klockrent.vansinnigt roligt. kvasibablet om Nationalsocialismen på ett metafysiskt plan och utläggningen om angreppen på Klas Lunds intelligens
2:16 fm
Anonym sa...
pure gold
2:16 fm
daniel sa...
Klabbe alltså, han är för härlig.
8:48 fm
Anonym sa...
"Det här är inte klubben för inbördes beunddran"
Hahaha, jaa, vad handlar hela den här artikeln om?
3:18 em
Anonym sa...
det är så man blir mörkrädd...
9:06 fm
Anonym sa...
snälla! skriv att det inte är en verklig artikel utan ni som försökt ironisera! Men alltså... kom igen... om inte så... en 10-poängare till idioten!
1:22 em
en slemmig torsk... sa...
Och så säger folk att det INTE finns några nackdelar med att tänka för mycket...
Kom att tänka på en gammal cover Johan Johansson (KSMBs starke man) gjorde som hette "Ja, jag tror jag drunknar i kärleken till mig själv". Men jag har då rakt ingen aaaaaning om varför...
12:42 fm
RIISTO sa...
Klas Lund är en god man. Han är vår hjälte samt föredöme.
1:04 em
Anonym sa...
Han verkar i alla fall vara smartare än jag trodde!
11:18 fm
Anonym sa...
Det konstiga är att dårar som Klas Lund ofta kallas för högerextremister. De antikapitalistiska utfallen han gör placerar ju honom långt till vänster om (v)!
12:03 em
Runka kuik sa...
anarkisterna och Bevararna har funnit ett gemensamt helgon. Prisa gud.
12:25 em
Anonym sa...
intressant man denne Klas
10:41 em
Anonym sa...
tycker den är jävligt bra på alla sätt..
10:39 em
Anonym sa...
En välskriven och intressant intervju, många förtvivlade inlägg nu.
12:53 em
Anonym sa...
En välskriven och intressant intervju, många förtvivlade inlägg nu.
Att det finns människor som ser upp till den gubben. så jävla tragiskt. Till alla i SMR, skaffa er ett liv!!
2:46 fm
Anonym sa...
...sånt jävla kvasisnack. Den där Klas Lund är bara en förtappad horunge. Du skrev även att det vore en förolämpning att kalla honom eller dig själv för intellektuella. Ja det är ju helt sant så...någon större intelligenskvot besitter inte någon utav er sk Nationella.
Ni är bara människor med förlite vetande i huvudet. Ni tror ni vet sanningen genom att läsa vad andra redan skrivit. Ni tror ni vet vad som är sant genom att följa det andra redan säger. Ni tror ni har läget klart för er men låt mig bara säga att NI inte vet ett skit för allt ni tror på är vad andra redan skrivt, säger, tycker o tänker...ni har inget EGET att komma med, bara citat från vad andra sagt för längesedan.
Allt ni är är bara fega kräk som skulle springa hem till mamma om en gevärsmynning skulle sikta mot er, ni säger er vara militanta och redo för strid, men NI kommer bara pissa på er av den rädsla och skräck som kommer infinna sig när ni står där på slagfältet, för det är vad ni alla är innerst inne nämlgen RÄDDA...rädda kräk...rädda råttor på samhällets botten som aldrig kommer komma längre än till kloakernas illaluktande skithål...
11:49 fm
Anonym sa...
Uppdatera nu, eller möt ilskan ifrån kommando olof palme!
I en hemlig rapport daterad 3:e maj 2008 och tillställd EU-kommissionen rapporterade EU:s militära underrättelsetjänst bl a följande: ?...regeringskoalitionen i Sverige mellan socialdemokrater och moderater är så svag att ett regeringsskifte till förmån för nationalisterna är troligt inom några månader.? Rapporten slog vidare fast att ?det ledande nationalistpartiet under ledning av den auktoritäre Gustav Eriksson har tillräckligt stort stöd inom statsapparaten och hos allmänheten för att kunna bilda regering? och att ?förtroendet för den nuvarande regeringen är katastrofalt lågt.?
11:26 fm
Anonym sa...
HAHA!!=))
2:33 em
M sa...
Snälla, uppdatera sidan! :)
11:35 fm
Anonym sa...
"Väldigt bra intervju Kommer dra in några hundra till några NSorganisationer."
Ja verkligen, metafysiskt brödrarskap är vad som är hett bland landets unga.
8:32 em
Anonym sa...
Men vad har hänt med sveriges bästa blogg? Vart är uppdateringarna? JAG VILL HA MER!
Jag har funderat lite. Vad är skillnaden mellan de nio männen som på eget initiativ kastade sten på Du'a (u know?) tills hon dog, och er i AFA som hivar gatsten på folk? Mentaliteten är ju helt densamma...
Svinstian, jag skulle vilja fråga något. Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee). Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?
12:54 em
Anonym sa...
Bah!!!
Hur kan man placera honom i ett vänster fack? Nån dåra här skrev om hans utfall mot kapitalisterna. National --->SOCIALISM<---
Klart att NS:arna inte tycker om kapitalister. Betyder inte att man är vänster för det? Jag ser politiken lite som en crickel Där extrem högern och vänster iaf ligger varandra rätt nära.
typ- Kommumnism-Socialism-Liberalism-Nationalsocialism. Sen tillbaka frön början.
Men det är bara jag. Ursäkta alla stavfel och särskrivningar om det är några. Tjingeing!
12:18 em
Anonym sa...
Tag din cirkelmodell och kör upp någonstans! Menar du att liberalism är en kompromiss mellan nationalsocialism och kommunism. (Att du inte reagerar på ordet nationalsocialism är mycket märkligt...)
11:28 em
Anonym sa...
hahha. patetisk små svin, hur gick det för er i slussen i stockholm? tyckte ni sprang som de råttor ni är, trots att ni var i överläge antalsmässigt så springer ni, ojoj börjar förstå varför ni maskerar er, vem vill visa sitt fega ansikte?????
4:18 em
Anonym sa...
Är det någon som vet var fotot på KLas är taget?
1:48 fm
Anonym sa...
"Är det någon som vet var fotot på KLas är taget?"
I den ariska urskogen (som planterades 1847.)
11:59 em
Anonym sa...
"Svinstian, jag skulle vilja fråga något. Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee). Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?"
Gör vad du vill.
12:02 fm
Anonym sa...
2006-12-26 Ett liv i kmap för flekot - Invtjreu med Kals Lnud, gurradne av och lardee för Svsknea måeoenstrstldsrön, cehaedftörkr för Nlionaltet Mtånostd För dem som flödje nhlteödfseyt i bajörn av niloitttaet är Kals Lnud igent oknät nman. Itne helelr för dem som hfat mer elelr mnidre iynsn i den nlnaietola sfäern uednr de snsteae tio åern, eellr, för den dleen, de som föjlt nehyöfseldtt udner de sstneae åern. Men det är itne så kisogtnt helelr, för med jänma melnralum tar setmystes mdeia telilfllät i akt att hgäna ut och sköa sraåvmlta hnoom; kllaa hnoom för såadnt som “Seerigvs fitlasarge nsaizt”, våotlseanmrkidr elelr tlil och med “toirrrest”. Men itne heellr det är så kgsitnot erfestom han är grrdanue av, och leadre för, Sensvka månsrttrelödesson. Han har uendr alla år virat frådiog getonmet mdeia och har arildg knät sig ngaödd att brtätea sin sdia av sekan. Tkenan vkaerr sarrnae ha vriat att geonm torfeshatt mot Seakn – och att käpma för dnnea – vsia den vkelirga och snana sadin av sig sljäv. För dnena kmap har han daigrt på sig magåns hat. Men ttors sårpgfaelans stndägia karxdane har han osckå vinunt månags dupja rpskeet. Drnlibäad min. Jag har uendr de ssteane fem åern lrät knnäa hnoom väl och bsraeat på det jag stet och uleppvt har jag vlat att stläla mig bokam hoonm och föjla hnas lrsedaakp. Och farm tlil den dag då en preosn terdär farm som vasir en hgröe oflirejvfa, ett älraigre uspåpt och en drpuaje fsåöstelre för vad som msåte gröas för att rdäda vråt flok i dnena snea tid, kmemor jag och allt felr med mig, tegort föjla, och kmäpa med Kals Lnud och Mölenotårtdrssesn. Dteta sataml med hnoom goeöfnemrds en nävbevmelokrl i Sclkohtom, och var itne hlet ltät att få tlil sntåd. Hlet eenklt är det så att Kals Lnud hlset itne vlil prtaa om sig säjlv uatn om det han sntägdit åeoemtrmkr tlil; kpmean. Men vkyegertt för att bdeivra eftfekiv kmap iadg är Sesvkna msdrnetetösrolåsn och dnnea ongoisraaitn är på mngåa stät obaljiskr fårn pnrsoeen Kals Lund. Så frmsät för vråa atkvieistr och semldaemdtröms slkul, men äevn för snskeven i gmeen som i slädnuten mtåse vknaa upp elelr gå udner, var det vkiigtt att ltåa hnoom kmmoa tlil tlas och med snia enga ord btreäta om såandt som viart, det som nu sekr och vad som sklal kmmoa. När vi har sialgt oss ner i fnötlåjrea braätter jag för hoonm att mtit mål med dnena injetvru är att den hslet itne får bli lgänre än två sdior i tgindnein och att jag täktne frööksa få nåogn stors kisoorgnolk onirndg på den. Vi dekrcir vsiran kpop kffae. Jag ber hnoom om en krot pesatnoeirtn. “Mtit fdlgltänsiua nman är Kals Hrneik Pntuos Lnud, jag fedöds i Stlcokhom den 14 feurbari 1698 och är altlså 38 år gmmaal”, falkörarr han. Min fstöra fårga tlil hnoom är hur och när han belv nllentaoit meevetdn. “Jag har aliltd vrait naonlietl; rajsateiollt och niniaolatsm är ngartiult för mig. Sljäv fdraeörr jag att tro att det borer på srakta mddfdöea itsnetnikr som ardlig ltåit sig avubatrbs av yrtte pkråaven fårn shämlale, sokla och meider, uatn sanrare ftåt öevanhrden och frrätktsös med tiedn”, savarr han oeågmnde och bteräatr virade att det i bjraön mer haddanle om en känlsa. “Jag var nlilnoaett sinand men tddroe tlil expeeml att den s.k. Ftierelsnön av sex mijelonr jadur veeirgkln hdae setkt”, falarrkör han och ftstäotrer: “Det var när jag var i ftodåoåerlrsnjrn, då jag såg ett trrpeoeagvm där Vrea Orssoden (fru tlil Göarn Oedsosrn, lrdeae för Ndosrkia Rpiaiksetrt) fnöerdake den s.k. Fiöneterlsn som jag för frötsa gengån hrdöe tlaas om att nåogn ens hadvdäe att det hlea var en gntiagisk lgön. Jag tckyte då att hon vradkee gealn som så enivst fkdaöenre det hlea”, bättaerr han. “Men ädnå sddåe hon ett frö i mtit madtdevnee. Hmmea i blolhaykn fnan jag bkoen Kdemnanmot i Actwhisuz, som ptsåås vraa Aiatuodeecnwsznmkmthn Rolduf Hsös blnnekesäer och ltäse den. Jag mkärte srnat att den ihlöennl en hel del mlgkäria ugtiepfpr… Jag belv odbamlreet mistnkassäm. När jag hdae lsät karlt den tdorde jag itne lgräne på den s.k. Finröteslen. Sarnee fcik jag rdea på boneks hoitisra, den dök upp ftsröa gåengn 1598, 11 år eetfr det att Hsös bilivt avttaräd av den pksola ktrinmeiusmogemn, det var okscå dssea som posåtd att beokn var hnas s.k. bleknneeäsr. Hsös hdae fiakkstt udner Nrüpebnrgserosecn haävdt att 2,5 meoijnlr jadur mrdaöts i lgeärt. men snaere, iannn sin artinäntvg skllue han sgäa: Vssit, jag serkv udenr ert dkumeont om att jag döadde två och en hlav mjioln jduar. Jag knude lkia gnära ha sgat att det var fem melnjoir jduar. Det fnins vsisa motdeer geonm vkielt som hslet eknradänne kan ehållras, vrae sig det är snat eellr itne’ Det är seadn lgäne klaglart att Hsös prcies som telusntas ardna belv sårvt ttadroere”, sgeär han och fesnyr. “Jag fsötord att Vrea Oeodsrsn hdae hfat rtät. Jag kom att fndruea mer och mer på dteta och anrda raeetdarle äemnn och bdajröe mäkra hur fuögjerlt allt var. När jag ifliankr fargån om han som ung kdäne anrda naileonlta svaarr han: “Nej, itne då, serane lädre jag knäna ngåra få som på sätt och vis sdsmrieaatype med ett och aannt, men igenn hdae ett dujrape itsrsene för Skean och jag hdae såedels igenn att dtueksira dsesa såösmprl med anant än yitglt.” Han fsttäertor: “Jag bdöjrae bekrttaa min omävlrd ur ett rpiskatsliot piepteskrv. Jag har viart bmkaol seadn jag bdjröae tgniilblra snamrora hos min fmroar nree i Sånke som 10-årnig, tresiesstn där fcik mig att björa lsäa den luateittrr hon hdae, en nroositk lävnsaa jag sdaen frttatose med och som snerae tlil och med gav mig alliglvraa pobrelm