Web Hosting by Brinkster

Tal vid gruppledarnas forum vid Kommitténs för militära frågor utvidgade möte
(Urval)

Mao Tse-tung
28 juni 1958

Källa: Mao Tse-tung, texter i urval, PAN-serien
Senast uppdaterad:
031228

Detta har varit en bra konferens. En del kamrater har hållit mycket bra tal.[1] Kamrat Chang Tsung-hsiins tal var mycket bra. Jag instämmer i det. Han skrev det under påverkan från konferensen för kadrerna av den fjärde graden vid Militärhögskolan. Detta visar att när man tvingar människor kan de skriva mycket bra saker. Det finns bara en punkt som jag inte håller med om. Chang Tsung-hsun säger att orsaken till att han begick misstag var att han inte studerat Mao Tse-tungs skrifter ordentligt. Detta är inte riktigt. Han bör ha sagt att det i första hand berodde på att hans marxist-leninistiska nivå inte var tillräckligt hög. Kamrat Ya-lous tal var också ganska bra. Detta illustrerar det faktum att armékamraternas nivå är hög och att de kan skriva. Det bästa vore att organisera en del kamrater på armé- och divisionsnivå för att tala och skriva. De är de människor som utför det praktiska arbetet och har kontakt med de lägre graderna. Deras skriverier kan förena teori och praktik. Konferensernas innehåll bör vara rikt och varierat och bör införa avancerade erfarenheter i arbetet. I våra artiklar och tal bör vi inte kritisera Sovjetunionen. Dogmatismen är ett problem i våra studier, det är inte bara en fråga om Sovjetunionen är avancerat eller ej.

Från början har det i vår armé funnits två linjer i det militära uppbygget. Vi hade en konfrontation vid Kut'ien-konferensen,2 men vi lyckades inte övertyga de kamrater som hade felaktiga idéer. En del kamrater håller fast vid sin felaktiga linje än i dag. Kamrat Hsiao K'e gjorde sig inte bara skyldig till dogmatism, utan visade också en krigsherrementalitet utmärkt av borgerlig ideologi, dogmatism och feodal ideologi.

Under krigstid kommer det inte att fungera att ge order enligt sovjetiska arméföreskrifter. Det är bättre att vi har våra eg na föreskrifter. Jag vet inte hur mycket marxism-leninism det finns på Militärakademin och på Militärhögskolan. Marxism-leninismen bör vara en vägledning till handling, och ändå används den som en dogm för högläsning. Om Marx och Lenin fortfarande levde skulle de säkert kritisera dessa kamrater för dogmatism. Idag förespråkar dogmatikerna att vi ska kopiera Sovjetunionen. Jag skulle vilja veta vilka Sovjetunionen kopierade förr? I resolutionen från åttonde kongressen finns det ett avsnitt som handlar om problemet med de teknologiska reformerna. Utifrån de nuvarande förhållandena är detta inte ändamålsenligt eftersom det betonar den sovjetiska hjälpen för mycket. Det är nödvändigt att få sovjetisk hjälp men det viktigaste är att lita på egna styrkor. Om vi ska överbetona den sovjetiska hjälpen, så vill jag ställa frågan: På vems hjälp förlitade sig Sovjetunionen förr?

Det Stora Språnget Framåt inom industrin och jordbruket har krossat den blinda tilltron. Vi kan komma ifatt Storbritannien inom - år och från - till - år nå ifatt Amerika. Nästa år kommer vår stålproduktion att öka från - till - tiotusen ton. Det rapporteras att Nordöstra kommer att producera - tiotusen ton 1962. Detta är ett resultat av korrigeringskampanjen. Nanning-konferensen och Chengtu-konferensen bröt ner den blinda tilltron, frigjorde vårt tänkande och resulterade i det Stora Språnget Framåt inom industrin. Vi har tränat arméer i över åtta år och ändå inte producerat en enda bok med föreskrifter för kampen. Nu måste vi samla ihop en del kamrater som har rika erfarenheter av arbetet och kampen för att skapa en egen bok med sådana föreskrifter. Några människor nämnde att när de sovjetiska rådgivar-kamraterna såg att vi inte kopierade deras fällde de beska kommentarer och var mycket missnöjda. Vi kan fråga dessa sovjetiska kamrater: Kopierar ni kinesiska föreskrifter? Om de svarar nekande då kan vi säga:
Om ni inte kopierar våra så kopierar vi inte era.

