Archive for October, 2006

I ett nötskal

Tuesday, October 31st, 2006

Den 29 oktober pa eftermiddagen ringde Expressen mig. De borjade fraga om jag var aktiv inom Sd och gick darefter vidare att fraga om min blogg och darefter generella asikter om invandring och liknande. Jag blev mycket forvanad. Det kanns onekligen som att nagon tipsat media om bade mitt Sd engagemang och ambassaden.

Sa jag borjade ana orad. Dagen efter kom jag till jobbet. Allt var som vanligt. men sa fragar nagon mig vad som hant, och om jag last tidningen. Jag fragade da “Vad star pa?”. “Tva tidningar har ringt idag for att prata med ambassadoren, har Carl Bildt gjort nagot uttalande?”. Jag visste da vad det handlade om och invantade reaktionerna.

Sa 14.40 den 30 oktober blev jag inkallad till ambassadoren dar han angav “vilseledande ansokningshandlingar” och att Sverigedemokraterna ar ett “anti demokratiskt” parti som motivering till min uppsagning. Argument bet inte. “Beslutet var fattat”.

Sa jag gick runt till de jag jobbat med pa ambassaden och sa hej da, allt under mycket trevliga former. Alla dar visade sin uppskattning for min tid pa ambassaden och tyckte det var synd att jag var tvungen att ga. Sjalv tycker jag ocksa att de pa ambassaden har varit mycket trevliga, hjalpsamma och mycket bra att ha och gora med.

Man kan undra om man skulle blivit uppsagd om man var engagerad i Miljopartiet eller Vansterpartiet eller nagot annat. Det skulle knappast handa. Motivet var enligt ambassadoren att Sverigedemokraterna “ses som antidemokratiska”. Ses? Av vem? Givetvis finns det inte ett spar av antidemokrati eller den pastadda “framlingsfientligheten”, men jag antar att det ar bekvamt att anvanda en klassisk offensiv.

Mitt blogginlagg var katalysatorn, men inte anledningen. Eftersom det ar nagon som tipsade om min blogg, mitt arbete och eventuellt mitt nummer skulle detta kommit till ytan oavsett vad jag hade skrivit eller inte pa bloggen. Sverige ar sannerligen inte en fullvardig demokrati. Istallet rader asiktsforbud aven nar det bara galler en annan syn pa immigrationspolitiken.

Socialdemokraterna,. Moderaterna med flera har en asikt om immigrationen, varfor inte vi i Sverigedemokraterna?

Klargörande av senaste tidens mediahändelser

Tuesday, October 31st, 2006

Efter forfrogan redovisar jag har vad jag skrev i mitt initial inlagg sa kan ni sjalv avgora:

 “Problemet kan liknas vid HIV; det är inte HIV viruset som dödar, utan förkylningen kroppen inte kan bekämpa. På samma sätt är det med Europa. Eftersom vi har blivit så svaga, lyckas vi inte bekämpa massimmigrationen som liksom förkylningen kommer bryta sönder våra samhällen.”

Alltsa ser vi att jag pa jamforde invandringen med en forkylning, inte HIV som Sydsvenskan satte som rubrik. Var det en onodig kommentar? Jo det var det. Var det en hemsk kommentar? Ytterst tveksamt.

Jag anvande en metafor som var onodig, det koper jag. Jag tog bort den av den anledningen. Jag kunde gjort en mer passande liknelse, men tankte tyvarr inte att media gor en hona av en fjader.

Sydsvenskan skrev forst att jag “jamforde invandring med HIV” och satte det som rubrik. Denna rubrik ar nu andrad och star nu inget om jamforelse med HIV. De insag sitt misstag med att misskreditera mig och att jag inte alls hade gjort nagot sadant. Men skadan ar skedd. Ska de inte gottgora deras smutskastande med samma iver som de forst smutskastade? Sjalvklart ska de gora det.

Jag kommer krava att:

  • Sydsvenskan med samma styrka och medial uppmarksamhet som de anklagade mig kommer ursakta sig for att de pastod att jag jamfort invandring med HIV.\
  • Jag kommer krava att jag far utrymme i tidningen att motsaga deras anklagelser och vad denna felaktiga mediabild har gett upphov till. Det ar det minsta man kan forvanta sig av denna smutskastning som Sydsvenskan statt for.