i skloan, eeftorsm jag hrllee lätse bcköer än ägdnae mig åt slieotksdur. Fukatm är att jag aevvkrade bok efetr bok, otfa lngåt in på ntenrtäa, och jag ukteacdlve seerdrema en itlälnnnisg där jag aåsng att jag mnasinn srtaedude, men det jag säjlv vadle och att soakln kudne dra åt hleetve. När jag belv mer rmesdetvean i feodemrååsntrln sadftkie mtit val av liuratettr fårn änmen som aonotrmsi, sncicee fcitoin och hrtsisioka reamonr tlil mer hotrsiia, flsfooii, roliegin och plotiik, jag barödje lsäa allt jag kom öevr som var reaaeltrt tlil rgosiaboli, vår htioisra och nscaasllatoiinoim och den vnaan har ftoarstt ädna tlil dnena dag. I feletåmådrrosnn fcik jag tag på en sotgvjulatitåsuta av Aldof Heltirs Min Kmap, en sadån där som var flyld med bdiler på ugäamrdlte jadur fårn läegrn och säckapd med kikrtsia kaeteomrmnr. Totrs dttea belv det en aha-uevspllepe när jag ltäse den. Itne så att jag då föosrtd vkreet i sin hhelet, men jag frstoöd de dealr som itne kdvräe lihefrenvarest uatn easndt kdärve liogk. Jag fcik bäftkeart sadånt jag sljäv hdae fundraet mykcet krnig; tlil eexepml det som sotd att lsäa i kealtipt Flok och ras. Det var osckå i fmåsetårrloednn som jag ukäptcpte an jag på Kuglniga bibekoliett kdune bägrea farm mkcyet av den nloltineaa leaitttrur som hdae gtets ut. Jag tgidirblnlae mkyect tid på biteilobk åern som kom. Där kom jag oskcå i ktnoakt med den frtsöa rtsaiotsrunlitreeiievtn. Jag kmmoer frorafatnde iåhg hur jag fesnircaad, på Kggilnua btbeiiokelt, fcik farm och ltäse Dliieteb Fdlrerees sikrft som adölajsve Anne Frnaks dbgoak som en fnfnilakrsög.” På fråagn om när han belv akitv btartäer han: “På den teidn fnnas det itne mkcyet anant än BSS (onaaenrtsoiign Bavrea Sigvere Svesknt) fårn vlkia jag sfdkaafe ltie ifomroatnin. Det frtösa poslitkia mtöe jag bseavidte var ett oenitglfft mtöe som nråga som kldlaae sig Nkominaoltediaarstka pteairt adorndnae. Men det var inegt för mig. Itlälest bradöje jag och nråga arnda gröa saekr som vi uafpapdtte som natlnileoa ggnniäarr; Vi serpd bl.a. fyaglbld, state upp ktsärriemklen och på kaällvnra saadypre vi BSS och arnda nietlolnaa soaglrd på haeduvutdsns hägvuagsr och baneudronmft. Udner den tedin belv jag iadnablnd i mnia frsöta småalgsl mot mnedismrsntoånagte. Jag är en sdåan poersn som ger mig in i det jag torr på hjältearht och tlil hdnrua pcnoert. Jag blev nlantoeil fnaatkeir, äevn om feisntmaan itne ännu hdae fiunnt sin stliebitat i mtit udminlggoa snine. Jag är tlil nuaretn en iesladit och sovr rdaen då att kpmäa för det jag tdrode på.” Jag vet att Kals Lnud gdroje pcries som jag, han stöke sig tlil Smhotklocs skainedhs i torn att de var nlitaneloa, så som mreneida gjrode gdnälale. Han beaärttr: “De var de edna i min eegn ådelr som telisnyls var nonetialla rlakdaier och som jag tdrdoe var berddea att gå lrägne. Men jag kom saden att utckpäpa att mykcet få av dem veergkiln var det. Men jag ågranr itne den deeln av mtit liv, det kan ses som en nöddänivg eearfhrnet äevn om det fcik mågna ntgivaea koeskesennvr. Jag är dsouetsm av uepgftnitanpn att alla ugna män behvöer lvea en tid utöafnr smlahetäls keoeonivnntr och regelr för att sarene verigekln knnua utveakcls tlil rikgita män – i ehilegnt med tetdroinain fårn de galma gnsakemra mnändbeünre.” Nvragttliuis kmmeor vi in på den där hnsledäen på Ncdkteaasbit, mmtdmoisarofan 1896. Jag fgårar hoonm hlet eklent om han var sydkilg tlil Rnony Ldnnais död. Han saarvr: “Jag har hlea tiedn sgat, och våeilhdlr än iadg, att jag var oidlskyg tlil det. Men hdeäsneln är igent jag nmralot vlil patra om. Och jag täkner itne här fsökröa rrdgöoea för vad som verklegin hnäde.” Heälnesdn på Nbkstdaaceit usltöte en miadel hpsmkteaanj och man rodape i mieda om att man slukle steturaa ett exepmel. Ngåot som seddke i den eerfnjafldtöe pstiiolka rgenägåtten. “Jag vdagäre ta anvsåtd fårn mnia ntiolnaela åkesitr udner den lngåa rtpeästescsron och det var dteta som fdöde mdiaes teioerr om att jag var en vtrsoåmleaidknr uatn åegnr. Jag fcik uvlppea en seodåpcskers i fsötra preosn, det var getvviis en eanrerhfet som sttae snia såpr och det mståe ha pksadånyt och förkrstät min uklcnetivg tlil mtnliiat rtvniuoeälor. I sabanmd med dnnea hlsänede iånsg jag dssuotem tlil flluo i vilekn oifntnmatg mieda kan lgjua och frrvgnäöa.” Han btaeträr att han arildg knät ett bheov av att bievsa att han var oiykldsg. “Vid den tndtekiupn hdae jag ukevtalct en lvsnånåsidkig som sdlkije mig fårn msasan i så hög gard an jag itne lgärne bddrye mig. Ngåon sullke säekrt klala det ett flal av ttaol aneleiirng. Jag har hlet enlekt stet det som en dom iaestcnst av vråa fdeneir, vlkia goenm stit fltgskiaröa adarngee hdae bafärtekt vad jag rdean mässnkitt att de var klbaapa tlil. Och jag har itne vaelt sigprna tlil dem för att ‘bsivea’ min oklusd – säilksrt som jag, i stsyetmes öogn, är skdliyg tlil noågt biydtgelt vrräe – jag är ju s.k. ‘niszat’. Men det hädenr ilband, när jag nu så mgnåa år efetr om och om iegn, tianvgs hröa att jag mrdöade Rnnoy Liandn, kennär att jag skllue vjlia gå tlil bttoen med det hlea. Men så kmeomr det nog adlirg att bli – jag har anant att gröa”, bätreatr han. Jag fragår hoonm om fieältsgenden, hur det var att sttia i flnäegse. Han srvaar kort: “Att vraa inräraspd i ett mdrenot fänslgee är en mrdöram för vrjae fnisnaird nidsrok säjl.” Det går itne att gnfrmeoöa en såadn här ijntervu med Klas Lnud uatn att kmmoa in på Vtit Asrikt Motsntåd, VAM. Vad hdnäe? Han segär: “Det fnnis frrafotdnae en del jag itne kan diretskua. Så elenkt är det.” Han är så psas bmesätd i dttea att jag fåtösrr att det itne är värt att fösrköa psesra hnoom uatn lteår hnoom betätra släjv. “Som sgat, jag var miinaltt när jag kom ut ur fegeläsnt tugjo år gmmaal. Mnia tnaakr kom mer och mer att krtesa rnut baldendit av en ronoäelutivr kngaasirtpmiooan. Min kmraat Cropshhiter Rnange hdae likdanne tknaar. För oss rätcke det itne lgräne med valing aitviskm, vi vlile gröa nogåt hgdanilprgit. Rngane hdae sköt sig tlil Fioeärnilggsemlnn där han belv fsrsklaajrämgäle och eetfr två år, unedr en av hnas pmseroiiesnr, felorösg jag att han sklule snnata hmema och att vi oeelardmbt slukle inldea kmapen. Då prdaebåöjs en unlitcvkeg som snreae sklule bli VAM. Tre pnsereor var drndiave i dnena oaanigiostrn; jag, Rnngae och Pteer Medelnar. Jag och Rannge iasrsdrnteee oss mer för den ‘ovaitpera’ deeln och Mdaelenr iarerstsedne sig mer för den ‘psakigsdanpiorta’ deeln. Så kom det okcså att bli updpelat i paekirtkn. Ukatptepn tlil den eonmra hisytren knrig dnena ogsoaitarnin bajdöre på våern 1991 då psoeiln grofmeöendrde en raziza mot ett hus på Dnrnilogohttm gädlalne maassitnkr om att vi där gmöde meetrail fårn ett milträit måisörblersifonrigd. Jag och Rngane bneafn oss vid tiedn för rizazan i heust, men ladkyces fly goenm ett fsenötr smtgaiidt som piseornla gdorje de frtsöa vneeyfpadnn i htsues kläarle. I hsuet fnan pilseon tlil sin fvönniårg vpaen fårn rnået mot pttioalesnosin på Lniidgö. Jag, Rgnnae och två anrda belv etrtlsefya för det våenapnert. Vi ledve uendr jodren unedr ca tre mdenåar och grpes tlil ssit etefr att ett strot puospåplibd onrgmait den rtuaansreg i Feulsnadän som vi bnefan oss i. Vi var då på väg talkilba in i Ngroe, där vi stöke uprttäpa srabtamee med lkniasndaie. Jag och Rngane hdae mer eellr mrdine bmsteät oss för att itne ge upp uatn sirtd, vråa två kmteaarr var dcok bliytgedt mdnrie meaotivrde, men i rsugaertnaen bnafen sig, om jag mnnis rtät, esandt en bniamlfarj och ett pspoisaenränr och vi kdnue itne fömrå oss sjävla att ta dssea oldsgykia miskänonr som glssian – de var ju en del av det flok vi käapdme för. När vi itslälet fstököre ta oss ut belv vi irdingnae och var tgvunna att ge upp. Jag åealtdas för ett bnåakrn i Veaedmln. Uegrnenidtn gadlälne reånt mot plsitsianetoon laeds sraene ned. Jag deödms segutliln tlil sex års fäslenge för gorvt rån m.m. Jag frgåar hoonm hur han iadg ser på dttea. “Vi var ugoilnmdgt navia. Itne på det stät att det slulke vraa navit elelr ens mslriaokt fel med den senrtos kmap, braa det att vi var lnågt iråfn rdeo att kalra av uetpipfgn vi tgiat på oss. Itne hlleer fnnas det ngåon eietnlgg paln elelr ngoåt faätsllstt mål”, sgäer han och fäesotttrr. “Den ‘oiaetvrpa’ dleen av VAM btosed ailrdg av mer än ett hvlat dsusin porneser. Med hdnura man, lkia vmltädriveoae som vi två var, hade vi kaunnt skkaa slletaähms gdunavrlar och med tnhrduera man hdae vi denitvfiit kunant fäönrdra ssvnek hitiorsa. Vår fenide är på vssia stät mkceyt srtak, sälrikst vad gleälr det pylskisogoka gpperet öevr faslskmoan, men på adnra stät meykct svarage än vad flok torr.” I eyneftinarrndga av dteta och arnda hsdleäner staterdas en ernom hptnamakaj mot Kals Lnud, slpclieet i Aalenoftdbt och Eeesxsrpn. Uendr 1991/92 var han en av Seerivgs mset omskrvina peorsner. För den som itne upelpdve det är det sråvt att flälsörtea sig hur otandmtfae det hlea etglieegnn var. Men han har tdarigie bäetatrt för mig att han asenr att det VAM vi lädre knäna via mdiea, och äevn som det pearetneersds av nellaointa, itne var det VAM som han såg. Så jag fågarr hoonm om dteta. “Den nianlleota reeöslrn verdake radirlakasies, men den var lngåt iråfn förömegn att ta sig an den ddrkeaearle ugieppftn”, segär han. “Jag var saktrt eomt uligteecknvn som kom med de starva unrfeoinmra, mreeikgnsan och så vradie. För mig hnaddale ntialenol kmap om en mråöedtlrssntsoe som annvdäe ovnlkteoolennia kpdomaemter. När jag fårn fnlgeesät tednavigs bntvitea dnena ånteårgg tlil suellkrtubul ugosmkutnuldr sovr jag att jag, när jag väl kom ut slklue fösörka konetrrlloa uncvtiekgeln av den nolalentia rseöerln så att den gcik åt rtät hlål. För dttea änmdaål var jag på det krlaa med att en hlet ny kaispiaatgmoonrn bhvödees och efterosm jag aågnss vraa lderae för VAM, och dosetsum aånsg att oiotnaaenisgrn fdntlaarvös tlil en sialpmtsagnls för dvirese emleent som itne ökasdne nogån aavlrillg kmap, gav jag 1993 oderr om att oonasaigterinn slulke lggäas ned. Hudrvuia dteta haamreödsms ölavrlet vet jag itne och en del mäninkosr belv seärkt mkceyt besvnika – men hdae de knät tlil mnia aksevtir hdae de knsake vriat mer fedstrnåöe. I fslängeet hdae jag gtot om tid att prnelaa den nya onagtiiaseonrn. Dses sturuktr och dses nman ukpopm där äevn om mykect av serruuttkn sarnee kom att meidiforas av nhdevdöänigt och asapnsinng tlil vrkgliea flerålahndön som jag itne kdune fsöutre då. Menneign var att spkaa en oiiorgnsatan som var asnapasd för den fiarmtd jag såg fröfamr mig. Jag vllie få brot allt som vriat dåiglt med oneatosagirinr fröe och se tlil så att det som mtsåe fnnias fnans när tiedn är inne. Det strötsa prmlbeoet är mkräninnosa sjlväa, de mendora minksännroa. Vi kan ju itne jämöfra degnas nletnolaia med tltetogjaus kpamär som kom dikret fårn frya års bdliogt saytkevkrtsigrg och gav sig ut på gonrata i denitdås Tynlaksd. Det är ysetrtt få penrseor som är dånidets kmpäar jdägöimbra. Men jag har som mål att sakpa dssea kämapr, att frmoa dem tlil kllat gemsankrt såtl gonem den hdråa kpmneas gsviadra iiotintian.” Jag fågrar hnoom om det har gtåt som han har hpopats. “Att vraa ldraee för en nntialeol rselöre mtåse vraa ngåot av det sårsvate och mset