungt!

Karl Oskar:
Du orkar säkert

Lill-Märta:
Här är kitteln!

Lill-Ulrika:
Jag vill också!

Dan:
Du är alldeles för liten!

Karl Oskar:
Ge mig grytan!

Harald:
Om jag hittar´n

Lill-Märta:
Tänk vad mor ska bli förvånad!

Alla barnen:
Hon kan nog inte tro sina ögon

Karl Oskar:
Hon har haft det för strängt nu ett tag,
den ska vara till hjälp, hon behöver den mer än hon tror

Lill-Ulrika:
Får jag putsa!

Dan:
Får du inte!!

Lill-Märta:
Kan du låna henne trasan!!!

Karl Oskar:
Hon är vacker!

Harald:
Vad hon skiner!

Johan:
Tänk vad mor ska bli förvånad!

Alla barnen:
Det är nästan som att hela köket
fylldes av ett särskilt ljus
Man kan tro att själva julängeln
har välsignat vårat hus
En kunglig och förnäm person
har blivit uppsatt på sin tron

Karl Oskar och barnen:
Präriens drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Detta ska bli vår bästa jul

Kristina:
Herremingud…Det är som himmelens härlighet!
Aldrig har jag sett en bättre spis
Och den är betald för givetvis?!?

Karl Oskar:
Präriens drottning har kommit för att stanna

Karl Oskar och barnen:
Gryta, kittel, plåt och panna
Detta ska bli vår bästa jul

(gästerna anländer till julfesten)

Kristina:
Kära vänner!

Karl Oskar:
Var välkomma!

Ulrika:
Vilket väder!

Gästerna:
Som det snöar!!

Karl Oskar:
Jag tar rocken!

Fina-Kajsa:
Vad jag fryser!

Kristina:
Här finns nåt som värmer opp dig!

Thomassen:
Se så mange pene jenter!

Abbot:
That´s a great stove, Mr Nelson!

Nöjd:
Jag vet dom som fryser värre…

Fina-Kajsa:
Här är hjortstek!

Ulrika (får syn på spisen):
Vad är detta?!!

Gästerna:
Man kan knappt inte tro sina ögon

Karl Oskar:
Hon är gjord av det finaste gjutjärn, som finnes…

Kristina:
…och Präriens drottning, så heter min spis

Gästerna:
Hon är vacker!

Fina-Kajsa:
Finns det stekplåt?

Danjel:
Detta hedrar dej, Karl Oskar!

Nybyggarna:
Det är nästan som att hela köket
fylldes av ett särskilt ljus
Man kan tro att själva julängeln
har välsignat detta hus
En samarit har hon sänt hit
till hjälp i dagligt släp och slit
Präriens Drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Här blir det bra att fira jul

Med en sån värdinna blir man liksom
herrskapsfolk på något vis
Inte ens på själva herrgår´n
i Kråkesjö finns en sån spis
En kunglig och förnäm person
har blivit uppsatt på sin tron
Präriens Drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Här är det bra att fira jul

Karl Oskar:
…nu sitter jag här på min ägandes marker,
här bestämmer jag ensam, nu frågar jag inte någon om lov

Nöjd:
Dina marker -Jag ska säja dig
vad en indian har sagt till mig
Man äger inte jorden
och vad man inte äger
det kan man inte sälja
inte heller köpa
Så marken där vi står
den tillhör inte dig
den tillhör alla

Karl Oskar:
Vad är det du står och säjer, är inte markerna mina

Nöjd:
Allt är taget från indianerna!

Karl Oskar:
Jag har köpt det! För en dollar och tjugofem cents per acre!

Nöjd:
Det var tjyvgods som du köpte! Tala tyst om dina marker!

Karl Oskar:
Jag har handlat enligt lagen…

Nöjd:
…som inte gäller indianer!!
Indianerna tvingades upplåta sin mark.
Och till vilket pris? En dollar för varje 20.000 acres.
En cent för 200 acres! Nelson!
Och kyss mig sen i arslet!

