Klister-Karlsson

Han hette egentligen Axel Robert Karlsson och var född i Sollefteå den 19 mars 1892. Till Örebro kom han 1915 för att bli skofabriksarbetare.

Han låter dock inte tala om sig förrän den 25 april 1917. Just den dagen hölls en stor hungerdemonstration i Örebro, som samlade cirka 10 000 deltagare. Alltså en enorm manifestation inte minst med tanke på att Örebro vid den tiden endast hade lite drygt 34 000 invånare.

Två arbetartåg strålade samman på Järntorget och därifrån avmarscherade demonstrationen till Stortorget, där borgmästaren och ledamöterna i livsmedelsnämnden uppvaktades. När själva demonstrationen var slut hoppade Axel Karlsson upp på den nedre rådhustrappan och skrek: ”Jag tror att vi har en del otalt med landshövdingen!” Landshövding Bergström var nämligen ordförande i länets brödreglerings- och fördelningsnämnd, i spannmålsbyrån och sockerbyrån.

Hundratals personer gav sig därefter iväg mot slottet och även om demonstrationen hittills gått lugnt tillväga, så rådde nu närmast upploppsstämning.

Enligt polisrapporter från händelsen utpekas Axel Karlsson som ledarpersonen och omtalas som såväl syndikalist som ungsocialist: "En såsom syndikalist känd yngling, skofabriksarbetaren Axel Robert Karlsson, hvilken tycktes vara ledaren för de demonstrerande..." och i en annan polisrapport står det: "Som synbart ledare för dessa fann jag genast vara en förut väl känd ungsocialist vid namn Axel Robert Karlsson".

Några dagar efter händelserna väckte Axel Karlsson också "allmän förargelse" på Järntorget genom att skrikande sälja Folkets Dagblad Politiken: "Köp Politiken! Arbetare- och soldatgarde bildadt i Stockholm i går!"

Senare skulle man ställa "uppviglarna" till ansvar för händelserna vid slottet. När Axel Karlsson fick reda på att han var eftersökt av polisen flydde han till Köpenhamn. Hur lång tid han levde i exil är okänt men i november 1920 fanns i tidningen Syndikalisten (nr 88 - 6 november) en notis införd av Kumla LS:

"Se upp med skojaren.
Vi vilja härmed varna alla organisationer och kamrater för en person Axel Robert Karlsson, född den 19/3 1892 i Sollefteå. Nämnde herre lyckades erhålla medlemsbok i Kumla L.S. varefter han skojat upp en hel del både medlemmar och utomstående på ansenliga penningbelopp. Då vi på goda grunder antager att han kommer att fortsätta sin skojartrafik på andra platser vilja vi härmed fästa kamraternas uppmärksamhet på honom och torde han överallt där han uppträder bemötas efter förtjänst."

1920 befann sig Axel Karlsson förmodligen i Stockholm. I ett nummer av tidningen Vi (10/5 1957) berättade nämligen journalisten, Elis C:son Flodh [1894-1974] om den krets av människor som brukade träffas på kafé Fällan i Stockholms folkets hus under år 1920:

"Den äldste i laget var Gustav Hedenvind-Eriksson, som redan gett ut ett flertal böcker - Ur en fallen skog, En dröm i seklets natt och andra. Hedenvind hade rest vida omkring, hade mycket att förtälja och vi lyssnade gärna till hans lågmälda funderingar. De lyssnande utgjordes av Ragnar Holmström, Eyvind Johnson och skrivarn. Vi hade också besök av Georg Högberg, som så småningom blev målare, och Axel Karlsson, som startade välkända Karlssons klister." [Här citerat ur: Lindberger, Örjan: Norrbottningen som blev europé - Eyvind Johnsons liv och författarskap till och med Romanen om Olof. Bonniers, 1986, s. 64]

Av Flodhs formulering att döma, så ägde de här kaféträffarna rum innan klistertillverkningen hade kommit igång. Det stämmer i så fall med vad förre journalisten på Örebro-Kuriren Björn Widén skriver i boken: Glimtar av mitt Örebro (1998):