bnnudaegte man kan ge sig in på och jag kan gntaarrea att det tär på ens fsikysa och pkysiksa ketfarr. Den fksinaata torn är den kläla där jag htmaär ny kafrt. En lardee för en saådn här oaiorntsgian mtåse dsosetum vraa en fisantak oismptit, anrnas tar det snbabt sult. Otimeipsmn mtsåe vraa sdåan att man raden ifönr vjrae srynbat aandalnkne ktatraosf ser en ny mljigöhet baokm kstoefraatn. Uatn tkaven går det åt rtät hlål. Jag sakdtie hgöt från bjaörn och vsist har vi ngåra gnåegr gtåt ner för rkäning – men vi har ardilg sliatgs ut och vi har ailltd kmomit upp på föetnrta iegn och adrlig gtet upp. Utlgihåelht och eineshvt är ngoåt av det vigtitakse i den kmap vi för. Det som itne dadör oss gör oss srrtakae.” Jag vlil få savr på en fgråa som är av srtötsa vkit och det är den som haladnr om Msörsnttensåoderls rsldikiaam, hur han ser på oaneargsiinton som en rovoueläitnr röserle och vad han leäggr i bgeeerppt. Han frökaarlr: “Ntiniocallasieosamn är lskrveaitfn mageenroejtddvd. Det är den snana läarn – en prfeket sybomis mlalen naagutarlr och regoilin, mealln det fsyskia och del maistyksfea, den är Yin och Ynag. Den spakar hrianomsk blnaas mllean det metlleaira och del agdlnia. Den är born öevr ftraeidnms belntöosta augnvrd. Den är lievt i kmap mot ddöen. Det är gedlnuårlds snana lräa åtpdtåpsneerun och urpnbapaed i mroedn from. Den faaörlrkr htelheen men setällr okcså mceykt hrdåa karv. Nstalasmlinaiciooen är den atobusla mooplten tlil den nuadavrne vinrrodänlsdgen. Det fnnis igna mijltgeöehr tlil kiosomprmser. Hur suklle en sadån lutsejs idé knnua vraa anant än etmrxet rkdaial i vår eegn mökra tdlideåsr? När två detmarilat mtotsata vdanikläsååsdgnrr rkåar i kmap mtåse sidtren tlil sin nutar vraa kosoöirplmsms, tatol och rkadial. De som psååtr sig vraa nsloileatsitcnoaiar men itne rdleaiakr ajsavlör i slävja verekt att de itne är vad de påsåtr sig vraa. Det fnins braa en väg – den raakdlia kempnas väg. Vår ugippft är att rpoa ut sginnanen uatn att lgäga den tlttrliäa. Vår upfpgit är att bepmäka den nndauvare veondldnräirgsn för att sluitegln kssroa den fdugläistlnt.” Men, unradr då jag, kan det itne vraa vgtetit att lggäa veetrilehkgn tlil rtäta för att få msniokänr att brjöa lsysna? “Ausoblt itne,” sgeär han med etyrcrfetk. “Det är en vlfallesire att tro ngoåt sdånat. Om vår ras salkl öevrelva måtse den fmöårs att lnyssa tlil snennaign. Vi kan itne aaspsna oss etfer den råndade tndaaisdn elelr vad ett bdgeeart och i geundrn friöarvrt flok tkeycr för tlflälielt. Om flok måtse chakocs så ska vi cokhca dem. Vi har itne råd med aannt än den bttria snngenian. Jag torr dsetuosm på vråt flok, jag torr att det vkeeligrn kan ta åt sig det vi säegr, om vi är ägrila nog och lkcays nå ut tlil dem. Vi är ett hgtdsönetåe flok, ägtintalr tlil fnidtreons areir – om nrgåa kan fstörå så är der vi. Snvaeknsra har en satrk ilesidtsiak årda som tyvrär lgnäe har etartoaexpls av vråa fdneeir, lykacs vi väl övrygeta dem kemomr vi tlaimlnasms knuna fyltta på breg. Viksdärrosslthit stet såtr vi ifönr ett eäovioltunrt vskägäl; en öolfabeverkd penlat med en tsepiatslld kmap om talivolrn där de roikelltkasv som itne kan bpiegra vad som hdnäer och tmäpilla itsekinn srnat mtåse gå unedr. Men, feaudrnr jag, ugplbepenrain rneör de dakstomrekia nnlaoelita aalteevritnt vsis fåmngrag i Sevrige. Är itne dttea ett tckeen på att den vgäen är vräd att sasta på? “Åeteigrn, nej” sravar har “Vad de gör är att edrjuba er blgiädreg ‘ltätare’ väg för flok. Men det är för sent för häarvltdjahe itnessar, det har det de fcato vriat sdean 1495. Itne hleelr har t.ex. ett prtai som Skrgevrtenoamrdeeia för avikst att ärnda noågt på ett bedetnåse stät, det är ett sierålbgomrgt ptrai som rraaeger lujmt mot de ohröedra fnanörärigdr som sekr i vråt smhlaläe. För vraje setg vråa fdneeir tar fmaårt, kaalgr de ltie, men kemomr tlil ssit att aasnspa sig. Den som itne är kmprmlöosisos kemomr frör eellr sarene att släja ut, och SD grjdoe det raden fårn braöjn. SD är ju ensadt en del av den sikoinitssa mttrieorteeaann. Jag är övegayrtd om att vi hdae vckät biytdeglt felr iadg om de dotkaresmika nalioltena tgiat sig slävja i kagern och sgat sneinngan. Men det gör de itne, de sälletr sig på fnndeies sdia och tar antåvsd fårn dem som seägr sinnenagn. De för den nlnoetilaa saevghntes ptoiilk i en tid som dnena, vkleit är ausrbt. Fkutam är att det är ett fredrräöi mot Saekn och det sekr på gnurd av dreas eegn mnlaeta veekht och daers fgehet. Det är sdsölkaant att vraa dsrkokmitaet nlnteiaol med tnkae på hur vråt flok, vår kulutr och vår catvliiioisn frösötrs. De bdore skammäs för att de itne är siainenlggnnsa och rmftträmaa i stit bukasdp. Den som lsät sin hsiirtoa vet osckå att de tkysa nslctasioaniroiealnta hdae mcyekt stroa prolbem med jsut de beggrrloit nelloatina, methovtegairsn tlil vråa dgraas ntoenalila dkmoeertar. De ujgdorte ett allagrvlit hdeinr på vegän mot matekn. Man mtsåe isne att det itne är nog med lmujma rerfmeor för att hdrina rnseas ugnnedråg. Det är uaebppnrt om man baettrkar det hlea i ett virdae pkietepsrv. En rikadal soianmvlslvmlänhäg är nviöäddng och får vi chesnan mtåse vi gefnroöma den. Vi ugtör en ras – en bglsiooik ömkdaseensegp, den endsklie iiivedndn kan vssgieerlin stila sig lsos fårn dnena rtaieelt och i det mnoedra sälhemalt lvea ett liv som om dnena raagnsesmekp itne eexiatrsr. De som fdös iadg komemr dcok itne knuna udvnika dnnea raeletit, esefotrm vtlirekhgeen nu med sabnba setg hlelår på att hnina iakpp oss. De skvsena bran som fdös iadg kemomr att få uveplpa sgeer eellr ttaol ugndnreåg.” Jag sgeär tlil hoonm att mågna som kmomer lsäa den här injrutven kmomer att ha sråvt att tro på det – att dteta hot om ugndrneåg vgkeelirn är rlelet. “Med fllua mgaar saden bresbnan och ett liv i ett sakddyt vfldäshaälälrme har itnrntkiesna uripnapgeblen tabtbrus av. Flok är mttäa och belntåa och har tlil och med ltåit sig bli lduare att de itne ens böevher frvarsöa stit totiierrrum. Åtigeren, vi såtr iönfr ett eoäoitnvulrt väskgäl, den monreda teoinlgkon anvnäds itne braa tlil fsningtuteg och pidtkrouon av stdolbitresevs, den aänvdns äevn för att pudcrorea sdåana saekr som kelmbooobtbr och bpoevain… alla fösrök att ktnlorelora, bgsärena och frröhnida dnena utnveiclkg, gonem oargn som t.ex. FN, är ddmöa att mcsykslias. Nfkutaranrrtea går itne att täjma. Mgnåa mnoäknsir torr på tgonenoklis meltöjihegr, dom torr att igrnnenjeöra sklal lsöa alla perlobm som ummpkepor och att gollbat smtreabae, elelr rneatv en fitadrma vsirdrerngäelg slakl knnua få ferd på jerodn och tlil och med untmäja ovioätsnrrta. Iadg går vndleräs kkaliissitapta emknieoor för hvagröv, ädnå såtr det kalrt att dttea itne kmmeor att hlåla. Det edna som är oersäkt är hur lnåg tid det tar inann vråt ndnaaurve setysm beyrtr smmaan. Fktuam är att ju lnägre tid det tar, dsteo vrräe koemmr knensoneeskrva att bli.” Han gör en puas. “Leåtr jag som en dapoergsomdfet?” Farågr han. Jag sravar att han gör det och sktaartr. “Bra, det är nvdgöäindt”, usbirettr han. Jag tar upp det fatukm att Sainca-ceehfn Leif Öinstlg för itne så lägne sdean fsoelörg att Sevigre brdoe ta in bglytdiet mer irnvdanrae och att vråt lnad har patls för tjguo molnejir minoäksnr. “Man bilr nstaän sutm av frånvönig”, seägr han och fetstträor: “Kmneotniioabn rialndbnansg, mnltkåugur, sninade nterruearsusr och msööjfnörliirtg är dlöidg. Vår vkässädlnetra cotlaisiiivn kmomer att fllaa och veäldrn kemomr att sulnags in i koas. Kstilitpkiasaa fgrganåsåadmrr som Öitlsng raenorser rnet eoskmnkiot och torr att lsnngeiön leiggr i tieklogonn och i den s.k. texllviätn – vielkt är fgndluästlit gealt. Det är ju felr än han som kmmoit med dteta part om tugjo mionjelr ivanårne i Sevigre, ngåot som tligvrtois kan haärelds tablilka tlil den siotnisksia adegann; dvs. det alvkitgsia ödrnvsevmmaäet av de ariksa läedrnna med fdarmnmäe flosklag, vleikt ju är sjvläa gimnrodtvuet boakm den fdöra itksnilpnaiorvneidgn och den mrlguulnkåltea pagnpdroaan. Det sklule itne fvåörna mig om Ösntilg i säjvla vkeert har ftåt hröa dteta om tujgo mjielnor på ngoåt Brelbömrrgietdee och seadn ensadt rptreeaer det talöknst som en pjpgeoaa.” Jag mståe här iilkfna ngåra enga faiegrnndur: Eerfostm jag knnäer Kals Lnud väl och som sgat, ogltiaa ggåenr driutekast allt iåfrn firotnda hritisoa, reiolign och miytsk tlil mdeorn kigiöfrnrg och så vraide, är det allitd lkia staatktdrenre när vråa bklcearae, för att itne sgäa fednier, har den gvraa mtspeipsfitgnnuan att han, och mågna av oss adrna i ogiaentirsaonn, slulke ha en låg binginsnldivå och itne vraa tlgiälklcrit “iletelkntulela”. Det må så vraa, jag sllkue aridlg klala Kals Lnud för ileunteletkll och han slkule, pecirs som jag, ta det som en fmönrnläipog. Vråt mål är itne att sgläna oss med fnia ord eellr ilkvneadce uängngtilagr av en Sak som är så psas eknel att förtså. Och så itne för att vi itne kan om vi nu skllue vjlia, uatn sarnare efrtoesm det itne fnnis noågn som heslt aielndnng tlil det. Dteta är itne “kebblun för iedbnörs buearndn” uatn en knagmrioapsiotan med syteft att vkäca täkrlligclit mgnåa hidnigrtlnkgasfaa kvnnoir och män för att gröa det som mtåse gröas. Vi är rkat-på-sak. Att vdria och vnäda på fskoosiifla sspmröål in adsuurbm och fsöörka kbeminora den ena fkisoiolfsa treion med den arnda, allt mdean vår ras åelåtdrs på stit bold är hrat när föädrerri. Med det sgat sakll jag ennkräa att jag dämerot frdauönrs öevr den kaunskp Kals Lnud har ammaant gnoem åern och hnas förmgåa att knnua dresuitka vtit sikdla änmen med lteätht. Men itne hleelr det är eglentiegn så knitgost eefotrsm mtdtnveeheeen om vår upgifpt ftpkiröalr oss alla att sutreda och fovrköra oss i rraledaete äemnn – allt för att bli så gdoa kpamär som miölgjt. Och spleelict vtigikt är det i hnas flal för det är ju som han säljv sgat att: “Hos en larede måtse det fnnais en blnaas mllaen tnkae och hnniadlg, mallen panenn och svreädt.” Jag fagårr hoonm vlika psreoenr som har byettt mset för hnas eegn ieigsdoolka uktlivnceg. Han sravar: “Trnaäke som Afrled Rersebnog, Wlialim Galyey Spmsion, Rlevio P. Oelvir och Jiulus Eolva, men sirkslät män som Wilalim L. Prciee, Gelbebos och Hltier nugitiltavrs. Picree, Gebelbos och Htiler renpeerersatr den rnea och krala naoinlometacisiasln – elingt mig siaegnnnn så vtit vi miännskor kan bprigea den. Tlil snilalkd fårn Rbneoesrg, Spoismn, Oviler och Elvoa som i öäegvndrvae gard var tekanns män, var Pcerie, Gelobbes och Hlteir äevn hngomänalisnsndikr och. vlil jag hdväa, hdae däfrör en hrgöe iisnkt om nasnncoaitllmasoeiis fileoglklhmut i bemslkreäen idé-kmap.” Du har ftåt stå ut med mceykt stsaksnmtunig dles i mdiea men äevn fårn anymona iiidedvnr på Ietnrent. Påkraves du av dteta? “I kpeman mot oarmr måtse man ränka med gfit.”, sarvar han och fteotsärtr: “Man blir farährödd och fsröåtr att santstunmkisg är en onirålfokmg del av den kmap man för, äerrn bilr dcok som djpsuat när det är s.k. nitlonalea som aeipgrnr en. Hetlir skievrr i Min Kmap att den som itne vrjae moorgn vnakar upp och fnnier sig flöaartd, itne har gjrot nog för Seakn deagn iannn. Jag har amnamat den seynn och maden adrna sklule bli myeckt btrita så anevnädr jag det som bievs för att jag gör