Kristina:
Han har vistats länge bland vildarna.
Vi får inte tillräkna honom!


Vildgräs

Karl Oskar :
Här fanns bara vildgräs
fanns bara bete
åt hjort och rådjur och älg Nu växer här vete,
och råg och potatis
all tänkbar gröda
Den vildmark som jag har plöjt
den ger oss föda
nog har jag gjort rätt för landet som jag röjt

En enahanda låt, en enda ton
en ödslig klang av spett mot sten på Korpamoen
den ekar i mig än om tröstlöshet
Om sån´t som varje fattigbonde vet
Stenen låg där som ett hån....

Karl Oskar och nybyggare:
Stenen kom man aldrig från

Och när jag slet för några magra strån
Då låg all jorden här i väntan på
sin brukare, till ingens nytta låg den så
- all orörd, fruktbar mark - sen skapelsen
tills så en dag det kom en man som var beredd att bruka den

Nybyggare:
Här fanns bara vildgräs
fanns bara bete

Nöjd:
Ni har fått allting gratis

Nybyggare:
åt hjort och rådjur och älg Nu växer här vete,
korn, råg och potatis
all tänkbar gröda
Den vildmark som vi har röjt
med mod och med möda
nu ger den oss föda

Jag synade mitt arv, min ödeslott
beströdd med sten och skärv var gården som jag fått
Min far han gav sin rygg och sina ben
åt denna tysta, gråa, grymma sten
När jag började förstå

Karl Oskar och Nybyggare:
att det aldrig skulle gå

Karl Oskar:
att klä och föda oss och våra små

Då låg all jorden här i orördhet
I väntan låg den djupa myllan, svart och fet
Den hade legat så sen skapelsen
det året då där kom en man på eftersommaren
och började att bruka den

Nybyggare:
Här fanns bara vildgräs
nu står här gröda

Nöjd:
Ni fördriver de röda

Karl Oskar och Nybyggare:
Nog är det rättvist att jag
får lön för min möda
Jag bröt mina åkrar
och körde plogen

Nöjd:
Hugga ner de kan de vita!

Karl Oskar och Nybyggare
Och varje stock i vårt i hus:
den högg jag i skogen
Att sträva och slita
en dag i sänder
det är en settlares lott
och jag har röjt och bräckt och plöjt och sått
och skördat och tröskat
mer än de flesta
jag har gjort rätt för min mark
jag gjorde mitt bästa

Karl Oskar:
Här fanns bara vildgräs...


Jag har förlikat mig till slut

Robert:
Jag har försonats med mitt öde
den lilla mänskan som är jag
Det var det svåraste och bittraste jag nånsin gjort

Och vad ska sedan kunna hända
Vad finns det kvar som hotar mig
För till mitt öde hör ju också livets slut, jag menar döden

Kristina:
Robert, vad du skrämmer mig!
Men jag tror jag förstår dig nu
Sjung nånting för honom, Märta!
Ta den där som du sjöng igår!

Lill-Märta:
Glada nu till skolan gå vi
läsa, skriva, räkna få vi
under våra lärotimmar
Ack, så låt oss nu då höra
Lyssna med uppmärksamt öra
Kunskap är en bättre gåva
än allt guld som glimmar
Robert:
Ska jag då strida mot Vår Herre
stå som förlorare till slut
Jag vet ju säkert att han vinner, så jag fogar mig

Och då kan döden inte nå mig
Då kan jag äntligen få frid
för när jag godtar döden
ja, då angår den mig inte mer

Kan du inte förstå
du får inte tro att jag förhäver mig
Allt är sant som jag sagt
Jag har förlikat mig till slut



Guldet blev till sand

Robert:
Han kom med mig när jag drog bort den våren
som en hund följde han mig tätt i spåren
Jag var glad åt hans sällskap när jag sökte Guldets Land
men Kristina, guldet blev till sand

