Självbyggarnas favorit RJ-85

Det har byggts femhundra RJ-85:or, men ingen är den andra riktigt lik - nästan alla är nämligen självbyggen.

Av Magnus Lindén

Rolf Jacobsson heter en kraft- och värmeingenjör som i mitten av 60-talet seglade en Skärgårds 22:a. Men han var inte helt nöjd.

- Jag tyckte den var för liten, så jag byggde en katamaran. Det blev ingen höjdare, och då ville jag gå tillbaka till skärgårdskryssartypen igen. Men jag ville ha en båt som var lite rejälare, tålde sjön och hade större utrymme med ståhöjd i ruffen. Men den skulle fortfarande vara snabb.

Några andra djupare tankar bakom det hela hade jag inte, det var min första båtdesign. Jag döpte båten efter mina initialer, RJ, och båtens längd, åtta och en halv meter. För att få ståhöjden gjorde jag kölsvinet tillräckligt brett för att man skulle kunna använda det som durk.

Det berättar Rolf Jacobsson, som byggde formen till sin nya skapelse i en kompis källare år 1969. Den första självbyggarproduktionen ägde rum hos Björkviksvarvet på Bullandö utanför Stockholm, men efter ett femtontal båtar tog Rolf över formarna och fortsatte tillverkningen i Tollare Bruk på Värmdö.

RJ-85:an skulle komma att bli en av Sveriges mesta självbyggarbåtar; nästan samtliga exemplar av de ca 500 båtar som finns har byggts av de ursprungliga ägarna. De var så många att de faktiskt bidrog till att skapa företaget Byggplast, vars kunder från början till stora delar bestod av händiga självbyggare.

Förutom i Tollare fanns formar också i Västerås, Norrköping, Göteborg och i Danmark. Det går rykten om att en form letat sig ända ner till Tyskland. I Tollare drevs byggnationerna fram till 1974 av Rolf Jacobsson själv, innan andra tog över verksamheten. En tid som han minns med blandade känslor.

– Jag har fortfarande mardrömmar om de där åren. De handlar jämt om att jag går och klafsar i vatten eftersom det regnade in i lokalen och att det var kallt och dragit.

Det riktades en hel del kritik över förhållandena som båtarna byggdes i, speciellt på Tollare Bruk. Taket läckte, rutorna var krossade och råttorna sprang omkring i det övergivna bruket. Även handledningen kritiserades under vissa perioder som slapp. RJ-85:ornas glansperiod sträckte sig fram till senare delen av 70-talet, när luften så sakta började gå ur båtmarknaden.

Ingen är den andra lik
RJ-85 kom lägligt just när gör-det-själv-vågen satte igång, och hon blev Sveriges populäraste självbyggarbåt. Därför finns nog ingen båt i så många olika versioner som RJ-85:an, vare sig när det gäller färg på skrovet eller lösningar på inredningen. Så även om RJ-85:an är designad med marginaler i byggspecifikationen, kan kvaliteten på skrov, snickerier och detaljlösningar skilja sig mer än på andra båtar även om RJ-85:an överlag verkar ha byggts med omsorg och kvalitet.

Med självbyggen följer att det finns stort utrymme för egna ideér, främst när det gäller inredningen men även ifråga om däckslayout, riggfabrikat och färg på skrovet. Det gör också att det finns få RJ-85:or som är helt färdiga – ännu efter tjugo år. De flesta ägare arbetar fortfarande på att avsluta 'de sista projekten' innan de kan slå sig till ro med en färdig båt, vilket förmodligen aldrig kommer att ske.

Det fanns emellertid ett inredningsalternativ som kunde köpas som byggsats från ett snickeri i Tollare Bruk i början av produktionen. Det hade pentryt placerat under ruffens skylight framme vid mastskottet, med en liten svängbar pall som man kunde sitta på under matlagningen. En lösning som de RJ-85-ägare Segling talat med tycker fungerar utmärkt.

Men det finns också ett otal egna inredningslösningar, där den vanligaste är av en mer modern och traditionell typ med pentryt vid ruffnedgången (jämför med Karlskrona- och Albin Viggens lösningar; Segling 2/97).

Andra har prioriterat ståhöjd i ruffen, vilket RJ-85:an normalt inte har. Man har då gjort avkall på den lite bredare durken i ruffens akterkant och istället gjort en smal durk längre ned, eller t o m använt kölsvinets botten som durk, för att få ståhöjd i ruffen.

Riggen är ett annat område där båtarna kan skilja sig åt. Under perioden när de byggdes fanns riggar från många olika tillverkare att välja mellan. Förutom Rolf Jacobssons originalmodell kunde man få riggen levererad från Seldéns, Benn's eller Proctor i England. Alla hade lite olika detaljlösningar även om de i stora drag var lika.