Jag var omtyckt pa ambassaden av de som jobbade dar. Det fanns inga klagomal pa de arbetsuppgifter jag utforde och jag fick t.o.m. kommentaren att jag var “en frisk flakt”. Jag fick inget annat an berom for mina arbetsinsatser och vi trivdes ypperligt med varandra pa ambassaden. Jag vill darmed tacka alla de anstallda jag jobbade med for deras hjalpsamhet, vanlighet och varma emottagande.

Ska ocksa namnas att jag ar en stor Israel-van vilket alla kan intyga (inkl de pa ambassaden) sa det kan knappast heller varit anledningen till avskedandet.

Man väljer vad man vill missuppfatta

Monday, October 30th, 2006

Efter mitt senaste blogg inlägg blev jag uppringd av både Sydsvenskan och Expressen. De hade fått reda på om mitt blogginlägg, samt mitt mobilnummer i Israel (som inte är listat).

Jag vill med detta inlägg klargöra vad dessa tidningar valt att missuppfatta:

Jag sa aldrig något nedvärderande överhuvudtaget mot någon invandrargrupp. Det jag gjorde var att skriva en metafor för händelseförloppet i Sverige och att situationen idag är ett resultat av politikernas beslut och gärningar. Denna metafor valde nämnda tidningar att missuppfatta, trots att det inte förelåg något agg från min sida.

Det jag vände mig mot var våra politikers handfallenhet inför den uppkomna situationen och att Sverige behöver en ansvarsfull immigrationspolitik. Uppenbarligen blev min metafor för stark för journalisterna. Därmed är den borttagen.

Anklagelserna att jag skulle anse invandring vara en sjukdom kan bara föras av de som har en generell aversion mot Sverigedemokraterna, varmed de tar vad de kan hitta och gör en höna av en fjäder.

Låt en sak stå klar: Min kommentar var endast en pik mot våra politiker och syftet var att eftersträva en hållbar och ansvarsfull immigrationspolitik. Allt annat som media kommer anklaga mig för är på deras samvete, inte mitt.

Frankrike är framtiden

Saturday, October 28th, 2006

Man kanske också kan säga; Framtiden är Frankrike. Men det gör inte mycket skillnad. Det ser dystert ut likväl. Det var somliga som förra året såg upploppen i Frankrike en engångföreteelse. Andra såg något helt annat.

Nästan 2500 poliser i Frankrike har blivit skadade i år och polisens fackförening sa att man är i “ett inbördeskrig” med muslimerna. 

We are in a state of civil war, orchestrated by radical Islamists. This is not a question of urban violence any more, it is an intifada, with stones and Molotov cocktails. You no longer see two or three youths confronting police, you see whole tower blocks emptying into the streets to set their ‘comrades’ free when they are arrested. 

Under de första halvåret i år har 50 000 våldsaktioner inträffat, utförda av muslimer. Cirka 15 poliser, brandmän och andra officiella attackeras per dag och 100 bilar brinner varje natt i Frankrike. Och detta under “normala” dagar. Liknande situation växer fram allt mera i Sverige. Rosengård har t.ex. blivit känt som ett område där polisen inte kan gå in utan att ha förstärkning. Brandmän attackeras när de gör sitt jobb liksom ambulanser. Vålder går inte att ta miste på. Inte heller vilka som utövar våldet. Men vad säger etablissemanget? Jo de talar fortfarande om “ungdomsgäng”. Mark Steyn kommenterade detta skrattandes i en intervju med Michelle Malkin. Media och politiker vill fortfarande inte kännas vid det. Så här skrev bl a Aftonbladet idag: 

Pojkarnas våldsamma död, och ryktena om polisens roll i tragedin, ledde till att stora grupper ungdomar [min anmärkning] i området för ett år sedan angrep polisen och satte bilar i brand

Ordet “ungdomar” har blivit synonymt med invandrare, eller mer specifikt, muslimska invandrare. Media har missbrukat det ordet så mycket att ett nytt ord för vanliga ungdomar borde införas. Men detta är inget som bekommer etablissemanget. De kommer förneka, ursäkta och ”förklara” våldet ändå in i slutet. Det är nog trots allt någon annas fel…varför inte…uhm…vårt eget! Eller mer specifikt vita västerlänningars fel. Det är ju det minsta man kan begära. “Vit överhöghet” har blivit ersatt av “vit skuld”, eller “White Guilt”som Shelby Steele kallade sin bok. 

