Arlanda vann i finaldebuten!!
  Text & Foto: Garry Nilsson

030920: Så fick han rätt då... han, Vince Lombardi. Defense wins championships. Och sällan har väl det talesättet stämt in så bra som på årets SM-final. 14-7 (6-7) blev det för Arlanda Jets mot Carlstad Crusaders och det var defensiven som gällde för bägge lagen, från början och till slut. Med Carlstadögon hade kanske det gott vägen ändå... men så fanns HAN ju där.... han, Johan Engstrand!!!

Först som sist, det var knappast nån propagandamatch för den nytillkomne åskådaren. Dvs han, som likt denne skribent, hoppas att få se spektakulära pass-spel och långa explosiva avancemang. Näe, ska jag vara helt ärlig, vilket jag brukar vara, så tycker jag att finalen verkligen var sövande trist.

Ok, ok, innan ni nu i vild aggression kastar er över tangentbordet och skriver arga kommentarer i gästboken, så låt mig fortsätta en liten stund till. Jag tycker nämligen att det var en otroligt spännande match också. En kamp, med stort K, som inte avgjordes förrän i de sista självande minuterna. En sån match är aldrig fel... men like en 0-0 match i soccer, så behöver man inte älska den för det! Och samtidigt, som en vän sa, "Inte ens Spielberg kan göra underhållning av det här TV inslaget". Jag kan tyvärr bara instämma, samtidigt som jag tycker det var underbart kul att SVT 24 var där och filmade.

Nåja, nog med det negativa. Man ska ha klart för sig att matchen bjöd på en mängd bra defensiva prestationer. Och det rådde ingen som helst tvekan om att Arlandas seger var helt välförtjänt.


Jets linje håller tätt mot framstormande
Carlstad försvarare och ger Stefan
Axelsson (#8) utrymme,

Samtidigt undrade man dock ett och annat när det gällde Carlstad. Johan Larsson startade som QB... Redan efter tre spel haltade han kraftigt. INGEN kunde undgå att så att Johan, vars kvicka ben är hans stora styrka, inte var något hot på marken. Han hade till och med stora svårigheter att ta tre steg bakåt för att försöka passa bollen!! Varför chansade man då med honom? Desperation? Övermod? Jag vet inte, hur som helst, det höll inte.

Jets gjorde "som vanligt"
För Jets det var det mycket enklare. Det var ju bara att göra som vanligt. Lagets första drive genomfördes på klassiskt maner. Spring, spring, spring... Och sprang gjorde Johan Engstrand, rakt upp i mitten för ett 50 yards avancemang, när Crusaders försvar mangrant koncentrerat sig på QB Stefan Axelsson. Visst, Jets utförde spelet alldeles utmärkt, men nog borde väl Carlstad varit förberedda på det? Arlanda har ju gjort samma sak, match efter match. Nåja, Johan Engstrand fick sen välförtjänt avsluta driven genom att ta bollen in i endzone och Jets var i ledningen efter fyra minuters spel.

Redan här kändes det som om Arlanda hade kopplat ett psykologiskt övertag. Det såg tvehågset och lite darrigt ut på de flesta håll hos Karlstad pojkarna. T.o.m. rutinerade Kalle Flognman "vek" sig, i kamp med Arlandas DB''s i något som såg ut att vara en solklar TD för Crusaders. I stället var det den i laget sist tillkomne, Colon McNeal som tände de tillresta Karlstad supportrarna. Sedan lagets defense skärpt till spelet, så fick McNeal utrymme på en puntretur. PANG!! 80 yards blev det och Carlstad var i ledningen efter nio minuters spel, 7-6.
Men sen hände det inte mycket mer och matchen blev precis så som de flesta förutsagt. En defensiv kamp, där lagen fick kämpa till sista blodsdroppen för varje first down. Carlstad hade dock ett visst övertag, framförallt när det gällde fieldposition, men några poänglägen ville det inte bli. Bästa chansen att dryga ut ledningen hade man i slutet av första halvlek, men, Crusaders stoppades, och närmare en ett misslyckat fieldgoalförsök (ett misslyckat snapp) kom man inte.