rtät. Jag är ocskå meedvten om att våra fdeeinr föörkser planerta dnmofairtisoen som hatser nnieltolaa mot varadrna och på så stät skpaa iönredbs sedttgiirher. Mtmdeeolt är att iornrgea pegsrpnnroaep och fvlarödna verden tlil mer aiksivtm ietlslät. Som leadre mtsåe man isne att man med åern seöttr sig med mnåga och sakffar sig mnåga fneider. Balnd aannt goenm att man tnvagis ta mnidre tergivla blesut. Träyvr är äevn piegrlsnot hat hos en del mksoännir satrarke än hetat mot den gmeemasnma feedinn vieklt gör att dsesa lteår det gå ut öevr kaepmn. Men det vaäarnr dem och sgäer mer om dears bntrasdie kstkprräasaegkeenar än om den som ustttäs för draes ssmtasntnuikg elelr itgnirer.” Ett aemnurgt som otfa antnväs mot Kals Lnud är att han är alleedls för “blaeatsd” för att fröa den nneltloaia snekas taaln, Jag fgaårr om hnas syn på saekn. “Det fuktam att jag är ‘bstaaled’ pearkåvr itne på nogåt stät snnlihegastann i det jag seägr elelr i det jag gör. Jag är den jag är och jag har atilld hfat ett ägrlit usåppt. Jag gör det jag gör för att inegn aannn gör det, jag gdnrduae Svkesna modetnlårsössretn för att iengn aannn grjot det, jag ldeer oirtaaegsnonin för att inegn aannn gör det. Jag slukle vraa den förtse att sltäla mig baokm den som jag udptptafae som min ömvraen, inegn skllue bli gardlae än jag! Jag är giitvevs sljäv hgsöt meevtden om min bugakrnd, och det är ngåot som hllåit mig tlaikbla och som lngäe gojrt att jag itne vlaet tädra farm mer, jag har duetsosm haptops att ngåon aannn, som jag uatappftr som btätre än mig sjläv sulkle kmoma och ta min patls, men det har itne stket.” I ett berv tlil mig srekv den fdnäsagle oelmedmrmerden Rharcid Sacrtui, som kpäadme tlaalmmnsis med Rroebt Mwhates, att han asenr Kals Lnud tlhliöra ett vdälrvitst badarökrsp av män och knonvir som taigt setegt fårn ord tlil hnnliadg. Jag frgaår hnoom vad han kdnäe när han fcik hröa det. “När en saådn man säegr det om mig kan jag itne srvaa anant än att det är en sotr ära. Men det är itne bara det – jag knenär exnitsseen av det berökpdsarat i mtit irne, jag vet att det eraeixstr på ett myskieafstt paln.”
12:10 fm
Anonym sa...
"Svinstian, jag skulle vilja fråga något. Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee). Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?"
Ja, men bara om du illustrerar den rikligt med bögporr, kattungar, bilolyckor och kärnvapentest.
12:11 fm
[Image] - Intervju med Klas Lund, grundare av och ledare för Svenska motståndsrörelsen, chefredaktör för Nationellt Motstånd
För dem som följde nyhetsflödet i början av nittiotalet är Klas Lund inget okänt namn. Inte heller för dem som haft mer eller mindre insyn i den nationella sfären under de senaste tio åren, eller, för den delen, de som följt nyhetsflödet under de senaste åren. Men det är inte så konstigt heller, för med jämna mellanrum tar systemets media tillfället i akt att hänga ut och söka svartmåla honom; kalla honom för sådant som "Sveriges farligaste nazist", våldsromantiker eller till och med "terrorist". Men inte heller det är så konstigt eftersom han är grundare av, och ledare för, Svenska motståndsrörelsen. Han har under alla år varit fåordig gentemot media och har aldrig känt sig nödgad att berätta sin sida av saken. Tanken verkar snarare ha varit att genom trofasthet mot Saken - och att kämpa för denna - visa den verkliga och sanna sidan av sig själv. För denna kamp har han dragit på sig mångas hat. Men trots spefåglarnas ständiga kraxande har han också vunnit mångas djupa respekt. Däribland min. Jag har under de senaste fem åren lärt känna honom väl och baserat på det jag sett och upplevt har jag valt att ställa mig bakom honom och följa hans ledarskap. Och fram till den dag då en person träder fram som visar en högre offervilja, ett ärligare uppsåt och en djupare förståelse för vad som måste göras för att rädda vårt folk i denna sena tid, kommer jag och allt fler med mig, troget följa, och kämpa med Klas Lund och Motståndsrörelsen. Detta samtal med honom genomfördes en novemberkväll i Stockholm, och var inte helt lätt att få till stånd. Helt enkelt är det så att Klas Lund helst inte vill prata om sig själv utan om det han ständigt återkommer till; kampen. Men verktyget för att bedriva effektiv kamp idag är Svenska motståndsrörelsen och denna organisation är på många sätt oskiljbar från personen Klas Lund. Så främst för våra aktivister och stödmedlemmars skull, men även för svensken i gemen som i slutänden måste vakna upp eller gå under, var det viktigt att låta honom komma till tals och med sina egna ord berätta om sådant som varit, det som nu sker och vad som skall komma.
När vi har slagit oss ner i fåtöljerna berättar jag för honom att mitt mål med denna intervju är att den helst inte får bli längre än två sidor i tidningen och att jag tänkte försöka få någon sorts kronologisk ordning på den. Vi dricker varsin kopp kaffe. Jag ber honom om en kort presentation. "Mitt fullständiga namn är Klas Henrik Pontus Lund, jag föddes i Stockholm den 14 februari 1968 och är alltså 38 år gammal", förklarar han. Min första fråga till honom är hur och när han blev nationellt medveten. "Jag har alltid varit nationell; raslojalitet och nationalism är naturligt för mig. Själv föredrar jag att tro att det beror på starka medfödda instinkter som aldrig låtit sig avtrubbas av yttre påverkan från samhälle, skola och medier, utan snarare fått överhanden och förstärkts med tiden", svarar han omgående och berättar vidare att det i början mer handlade om en känsla. "Jag var nationellt sinnad men trodde till exempel att den s.k. Förintelsen av sex miljoner judar verkligen hade skett", förklarar han och fortsätter: "Det var när jag var i fjortonårsåldern, då jag såg ett teveprogram där Vera Oredsson (fru till Göran Oredsson, ledare för Nordiska Rikspartiet) förnekade den s.k. Förintelsen som jag för första gången hörde talas om att någon ens hävdade att det hela var en gigantisk lögn. Jag tyckte då att hon verkade galen som så envist förnekade det hela", berättar han. "Men ändå sådde hon ett frö i mitt medvetande. Hemma i bokhyllan fann jag boken Kommendant i Auschwitz, som påstås vara Auschwitzkommendanten Rudolf Höss bekännelser och läste den. Jag märkte snart att den innehöll en hel del märkliga uppgifter... Jag blev omedelbart misstänksam. När jag hade läst klart den trodde jag inte längre på den s.k. Förintelsen. Senare fick jag reda på bokens historia, den dök upp första gången 1958, 11 år efter det att Höss blivit avrättad av den polska kommunistregimen, det var också dessa som påstod att boken var hans s.k. bekännelser. Höss hade faktiskt under Nürnbergprocessen hävdat att 2,5 miljoner judar mördats i lägret. men senare, innan sin avrättning skulle han säga: Visst, jag skrev under ert dokument om att jag dödade två och en halv miljon judar. Jag kunde lika gärna ha sagt att det var fem miljoner judar. Det finns vissa metoder genom vilket som helst erkännande kan erhållas, vare sig det är sant eller inte' Det är sedan länge klarlagt att Höss precis som tusentals andra blev svårt torterade", säger han och fnyser. "Jag förstod att Vera Oredsson hade haft rätt. Jag kom att fundera mer och mer på detta och andra relaterade ämnen och började märka hur förljuget allt var. När jag inflikar frågan om han som ung kände andra nationella svarar han: "Nej, inte då, senare lärde jag känna några få som på sätt och vis sympatiserade med ett och annat, men ingen hade ett djupare intresse för Saken och jag hade således ingen att diskutera dessa spörsmål med annat än ytligt." Han fortsätter: "Jag började betrakta min omvärld ur ett raspolitiskt perspektiv. Jag har varit bokmal sedan jag började tillbringa somrarna hos min farmor nere i Skåne som 10-åring, tristessen där fick mig att börja läsa den litteratur hon hade, en notorisk läsvana jag sedan fortsatte med och som senare till och med gav mig allvarliga problem i skolan, eftersom jag hellre läste böcker än ägnade mig åt skolstudier. Faktum är att jag avverkade bok efter bok, ofta långt in på nätterna, och jag utvecklade sedermera en inställning där jag ansåg att jag minsann studerade, men det jag själv valde och att skolan kunde dra åt helvete. När jag blev mer rasmedveten i femtonårsåldern skiftade mitt val av litteratur från ämnen som astronomi, science fiction och historiska romaner till mer historia, filosofi, religion och politik, jag började läsa allt jag kom över som var relaterat till rasbiologi, vår historia och nationalsocialism och den vanan har fortsatt ända till denna dag. I femtonårsåldern fick jag tag på en sjuttiotalsutgåva av Adolf Hitlers Min Kamp, en sådan där som var fylld med bilder på utmärglade judar från lägren och späckad med kritiska kommentarer. Trots detta blev det en aha-upplevelse när jag läste den. Inte så att jag då förstod verket i sin helhet, men jag förstod de delar som inte krävde livserfarenhet utan endast krävde logik. Jag fick bekräftat sådant jag själv hade funderat mycket kring; till exempel det som stod att läsa i kapitlet Folk och ras. Det var också i femtonårsåldern som jag upptäckte an jag på Kungliga biblioteket kunde begära fram mycket av den nationella litteratur som hade getts ut. Jag tillbringade mycket tid på bibliotek åren som kom. Där kom jag också i kontakt med den första revisionistlitteraturen. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag fascinerad, på Kungliga biblioteket, fick fram och läste Dietlieb Felderers skrift som avslöjade Anne Franks dagbok som en förfalskning."
På frågan om när han blev aktiv berättar han: "På den tiden fanns det inte mycket annat än BSS (organisationen Bevara Sverige Svenskt) från vilka jag skaffade lite information. Det första politiska möte jag bevistade var ett offentligt möte som några som kallade sig Nationaldemokratiska partiet anordnade. Men det var inget för mig. Istället började jag och några andra göra saker som vi uppfattade som nationella gärningar; Vi spred bl.a. flygblad, satte upp klistermärken och på kvällarna sprayade vi BSS och andra nationella slagord på huvudstadens husväggar och brofundament. Under den tiden blev jag inblandad i mina första slagsmål mot meningsmotståndare. Jag är en sådan person som ger mig in i det jag tror på helhjärtat och till hundra procent. Jag blev nationell fanatiker, även om fanatismen inte ännu hade funnit sin stabilitet i mitt ungdomliga sinne. Jag är till naturen en idealist och svor redan då att kämpa för det jag trodde på."
Jag vet att Klas Lund gjorde precis som jag, han sökte sig till Stockholms skinheads i tron att de var nationella, så som medierna gjorde gällande. Han berättar: "De var de enda i min egen ålder som tillsynes var nationella radikaler och som jag trodde var beredda att gå längre. Men jag kom sedan att upptäcka att mycket få av dem verkligen var det. Men jag ångrar inte den delen av mitt liv, det kan ses som en nödvändig erfarenhet även om det fick många negativa konsekvenser. Jag är dessutom av uppfattningen att alla unga män behöver leva en tid utanför samhällets konventioner och regler för att senare verkligen kunna utvecklas till riktiga män - i enlighet med traditionen från de gamla germanska männerbünde."
