Proletären 32/2004

"Det är slitigt och stressigt"

Två brevbärare om arbetet på CityMail

Brevbärarna på CityMail pressas hårt för att företaget ska gå med vinst. Arbetet är tungt och lönen är dålig, ändå förväntas de anställda ställa upp så att företaget inte behöver ta in en vikarie om någon sjukskriver sig.

- Det är väldigt slitigt och stressigt, säger Erik och Joakim som arbetar som "CityMan", det vill säga brevbärare på CityMail. Erik har jobbat på CityMail i lite mer än ett halvår. De senaste månaderna har han haft ett vikariat, innan det var han timanställd. Joakim har varit fast anställd i cirka fyra år.

Arbetet börjar sju

Arbetet börjar varje morgon klockan sju med gemensam sortering av posten som sker i olika steg, från grov- till finsortering. Sedan delas posten ut. Dagen avlutas med att man förställer lite av posten som ska delas ut nästa dag.

- Stressen är jobbigast, tycker Erik. Man har väldigt många arbetsuppgifter och eftersom man får gå hem när man är klar för dan så blir det stressigt. Vissa kanske tycker att det är värt att få gå lite tidigare ibland, men vissa dagar måste man ju jobba till fem-sex på kvällen, och då väger det inte upp det slitet.

- Det går inte att planera sina dagar eller sin fritid heller eftersom man aldrig vet hur länge man måste jobba, säger Joakim.

- Inte ens kvällen innan vet man hur länge det blir. På morgonen när man kommer så står det kanske en massa backar med elräkningar som ska ut, berättar Erik.

Svårt med familj

Varken Erik eller Joakim har familj, vilket inte är så ovanligt på CityMail eftersom de flesta av de anställda är mellan 22 och 24 år gamla. Men naturligtvis finns det också både mammor och pappor på deras kontor.

- Jag fattar inte hur det ska gå till att jobba på CityMail om man är förälder, säger Joakim. Speciellt inte om man är ensamstående och ska hämta barnet på dagis och så.

Arbetet på CityMail är dessutom väldigt tungt. Facket har länge kämpat för att backarna som posten läggs i ska bli mindre så att de inte blir så tunga att lyfta. I dag väger en back post 20-30 kilo, fackets målsättning är att de högst ska väga 15 kilo.

- Det blir ju en hel del tunga backar som man lyfter, säger Joakim.

- När det är tung post, som tjocka kataloger, så känns det i kroppen efter att man har jobbat en hel dag, säger Erik. Det är ju tunga saker att hantera hela tiden.

Många som arbetar på CityMail får bestående arbetsskador av att lyfta tunga backar och springa i trappor flera timmar varje dag.

- Väldigt många har knä- eller ryggproblem. Själv har jag problem med knäna, berättar Joakim.

Att springa i trappor är givetvis ett moment som man inte kan undkomma som brevbärare, men ofta så måste CityMails anställda arbeta mycket snabbare än brevbärarna på Posten eftersom de på CityMail måste dela ut mycket mer post.

- Vi kan ha upp till dubbelt så många mottagare som brevbärarna på Posten har per man, berättar Joakim.

I det dagliga arbetet som sker på de lokala CityMail-kontoren hjälps brevbärarna åt med att få ut all post, även om de har olika utdelningsområden.

- Man skulle ju kunna ta det lugnt på rundan och inte stressa så mycket, men då får ju de andra på kontoret jobba väldigt hårt istället, berättar Erik.

- Och när det saknas folk och de inte tar in några vikarier så skulle man ju egentligen inte behöva dela sitt område mycket snabbare än vanligt, men gör man inte det så måste ju arbetskompisarna slita mycket mer och jobba längre för att det vakanta området ska bli täckt. De andra kanske har barn som ska hämtas på dagis eller så, så det blir ju en social press på att man ska göra arbetet fort, säger Erik.

Extra post på sommaren

Under sommaren har det ryktats om att det är total kaos på vissa kontor i Göteborg. Men på de två kontor där Erik och Joakim arbetar så funkar arbetet ganska bra.

- På vissa CityMail-kontor måste de dela en massa extra post nu under sommaren. Så nu får vi höra från CAM:en (se ordlistan) hur dåligt de har det där och att vi har det ganska bra och att vi inte borde klaga. Men jag menar, vi måste ju kunna klaga ändå på vår arbetssituation, menar Erik.

För första någonsin gick CityMail med vinst första kvartalet i år. Jakten på vinst gör att många brevbärare på företaget berättar om en allt mer pressad arbetssituation.

Varken Erik eller Joakim använder bil när de kör ut posten, utan de cyklar, men flera brevbärare på CityMail som kör bil har vittnat om att de måste bryta hastighetsbegränsningarna för att hinna få ut all post i tid.

På Eriks och Joakims kontor så försöker företaget öka "effektiviteten" på andra sätt.

- Vi fick nya förhållningsregler för ett tag sedan. Statistik från dagen innan skulle läsas upp varje morgon för att man skulle se hur lång tid olika saker tog. Men som tur är blev det aldrig så på vårt kontor ändå, berättar Erik.

En annan metod som företaget använder för att pressa de anställda är att jämföra statistik från de olika kontoren.

- Man för en massa statistik på alla kontor och sen jämför man den. På vårt kontor var vi sämst på att grovsortera posten. Så vår CAM sade till oss att "ni måste bli snabbare annars drar vi ner på personalen", säger Joakim.

- Ett kontor var jättebra på att sortera posten så de fick låna ut två av sina anställda till ett annat kontor. Så man får tydligen varken vara för bra eller för dålig om man inte ska förlora någon personal, säger Erik.