Johan fick halta av

Än värre för Carlstads del, var att Johan Larsson nu tvingades halta av planen och ge plats för Martin Svensson (alternerande med McNeal). Kanske var det just där som matchen avgjordes, för det hade ju ändå varit just Johan som varit den ende som verkligen satt myror i huvudet på Jets defense under lagens möten i serien.

Om Johan var livsviktig för Crusaders, så gällde samma sak med namnen Engstrand för Jets. Första halvlek gav inte många yards för övriga, oavsett om man hette Axelsson, Sanches, Winberg eller Sehlan. Det var Johan Engstrand mot Carlstad, så enkelt var det!!

Andra halvlek blev den första lik. Carlstad hade en bra möjlighet i början, sedan Tracey Gere fångat en "anka" från Stefan Axelsson, men Jets defense fortsatte sin outröttliga match mot guldet. Sakta, men likafullt säkert, började man också trycka tillbaka Crusaders och kampen om fieldposition gled alltmer över i Arlandafavör.


Finalens särklassige MVP.
Johan Engstrand i Arlanda
(174 yards, 2 TD och 6 tacklingar)


Engstrand gjorde allt!

Poängsnålt alltså och stundtals riktigt tråkigt var det, att se laget gå tre och ut. Men sen fanns han ju där igen då, HAN, Johan Engstrand. Totalt sprang han för 174 yards denna dag, och när laget TILLSAMMANS endast skapade 320 offensiva yards, då förstår ni hur viktig han var denna dag. Att det var han som gav Jets ledningen, fem sekunder in på den fjärde kvarten, var det då knappast någon som förvånades över. Mer förvånande var kanske hur karln kunde orka så mycket. Han tillhörde dessutom en av de allra bästa defensivt i Jets!!

Det var nu ett alltmer desperat Carlstad som tvingades chansa för att skapa någonting. Men gång på gång möttes Martin Svensson av en vägg av Jets spelare. Samma sak var det när Colon McNeal vikarierade som QB. Denne var visserligen lite rörligare, men han fick aldrig någon tid att hitta fram med några passningar. Visserligen var han själv nära att ge Crusaders utmärkt fieldposition vid två tillfällen då Svensson stod vid rodret, men Jets försvar, och främst Daniel Lundqvist, höll tätt.

I slutskedet fick Crusaders en sista chans att försöka kvittera och eventuellt avgöra matchen till egen fördel. Men med tre minuter dog det sista av det tillresta supportrarnas hopp. En kraftfull sack stoppade Carlstads drive... Vem det var? Ja, ni förstår nog... Johan Engstrand!!

14-7 för Arlanda Jets som därmed tog sitt första SM-guld på seniorsidan. Mycket välförtjänt, med tanke på hur hårt föreningen jobbat genom åren. Motståndarna Carlstad (som de sista året tagit över Jets roll som dominanter på juniorsidan) får ladda om batterierna och försöka komma tillbaks nästa år.

Bäst på plan, ja, sällan har väl en jury haft ett enklare jobb. Johan Engstrand var helt outstanding. Visserligen var det många som var bra för Jets denna dag och jag avstår helt från ytterligare spelarkritik, då det var kollektivet Jets, som tillsammans med Engstrand vann matchen.

Karlstadlaget var väl något av en besvikelse. Det kändes helt enkelt inte som om de var redo för match. Många hängde med huvudet i ett tidigt skede och man har en hel del att fundera över, i spelarbussen hem. Daniel Jansson var annars mannen för dagen i Crusaders, även om likaledes duktige Tracey Gere snodde åt sig priset som lagets MVP. Offensivt lämnade man dock mycket i övrigt att önska, ty det var inte enbart Arlandas defense som gjorde dem dåliga.

Poäng C: Colon McNeal 6, P-A Forsman 1
Poäng A: Johan Engstrand 14

++ Johan Engstrand A
+ Magnus Axelsson A, Per Fridberg C, Daniel Jansson C,

Domare: Team Kickert ++++

Matchstatistik