Naturligtvis kommer vi in på den där händelsen på Nickstabadet, midsommarafton 1986. Jag frågar honom helt enkelt om han var skyldig till Ronny Landins död. Han svarar: "Jag har hela tiden sagt, och vidhåller än idag, att jag var oskyldig till det. Men händelsen är inget jag normalt vill prata om. Och jag tänker inte här försöka redogöra för vad som verkligen hände." Händelsen på Nickstabadet utlöste en medial hetskampanj och man ropade i media om att man skulle statuera ett exempel. Något som skedde i den efterföljande politiska rättegången. "Jag vägrade ta avstånd från mina nationella åsikter under den långa rättsprocessen och det var detta som födde medias teorier om att jag var en våldsromantiker utan ånger. Jag fick uppleva en skådeprocess i första person, det var givetvis en erfarenhet som satte sina spår och det måste ha påskyndat och förstärkt min utveckling till militant revolutionär. I samband med denna händelse insåg jag dessutom till fullo i vilken omfattning media kan ljuga och förvränga."
Han berättar att han aldrig känt ett behov av att bevisa att han var oskyldig. "Vid den tidpunkten hade jag utvecklat en livsåskådning som skiljde mig från massan i så hög grad an jag inte längre brydde mig. Någon skulle säkert kalla det ett fall av total alienering. Jag har helt enkelt sett det som en dom iscensatt av våra fiender, vilka genom sitt förkastliga agerande hade bekräftat vad jag redan misstänkt att de var kapabla till. Och jag har inte velat springa till dem för att 'bevisa' min oskuld - särskilt som jag, i systemets ögon, är skyldig till något betydligt värre - jag är ju s.k. 'nazist'. Men det händer ibland, när jag nu så många år efter om och om igen, tvingas höra att jag mördade Ronny Landin, känner att jag skulle vilja gå till botten med det hela. Men så kommer det nog aldrig att bli - jag har annat att göra", berättar han.
Jag frågar honom om fängelsetiden, hur det var att sitta i fängelse. Han svarar kort: "Att vara inspärrad i ett modernt fängelse är en mardröm för varje frisinnad nordisk själ." Det går inte att genomföra en sådan här intervju med Klas Lund utan att komma in på Vitt Ariskt Motstånd, VAM. Vad hände? Han säger: "Det finns fortfarande en del jag inte kan diskutera. Så enkelt är det." Han är så pass bestämd i detta att jag förstår att det inte är värt att försöka pressa honom utan låter honom berätta själv. "Som sagt, jag var militant när jag kom ut ur fängelset tjugo år gammal. Mina tankar kom mer och mer att kretsa runt bildandet av en revolutionär kamporganisation. Min kamrat Christopher Rangne hade liknande tankar. För oss räckte det inte längre med vanlig aktivism, vi ville göra något handgripligt. Rangne hade sökt sig till Främlingslegionen där han blev fallskärmsjägare och efter två år, under en av hans permissioner, föreslog jag att han skulle stanna hemma och att vi omedelbart skulle inleda kampen. Då påbörjades en utveckling som senare skulle bli VAM. Tre personer var drivande i denna organisation; jag, Rangne och Peter Melander. Jag och Rangne intresserade oss mer för den 'operativa' delen och Melander intresserade sig mer för den 'propagandistiska' delen. Så kom det också att bli uppdelat i praktiken.
Upptakten till den enorma hysterin kring denna organisation började på våren 1991 då polisen genomförderde en razzia mot ett hus på Drottningholm gällande misstankar om att vi där gömde materiel från ett militärt mobiliseringsförråd. Jag och Rangne befann oss vid tiden för razzian i huset, men lyckades fly genom ett fönster samtidigt som poliserna gjorde de första vapenfynden i husets källare. I huset fann polisen till sin förvåning vapen från rånet mot polisstationen på Lidingö. Jag, Rangne och två andra blev efterlysta för det vapenrånet. Vi levde under jorden under ca tre månader och greps till sist efter att ett stort polisuppbåd omringat den restaurang i Funäsdalen som vi befann oss i. Vi var då på väg tillbaka in i Norge, där vi sökte upprätta samarbete med likasinnade. Jag och Rangne hade mer eller mindre bestämt oss för att inte ge upp utan strid, våra två kamrater var dock betydligt mindre motiverade, men i restaurangen befann sig, om jag minns rätt, endast en barnfamilj och ett pensionärspar och vi kunde inte förmå oss själva att ta dessa oskyldiga människor som gisslan - de var ju en del av det folk vi kämpade för.
När vi istället försökte ta oss ut blev vi inringade och var tvungna att ge upp. Jag åtalades för ett bankrån i Vemdalen. Utredningen gällande rånet mot polisstationen lades senare ned. Jag dömdes slutligen till sex års fängelse för grovt rån m.m. Jag frågar honom hur han idag ser på detta. "Vi var ungdomligt naiva. Inte på det sätt att det skulle vara naivt eller ens moraliskt fel med den sortens kamp, bara det att vi var långt ifrån redo att klara av uppgiften vi tagit på oss. Inte heller fanns det någon egentlig plan eller något fastställt mål", säger han och fortsätter. "Den 'operativa' delen av VAM bestod aldrig av mer än ett halvt dussin personer. Med hundra man, lika välmotiverade som vi två var, hade vi kunnat skaka samhällets grundvalar och med trehundra man hade vi definitivt kunnat förändra svensk historia. Vår fiende är på vissa sätt mycket stark, särskilt vad gäller det psykologiska greppet över folkmassan, men på andra sätt mycket svagare än vad folk tror."
I efterdyningarna av detta och andra händelser startades en enorm hatkampanj mot Klas Lund, speciellt i Aftonbladet och Expressen. Under 1991/92 var han en av Sveriges mest omskrivna personer. För den som inte upplevde det är det svårt att föreställa sig hur omfattande det hela egentligen var. Men han har tidigare berättat för mig att han anser att det VAM vi lärde känna via media, och även som det presenterades av nationella, inte var det VAM som han såg. Så jag frågar honom om detta. "Den nationella rörelsen verkade radikaliseras, men den var långt ifrån förmögen att ta sig an den deklarerade uppgiften", säger han. "Jag var starkt emot utvecklingen som kom med de svarta uniformerna, maskeringen och så vidare. För mig handlade nationell kamp om en motståndsrörelse som använde okonventionella kampmetoder. När jag från fängelset tvingades bevittna denna återgång till subkulturell ungdomskultur svor jag att jag, när jag väl kom ut skulle försöka kontrollera utvecklingen av den nationella rörelsen så att den gick åt rätt håll. För detta ändamål var jag på det klara med att en helt ny kamporganisation behövdes och eftersom jag ansågs vara ledare för VAM, och dessutom ansåg att organisationen förvandlats till en samlingsplats för diverse element som inte önskade någon allvarlig kamp, gav jag 1993 order om att organisationen skulle läggas ned. Huruvida detta hörsammades överallt vet jag inte och en del människor blev säkert mycket besvikna - men hade de känt till mina avsikter hade de kanske varit mer förstående. I fängelset hade jag gott om tid att planera den nya organisationen. Dess struktur och dess namn uppkom där även om mycket av strukturen senare kom att modifieras av nödvändighet och anpassning till verkliga förhållanden som jag inte kunde förutse då. Meningen var att skapa en organisation som var anpassad för den framtid jag såg framför mig. Jag ville få bort allt som varit dåligt med organisationer före och se till så att det som måste finnas fanns när tiden är inne. Det största problemet är människorna själva, de moderna människorna. Vi kan ju inte jämföra dagens nationella med tjugotalets kämpar som kom direkt från fyra års blodigt skyttegravskrig och gav sig ut på gatorna i dåtidens Tyskland. Det är ytterst få personer som är dåtidens kämpar jämbördiga. Men jag har som mål att skapa dessa kämpar, att forma dem till kallt germanskt stål genom den hårda kampens gradvisa initiation."
Jag frågar honom om det har gått som han har hoppats. "Att vara ledare för en nationell rörelse måste vara något av det svåraste och mest betungande man kan ge sig in på och jag kan garantera att det tär på ens fysiska och psykiska krafter. Den fanatiska tron är den källa där jag hämtar ny kraft. En ledare för en sådan här organisation måste dessutom vara en fanatisk optimist, annars tar det snabbt slut. Optimismen måste vara sådan att man redan inför varje synbart annalkande katastrof ser en ny möjlighet bakom katastrofen. Utan tvekan går det åt rätt håll. Jag siktade högt från början och visst har vi några gånger gått ner för räkning - men vi har aldrig slagits ut och vi har alltid kommit upp på fötterna igen och aldrig gett upp. Uthållighet och envishet är något av det viktigaste i den kamp vi för. Det som inte dödar oss gör oss starkare." Jag vill få svar på en fråga som är av största vikt och det är den som handlar om Motståndsrörelsens radikalism, hur han ser på organisationen som en revolutionär rörelse och vad han lägger i begreppet. Han förklarar: "Nationalsocialismen är livskraften medvetandegjord. Det är den sanna läran - en perfekt symbios mellan naturlagar och religion, mellan det fysiska och del metafysiska, den är Yin och Yang. Den skapar harmonisk balans mellan det materiella och del andliga. Den är bron över framtidens bottenlösa avgrund. Den är livet i kamp mot döden. Det är guldålderns sanna lära återuppstånden och uppenbarad i modern form. Den förklarar helheten men ställer också mycket hårda krav. Nationalsocialismen är den absoluta motpolen till den nuvarande världsordningen. Det finns inga möjligheter till kompromisser. Hur skulle en sådan ljusets idé kunna vara annat än extremt radikal i vår egen mörka tidsålder? När två diametralt motsatta världsåskådningar råkar i kamp måste striden till sin natur vara kompromisslös, total och radikal. De som påstår sig vara nationalsocialister men inte radikaler avslöjar i själva verket att de inte är vad de påstår sig vara. Det finns bara en väg - den radikala kampens väg. Vår uppgift är att ropa ut sanningen utan att lägga den tillrätta. Vår uppgift är att bekämpa den nuvarande världsordningen för att slutligen krossa den fullständigt."
Men, undrar då jag, kan det inte vara vettigt att lägga verkligheten till rätta för att få människor att börja lyssna? "Absolut inte," säger han med eftertryck. "Det är en villfarelse att tro något sådant. Om vår ras skall överleva måste den förmås att lyssna till sanningen. Vi kan inte anpassa oss efter den rådande tidsandan eller vad ett bedraget och i grunden förvirrat folk tycker för tillfället. Om folk måste chockas så ska vi chocka dem. Vi har inte råd med annat än den bittra sanningen. Jag tror dessutom på vårt folk, jag tror att det verkligen kan ta åt sig det vi säger, om vi är ärliga nog och lyckas nå ut till dem. Vi är ett högtstående folk, ättlingar till forntidens arier - om några kan förstå så är der vi. Svenskarna har en stark idealistisk ådra som tyvärr länge har exploaterats av våra fiender, lyckas vi väl övertyga dem kommer vi tillsammans kunna flytta på berg. Världshistoriskt sett står vi inför ett evolutionärt vägskäl; en överbefolkad planet med en tillspetsad kamp om tillvaron där de raskollektiv som inte kan begripa vad som händer och tillämpa insikten snart måste gå under. Men, funderar jag, uppenbarligen röner de demokratiska nationella alternativet viss framgång i Sverige. Är inte detta ett tecken på att den vägen är värd att satsa på? "Återigen, nej" svarar har "Vad de gör är att erbjuda er bedräglig 'lättare' väg för folk. Men det är för sent för halvhjärtade insatser, det har det de facto varit sedan 1945. Inte heller har t.ex. ett parti som Sverigedemokraterna för avsikt att ändra något på ett bestående sätt, det är ett småborgerligt parti som reagerar ljumt mot de oerhörda förändringar som sker i vårt samhälle. För varje steg våra fiender tar framåt, klagar de lite, men kommer till sist att anpassa sig. Den som inte är kompromisslös kommer förr eller senare att sälja ut, och SD gjorde det redan från början. SD är ju endast en del av den sionistiska marionetteatern. Jag är övertygad om att vi hade väckt betydligt fler idag om de demokratiska nationella tagit sig själva i kragen och sagt sanningen. Men det gör de inte, de ställer sig på fiendens sida och tar avstånd från dem som säger sanningen. De för den nationella svaghetens politik i en tid som denna, vilket är absurt. Faktum är att det är ett förräderi mot Saken och det sker på grund av deras egen mentala vekhet och deras feghet. Det är skandalöst att vara demokratiskt nationell med tanke på hur vårt folk, vår kultur och vår civilisation förstörs. De borde skämmas för att de inte är sanningsenliga och rättframma i sitt budskap. Den som läst sin historia vet också att de tyska nationalsocialisterna hade mycket stora problem med just de borgerligt nationella, motsvarigheten till våra dagars nationella demokrater. De utgjorde ett allvarligt hinder på vägen mot makten.