Överhuvud taget förekom mycket experimenterande, eftersom båtägarna kunde bestämma det mesta själva. Det finns RJ- 85:or med bogspröt, och det förekommer de som har förstag ända upp i masttoppen (fraktionsrigg är standard), eller två par raka spridare med dubbla undervant istället för enkla, vinklade spridare som är standard. Etcetera.

Olika roderlösningar
Det finns en stor skiljelinje mellan äldre och modernare RJ-85:or, nämligen roderkonstruktionen. Från början satt rodret, liksom på skärgårdskryssare, på kölens akterkant. Dessa tidiga modeller visade sig inte ha så bra manöverbarhet, och risken för skärningar vid spinnakersegling var överhängande Dessutom krävdes en länkarm från hjärtstocken upp till rorkulten, då denna annars skulle ha stuckit upp mitt i sittbrunnen.

Detta visade sig snart vara en mindre bra lösning, och 1976 ändrade Rolf Jacobsson på sin design. Hans idé var att göra rodret högre och därmed större, vilket han också gjorde, på sin egen RJ-85:a. Men krafter inom klassförbundet verkade för en annan lösning, som efter något av en maktkamp kom att bli den rådande; i Göteborg, där många båtar byggdes, plastade man på en separat skädda och flyttade hela rodret akteröver, sett från kölens bakkant. Detta fungerade utmärkt och så fick det bli.

Alla de 'moderna' båtarna har därmed ett delat lateralplan där man plastat på en typ av näsa för att runda av kölen där rodrets ursprungliga plats var. Seglingsegenskaperna förbättrades och länkarmen kunde tas bort, eftersom hjärtstocken nu kom upp akter om sittbrunnen. Det finns fortfarande exemplar kvar med den gamla roderkonstruktionen, även om många ägare till de tidiga båtarna byggt om sina roder. RJ-85 Förbundet har information om hur man relativt enkelt kan flytta tillbaka rodret. Det finns formar till både roder och däcksluckor för RJ-85:an, som man kan få låna genom förbundet.

De båtar som fortfarande har rodret kvar på kölens akterkant ligger också på en lägre prisnivå på begagnatmarknaden. De flesta RJ-85:or har utombordare på nedsänkbara fästen i aktern. Men en knapp tredjedel har installerat inombordare. Det är betydligt bekvämare, ofta säkrare och ger lägre ljudnivå, men motorn tar bort en hel del stuvutrymmen. Och med en utombordare som kan svängas kan båten i stort sett vändas runt sin egen köl.

Del finns också en hel del skillnader i kringutrustning. En del båtar har pulpit och pushpit, och till och med mantåg, medan andra har velat behålla skärgårdskryssarkänslan och seglar helt utan 'staket'. De senare årsmodellema, och moderniserade äldre modeller, har relingslist i aluminium. De flesta har dock kvar trälisten som var originalet. Men det finns även exempel på ägare som gjort tvärtom, bytt sin aluminiumlist till trä. En del exemplar har också rutor i framkanten på ruffen för att få det ljusare i förpiken.

Alla dessa olika lösningar bland självbyggarna gör att man som presumtiv köpare av en RJ-85:a måste titta runt lite bland olika exemplar för att få en uppfattning om vilka alternativ som finns och vad man själv trivs med. Det kan löna sig att prata med en besiktningsman eller RJ-85 klubben innan man slår till.

Tålig köl
Den utanpåliggande blykölen, som utgör en mindre del av den nerbyggda kölytan sitter fast med tre kraftiga bultar i skrovets 22 mm tjocka plastlaminat. Eftersom undervattenskroppen är nerbyggd i ett 'steg' bakom blykölen blir konstruktionen tålig mot grundstötningar.

På de allra första exemplaren hade man inplastad blybarlast, men innan serieproduktionen kom igång ändrades det till en utanpåliggande blyköl, även om en del även senare plastat in sina kölar. Det fanns en 'måsvinge', en typ av bottenstock, på tidiga båtar. Den togs snart bort eftersom den ansågs överflödig. Vid grundstötningar tar det mjuka blyet upp mycket av stöten, och själva konstruktionen är dessutom överdimensionerad. Risken för svajköl eller skador på skrovet även efter kraftiga grundstötningar är liten.

Det ringa djupgåendet, båten sticker bara 1,26 m, och det relativt långa överhänget gör att man kan lägga till på många ställen där moderna fenkölade båtar inte kommer in. Allt detta gör RJ-85:an till en utmärkt skärgårdsbåt för att utforska nya hamnar.

