Web Hosting by Brinkster

Ledare från Rabortjaja Mysl nr. 1 oktober 1897

Valdimir I. Lenin
1897

Källa: Lenins kamp mot ekonomisterna
Senast uppdaterad: 030130

Den ryska arbetarrörelsen kan nu betrakta sig som förenad med den all-europeiska arbetarrörelsen. Naturligtvis kommer ingen nu att tvivla på att handen med den blå manschetten kommer att misslyckas med att hindra dess gradvisa, stadiga framåtskridande. Ibland försvagad till en svagt glödande gnista, ibland utspridd till ett hav av eld, tränger den ständigt vidare och djupare in i arbetarmassorna och lär dem sakta men säkert disciplin i konflikten med fienden. Det är tack vare det faktum, att arbetaren själv håller på att överta kampen efter att ha ryckt den ur ledarnas händer, som arbetarrörelsen förvärvat denna vitalitet. Detta är helt begripligt. Så länge rörelsen enbart var ett medel att lugna ner den ångerfyllde intellektuelles värkande samvete med, var den främmande för arbetaren själv. Huvudparten av arbetarna var kallsinniga och likgiltiga inför saken och upplysta arbetare som stred för sin egen skull var fåtaliga, för få för att inverka på rörelsen som helhet. Medlen kom från studentens magra plånbok. Varför strida, med vem, för vad? Den icke-intellektuelle arbetaren, gemene man, som betyder allt för rörelsen, visste inget svar på dessa frågor.

Och ett svar var omöjligt att finna, eftersom rörelsens ekonomiska grundval skymdes av en strävan att alltid upprätthålla det politiska idealet. Frågan var ställd på ett sådant sätt att den inte gav svar på sig själv och det är inte möjligt att ge förklaringar till alla, därför att de vanliga lektionerna ges endast till en relativt liten krets. Med andra ord kan man säga att den genomsnittlige arbetaren förblev utanför rörelsen. Strejkerna 1896 kan betraktas som den första och hittills enda manifestationen av oberoende arbetartankar uttryckta i konstruktiva former, om man undantar tidigare strejker, som hade inträffat mer eller mindre spontant, som en explosion och inte som en kamp förd enligt en på förhand uppgjord plan. När väl frågan "varför strida?" har klargjorts, när väl fienderna står ansikte mot ansikte, kan den ryske arbetaren kämpa, det har han redan visat. Kampen för ekonomiska intressen är den mest hårdnackade kampen, den är begriplig för det stora flertalet och framkallar hos fler personer det hjältemod, som den mest ordinära människan visar prov på när han försvarar sin rätt att existera. Detta är naturens lag. Politiken följer alltid lydigt ekonomin och i allmänhet bryts politiska kedjor sönder på vägen. Kampen för ekonomiska villkor, kampen mot kapitalet på de dagliga ommedelbara intressenas område och strejker som denna kamps redskap - dessa är arbetarrörelsens slagord. Denna kamp är begriplig för alla - den ökar arbetarnas styrka och förenar dem. I kampen för varje steg framåt med sig en förbättring av levnadsförhållandena och tjänar som ett redskap för ytterligare segrar. När väl hela massan av arbetare har vunnits är stridsmedlen säkerställda. Rörelsen upphör att vara utarmad och beroende av gåvor.

Medlen bör komma från de stridande själva och varje öre som arbetarna tillskjuter kampen är mer värt än tusen som har skänkts av tredje man. Arbetarnas strävan att upprätta fonder markerar en övergång till ett fullt medvetet skede i rörelsen. Dessa fonder bör i framtiden tillhandahålla resurser inte så mycket till böcker och lektioner som till dagligt bröd under stridens gång, under strejker. Arbetarna bör gruppera sig kring dessa fonder, och varje sådan fond är rörelsen kärare än hundra andra organisationer. Naturligtvis bör också uppgiften att utbilda sig själva fortsätta utan avbrott och tillhandahålla utbildning för intelligenta individer. Låt arbetarna kämpa med insikt om att de inte strider för några framtida generationer utan för sig själv och sina barn, låt dem komma ihåg att varje seger, varje tum som vinns från fienden, betyder en pinne mindre på den stege som leder till deras eget välbefinnande. Låt de starka vädja till de svaga att sluta upp i kampen och forma dem till kadrer, utan att lita på någon annans hjälp. Segern ligger framför dem, men arbetarna kommer att triumfera först när de väljer som sitt slagord : arbetare för arbetare.

Oktober 1897