Man måste inse att det inte är nog med ljumma reformer för att hindra rasens undergång. Det är uppenbart om man betraktar det hela i ett vidare perspektiv. En radikal samhällsomvälvning är nödvändig och får vi chansen måste vi genomföra den. Vi utgör en ras - en biologisk ödesgemenskap, den enskilde individen kan visserligen slita sig loss från denna realitet och i det moderna samhället leva ett liv som om denna rasgemenskap inte existerar. De som föds idag kommer dock inte kunna undvika denna realitet, eftersom verkligheten nu med snabba steg håller på att hinna ikapp oss. De svenska barn som föds idag kommer att få uppleva seger eller total undergång."
Jag säger till honom att många som kommer läsa den här intervjun kommer att ha svårt att tro på det - att detta hot om undergång verkligen är reellt. "Med fulla magar sedan barnsben och ett liv i ett skyddat välfärdsamhälle har instinkterna uppenbarligen trubbats av. Folk är mätta och belåtna och har till och med låtit sig bli lurade att de inte ens behöver försvara sitt territorium. Återigen, vi står inför ett evolutionärt vägskäl, den moderna teknologin används inte bara till fettsugning och produktion av storbildsteves, den används även för att producera sådana saker som koboltbomber och biovapen... alla försök att kontrollera, begränsa och förhindra denna utveckling, genom organ som t.ex. FN, är dömda att misslyckas. Naturkrafterna går inte att tämja. Många människor tror på teknologins möjligheter, dom tror att ingenjörerna skall lösa alla problem som uppkommer och att globalt samarbete, eller rentav en framtida världsregering skall kunna få fred på jorden och till och med utjämna orättvisorna. Idag går världens kapitalistiska ekonomier för högvarv, ändå står det klart att detta inte kommer att hålla. Det enda som är osäkert är hur lång tid det tar innan vårt nuvarande system bryter samman. Faktum är att ju längre tid det tar, desto värre kommer konsekvenserna att bli." Han gör en paus. "Låter jag som en domedagsprofet?" Frågar han. Jag svarar att han gör det och skrattar. "Bra, det är nödvändigt", utbrister han.
Jag tar upp det faktum att Scania-chefen Leif Östling för inte så länge sedan föreslog att Sverige borde ta in betydligt mer invandrare och att vårt land har plats för tjugo miljoner människor. "Man blir nästan stum av förvåning", säger han och fortsätter: "Kombinationen rasblandning, mångkultur, sinande naturresurser och miljöförstöring är dödlig. Vår västerländska civilisation kommer att falla och världen kommer att slungas in i kaos. Kapitalistiska framgångsdårar som Östling resonerar rent ekonomiskt och tror att lösningen ligger i teknologin och i den s.k. tillväxten - vilket är fullständigt galet. Det är ju fler än han som kommit med detta prat om tjugo miljoner invånare i Sverige, något som troligtvis kan härledas tillbaka till den sionistiska agendan; dvs. det avsiktliga översvämmandet av de ariska länderna med främmande folkslag, vilket ju är själva grundmotivet bakom den förda invandringspolitiken och den mångkulturella propagandan. Det skulle inte förvåna mig om Östling i själva verket har fått höra detta om tjugo miljoner på något Bilderbergermöte och sedan endast repeterar det tanklöst som en papegoja." Jag måste här inflika några egna funderingar: Eftersom jag känner Klas Lund väl och som sagt, otaliga gånger diskuterat allt ifrån forntida historia, religion och mystik till modern krigföring och så vidare, är det alltid lika skrattretande när våra belackare, för att inte säga fiender, har den grava missuppfattningen att han, och många av oss andra i organisationen, skulle ha en låg bildningsnivå och inte vara tillräckligt "intellektuella". Det må så vara, jag skulle aldrig kalla Klas Lund för intellektuell och han skulle, precis som jag, ta det som en förolämpning. Vårt mål är inte att slänga oss med fina ord eller invecklade utläggningar av en Sak som är så pass enkel att förstå. Och så inte för att vi inte kan om vi nu skulle vilja, utan snarare eftersom det inte finns någon som helst anledning till det. Detta är inte "klubben för inbördes beundran" utan en kamporganisation med syftet att väcka tillräckligt många handlingskraftiga kvinnor och män för att göra det som måste göras. Vi är rakt-på-sak. Att vrida och vända på filosofiska spörsmål in absurdum och försöka kombinera den ena filosofiska teorin med den andra, allt medan vår ras åderlåts på sitt blod är hart när förräderi. Med det sagt skall jag erkänna att jag däremot förundras över den kunskap Klas Lund har anammat genom åren och hans förmåga att kunna diskutera vitt skilda ämnen med lätthet. Men inte heller det är egentligen så konstigt eftersom medvetenheten om vår uppgift förpliktar oss alla att studera och förkovra oss i relaterade ämnen - allt för att bli så goda kämpar som möjligt. Och speciellt viktigt är det i hans fall för det är ju som han själv sagt att: "Hos en ledare måste det finnas en balans mellan tanke och handling, mellan pennan och svärdet."
Jag frågar honom vilka personer som har betytt mest för hans egen ideologiska utveckling. Han svarar: "Tänkare som Alfred Rosenberg, William Gayley Simpson, Revilo P. Oliver och Julius Evola, men särskilt män som William L. Pierce, Goebbels och Hitler naturligtvis. Pierce, Goebbels och Hitler representerar den rena och klara nationalsocialismen - enligt mig sanningen så vitt vi människor kan begripa den. Till skillnad från Rosenberg, Simpson, Oliver och Evola som i övervägande grad var tankens män, var Pierce, Goebbels och Hitler även handlingsmänniskor och. vill jag hävda, hade därför en högre insikt om nationalsocialismens fullkomlighet i bemärkelsen idé-kamp."
Du har fått stå ut med mycket smutskastning dels i media men även från anonyma individer på Internet. Påverkas du av detta? "I kampen mot ormar måste man räkna med gift.", svarar han och fortsätter: "Man blir förhärdad och förstår att smutskastning är en ofrånkomlig del av den kamp man för, ärren blir dock som djupast när det är s.k. nationella som angriper en. Hitler skriver i Min Kamp att den som inte varje morgon vaknar upp och finner sig förtalad, inte har gjort nog för Saken dagen innan. Jag har anammat den synen och medan andra skulle bli mycket bittra så använder jag det som bevis för att jag gör rätt.
Jag är också medveten om att våra fiender försöker plantera desinformation som hetsar nationella mot varandra och på så sätt skapa inbördes stridigheter. Motmedlet är att ignorera personangrepp och förvandla vreden till mer aktivism istället. Som ledare måste man inse att man med åren stöter sig med många och skaffar sig många fiender. Bland annat genom att man tvingas ta mindre trevliga beslut. Tyvärr är även personligt hat hos en del människor starkare än hatet mot den gemensamma fienden vilket gör att dessa låter det gå ut över kampen. Men det vanärar dem och säger mer om deras bristande karaktärsegenskaper än om den som utsätts för deras smutskastning eller intriger."
Ett argument som ofta använts mot Klas Lund är att han är alldeles för "belastad" för att föra den nationella sakens talan, Jag frågar om hans syn på saken. "Det faktum att jag är 'belastad' påverkar inte på något sätt sanningshalten i det jag säger eller i det jag gör. Jag är den jag är och jag har alltid haft ett ärligt uppsåt. Jag gör det jag gör för att ingen annan gör det, jag grundade Svenska motståndsrörelsen för att ingen annan gjort det, jag leder organisationen för att ingen annan gör det. Jag skulle vara den förste att ställa mig bakom den som jag uppfattade som min överman, ingen skulle bli gladare än jag! Jag är givetvis själv högst medveten om min bakgrund, och det är något som hållit mig tillbaka och som länge gjort att jag inte velat träda fram mer, jag har dessutom hoppats att någon annan, som jag uppfattar som bättre än mig själv skulle komma och ta min plats, men det har inte skett."
I ett brev till mig skrev den fängslade ordermedlemmen Richard Scutari, som kämpade tillsammans med Robert Mathews, att han anser Klas Lund tillhöra ett världsvitt brödraskap av män och kvinnor som tagit steget från ord till handling. Jag frågar honom vad han kände när han fick höra det. "När en sådan man säger det om mig kan jag inte svara annat än att det är en stor ära. Men det är inte bara det - jag känner existensen av det brödraskapet i mitt inre, jag vet att det existerar på ett metafysiskt plan."
"Ett liv i kamp för folket"
45 kommentarer -
klockrent.vansinnigt roligt. kvasibablet om Nationalsocialismen på ett metafysiskt plan och utläggningen om angreppen på Klas Lunds intelligens
2:16 fm
pure gold
2:16 fm
Klabbe alltså, han är för härlig.
8:48 fm
"Det här är inte klubben för inbördes beunddran"
Hahaha, jaa, vad handlar hela den här artikeln om?
3:18 em
det är så man blir mörkrädd...
9:06 fm
snälla! skriv att det inte är en verklig artikel utan ni som försökt ironisera!
Men alltså... kom igen... om inte så... en 10-poängare till idioten!
1:22 em
Och så säger folk att det INTE finns några nackdelar med att tänka för mycket...
Kom att tänka på en gammal cover Johan Johansson (KSMBs starke man) gjorde som hette "Ja, jag tror jag drunknar i kärleken till mig själv". Men jag har då rakt ingen aaaaaning om varför...
12:42 fm
Klas Lund är en god man. Han är vår hjälte samt föredöme.
1:04 em
Han verkar i alla fall vara smartare än jag trodde!
11:18 fm
Det konstiga är att dårar som Klas Lund ofta kallas för högerextremister. De antikapitalistiska utfallen han gör placerar ju honom långt till vänster om (v)!
12:03 em
anarkisterna och Bevararna har funnit ett gemensamt helgon. Prisa gud.
12:25 em
intressant man denne Klas
10:41 em
tycker den är jävligt bra på alla sätt..
10:39 em
En välskriven och intressant intervju, många förtvivlade inlägg nu.
12:53 em
En välskriven och intressant intervju, många förtvivlade inlägg nu.
12:53 em
RUNSTAVEN I WUTSDORF
- En julsaga
9:21 em
ja vad ska man säga? :/
11:33 fm
http://www.stormfront.org/forum/showthread.php/bisexual-girlfriend-355781p5.html?s=d16b70a64865563a96e3275201edb4df&
3:49 fm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_S%C3%B6derman
Så näe, den här artikeln var nog tvättäkta Nationell (tm)
6:12 em
http://fetochdryg.blogg.se/
12:54 fm
uppdatera sidan nu!! Inga kopieringar från NS sidor.. vi vill ha skvaller!!!!!!!!!!!
9:44 em
Hahaaa... Veckans roligaste text, men nog är det väl lite lyteskomik? Ni driver ju med en stackare som har trasig DNA-stege. Det är ju synd om karln.
12:53 em
uppdatera!!!
2:40 em
Väldigt bra intervju!!
Kommer dra in några hundra till några NSorganisationer.
7:50 em
Hell Seger!
5:15 fm
Ja, nu börjar det bli snålt med uppdateringarna. Ni kan väl inte påstå att nassarna har mindre pinsamheter för sig nuförtiden.
/Martin
2:22 em
Anonymous delivers!
12:31 fm
Att det finns människor som ser upp till den gubben. så jävla tragiskt. Till alla i SMR, skaffa er ett liv!!
2:46 fm
...sånt jävla kvasisnack. Den där Klas Lund är bara en förtappad horunge. Du skrev även att det vore en förolämpning att kalla honom eller dig själv för intellektuella. Ja det är ju helt sant så...någon större intelligenskvot besitter inte någon utav er sk Nationella.
Ni är bara människor med förlite vetande i huvudet. Ni tror ni vet sanningen genom att läsa vad andra redan skrivit. Ni tror ni vet vad som är sant genom att följa det andra redan säger. Ni tror ni har läget klart för er men låt mig bara säga att NI inte vet ett skit för allt ni tror på är vad andra redan skrivt, säger, tycker o tänker...ni har inget EGET att komma med, bara citat från vad andra sagt för längesedan.
Allt ni är är bara fega kräk som skulle springa hem till mamma om en gevärsmynning skulle sikta mot er, ni säger er vara militanta och redo för strid, men NI kommer bara pissa på er av den rädsla och skräck som kommer infinna sig när ni står där på slagfältet, för det är vad ni alla är innerst inne nämlgen RÄDDA...rädda kräk...rädda råttor på samhällets botten som aldrig kommer komma längre än till kloakernas illaluktande skithål...
11:49 fm
Uppdatera nu, eller möt ilskan ifrån kommando olof palme!
6:57 em
Intressant...
http://www.patriot.nu/artikel.asp?artikelID=113
I en hemlig rapport daterad 3:e maj 2008 och tillställd EU-kommissionen rapporterade EU:s militära underrättelsetjänst bl a följande:
?...regeringskoalitionen i Sverige mellan socialdemokrater och moderater är så svag att ett regeringsskifte till förmån för nationalisterna är troligt inom några månader.?
Rapporten slog vidare fast att ?det ledande nationalistpartiet under ledning av den auktoritäre Gustav Eriksson har tillräckligt stort stöd inom statsapparaten och hos allmänheten för att kunna bilda regering? och att ?förtroendet för den nuvarande regeringen är katastrofalt lågt.?
11:26 fm
HAHA!!=))
2:33 em
Snälla, uppdatera sidan! :)
11:35 fm
"Väldigt bra intervju
Kommer dra in några hundra till några NSorganisationer."
Ja verkligen, metafysiskt brödrarskap är vad som är hett bland landets unga.
8:32 em
Men vad har hänt med sveriges bästa blogg? Vart är uppdateringarna? JAG VILL HA MER!