Vi slet ont, ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad: Ta mig tillbaka!
Men jag vägrade alltid fast jag tvekade ibland
Åh, Kristina, guldet blev till sand
Han, som var min kamrat
han trodde mitt ord, fast jag redan då
såg, att längs denna väg
fanns knappast det jag ville nå

Över prärien kom vi till en öken Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar, när ens huvud står i brand
Åh Kristina, guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat
jag tog honom över land och hav
Ökenvinden har höljt ett täcke över hans tysta grav

Ur en stinkande källa drack han vatten
Han blev sjuk och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat då gled klockan ur hans hand
och, Kristina, guldet blev till sand
Åh Kristina, guldet blev till sand

Wild Cat Money



Kör:
Wild Cat Money
Wild Cat Money

Karl Oskar:
Ta tillbaks ditt skräp
Gör med det vad du vill
Du kan nyttja det när du går på dass
för det är allt de duger till
Så din bror är dum?
Är det det du går och tror!?!
Din bedragare!! Du är full med lögn
och du ska va min egen bror
Wild Cat Money
De var falska, pengarna du försökte lura på oss!
Wild Cat Money
Avskrädespengar!!
Hela rasket är inte värt en svensk styver!
Wild Cat Money
Tig din satans lögnare!! Förstår du…det är slut…
nu är det äntligen slut!!
Wild Cat Money
Ta mig fan…tiger du inte…
Jag ska täppa till lögntruten på dig!

Kristina:
Har du blivit ett vilddjur…Har du mist ditt vett…?
Ska du lyfta hand mot bror din,
ska du slå en som är sjuklig…

Karl Oskar:
Förlåt mig, Robert!


Ut mot ett hav

Robert:
Av egen kraft
kan du bana dig väg
orädd och fri
ingen rår
över dig
lilla vatten

Ut i ett hav
ska du rinna en gång
Du ska flyta ihop med dess vågor

Och höga böljor ska lyfta skeppen
på breda skuldror mot himlens skyar
Du får resa till en annan värld
du som går, du som når till ett hav


Vill Du inte gifta deg med meg

Nöjd:
Jag ska sluta jaga, vi kan flytta till St. Paul
minst en gång om året ska jag tvätta mig med tvål
Du får förestå vår köttbutik, Ulrika
Vill du inte gifta dig med mig?

Thomassen:
Du er rund om barmen, helt en kvinne i min smak
Når jag ser deg har jeg det vansklig holde ryggen rak
Hver natt skal bli et eventyr, Ulrika
Vil du icke gifte deg med meg

Abbot:
Du önskar dig ett hem
Jag önskar mig en husfru
Vi vill desamma, så låt oss då
slå påsarna ihop

De tre friarna:
Käraste Ulrika, allt du ber om ska du få
Jag kan ge dig mycket mera än de andra två
Inte kan du tro att dessa båda narrar
skulle kunna lyckliggöra dig
Vill du inte gifta dig med mig?

Nöjd:
Jag ska sluta jaga, vi kan flytta till St. Paul
minst en gång om året ska jag tvätta mig med tvål
Du får förestå vår köttbutik, Ulrika
Vill du inte gifta dig med mig?

Thomassen:
Du er rund om barmen, helt en kvinne i min smak
Når jag ser deg har jeg det vansklig holde ryggen rak
Hver natt skal bli et eventyr, Ulrika
Vil du icke gifte deg med meg?

Abbot:
Du önskar dig ett hem
Jag önskar mig en husfru
Vi vill desamma, så låt oss då
slå påsarna ihop

De tre friarna:
Käraste Ulrika, allt du ber om ska du få
Jag kan ge dig mycket mera än de andra två
Inte kan du tro att dessa båda narrar
skulle kunna lyckliggöra dig
Vill du inte gifta dig med mig?