Det vi ser i Europa idag är symptom på en sjukdom, inte sjukdomen i sig. Den utspårade immigrationspolitiken som går hand i hand med den extrema liberalismen, naiviteteten, skuldkänslorna och fegheten (a.k.a appeasement) är ett symptom på nyss nämnda problem. Det är västvärldens svaghet som öppnat dörren för det som slutligen kommer stjälpa oss, såvida vi inte står upp för våra samhällen. Detta är något jag ska återkomma till i en längre artikel jag jobbar på nu. 

Frankrike uppvisar allvarliga symptom. Vad gör media och politiker? Inte mycket.

Lästips: White Guilt and the Western Past     

“Behovet” av mångkultur

Tuesday, October 24th, 2006

Ofta talar media och politiker om behovet av mångkultur, och hur viktigt det är för svensk ekonomi. Det blir då intressant att jämföra Sverige med vårt grannland Finland, känt för sin restriktiva immigrationspolitik.

Enligt the Global Competitive Index ligger Finland före Sverige i det mesta:

 

Global Competitiveness Index rankings and 2005 comparisons

Country/Economy
2006 Rank
2006 Score
2005 Rank
Switzerland 1 5.81 4
Finland 2 5.76 2
Sweden 3 5.74 7
Denmark 4 5.70 3

Finland och Sverige har de bästa institutionerna i världen (Finland är nummer ett, Sverige nummer två).

Finland är också på första plats när det gäller utbildning, och Sverige hamnar i denna rapport på andra plats. Också när det gäller the Business Competitive Index hamnar Finland före Sverige (3dje plats jämfört med Sveriges sjundeplats).

Finland ekonomi går också som tåget, men utan en massinvandring. Här har Sverige mycket att lära.

Regeringens arbetskraftinvandringspolitik är katastrofal

Monday, October 23rd, 2006

Den arbetskraftsinvandring som regeringen nu förespråkar är en paniklösning som inte tar hand om orsaken till problemet utan verkar istället som en snabblösning på ett strukturellt problem.

Resultatet blir att man förvärrar det stora problem med invandring som Sverige idag har. När nu också Miljöpartiet vill lägga sig i framgår det ännu tydligare att arbetskraftinvandring från icke-EU länder snarast är ett kryphål för att få ännu fler asylsökande att stanna. Det framgick ytterst tydligt i hennes senaste inlägg bl a genom hennes uttalande om Sverige som ett mångkulturellt land och att arbetskraftinvandringen ska möjliggöra medborgarskap efter bara tre år i landet. Värt att notera är att Sverige idag inte har brist på arbetskraft, utan snarare tvärtom. Problemet ligger isåfall snarare på framtiden, med en felaktig åldersstruktur. 

Att vissa invandrargrupper har en stark tendens att rösta vänster är nog inget som undgått Mp. Se bara på Holland där 92% av de icke-infödda röstade på vänstern och gick t.o.m. så långt att man nästan uteslutande röstade på kandidater från sin egen etnicitet. Copenhagen Post rapporterade tidigare i år om att över 90% av de icke-etniska danskarna stödjer vänstern. Men röstfisket hos invandrarna torde inte vara någon hemlighet efter årets valrörelse i Sverige.

Befolkningsstrukturen är dålig eftersom det föds för få barn i Sverige. Samtidigt arbetar riksdagspartierna aktivt för att cementera denna struktur genom att uppmuntra ett system där det idag inte är intressant att skaffa barn, och när det händer blir det inte tillräckligt många. Kvinnor som har flera barn, stannar hemma för att ta hand om dem eller när de är gravida, betraktas med viss skepsis av samhället. Karriären är det som lockar idag. I och med att den rådande politiken har uppmuntrat ett lägre barnafödande och att statusen för familjen minskat blir det befolkningsproblem. Det paradoxala är att riksdagspartierna jämrar sig över problemet bara för att i nästa andetag uppmuntra det.