Hur kommer det sig att XX har uppfört sig illa sedan revolutionens seger? Bortsett från att han inte gjorde en tillräckligt djup värdering av sina erfarenheter från den föregående perioden och drog de historiska lärdomarna så är orsakerna för det första att han blint accepterat gamla saker och gamla dogmer, för det andra att han haft en blind tilltro till främmande dogmer och till Sovjetunionen och för det tredje att han har en blind tilltro till sig själv. Han har varit mycket aktiv, arbetat hårt och pliktmedvetet men hans inriktning har varit galen och han har inte varit tillräckligt politisk stark. Huvudsyftet med denna konferens är att störta slavmentaliteten och begrava dogmatismen, att använda korrigeringsmetoden, med en stor vädring av åsikter och stor blomning, att bryta ner den blinda tilltron, att höja vår ideologiska nivå, att dra lärdom av erfarenheterna och framför allt skola hela partiet och hela armén och att ena hela partiet och hela armén. Vi kan därför använda folks namn när vi kritiserar dem. Men jag skulle vilja föreslå att när vi formulerar resolutioner så behöver vi bara skilja på rätt och fel och klargöra problem. Vi behöver inte sätta in namnet på de kamrater som begått misstag. När allt kommer omkring nämndes inga namn i resolutionerna från Kut'ien-konferensen.

När det gäller X är det i första hand ett fall av blind tilltro till utlänningar. Han har ett mindervärdeskomplex. Han har inte kunnat göra sig av med den blinda tilltron. Han betraktar inte våra egna erfarenheter som de mest betydelsefulla. Nu för tiden måste t. o. m. ett kooperativ sammanfatta sina erfarenheter, annars halkar det efter. De fem Hsinchoukooperativen i Hu-pei-provinsen lyckades ganska bra, Mach'eng inte så bra. Men Hsinchou brydde sig inte om att sammanfatta sina erfarenheter. Mach'eng skickade folk till Hsinchou för att studera deras erfarenheter, för att de skulle kunna sammanfatta och utveckla sitt eget arbete. Till slut tog arbetet i Mach'eng ledningen. När armén förr i tiden gick ut i strid, sammanfattade den inte då erfarenheterna från de olika enheterna, tränade dem på nytt och gick sedan ut i strid igen? I allt vårt arbete måste vi uppmärksamma summeringen av våra goda erfarenheter för att kunna publicera dem.

Sovjetunionen besegrade interventionen från fjorton imperialistiska länder. Detta var för länge sedan. Sovjetunionen har erfarenheterna av det Andra världskriget. Vi besegrade Chiang Kai-shek, den japanska imperialismen, den amerikanska imperialismen. Vi har rika erfarenheter, rikare än Sovjetunionen. Vi bör inte betrakta våra egna erfarenheter som värdelösa. Det vore felaktigt. (Chefen Lin insköt: "Våra erfarenheter är mycket rika. Vi får inte kasta bort guld som om det vore gult damm") Vi måste i första hand studera våra egna erfarenheter innan vi studerar andra folks avancerade erfarenheter. Vi måste också studera förhållandena i fiendeländerna och i de vänskapligt sinnade länderna. Förr studerade vi förhållandena i fiendens och vännernas länder likaväl som våra egna. Vi översatte amerikanska och japanska saker. I framtida krig i Östern kommer inte Amerika att kunna nå någonstans utan att vara beroende av Japan, så vi måste studera de japanska förhållandena grundligt. Vi måste studera den sovjetiska arméns erfarenheter. Vapenteknologin utvecklas ständigt och på ett omvälvande sätt. När vi därför studerar den sovjetiska arméns tekniska erfarenheter, gör vi det utifrån utvecklingens utgångspunkt. Förr var ryssarna mycket rädda för Napoleon därför att han ledde sin armé mot Moskva. Till slut besegrade ryssarna honom och därefter skröt ofta ryssarna över att de var överlägsna Napoleon. Nu för tiden handlar de saker som de sovjetiska militära rådgivarna producerar (stridsplaner och tänkesätt) alltid om offensiv och om seger. De har inget att säga om defensiven och nederlaget. Detta är inte i samklang med den verkliga situationen. En del människor säger att det är empiricism att sammanfatta bekämpa Amerika -hjälp Korea-kriget. Men vi vet att Korea-kriget var ett stort krig i vilket vi besegrade Amerika och skaffade oss värdefull erfarenhet. Denna erfarenhet måste sammanfattas. När det gäller de som kallar oss empiricister kan vi säga dem: Ert prat om Sovjetunionen och Andra världskriget är också empiricism.

De fel som begåtts av kamrat Hsiao K'e är allvarliga. Förr i tiden hade vi inga möjligheter att sammankalla sådana här stora konferenser. Nu när vi har denna möjlighet kan vi dra upp dogmatismen med rötterna.