Ett herrans underverk

Ulrika:
Dig kunde jag inte tåla
Högfärdig var du och fin
blängde på horan med rättfärdig dygdig min


Kristina:
Du var ett hot mot oss andra
Jag såg ju karlarnas flin
Kristina och Ulrika
Men ändå så skulle det ske ett
under med oss, för det är ett
Underverk
ett herrans underverk
att Han byggde oss en bro
Jag har fått en gåva utav dig
samma gåva som du fick av mig
Ett underverk
ett herrans underverk
det kunde väl ingen tro
Vänskapen till dig den har jag fått
om sent omsider
för alla tider
till tröst och glädje i stort och smått
Ett underverk
ett herrans underverk

Kristina
Nu har du hittat din kära
Nu är det dags att du får
det som jag fått alla lyckliga kärleksår

Ulrika:
Vad jag ska älska, Kristina!
Allt vad jag nånsin förmår

Kristina och Ulrika:
Med oss båda skulle det ske ett
kärlekens under, det är ett
Underverk
ett herrans underverk
Egentligen är de två
en som odlar åkrar på Guds jord
en som odlar sinnen med Hans ord
Ett underverk
ett herrans underverk
att det skulle bli just så
Kärlek, tro och vänskap har jag fått

Ulrika:
Om sent omsider

Kristina och Ulrika
för alla tider
till tröst och glädje i stort och smått
Ett underverk
Ett herrans underverk
Ett herrans underverk


Down to the Sacred Wave

Baptister:
Down to the sacred wave our Lord was led
Hallelujah! Jesus Christ, descending
into the river Jordan, bowed his head,
John the Baptist, bless his soul, attending
There he taught the solemn way
the holy rite was ordained that day
That´s where he bade his ransomed ones obey
Let the path of light be never-ending


Missfall

Ulrika:
Det komer an på dig vad som ska hända med din hustru.
Om hon ska leva eller dö

Karl Oskar:
Du skrämmer mig, Ulrika!

Ulrika:
Doktorn sa att jag ska skrämma dig
så mycket som jag kan
Av alla födslar som hon genomgått, och av sitt missfall,
har hon gått sönder och nu tål hon inte mer, sa doktorn
Nästa barnsäng den betyder döden för Kristina, var hans ord

Karl Oskar:
Nästa barnsäng…betyder döden..sa doktorn så…

Ulrika:
Han bad mig föra fram ett angeläget budskap till dig
Vill du behålla henne, ja då får du hålla dig ifrån din hustru
hädanefter, aldrig mera får hon bli med barn

Karl Oskar:
Det blir döden…för min Kristina…Min livskamrat…

Ulrika:
Hon ska bli kry igen, hon fick två sorters mediciner
Dom ska hon ta tre gånger dagligen och sedan ska hon äta
strävig kost och inte slita så förtvivlat som hon gjort
Han får ligga i stutabåset, den stackars karln

Karl Oskar:
Ska hon förmana mig? Vad tänker hon? Vad tror hon om mig?
Som om jag inte kunde klara att ta vara på min hustru
Varför står jag här och glor och varför blir jag inte arg
Den betyder döden…för min Kristina…Min livskamrat…

Ulrika:
Hon kan bli rask och kry igen, om du tar hand om henne
Men du får aldrig mera ställa till så att hon blir med barn
Du måste akta henne väl, det är på dig som allt beror


Du måste finnas

Kristina:
Du fördrev mig, Gud
från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
och det ödet finner jag mig i

Men Du tog mitt barn
och Du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det Du vill, vad ska jag tro...

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
att Du inte finns till, fast jag trodde på Dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om Du inte finns till, ja vad gjorde jag då

Nej, Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är - om - om jag bett alla böner förgäves
Om du inte fanns till, vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja, vem skulle skämka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden
Om Du inte fanns till...vem tog hand om mig sen

Nej, Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns



Här har du mig igen

Kristina:
Astrakanen
blommar nu för fjärde året
och till hösten ska min apel
bära frukt för första gången

Karl Oskar:
Stränga vintrar
ger välsignat milda vårar

Kristina:
Våren väcker allt till liv
Allting börjar om på nytt
Suckar har jag hört när du legat ensam
utan din hustru men…här har du mig igen