Vad denna icke-EU invandring medför är ytterliggare förvärra invandringsproblemen i Sverige. Istället för att uppmuntra svenskar att föda barn, vill regeringen ersätta befolkningen av en annan. När vårt samhälle slutligen drivs av andra grupper än svenskar själva kommer Sverige inte längre existera annat än som ett namn på ett geografiskt område. Istället för att ersätta svenskarna i Sverige borde politiken syfta till att lösa orsaken till problemet; nämligen att svenskar inte föder tillräckligt med barn. Den nuvarande politiken är bara ytterliggare ett steg i fel riktning. 

“Gemensam moralkod i Sverige och Väst”

Monday, October 16th, 2006

Vi i Sverigedemokraterna talar ofta om den svenska kulturen, värderingarna och den svenska etiken. Vi ser också samhörigheten med liknande länder såsom Norge, Danmark men även England, Tyskland och USA. Alla dessa länder är en del av den västerländska kultursfären och vi har gemensamma värderingar och uppfattningar i mångt och mycket. Denna uppfattning kritiseras ofta av somliga och de ifrågasätter denna gemensamma kultur som vi i Sd pratar om. De försöker i relativismens tecken sudda ut de uppenbara skillnader som föreligger mellan olika kulturer och folk. Därmed är det en frisk fläkt att läsa dagens artikel i SvD där Michel Onfray, fransk författare, filosof och föreläsare, själv menar att:

– Vår syn på mycket präglas av att vi lever i en kultur som bygger på judisk-kristen etik. De flesta talar, tänker, drömmer, fantiserar, handlar med utgångspunkt i judisk-kristna perspektiv. Det sitter djupt; det handlar om en moralkod som vi i väst har burit med oss i tvåtusen år.

Även om Onfray säkerligen skiljer sig mycket från vår uppfattning i politiken är han i alla fall medveten om det arv som den svenska kulturen nu vilar på. Att inse att Sverige i sig har en viss moralkod blir ytterst viktigt för bevarandet av denna. Att vi dessutom har mycket av denna kultur gemensamt med andra västländer borde få oss att inse att vi är varandras naturliga allierade, inte fiender. Tyvärr är vi i västvärlden alltför illojala mot våra naturliga allierade och tar istället parti för andra, såsom t.ex den islamska världen. Allt detta borde vara en väckarklocka dels för att våga stå upp för den svenska kulturen och också att utöka sympatin och sammanhållning inom västvärlden.  

Onfray yttrar också en annan sanning som ivrigt försöker förklaras bort eller gömmas av vänstern: 

 – I USA är det den kristna högern som växer, i antal och inflytande, och i Europa och Mellanöstern ökar den muslimska fundamentalismen [min anmärkning].

I sin bok skriver Onfray bl a: “Allt som karaktäriserar fascismen återfinns i det islamska styrets teori och praktik“. Även om man kan ha synpunkter mot den kristna högern i USA kan dock en slutsats dras: USA går mot självbevarandets väg medan Europa igen hänfaller åt totalitära krafter. Det kommer inte dröja länge innan USA igen måste ut och rädda Europa från våra egna misstag. Det gäller även Sverige.  

Svar till Per T Ohlsson: Inte bara ekonomi

Friday, October 13th, 2006
    Per T Ohlsson skriver oroat om Sverigedemokraternas framgång i valet och att “något behöver göras”. Därefter argumenterar han för sin sak genom att belysa hur vissa invandrare lyckats i Sverige och USA. Han pratar ur ett rent ekonomiskt perspektiv i hela sin krönika som om det vore den enda aspekten att ta upp i detta hänseeende. Att det dessutom är långt ifrån alla invandrargrupper som är kreativa och blir välanpassade medborgare bekymrar han sig inte om, utan tar upp “tyskättlingar”, “danskar” och engelsmän som exempel. Felet är att PTO försöker försvara sin ståndpunkt genom ett rent ekonomiskt synsätt, genom att ta upp västerländska “invandrare” som exempel på hur bra det är med invandring. Men Felix, Dunker, Gerkan, Stawford och liknande utgör i de allra flesta fall inte några problem eftersom de har västerländska värderingar och en liknande kultur. PTO vet lika bra som jag att det inte är engelsmän eller danskar som folk har i åtanke när problemet med invandringen diskuteras. Det finns andra invandrargrupper som varken tillför samhället något ekonomiskt (snarare belastar) och som dessutom orsakar problem på andra områden, bl a genom en överrepresentation i brottsstatistiken.   
     Förutom de ekonomiska och kriminella aspekterna finns det ytterliggare en: den kulturella. PTO bortser helt från denna i sin argumentation. Även om alla invandrargrupper (inte bara danskarna alltså) skulle klara sig ekonomiskt och inte vara grovt överrepresenterade i våldbrottsligheten, finns det fortfarande starka invändningar emot en massinvandringspolitik. Personligen vill jag inte leva ens i det hypotetiska samhälle där alla invandrargrupper är laglydiga och ekonomiskt oberoende, om samhället inte längre är svenskt. Sverige och den svenska kulturen i sig har ett värde och vi vet att många håller med oss om detta. Därmed blir ekvationen inte bara ett ekonomiskt resonemang utan består av tre delar; ekonomi, kriminalitet och kultur. Sedan vore det såklart trevligt om PTO kunde sluta med att ta upp danskar som exempel på välanpassade invandrare. Det är nog bara han som betraktar den som en utmärkande invandrargrupp i Sverige.  