Vad gäller att lära av Sovjetunionen kan vi internt säga "studera kritiskt". För att undvika missförstånd bör vi när vi talar offentligt säga: "Studera Sovjetunionens avancerade erfarenheter analytiskt och selektivt." Det viktigaste när vi studerar Sovjetunionens avancerade erfarenheter är att vi kombinerar det med våra egna självständiga skapande framsteg. Marxismens universella sanning måste kombineras med den kinesiska praktiken. Vi får inte äta mat som lagats till i förväg. Om vi gör det kommer vi att besegras. Vi måste klargöra detta för våra sovjetiska kamrater. Vi har förr lärt av Sovjetunionen, gör detta fort farande och vi kommer att göra det i framtiden. Inte desto mindre måste våra studier kombineras med våra egna konkreta förhållanden. Vi måste säga dem: Vi lär av er, av vem lärde ni er? Varför kan vi inte skapa något på egen hand? Dessutom har det nyligen skett en del förändringar bland de sovjetiska experterna. Förändringarna inträffade efter den tjugonde kongressen och Sjukovinter mezzot. (Chefen Ch'en [vice premiärminister Ch’en] insköt: "Sovjetiska kamrater som återvänt hem säger att när de kom förde de sina erfarenheter med sig, nu återvänder de med vår erfarenhet med sig.") Detta visar att Det Stora Språnget Framåt inte bara inspirerade oss i Kina, utan också våra sovjetiska kamrater. (Chefen Lin sade: "I politiska frågor som ledningen av partiet och i politiskt arbete har vår armé en egen fin tradition. Vårt partis marxist-leninistiska nivå är mycket hög, för att inte tala om Ordförandens. Ordföranden har sagt att våra ledare är på en högre nivå än Pravdas. När det gäller överbyggnaden, inom militärvetenskapen, vad gäller de strategiska problemen, har vi ett eget fullt utvecklat system. Lenin dog f or tidigt. Han hade inte tid att ägna sig åt denna fråga. Stalin hade inget utvecklat system. Vi måste inte lära av Sovjetunionen. Vad gäller taktiken kan vi lära oss hälften och lämna hälften. Man måste ifrågasätta deras taktik både ideologiskt och vad gäller deras attityd mot massorna. Den halva vi bör lära oss består av kunskapen hur man använder sjö och luftstridskrafter och hur man samordnar olika enheter. Vad gäller den halva vi inte ska lära oss, som det taktiska tänkandet, så har vi där Ordförande Maos tänkande så vi behöver inte lära oss deras. Vi bör studera teknologi och vetenskap och också den moderna krigföringens organisation, men vi bör använda masslinjens metod för att studera detta. Vi bör utnyttja det faktum att vår generation fortfarande befinner sig i livet för att organisera en grupp kadrer som kan ställa samman ett riktigt system och sedan föra ut det.") Detta är vägen.

Li Shih-min, Ts'ao Ts'ao5 etc. visste alla hur man förde krig. Kinas förflutna har en hel del att ge. Kamrat K'ai Feng6 sade att Sun-tzu ping-fa inte innehöll någon marxism men när vi frågade honom om han läst den kunde han inte svara. Uppenbarligen är det helt fel att föra fram kategoriska ståndpunkter om sådant man inte läst. (Chefen Lin insköt: "Sun-tzu ping-fa innehåller både materialism och dialektik. Det är ett kollektivt arbete. Bland författarna finns Sun-tzu, Sun Pin, Ts'ao Ts'ao, Tu Yii, m.fl.”)

Utrotningen av den blinda tilltron togs upp vid Chengtukon ferensen. Detta har gått mycket snabbt under de fyra sista månaderna. Efter åttonde kongressens andra session har det utvecklats vidare på varje område i hela landet. Anshan t. ex., som ursprungligen planerade att producera - tiotusen stål har nu omvärderat sin målsättning och kommer nästa år att få ut från - till — tiotusen ton. De har också satsat på en kombination av stora, små och medelstora fabriker och en kombination av inhemska och utländska metoder. Enligt ett brev från kamrat XXX i Nordöstra kan Nordöstra under den andra femårsplanen uppnå en produktion av — tiotusen ton. Om vi har stål och modern industri kan vi lätt utveckla en modern försvarsindustri. Jag är för att vi ska producera mera lätta vapen så att vi kan beväpna en massmilis. (Chefen Lin insköt: "Milisen är mycket viktig") Förr har andra sett ner på oss. Huvudorsaken till detta var att vi hade brist på mat, stål och maskiner. Nu har vi producerat en del som alla kan se.

Not

1 XX bad Ordföranden speciellt läsa upp nio kamraters tal. Ordföranden läste upp kamraterna Chang Tsung-hsiins och Liu Ya-lous tal.