"I ett kök på Klostergatan i Örebro blandade Axel Karlsson för första gången till sitt klister. Han blandade i en tvåliters mjölkkruka och fyllde att antal tuber (...) Det här hände en vacker vårdag år 1922" (s. 31)

Enligt Björn Widén fick Axel Karlsson idén till klistret redan som fjortonåring, då han vikarierade som biografmaskinist. När filmen gick av användes bananolja för att foga samman filmen. Axel upptäckte att man kunde lösa upp celluloidfilm i bananolja och få ett utmärkt klister. Bananolja är en s k ester framställd ur ättikasyra och amylalkohol och den korrekta benämningen på bananolja är Isoamyl acetat.

Det kan vara värt att notera att den nuvarande tillverkaren av Karlsons Klister, på sin hemsida uppger att det ursprungliga klistret tillverkades av "filmrester från Svensk filmindustri som smältes ner med aceton". Det är kanske information som de tillhandahåller för undvika eventuell "hemmatillverkning" av originalklistret?

Widén vet också att berätta att den mer fabriksmässiga tillverkningen av klistret startade i Stockholm i en lokal intill pannrummet, i - just det - folkets hus. Tillsammans med kompanjonen Olof Olsson [1899-1978] genomförde Karlsson en mycket framgångsrik marknadsföring i Stockholm och mest berömd är historien om den sandwich-försedda åsnan Peppo som bar texten ”Alla använda Karlsons Klister utom jag, ty jag är en åsna”. Genom en smart kupp på Norrbro lyckades de få åsnan filmad av SF, som sedan visade filminslaget i SF-journalen på sina biografer landet runt. Den här anekdoten finns i flera versioner och återberättas förutom av Björn Widén, också av bl a Helene Sjunnesson i uppsatsen: Hur ”svensk” är Kalles kaviar? Industriprodukter som nationella symboler (Ur:Silvén, Eva & Isacson, Maths, red. Industriarvet i samtiden. Nordiska museet/Samdok 1999)

Under 1925 arbetade Björn Widéns far, Sven Widén [1900-1991] åt Axel som marknadsförare och säljare av skoputsmedlet "Skona Skorna".

Enligt Björn Widén överlät Axel Karlsson hela verksamheten till sin kompanjon, som förövrigt hade bytt namn och hette Olof Klärre. Själv åkte Karlsson till USA, där han snabbt gjorde sig en förmögenhet. Han gifte sig med den svenskättade flickan Rosa Christina och i likhet med kompanjonen ersatte Axel sitt son-namn och kallade sig istället Axel Brodda. Vid börskraschen 1929 förlorade han sin förmögenhet och återvände till Sverige och samarbetet med Klärre.

Börskraschens år 1929 utgav Eyvind Johnson sin roman Kommentar till ett stjärnfall. I romanen förekommer en Emil Larsson som marknadsför en produkt kallad "Larssons Lack". Reklamkampanjen kan sägas vara "en direkt kopia av den som fördes för Karlssons Klister. Det larssonska företagets öden liknar mycket vad som skedde med det karlssonska. Däremot bestred Eyvind Johnson i en insändare (Arbetaren 18.1 1930) att han använt Axel Karlsson som förebild för Emil Larsson" [Lindberger a.a. s. 230]

I samband med 50-årsjubileet av hungerdemonstrationerna 1917 besökte Axel Brodda sin gamla hemstad Örebro och lät sig intervjuas i Örebro-Kuriren. Axel Robert Brodda avled, drygt 85 år gammal, den 6 oktober 1977.

[Hungerdemonstrationen]

[Widén om Karlsson]
[Örebro-Kuriren 1967]
[Polisrapport 1]
[Polisrapport 2]
[Polisrapport 3]
[Polisrapport 4]
[Polisrapport 5]
[Tillbaka till personer]
[Tillbaka till historieindex]

 
 
   
   
   
  [Tillbaka till startsidan]