     

Politiskt korrekt vs verklighetsförankrad

Tuesday, October 10th, 2006
  • Väpnat rån i Rosengård
  • Släktfejd i Malmö
  • Skottdrama i Göteborg
  • Skadegörelse i Göteborg
  • Rån i kollektivtrafiken
  • Stenkastning mot bussar
  • Busschaufför slogs blodig av gäng 
  • Listan kan göras lång. Ovanstående brott har ytterliggare en sak gemensamt (förutom att alla är brott): alla är invandrarrelaterade. Denna lista är som sagt långt ifrån uttömmande och i de flesta fall försöker tidningarna desperat undanhålla vad för sorts personer som verkligen ligger bakom ordet “ungdomsgäng”. Den dagliga rapportering från de invandrarvänliga tidningarna ger faktiskt en bild av hur det ser ut i dagens Sverige, även om man försöker få det att se bättre ut än vad det är. Men t.o.m. när detta görs lyser samhällets problem med invandringen igenom.

    Olika invandrargrupper är olika brottsbelastade och klarar sig olika bra i Sverige (och andra länder). Att ha modet att se dessa skillnader är det enda sättet att verkligen åtgärda problemet utan att de grupper som sköter sig ska hamna i kläm. Men det “får” man inte göra idag, eftersom det ses som att peka ut en grupp från alla andra. Valet står mellan att vara politiskt korrekt eller att vara verklighetsförankrad. Jag väljer verklighetsförankrad.

    Rånarna vill visa sin status

    Wednesday, October 4th, 2006

    Aftonbladet bekräftar nu också mitt tidigare inlägg om att det är status och makt som ligger bakom en majoritet av rånen, inte ekonomiska skäl: []…det allra vanligaste skälet är att gärningsmännen vill visa att det är de som bestämmer och stärka sin status inom gruppen, säger han.

    Respektlöshet och våld. Det är vad det mångkulturella Malmö nu får uppleva som en följd av den utspårade immigrationspolitiken. Hur länge ska det skyllas på ekonomiska orsaker eller på det svenska samhället? När ska ansvaret läggas där det bör?

    Mycket läsvärd är också Fredrik Ekelunds Etniska svenskar föraktas där han berättar om precis detta problemet:

    Varför har det blivit tabu att tala om och debattera föraktet för etniska svenskar och svensk kultur? Varför är det “fel” att oroa sig för islams utbredning - bara på Rosengård finns sju källarmoskéer där extrem islamism predikas; islam är ju faktiskt inte kebab och falafel utan en religion intimt förknippad med politik, en religion som inte gått igenom upplysningens stålbad och där vissa saker tycks oförenliga med grundläggande västerländska värden, som jämlikheten mellan könen till exempel?

    I bästa fall kan valresultatet bli en väckarklocka för en yrvaken socialdemokrati men också startskottet för en diskussion om den värdegrund samhället bör vila på. Förhoppningsvis innebär det också slutet på den naiva kulturrelativism utgör en så god grogrund för högerextremismen.

    Mycket av problemet ligger i den relativism som råder i samhället där den svenska värdegrunden ifrågasätts som norm, till fördel för värderingar som går stick i stäv med de svenska och västerländska. Resultatet blir väntat; som man sår får man skörda.