Eller som Christer Back, som har en av de senast byggda RJ-85:orna och är ordförande för RJ-85 Klubben, säger:

– Man vågar satsa lite och utforska skärgården. Om man smäller på, som alltid sker förr eller senare när man seglar i lite besvärliga och nya vatten, så ryker bara den gamla lagningen av plastic padding på den utanpåliggande blykölen.

Och hon är lättseglad även av en liten besättning. De flesta har alla tampar nerdragna till sittbrunnen. Dessutom går det bra att kryssa för bara storen vilket gör det enkelt att lägga till i hamnar även för segel. Hon passar därmed bra att segla i ytterskärgårdarna med och uppleva lite äventyr, samtidigt som man ändå känner sig säker.

Som ordförande i förbundet har Christer Back ett bra grepp om vilka som är RJ 85 ägare.

Ägarna har stor spännvidd. Dels finns de ursprungliga ägarna, de som byggt och seglat sin båt från ungkarlslivet genom familjelivet tills barnen är utflugna. De kan nu vara uppåt 60 år. En del har låtit sina barn tagit över båten, vilket gör att en ny generation seglare kommit fram. Det är också en bra förstabåt som lockar unga människor i allmänhet genom kombinationen av seglingskänsla och lågt pris. För äldre par är det också en bra båt. En del ägare har haft en större båt tidigare men köpt en RJ-85 för att den är så lätthanterlig.

Plus och minus
RJ-85:an marknadsfördes som kustkryssare och var inte designad för havssegling. Men det finns de som seglat långt med sin båt. Håkan Norberg seglade 1981 från Stockholm till Holland t o r med sin båt som han köpte 1978. Det blev även utflykter till Gotland, Danmark och ett par vändor genom (Göta Kanal. Han har nästan bara lovord för dess egenskaper till havs.

Hon gick mjukt i sjön, var välbalanserad och snabb. Loggen gick ofta i botten, 10 knop eller mer, på undanvinden.

Håkan valde mellan RJ-85:an och IF- båten. Det blev RJ-85:an därför att hon – förutom att vara 'vackrare" – var billigare, hade en bekvämare sittbrunn och ståhöjd i ruffen, i alla fall den båt som Håkan köpte som inte hade några durkar. Sen dess har Håkan seglat över Atlanten ett par gånger som charterskeppare och har haft två Allegrobåtar, 27 och 33, samt en modern Sun Fizz, en 40-fotare från Jeanneau. Men trots det minns han RJ-85:an med glädje.

– Det var en härlig fart- och seglingskänsla eftersom hon är så snabb och man sitter så nära vattnet. Jag tycker fortfarande att det är en snygg båt, och det ringa djupgåendet underlättade skärgårdsseglingar.

Håkan köpte en RJ-85:a med rodret på kölens akterkant. Han seglade med detta i bara några veckor innan han köpte byggsatsen genom RJ-85 förbundet för att göra en skädda med rodret separerat från kölen.

– Det var lite puI då det var mitt första plastjobb, men det var relativt enkelt. Man sågade upp ett hål i botten och satte ned skäddan som hade en fläns som plastades fast på insidan. Det var gjort på några dagar och skillnaden var enorm. Lovgirigheten försvann, styrkontrollen blev mycket bra och svängradien förbättrades radikalt. Som köpare av en begagnad båt bör man nog se efter hur bra detta är gjort. Man kan bl a titta på hur plastningen ser ut och känna efter om det är några vibrationer i rodret.

I och med att Håkan seglade sin båt hårt kom det fram en del svaga punkter. Det var främst läckage som var problemet.

Däcksluckorna, framför allt förpiksluckan som ligger på däcket, var dåligt konstruerade. De var flush med däck och dräneringen skulle ske med avrinningsrör. Det fungerade dåligt och det läckte in. Man måste förbättra detta om man har originalluckorna och räknar med att få vatten på däck. En del satte dit luckor från Lewmar eller något liknande medan andra helt sonika har plastat igen förpiksluckan.

– Även skarven mellan skrovet och däcket är en svag punkt, det gäller nog alla självbyggarbåtar. Min RJ-85:a läckte så jag var tvungen att ta bort trälisten och kontrollera. Däcket och skrovet var bara popnitat samman, och det räcker inte. Här finns nog olika lösningar med skiftande kvalitet. Om man har problem är nog det enklaste sättet att plasta över skarven ovanifrån.

Röstjärnslösningen var heller inte idealisk. Det var bara en rostfri platta som stack upp ovanför däck och var fastplastad i skrovet, inga bultar användes. Den var taggad för att öka motståndet och fästa bättre i plastningen. Det blir speciellt känsligt om de plastas fast sedan plasten i själva skrovlaminatet har härdat. Då blir det mer en limfog än en strukturell enhet. I enstaka fall har det hänt att dessa har lossnat.

