Web Hosting by Brinkster

Direktiv om folkhälsan

Mao Tse-tung
26 juni 1965

Källa: Mao Tse-tung, texter i urval, PAN-serien
Senast uppdaterad:
031230

Säg ministeriet för folkhälsan att de bara arbetar för femton procent av hela landets befolkning och att dessa femton procent framför allt består av herrskap[1] medan de breda bondemassorna inte får någon medicinsk behandling. För det första har de inga läkare, för det andra har de ingen medicin. Ministeriet för folkhälsan är inte ett ministerium för folkets hälsa, så varför inte ändra dess namn till ministeriet för hälsan i städerna, ministeriet för herrskapets hälsa eller t. o. m. ministeriet för stads-herrskapets hälsa?

Den medicinska utbildningen bör reformeras. Man behöver inte läsa så många böcker. Hur många år tillbringade Hua T'o[2] vid universitet? Hur många års utbildning fick Li Shih-chen under Ming-dynastin? Det finns inget behov av att bara acceptera utexaminerade från högre mellanskolan eller lägre mellanskolan till medicinaru (bildningen. Det skulle vara tillräckligt att ge sådana som gått ut högre grundskolan tre års utbildning. Sedan kunde de studera och höja sin standard främst genom praktiken. Om man skickar ut denna sorts läkare på landsbygden så skulle de, även om de inte är speciellt talangfulla, göra större nytta än kvacksalvarna och häxdoktorerna och byarna skulle ha bättre råd att hålla dem. Ju fler böcker man läser desto dummare blir man. Den medicinska undersöknings- och behandlingsmetod som sjukhusen använder sig av idag är inte lämplig alls för landsbygden, och läkarnas utbildning är bara till nytta för städerna. Och ändå består 500 miljoner av vår befolkning i Kina av bönder.

De arbetar skilda från massorna, använder en hel del mänsklig energi och material för studier av sällsynta, djupa och svåra sjukdomar för vetenskapens så kallade höga syfte, och ändå struntar de i eller gör små ansträngningar för att studera hur man ska förebygga och förbättra behandlingen av vanliga, ofta förekommande och vitt spridda sjukdomar. Jag säger inte att vi ska strunta i de avancerade problemen, men bara en liten del mänsklig energi och material bör användas för detta, medan en stor del mänsklig energi och material bör användas för att lösa de problem som massorna har det största behovet av att få lösta.

Vi har en annan underlig sak. Närhelst en läkare utför en undersökning bär han alltid en mask, oavsett vilken sjukdom det är frågan om. Är det därför han är rädd för att få en sjukdom och sedan överföra den till andra? Jag är rädd för att det i första hand beror på att han är rädd för att själv bli sjuk. Olika sjukdomar bör behandlas på olika sätt. Om de bär masker oavsett vilken sjukdom det är skapar det en distans mellan läkaren och patienten redan från början.

Vi bör lämna kvar ett par av de mindre duktiga läkarna som utexaminerades för ett eller två år sedan i städerna, och resten bör ge sig ut på landsbygden. Rörelsen för de "fyra upprensningarna" startades år XX och har i huvudsak genomförts,[3] men även om de "fyra upprensningarna" genomförts, så har ännu inte det medicinska arbetet och hälsoarbetet i byarna genomförts fullständigt!
I det medicinska arbetet och hälsoarbetet bör betoningen ligga på landsbygden!

Noter

1. Här och senare i samma stycke har det ord som översatts till "herrskap" (lao-yeh) också betydelsen tjänsteman, och speciellt distriktsdomare. Mao använder ordet ironiskt för att beteckna den "nya klassen", partikadrer etc.

2. Hua To (död 220 e. Kr.), en berömd läkare och kirurg som tjänade som hovläkare åt Ts'ao Ts'ao. Den senare lät avrätta honom när han föreslog att man skulle öppna huvudskålen på Ts'ao Ts'ao för att kure-ra denne från huvudvärk.

3. Om de "fyra upprensningarna", . Det är underligt att Mao ska ha sagt i mitten av 1965 att de i "huvudsak genomförts" (året XX står förmodligen för 1964), eftersom han just gett rörelsen en ny och radikal inriktning med sitt direktiv från januari 1965. Kanske hittar man svaret på denna fråga, som jag antytt i min inledning till Authority, Participation and Guttural Change in China, i det faktum att han såg den sista utvecklingsfasen i de "fyra upprensningarna" (som Uu Shao-ch'i bekämpade), som början på den Kulturrevolution som skulle lanseras ett par månader senare, snarare än som svansen på den föregående kampanjen. Se Edgar Snow: Den långa revolutionen (Askild & Kärnekull, 1972) s. 21-23, 90-91.