Händelserik fågeljakt och många
skottillfällen i Vilhelmina-skogen
Årets fjälljakt blev skogsjakt istället. Visserligen gick resan ganska långt norrut för oss smålänningar. Vi hamnade i Vilhelmina. Tanken var att vi skulle dela upp jakten - hälften skogsfågeljakt och hälften fjälljakt. Men diverse omständigheter gjorde att det nu blev uteslutande jakt på skogsfågel i vildmarken utanför Vilhelmina. För mig blev jakten en helt ny upplevelse. Jag, liksom mina hundar, har aldrig tidigare varit på skogsfågeljakt. Hundarna skötte sig dock bra. Särskilt bra gick Disa, som är en jäkel på att reda ut löpor. Den totala "skörden" blev ca 25 fåglar - allt från tjäder till orre, järpe och ripa. Tomas visade sig vara en riktig "statistiknisse" som höll reda på antalet fällda fåglar och antalet avlossade skott - något som han nogsamt nedtecknade på ett papper. Denna dagbok kan ni läsa igenom nedan.
Fr v Krille, Ranagårdens Disa, Niklas, Kalle och Lennart.
Onsdag em (kl. 15-18 ca).
Sköt 2 ripor samt 1 beckasin. 7 skott avlossades och sex av dem kom från min (Tomas) bössa. Jag sköt dessutom 8 skott (alla bom) på en tjäder. Att tjädern undkom haglen kunde vi konstatera efter ett omfattande eftersöksarbete med två hundar, Ranagårdens Disa och Ranagårdens Zack, som tillsammans med Ranagårdens Aya fick jaga intensivt, eftersom den fjärde hunden Kalles korthårsvorsteh blev dålig under resan till Vilhelmina. Veterinärbesök och medicinering gjorde att hunden blev piggare, men inte så alert att den kunde användas för jakt. Någon säker diagnos kunde inte fastställas, men prover togs för analys.

Torsdag fm.
Jag och Lennart hade fyra fågelkontakter. Först gick två orrar upp. Jag sköt 2 bomskott. Senare lyfte två orrtuppar och jag sköt två skott, denna gång fälldes en tupp. Niklas, Crille och Kalle fällde till att börja med 2 olika ripor. Senare lyckades Niklas med konststycket att fälla 3 ripor i ett och samma skott, efter bra fågelarbete av Disa. Kalle sköt 2 orrar med dubbelskott på varje. Sedan sköt jag, Lennart och Krille på en och samma ripa, som vi hade eftersök på. Zack spårade upp den och Ranagårdens Aya, en münstertik på sin första jakt, apporterade. Senare under förmiddagen hade vi ytterligare 3-4 fågelkontakter, dock utan att komma till skott.

Torsdag em.
Eftermiddagen inleddes med två ripkontakter, som dock inte föranledde skott. Sedan spårade Disa utmed en ca 300 m löpa, sen exploderade omgivningen med uppflog av 2-3 kullar orrar och två ripor. Cirka 25 skott avlossades av Krille, Niklas och mig. Vi fick 5 orrar och bommade således jävligt mycket. Krille och jag bommade även på en tjäderhöna. Zack stod perfekt för en tjädertupp i ett träd, men Lennart, som aldrig tidigare bedrivit skogsfågeljakt med sin hund, blev överrumplad över ståndet mot en halvhög gran. Han såg heller inte fågeln – inte förrän vingslagen dånade, varefter en stor tjädertupp försvinner mellan trädtopparna. Det hastiga förloppet och överraskningen att det var en tjäder som tryckte i det täta grenverket till granen Zack stod för, gjorde att Lennart inte fick bössa till axeln och han avstod därför att skjuta.

Fredag fm.
Jag fick låna en Finnspets av en bror till stugbyns ägare (bussigt). Hunden heter Booggie, som jag fick en riktig ”höjdardag” tillsammans med. Jag släppte hunden kl 07.50. Den stötte först två ensamma ripor, men 08.45 hade den fast ståndskall i cirka 40 minuter. Först då hade jag smugit och till slut krupit i läge för skott. Jag fällde en vuxen tjäderhöna. Efter att jag givit hunden ett ben och hängt upp fågeln i ryggsäcken, dröjde det inte mer än fem minuter förrän det var dag för nästa ståndskall. Det var en tjäderhöna. Jag hörde det karaktäristiska kacklandet, när hunden stötte den. Efter cirka 200 meters flykt slog den ned i en stor gran, men hönan var orolig och flög vidare efter 7-8 minuter. Senare hade jag 3 olika orrflockar på gång, men de var nervösa och lyfte utom hagelhåll. Någon hade jag nog kunnat skjuta om jag bara haft ett kulvapen. De andra grabbarna sköt 1 tjäderhöna, 4 järpar, 1 morkulla, 1 beckasin och hade därutöver cirka 10 fågelkontakter.

Ranagårdens Zack
Ranagårdens Aya
Tomas

Lördag fm.
Kalle sköt en tjäderhöna för Finnspetsen Bore, som vi också fått låna av ägaren till Booggie. Hunden hade därutöver ståndskall på en orre. Vi andra, Niklas, Lennart och jag, hade bra jakt. Jag sköt bom på en tjäder. Niklas hund Disa och Lennarts Aya och Zack sökte bra, men området vi jagade igenom hade, visade det sig senare, dåligt med fågel. Hundarna kom i kontakt med två fåglar, men tryckte inte tillräckligt, utan lyfte innan hundarna hann ”frysa” i steget.

Lördag em.
Under eftermiddagen jagade jag och Niklas med Finnspetsen Bore, som hade stånd för en tjäder i cirka 45 minuter. När det var som allra "hetast" ringde Kalle ”Polare” för att tala om att Disa längtade så starkt efter husse att hon lämnade jaktområdet så fort hon släpptes ur bussen och troligen var på väg att söka upp Niklas. Efter bara 10 minuter var Disa hos mig och Niklas – snacka om ”hussekär”. Ringsignalen skrämde naturligtvis tjädern, som flög till tryggare marker.
Dom andra "nördarna", Kalle, Krille och Lennart sköt 15 bom på ca 20 orrar. Lennarts hundar jobbade bra och trots att de flesta orrarna var varska och lyfte innan hundarna hunnit ”låsa” dem, hade både Aya och Zack några riktigt bra stånd och avance, som resulterade i goda skottchanser. Vi skall nog ge Kalle en hemläxa i skyttets ädla konst, eftersom han låg bakom de flesta skotten.

TEXT: Tomas
FOTO: Lennart Krafve

 

Kalle, Krille, Ranagårdens Disa och Niklas.
OBS: Fler bilder kommer senare!