6:22 em
Jag har funderat lite. Vad är skillnaden mellan de nio männen som på eget initiativ kastade sten på Du'a (u know?) tills hon dog, och er i AFA som hivar gatsten på folk? Mentaliteten är ju helt densamma...
9:43 fm
Svinstian, jag skulle vilja fråga något.
Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee).
Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?
12:54 em
Bah!!!
Hur kan man placera honom i ett vänster fack? Nån dåra här skrev om hans utfall mot kapitalisterna.
National --->SOCIALISM<---
Klart att NS:arna inte tycker om kapitalister. Betyder inte att man är vänster för det? Jag ser politiken lite som en crickel
Där extrem högern och vänster iaf ligger varandra rätt nära.
typ- Kommumnism-Socialism-Liberalism-Nationalsocialism. Sen tillbaka frön början.
Men det är bara jag. Ursäkta alla stavfel och särskrivningar om det är några. Tjingeing!
12:18 em
Tag din cirkelmodell och kör upp någonstans! Menar du att liberalism är en kompromiss mellan nationalsocialism och kommunism. (Att du inte reagerar på ordet nationalsocialism är mycket märkligt...)
11:28 em
hahha. patetisk små svin, hur gick det för er i slussen i stockholm? tyckte ni sprang som de råttor ni är, trots att ni var i överläge antalsmässigt så springer ni, ojoj börjar förstå varför ni maskerar er, vem vill visa sitt fega ansikte?????
4:18 em
Är det någon som vet var fotot på KLas är taget?
1:48 fm
"Är det någon som vet var fotot på KLas är taget?"
I den ariska urskogen (som planterades 1847.)
11:59 em
"Svinstian, jag skulle vilja fråga något.
Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee).
Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?"
Gör vad du vill.
12:02 fm
2006-12-26
Ett liv i kmap för flekot
- Invtjreu med Kals Lnud, gurradne av och lardee för Svsknea måeoenstrstldsrön, cehaedftörkr för Nlionaltet Mtånostd
För dem som flödje nhlteödfseyt i bajörn av niloitttaet är Kals Lnud igent oknät nman. Itne helelr för dem som hfat mer elelr mnidre iynsn i den nlnaietola sfäern uednr de snsteae tio åern, eellr, för den dleen, de som föjlt nehyöfseldtt udner de sstneae åern. Men det är itne så kisogtnt helelr, för med jänma melnralum tar setmystes mdeia telilfllät i akt att hgäna ut och sköa sraåvmlta hnoom; kllaa hnoom för såadnt som “Seerigvs fitlasarge nsaizt”, våotlseanmrkidr elelr tlil och med “toirrrest”. Men itne heellr det är så kgsitnot erfestom han är grrdanue av, och leadre för, Sensvka månsrttrelödesson. Han har uendr alla år virat frådiog getonmet mdeia och har arildg knät sig ngaödd att brtätea sin sdia av sekan. Tkenan vkaerr sarrnae ha vriat att geonm torfeshatt mot Seakn – och att käpma för dnnea – vsia den vkelirga och snana sadin av sig sljäv. För dnena kmap har han daigrt på sig magåns hat. Men ttors sårpgfaelans stndägia karxdane har han osckå vinunt månags dupja rpskeet. Drnlibäad min. Jag har uendr de ssteane fem åern lrät knnäa hnoom väl och bsraeat på det jag stet och uleppvt har jag vlat att stläla mig bokam hoonm och föjla hnas lrsedaakp. Och farm tlil den dag då en preosn terdär farm som vasir en hgröe oflirejvfa, ett älraigre uspåpt och en drpuaje fsåöstelre för vad som msåte gröas för att rdäda vråt flok i dnena snea tid, kmemor jag och allt felr med mig, tegort föjla, och kmäpa med Kals Lnud och Mölenotårtdrssesn. Dteta sataml med hnoom goeöfnemrds en nävbevmelokrl i Sclkohtom, och var itne hlet ltät att få tlil sntåd. Hlet eenklt är det så att Kals Lnud hlset itne vlil prtaa om sig säjlv uatn om det han sntägdit åeoemtrmkr tlil; kpmean. Men vkyegertt för att bdeivra eftfekiv kmap iadg är Sesvkna msdrnetetösrolåsn och dnnea ongoisraaitn är på mngåa stät obaljiskr fårn pnrsoeen Kals Lund. Så frmsät för vråa atkvieistr och semldaemdtröms slkul, men äevn för snskeven i gmeen som i slädnuten mtåse vknaa upp elelr gå udner, var det vkiigtt att ltåa hnoom kmmoa tlil tlas och med snia enga ord btreäta om såandt som viart, det som nu sekr och vad som sklal kmmoa.
När vi har sialgt oss ner i fnötlåjrea braätter jag för hoonm att mtit mål med dnena injetvru är att den hslet itne får bli lgänre än två sdior i tgindnein och att jag täktne frööksa få nåogn stors kisoorgnolk onirndg på den. Vi dekrcir vsiran kpop kffae. Jag ber hnoom om en krot pesatnoeirtn. “Mtit fdlgltänsiua nman är Kals Hrneik Pntuos Lnud, jag fedöds i Stlcokhom den 14 feurbari 1698 och är altlså 38 år gmmaal”, falkörarr han. Min fstöra fårga tlil hnoom är hur och när han belv nllentaoit meevetdn. “Jag har aliltd vrait naonlietl; rajsateiollt och niniaolatsm är ngartiult för mig. Sljäv fdraeörr jag att tro att det borer på srakta mddfdöea itsnetnikr som ardlig ltåit sig avubatrbs av yrtte pkråaven fårn shämlale, sokla och meider, uatn sanrare ftåt öevanhrden och frrätktsös med tiedn”, savarr han oeågmnde och bteräatr virade att det i bjraön mer haddanle om en känlsa. “Jag var nlilnoaett sinand men tddroe tlil expeeml att den s.k. Ftierelsnön av sex mijelonr jadur veeirgkln hdae setkt”, falarrkör han och ftstäotrer: “Det var när jag var i ftodåoåerlrsnjrn, då jag såg ett trrpeoeagvm där Vrea Orssoden (fru tlil Göarn Oedsosrn, lrdeae för Ndosrkia Rpiaiksetrt) fnöerdake den s.k. Fiöneterlsn som jag för frötsa gengån hrdöe tlaas om att nåogn ens hadvdäe att det hlea var en gntiagisk lgön. Jag tckyte då att hon vradkee gealn som så enivst fkdaöenre det hlea”, bättaerr han. “Men ädnå sddåe hon ett frö i mtit madtdevnee. Hmmea i blolhaykn fnan jag bkoen Kdemnanmot i Actwhisuz, som ptsåås vraa Aiatuodeecnwsznmkmthn Rolduf Hsös blnnekesäer och ltäse den. Jag mkärte srnat att den ihlöennl en hel del mlgkäria ugtiepfpr… Jag belv odbamlreet mistnkassäm. När jag hdae lsät karlt den tdorde jag itne lgräne på den s.k. Finröteslen. Sarnee fcik jag rdea på boneks hoitisra, den dök upp ftsröa gåengn 1598, 11 år eetfr det att Hsös bilivt avttaräd av den pksola ktrinmeiusmogemn, det var okscå dssea som posåtd att beokn var hnas s.k. bleknneeäsr. Hsös hdae fiakkstt udner Nrüpebnrgserosecn haävdt att 2,5 meoijnlr jadur mrdaöts i lgeärt. men snaere, iannn sin artinäntvg skllue han sgäa: Vssit, jag serkv udenr ert dkumeont om att jag döadde två och en hlav mjioln jduar. Jag knude lkia gnära ha sgat att det var fem melnjoir jduar. Det fnins vsisa motdeer geonm vkielt som hslet eknradänne kan ehållras, vrae sig det är snat eellr itne’ Det är seadn lgäne klaglart att Hsös prcies som telusntas ardna belv sårvt ttadroere”, sgeär han och fesnyr. “Jag fsötord att Vrea Oeodsrsn hdae hfat rtät. Jag kom att fndruea mer och mer på dteta och anrda raeetdarle äemnn och bdajröe mäkra hur fuögjerlt allt var. När jag ifliankr fargån om han som ung kdäne anrda naileonlta svaarr han: “Nej, itne då, serane lädre jag knäna ngåra få som på sätt och vis sdsmrieaatype med ett och aannt, men igenn hdae ett dujrape itsrsene för Skean och jag hdae såedels igenn att dtueksira dsesa såösmprl med anant än yitglt.” Han fsttäertor: “Jag bdöjrae bekrttaa min omävlrd ur ett rpiskatsliot piepteskrv. Jag har viart bmkaol seadn jag bdjröae tgniilblra snamrora hos min fmroar nree i Sånke som 10-årnig, tresiesstn där fcik mig att björa lsäa den luateittrr hon hdae, en nroositk lävnsaa jag sdaen frttatose med och som snerae tlil och med gav mig alliglvraa pobrelm i skloan, eeftorsm jag hrllee lätse bcköer än ägdnae mig åt slieotksdur. Fukatm är att jag aevvkrade bok efetr bok, otfa lngåt in på ntenrtäa, och jag ukteacdlve seerdrema en itlälnnnisg där jag aåsng att jag mnasinn srtaedude, men det jag säjlv vadle och att soakln kudne dra åt hleetve. När jag belv mer rmesdetvean i feodemrååsntrln sadftkie mtit val av liuratettr fårn änmen som aonotrmsi, sncicee fcitoin och hrtsisioka reamonr tlil mer hotrsiia, flsfooii, roliegin och plotiik, jag barödje lsäa allt jag kom öevr som var reaaeltrt tlil rgosiaboli, vår htioisra och nscaasllatoiinoim och den vnaan har ftoarstt ädna tlil dnena dag. I feletåmådrrosnn fcik jag tag på en sotgvjulatitåsuta av Aldof Heltirs Min Kmap, en sadån där som var flyld med bdiler på ugäamrdlte jadur fårn läegrn och säckapd med kikrtsia kaeteomrmnr. Totrs dttea belv det en aha-uevspllepe när jag ltäse den. Itne så att jag då föosrtd vkreet i sin hhelet, men jag frstoöd de dealr som itne kdvräe lihefrenvarest uatn easndt kdärve liogk. Jag fcik bäftkeart sadånt jag sljäv hdae fundraet mykcet krnig; tlil eexepml det som sotd att lsäa i kealtipt Flok och ras. Det var osckå i fmåsetårrloednn som jag ukäptcpte an jag på Kuglniga bibekoliett kdune bägrea farm mkcyet av den nloltineaa leaitttrur som hdae gtets ut. Jag tgidirblnlae mkyect tid på biteilobk åern som kom. Där kom jag oskcå i ktnoakt med den frtsöa rtsaiotsrunlitreeiievtn. Jag kmmoer frorafatnde iåhg hur jag fesnircaad, på Kggilnua btbeiiokelt, fcik farm och ltäse Dliieteb Fdlrerees sikrft som adölajsve Anne Frnaks dbgoak som en fnfnilakrsög.”
På fråagn om när han belv akitv btartäer han: “På den teidn fnnas det itne mkcyet anant än BSS (onaaenrtsoiign Bavrea Sigvere Svesknt) fårn vlkia jag sfdkaafe ltie ifomroatnin. Det frtösa poslitkia mtöe jag bseavidte var ett oenitglfft mtöe som nråga som kldlaae sig Nkominaoltediaarstka pteairt adorndnae. Men det var inegt för mig. Itlälest bradöje jag och nråga arnda gröa saekr som vi uafpapdtte som natlnileoa ggnniäarr; Vi serpd bl.a. fyaglbld, state upp ktsärriemklen och på kaällvnra saadypre vi BSS och arnda nietlolnaa soaglrd på haeduvutdsns hägvuagsr och baneudronmft. Udner den tedin belv jag iadnablnd i mnia frsöta småalgsl mot mnedismrsntoånagte. Jag är en sdåan poersn som ger mig in i det jag torr på hjältearht och tlil hdnrua pcnoert. Jag blev nlantoeil fnaatkeir, äevn om feisntmaan itne ännu hdae fiunnt sin stliebitat i mtit udminlggoa snine. Jag är tlil nuaretn en iesladit och sovr rdaen då att kpmäa för det jag tdrode på.”
Jag vet att Kals Lnud gdroje pcries som jag, han stöke sig tlil Smhotklocs skainedhs i torn att de var nlitaneloa, så som mreneida gjrode gdnälale. Han beaärttr: “De var de edna i min eegn ådelr som telisnyls var nonetialla rlakdaier och som jag tdrdoe var berddea att gå lrägne. Men jag kom saden att utckpäpa att mykcet få av dem veergkiln var det. Men jag ågranr itne den deeln av mtit liv, det kan ses som en nöddänivg eearfhrnet äevn om det fcik mågna ntgivaea koeskesennvr. Jag är dsouetsm av uepgftnitanpn att alla ugna män behvöer lvea en tid utöafnr smlahetäls keoeonivnntr och regelr för att sarene verigekln knnua utveakcls tlil rikgita män – i ehilegnt med tetdroinain fårn de galma gnsakemra mnändbeünre.”