Personalen på CityMail struntar i den här tävlan mellan kontoren, berättar Joakim och Erik, men företaget försöker intala dem att det är viktigt för de anställda att CityMail går med vinst.

- De säger att "ni är ju så bra, men ni kan ju bli lite bättre" och så försöker de få det till att det skulle vara viktigt för oss också att det går bra för CityMail, berättar Erik.

Pressen på de anställda har lett till att flera brevbärare jobbar både före och efter det att de har stämplat in. Eftersom det ofta är stressigt menar vissa att de genom att göra så hjälper hela gruppen eftersom de blir klara med sina uppgifter tidigare så att de sedan kan hjälpa de andra. CityMail har på så sätt genom den hårda arbetsbelastningen fått anställda att jobba gratis för dem.

- På vårt kontor så finns det några som börjar jobba redan klockan sex, berättar Erik. Det kanske ger dem en chans att visa framfötterna och bli befodrade.

Hög personalomsättning

Arbetsmiljön på CityMail präglas också av den extremt höga personalomsättningen som ligger kring 80 procent om året på vissa kontor. Mats Forsberg, som är marknads- och försäljningsdirektör på företaget uppger till SEKO-magasinet att deras målsättning är att få ner personalomsättningen till 30 procent. Samtidigt menar han att jobbet som CityMan kommer att vara ett första jobb för många, och inget som man stannar längre på. Så som arbetet ser ut nu så kommer antagligen ingen att orka något annat heller.

- Det finns ingen på vårt kontor som kommer jobba där när de är 50, säger Joakim.

- Jag har aldrig hört talas om nån som vill vara kvar utan alla vill söka sig vidare, menar Erik. Och ingen är över 35 på vårt kontor.

Företagets strategi, att erbjuda unga människor som inte har någon längre erfarenhet av arbetslivet jobb, skapar en arbetsplats där det är svårt att ta kamp för att förbättra situationen.

Både Erik och Joakim är med i facket, vilket är ganska ovanligt på CityMail där den fackliga anslutningsgraden bara är 30 procent, men Seko har inte visat någon större aktivitet på deras kontor.

- Jag tror inte att det går att bygga upp någon facklig verksamhet på CityMail eftersom de som är fackliga företrädare där också bara jobbar på kontoret några år, menar Joakim.

System för övertid

CityMail verkar dessutom ha utvecklat ett system för att slippa betala ut någon övertid. Man får betalt för övertiden först om månadsarbetstiden överstigs. Om någon ligger på för många timmar i slutet av perioden när övertiden ska räknas ut så kan det hända att den får gå hem tidigare och de andra i personalen får jobba mer istället, berättar Erik och Joakim.

- Jag har blivit hemskickad för att inte få övertid, berättar Erik. Men de flesta som vet att de är i riskzonen för att få övertid fixar så att de inte får det själva. De jobbar snabbare eller så, i någon slags samförstånd med företaget. De vet att de inte får ta övertid.

Under sommaren har det varit ännu stressigare än vanligt på många kontor eftersom CityMail inte alltid sätter in vikarier för folk som har semester.

- Då måste de anställda som är kvar ta de områdena som är vakanta, så många har börjat sjukskriva sig för att arbetssituationen har blivit ohanterlig. CAM:en tyckte då att de kontor som har vikarier ska dela med sig av dem, men ska vi känna sympati på det sättet? Det måste ju vara företaget som ska anställa fler istället, menar Erik.

- Idag så har det nästan blivit standard att om det bara är en person som är sjuk så tar de inte in någon vikarie. Då får man ju själv ångest när man sjukskriver sig också eftersom man vet att de andra får massor att göra.

Fick dela 1,5 område

- Det var en sommarvikarie på mitt kontor som hade fått veta att han skulle få jobba hela sommaren, berättar Erik. Men nu för ett tag sedan fick vi en ny chef för tredje gången sedan jag började på CityMail och hon tyckte att det var alldeles för många timvikarier som var för dyra, så han skulle inte alls få jobba så mycket. Han blev ju helt desperat, för han behövde verkligen pengarna. Då kom chefen överens med honom om att han skulle få jobba hela sommaren om han tog ett och ett halvt område varje dag istället.

Att CityMail kan ha så här dåliga arbetsförhållanden samtidigt som lönen är väldigt låg och ändå få tillräckligt med människor som är beredda att arbeta där beror i huvudsak på den höga arbetslösheten.

- Man måste ju ha en inkomst, säger Joakim.

- Och det är ganska enkelt för unga människor att få jobb på CityMail eftersom personalomsättningen är så stor. Det är nog lite svårare på Posten eftersom folk jobbar kvar där när de blir äldre också, menar Erik.

- Och så behöver man ju ingen utbildning heller, tillägger Joakim.

Minimilönen på CityMail är 13.160 kronor före skatt. Sedan följer man en lönetrappa så att lönen höjs varje halvår i fyra år. Efter detta så sker individuell lönesättning.

Eftersom Erik arbetat så kort tid har han minimilönen, men Joakim ska snart få sin första individuella lön.

Den individuella lönen sätts efter principen att 75 procent sätts efter social kompetens och 25 procent efter hur man sköter sitt jobb. Det är CAM:en ensam som värderar den sociala kompetensen.

- Det är sjukt att den individuella lönen nästan bara sätts efter vad chefen tycker om en, det handlar ju knappt alls om vad man gör, menar Joakim.

Lisa Engström

Upp ^

Till detta nummers förstasida

Veckans Proletären

Äldre nummer