En annan svaghet på båten är självdräneringen i sittbrunnen. Rolf Jacobsson valde att göra en ganska djup och rymlig sittbrunn, vilket gör den trevlig att vistas i. Problemet är att den ligger så nära vattenlinjen, och sitter man många personer i akterpartiet kan det rinna in vatten bakvägen genom sittbrunnslänsarna. Det finns de som byggt om sittbrunnen och gjort den ännu större och djupare, men utan något självlänssystem då båten egentligen inte är gjord för havssegling.

"De får begrava mig i båten"
Att det går att segla fort med en RJ-85:a har Göran Andersson från Nyköping visat, bl a med tre segrar i Arkö Runt. Han byggde sin redan båt 1974 med standardinredningen med pentryt vid förliga skottet. Göran var från början på jakt efter en A 22:a, men fick höra från en kompis hur mycket utrymme det fanns i en RJ-85:a. Så han slog till och har seglat sin båt sen dess.

– De får väl begrava mig i den. Jag skulle inte kunna länka mig någon annan båt. Den seglar bra även i lätta vindar och seglingskänslan är fin när man är så nära vattnet. Sen är den relativt rymlig, speciellt förpiken. Vi var ju tre barn och två vuxna under en period på semesterseglingarna, och det fungerade bra.

Som tävlingskanotist kom dock kappseglingsdjävulen snart fram i Göran. Numera seglar han mest i LYS-tävlingar. LYS-talet är 1,03, 1,02 med inombordare. Fast Göran sticker ut hakan lite.

– Jag tycker det borde ligga på minst 1,05. Jag får höra det ibland från klubbkamrater, att RJ-85:an har för lågt LYS-tal. Därför var det skönt i somras på en familjekappsegling då jag vann medan den andra deltagande RJ-85'.an kom sist. Det var första gången jag inte fick några kommentarer.

Klassreglerna är inte så strikta. De tillåter t ex valfri storlek på förseglet upp till 20 kvm och bägge köl/roder-varianterna kan tävla med varandra. Man får dock inte ha fullattestor eller förstagsprofil.

Göran är inte avundsjuk på dem som har större båtar.

– Man ska vara nära vattnet när man seglar. Jag når också allting som behövs när jag håller i rorkulten och har alla fall och trimtampar dragna till sittbrunnen. Båten är enkel att segla, jag är ofta ute ensam. Det är en lagom båt. Det är inga stora pengar investerade som ska betalas av.

Största nackdelen är den dåliga bärigheten i aktern, anser Göran.

– Dels kan det komma upp vatten i sittbrunnen. Sen blir hon känslig för viktplacering vid segling, speciellt på undanvinden. Jag tittar alltid på häckvågen för att se om båten går bra.

Få båtar uppvisar lika stor variation i beg- priserna som RJ-85:an, en naturlig följd av hennes grundkoncept som självbyggarbåt. Det erbjuder möjligheter att hitta båtar till mycket lågt pris, men inbjuder också till speciell uppmärksamhet när man ska köpa begagnat. Man får ju vad man betalar för.

Fortsättning -->>

RJ-85 Förbundet
Medlemsantalet i RJ-85:ans klassförbund har varierat under åren, liksom aktivi- teterna. En period var det mycket kappseglingar och distriktsförbund på olika platser i landet. Idag är aktiviteterna mest koncentrerade runt Stockholmsområdet. Medlemsantalet har de senaste åren ökat kraftigt, och idag har man runt 175 anslutna båtar.

Förbundet arrangerar en kappsegling i Stockholms skärgård varje år, 'Kräftköret', som går runt den 20:e augusti. Man försöker betona att det är en familjefest där kappseglingsmomentet tonas ner till förmån för trevligt umgänge. Man uppmuntrar även den ovane kappseglaren att komma. Seglingen går runt en 'naturbana' där man inte får använda spinnaker eller spira förseglet. Priserna lottas ut istället för att delas ut efter placering.

Förbundet ger ut en tidning, RJ-Nytt, fyra gånger per år. Där skriver medlemmarna om tips, idéer, egna lösningar och reseberättelser.

Kontaktpersoner är, förutom förbundets ordförande Christer Back, tel 08-626 56 36, även: Göran Tobiasson i Linköping, 013- 680 69, Harald Lindell i Västerås, 021-35 45 30, och Tomas Lundqvist i Stockholm, 08- 767 31 76.

Data:

Löa 8,55m
Bredd 2,05m
Djup 1,26m
Depl. 2.150kg
Blyköl 1.230kg
Storsegel 16,4kvm
Maxgenua 20kvm
Spinnaker 50kvm
 



måndag
 
2004-12-06

prenumeration | annonser | navigera på nätet | diskussionsforum | tipsa en vän | 70-talsbåtar