Kristina:
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt

Båda:
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt

Karl Oskar:
Du vet det lika bra som jag
det som du vill får aldrig hända
Snälla du, besinna dig

Båda:
Vi klarar varje svårighet i livet
Så länge du och jag får ha varann

Kristina:
Ingenting ska få stå i vägen

Karl Oskar:
Tänk på det som doktorn sa…

Kristina:
Tänk om doktorn hade fel! Sånt händer…
Här har du mig igen

Karl Oskar:
Nästa barnsäng
nästa gång är sista gången…

Kristina:
Gud har alltid hjälpt mig förr
Han ska hjälpa mig igen

Karl Oskar:
Söndrig inuti, just så sa Ulrika…

Båda:
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt

Kristina:
Det är Guds vilja, det vet jag,
att makar ska vara hos varandra
Vad du och jag än beslutar att göra…
Han gör med oss vad Han vill

Karl Oskar:
Släpp mig snälla Kristina! Innan det är för sent!

Kristina:
Du vill att vi ska säja nej
till kärleksglädjen alla våra dagar
Släpper jag dig nu så förnekar jag mig
Min kropp, min själ, min lust till dig

Båda:
Jag hör ditt hjärtas jämna slag
Mitt huvud mot ditt bröst i nattens timmar
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag
För dit du går går också jag


Red Iron/Hjälp mig trösta

Red Iron:
Man a nokaf ba tah
Ah na kan du na tah
Du gu i gång så na tu na bah
Ai-yai, yai-yai...
Ah ca ma na jew nass - pak i choo
I achius ma na jew nass - pak i
Yoo nas ben day ya teen choo
Ta shoo te - ta tanka!
A chiatta sa pia dinki
Pan dia pai a wacka di pai wacka tai wa
Ah-na din ki choo!!
Ai-yai, yai-yai...

Kristina:
Hör på mig, Karl Oskar
åtta gånger har jag varit med barn och tänk att varje gång har det gått lyckligt

Lika bra som då går det också
denna gången. Ängslas inte!
Du har ju inte gjort nåt illa
Att va samman med sin hustru
är ingen synd, så frukta inte!
Red Iron:
Ai-yai, yai-yai...
Ya ki li tink ta monta
Oh i wawan nu chinchi gång ta
A hi nanta du naska fachin kanta?!
Wakan tanka!!
Ai-yai, yai-yai...
Wakan tanka wawas ni ta wa yoos i porkha
Jay i nokapoos mai ni choos pay noo narka
Tu joos neeta!
Tu joos neeta makah-bah tu boon gan jew
Chianta!
ha-ha-ha! Chianta!
He-ed dwes di acachoo! - hu!!

Kristina:
…värre än jag fruktat, aldrig såg jag
honom så förskräckt och så skakad
Käre Herre, hjälp mig trösta
ge mig hjälp att ta bort hans ängslan
Ingenting jag säger hjälper
Han ser allt som sin skuld, sitt ansvar
Jag ska göra allt jag orkar,
men Gud, jag är så trött och kraftlös


I gott bevar

Kristina:
En gång var jag rädd för mörkret
men det är jag inte mer
Dagar, nätter, det gör ingen skillnad
jag är trygg vad som än sker
Du vakar över mig
Men jag kan lova dig
Om allt rämnar runt omkring oss finns vår kärlek kvar
Den har inget slut, du och jag, vi mötas åter
och du ska alltid minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar

Karl Oskar:
Du är febrig, du yrar än!
Se, jag har plockat ett äpple till dig
Den bär frukt första gången, din astrakan

(Hon luktar på äpplet)

Kristina:
Minns du Duvemåla hage
där jag väntade på dig
Invid grinden ska jag stå och vänta
tills du åter är hos mig
Och tiden ska stå still
För alltid om du vill
Inatt ska en stjärna tändas,
den ska skina klar
den lyser dig väg, du och jag, vi mötas åter
Beskyddet av en ängel som står vakt
det vet du att jag har
Jag vill att du ska minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar



Top