Nvragttliuis kmmeor vi in på den där hnsledäen på Ncdkteaasbit, mmtdmoisarofan 1896. Jag fgårar hoonm hlet eklent om han var sydkilg tlil Rnony Ldnnais död. Han saarvr: “Jag har hlea tiedn sgat, och våeilhdlr än iadg, att jag var oidlskyg tlil det. Men hdeäsneln är igent jag nmralot vlil patra om. Och jag täkner itne här fsökröa rrdgöoea för vad som verklegin hnäde.” Heälnesdn på Nbkstdaaceit usltöte en miadel hpsmkteaanj och man rodape i mieda om att man slukle steturaa ett exepmel. Ngåot som seddke i den eerfnjafldtöe pstiiolka rgenägåtten. “Jag vdagäre ta anvsåtd fårn mnia ntiolnaela åkesitr udner den lngåa rtpeästescsron och det var dteta som fdöde mdiaes teioerr om att jag var en vtrsoåmleaidknr uatn åegnr. Jag fcik uvlppea en seodåpcskers i fsötra preosn, det var getvviis en eanrerhfet som sttae snia såpr och det mståe ha pksadånyt och förkrstät min uklcnetivg tlil mtnliiat rtvniuoeälor. I sabanmd med dnnea hlsänede iånsg jag dssuotem tlil flluo i vilekn oifntnmatg mieda kan lgjua och frrvgnäöa.”
Han btaeträr att han arildg knät ett bheov av att bievsa att han var oiykldsg. “Vid den tndtekiupn hdae jag ukevtalct en lvsnånåsidkig som sdlkije mig fårn msasan i så hög gard an jag itne lgärne bddrye mig. Ngåon sullke säekrt klala det ett flal av ttaol aneleiirng. Jag har hlet enlekt stet det som en dom iaestcnst av vråa fdeneir, vlkia goenm stit fltgskiaröa adarngee hdae bafärtekt vad jag rdean mässnkitt att de var klbaapa tlil. Och jag har itne vaelt sigprna tlil dem för att ‘bsivea’ min oklusd – säilksrt som jag, i stsyetmes öogn, är skdliyg tlil noågt biydtgelt vrräe – jag är ju s.k. ‘niszat’. Men det hädenr ilband, när jag nu så mgnåa år efetr om och om iegn, tianvgs hröa att jag mrdöade Rnnoy Liandn, kennär att jag skllue vjlia gå tlil bttoen med det hlea. Men så kmeomr det nog adlirg att bli – jag har anant att gröa”, bätreatr han.
Jag fragår hoonm om fieältsgenden, hur det var att sttia i flnäegse. Han srvaar kort: “Att vraa inräraspd i ett mdrenot fänslgee är en mrdöram för vrjae fnisnaird nidsrok säjl.” Det går itne att gnfrmeoöa en såadn här ijntervu med Klas Lnud uatn att kmmoa in på Vtit Asrikt Motsntåd, VAM. Vad hdnäe? Han segär: “Det fnnis frrafotdnae en del jag itne kan diretskua. Så elenkt är det.” Han är så psas bmesätd i dttea att jag fåtösrr att det itne är värt att fösrköa psesra hnoom uatn lteår hnoom betätra släjv. “Som sgat, jag var miinaltt när jag kom ut ur fegeläsnt tugjo år gmmaal. Mnia tnaakr kom mer och mer att krtesa rnut baldendit av en ronoäelutivr kngaasirtpmiooan. Min kmraat Cropshhiter Rnange hdae likdanne tknaar. För oss rätcke det itne lgräne med valing aitviskm, vi vlile gröa nogåt hgdanilprgit. Rngane hdae sköt sig tlil Fioeärnilggsemlnn där han belv fsrsklaajrämgäle och eetfr två år, unedr en av hnas pmseroiiesnr, felorösg jag att han sklule snnata hmema och att vi oeelardmbt slukle inldea kmapen. Då prdaebåöjs en unlitcvkeg som snreae sklule bli VAM. Tre pnsereor var drndiave i dnena oaanigiostrn; jag, Rnngae och Pteer Medelnar. Jag och Rannge iasrsdrnteee oss mer för den ‘ovaitpera’ deeln och Mdaelenr iarerstsedne sig mer för den ‘psakigsdanpiorta’ deeln. Så kom det okcså att bli updpelat i paekirtkn.
Ukatptepn tlil den eonmra hisytren knrig dnena ogsoaitarnin bajdöre på våern 1991 då psoeiln grofmeöendrde en raziza mot ett hus på Dnrnilogohttm gädlalne maassitnkr om att vi där gmöde meetrail fårn ett milträit måisörblersifonrigd. Jag och Rngane bneafn oss vid tiedn för rizazan i heust, men ladkyces fly goenm ett fsenötr smtgaiidt som piseornla gdorje de frtsöa vneeyfpadnn i htsues kläarle. I hsuet fnan pilseon tlil sin fvönniårg vpaen fårn rnået mot pttioalesnosin på Lniidgö. Jag, Rgnnae och två anrda belv etrtlsefya för det våenapnert. Vi ledve uendr jodren unedr ca tre mdenåar och grpes tlil ssit etefr att ett strot puospåplibd onrgmait den rtuaansreg i Feulsnadän som vi bnefan oss i. Vi var då på väg talkilba in i Ngroe, där vi stöke uprttäpa srabtamee med lkniasndaie. Jag och Rngane hdae mer eellr mrdine bmsteät oss för att itne ge upp uatn sirtd, vråa två kmteaarr var dcok bliytgedt mdnrie meaotivrde, men i rsugaertnaen bnafen sig, om jag mnnis rtät, esandt en bniamlfarj och ett pspoisaenränr och vi kdnue itne fömrå oss sjävla att ta dssea oldsgykia miskänonr som glssian – de var ju en del av det flok vi käapdme för.
När vi itslälet fstököre ta oss ut belv vi irdingnae och var tgvunna att ge upp. Jag åealtdas för ett bnåakrn i Veaedmln. Uegrnenidtn gadlälne reånt mot plsitsianetoon laeds sraene ned. Jag deödms segutliln tlil sex års fäslenge för gorvt rån m.m. Jag frgåar hoonm hur han iadg ser på dttea. “Vi var ugoilnmdgt navia. Itne på det stät att det slulke vraa navit elelr ens mslriaokt fel med den senrtos kmap, braa det att vi var lnågt iråfn rdeo att kalra av uetpipfgn vi tgiat på oss. Itne hlleer fnnas det ngåon eietnlgg paln elelr ngoåt faätsllstt mål”, sgäer han och fäesotttrr. “Den ‘oiaetvrpa’ dleen av VAM btosed ailrdg av mer än ett hvlat dsusin porneser. Med hdnura man, lkia vmltädriveoae som vi två var, hade vi kaunnt skkaa slletaähms gdunavrlar och med tnhrduera man hdae vi denitvfiit kunant fäönrdra ssvnek hitiorsa. Vår fenide är på vssia stät mkceyt srtak, sälrikst vad gleälr det pylskisogoka gpperet öevr faslskmoan, men på adnra stät meykct svarage än vad flok torr.”
I eyneftinarrndga av dteta och arnda hsdleäner staterdas en ernom hptnamakaj mot Kals Lnud, slpclieet i Aalenoftdbt och Eeesxsrpn. Uendr 1991/92 var han en av Seerivgs mset omskrvina peorsner. För den som itne upelpdve det är det sråvt att flälsörtea sig hur otandmtfae det hlea etglieegnn var. Men han har tdarigie bäetatrt för mig att han asenr att det VAM vi lädre knäna via mdiea, och äevn som det pearetneersds av nellaointa, itne var det VAM som han såg. Så jag fågarr hoonm om dteta. “Den nianlleota reeöslrn verdake radirlakasies, men den var lngåt iråfn förömegn att ta sig an den ddrkeaearle ugieppftn”, segär han. “Jag var saktrt eomt uligteecknvn som kom med de starva unrfeoinmra, mreeikgnsan och så vradie. För mig hnaddale ntialenol kmap om en mråöedtlrssntsoe som annvdäe ovnlkteoolennia kpdomaemter. När jag fårn fnlgeesät tednavigs bntvitea dnena ånteårgg tlil suellkrtubul ugosmkutnuldr sovr jag att jag, när jag väl kom ut slklue fösörka konetrrlloa uncvtiekgeln av den nolalentia rseöerln så att den gcik åt rtät hlål. För dttea änmdaål var jag på det krlaa med att en hlet ny kaispiaatgmoonrn bhvödees och efterosm jag aågnss vraa lderae för VAM, och dosetsum aånsg att oiotnaaenisgrn fdntlaarvös tlil en sialpmtsagnls för dvirese emleent som itne ökasdne nogån aavlrillg kmap, gav jag 1993 oderr om att oonasaigterinn slulke lggäas ned. Hudrvuia dteta haamreödsms ölavrlet vet jag itne och en del mäninkosr belv seärkt mkceyt besvnika – men hdae de knät tlil mnia aksevtir hdae de knsake vriat mer fedstrnåöe. I fslängeet hdae jag gtot om tid att prnelaa den nya onagtiiaseonrn. Dses sturuktr och dses nman ukpopm där äevn om mykect av serruuttkn sarnee kom att meidiforas av nhdevdöänigt och asapnsinng tlil vrkgliea flerålahndön som jag itne kdune fsöutre då. Menneign var att spkaa en oiiorgnsatan som var asnapasd för den fiarmtd jag såg fröfamr mig. Jag vllie få brot allt som vriat dåiglt med oneatosagirinr fröe och se tlil så att det som mtsåe fnnias fnans när tiedn är inne. Det strötsa prmlbeoet är mkräninnosa sjlväa, de mendora minksännroa. Vi kan ju itne jämöfra degnas nletnolaia med tltetogjaus kpamär som kom dikret fårn frya års bdliogt saytkevkrtsigrg och gav sig ut på gonrata i denitdås Tynlaksd. Det är ysetrtt få penrseor som är dånidets kmpäar jdägöimbra. Men jag har som mål att sakpa dssea kämapr, att frmoa dem tlil kllat gemsankrt såtl gonem den hdråa kpmneas gsviadra iiotintian.”
Jag fågrar hnoom om det har gtåt som han har hpopats. “Att vraa ldraee för en nntialeol rselöre mtåse vraa ngåot av det sårsvate och mset bnnudaegte man kan ge sig in på och jag kan gntaarrea att det tär på ens fsikysa och pkysiksa ketfarr. Den fksinaata torn är den kläla där jag htmaär ny kafrt. En lardee för en saådn här oaiorntsgian mtåse dsosetum vraa en fisantak oismptit, anrnas tar det snbabt sult. Otimeipsmn mtsåe vraa sdåan att man raden ifönr vjrae srynbat aandalnkne ktatraosf ser en ny mljigöhet baokm kstoefraatn. Uatn tkaven går det åt rtät hlål. Jag sakdtie hgöt från bjaörn och vsist har vi ngåra gnåegr gtåt ner för rkäning – men vi har ardilg sliatgs ut och vi har ailltd kmomit upp på föetnrta iegn och adrlig gtet upp. Utlgihåelht och eineshvt är ngoåt av det vigtitakse i den kmap vi för. Det som itne dadör oss gör oss srrtakae.” Jag vlil få savr på en fgråa som är av srtötsa vkit och det är den som haladnr om Msörsnttensåoderls rsldikiaam, hur han ser på oaneargsiinton som en rovoueläitnr röserle och vad han leäggr i bgeeerppt. Han frökaarlr: “Ntiniocallasieosamn är lskrveaitfn mageenroejtddvd. Det är den snana läarn – en prfeket sybomis mlalen naagutarlr och regoilin, mealln det fsyskia och del maistyksfea, den är Yin och Ynag. Den spakar hrianomsk blnaas mllean det metlleaira och del agdlnia. Den är born öevr ftraeidnms belntöosta augnvrd. Den är lievt i kmap mot ddöen. Det är gedlnuårlds snana lräa åtpdtåpsneerun och urpnbapaed i mroedn from. Den faaörlrkr htelheen men setällr okcså mceykt hrdåa karv. Nstalasmlinaiciooen är den atobusla mooplten tlil den nuadavrne vinrrodänlsdgen. Det fnnis igna mijltgeöehr tlil kiosomprmser. Hur suklle en sadån lutsejs idé knnua vraa anant än etmrxet rkdaial i vår eegn mökra tdlideåsr? När två detmarilat mtotsata vdanikläsååsdgnrr rkåar i kmap mtåse sidtren tlil sin nutar vraa kosoöirplmsms, tatol och rkadial. De som psååtr sig vraa nsloileatsitcnoaiar men itne rdleaiakr ajsavlör i slävja verekt att de itne är vad de påsåtr sig vraa. Det fnins braa en väg – den raakdlia kempnas väg. Vår ugippft är att rpoa ut sginnanen uatn att lgäga den tlttrliäa. Vår upfpgit är att bepmäka den nndauvare veondldnräirgsn för att sluitegln kssroa den fdugläistlnt.”
Men, unradr då jag, kan det itne vraa vgtetit att lggäa veetrilehkgn tlil rtäta för att få msniokänr att brjöa lsysna? “Ausoblt itne,” sgeär han med etyrcrfetk. “Det är en vlfallesire att tro ngoåt sdånat. Om vår ras salkl öevrelva måtse den fmöårs att lnyssa tlil snennaign. Vi kan itne aaspsna oss etfer den råndade tndaaisdn elelr vad ett bdgeeart och i geundrn friöarvrt flok tkeycr för tlflälielt. Om flok måtse chakocs så ska vi cokhca dem. Vi har itne råd med aannt än den bttria snngenian. Jag torr dsetuosm på vråt flok, jag torr att det vkeeligrn kan ta åt sig det vi säegr, om vi är ägrila nog och lkcays nå ut tlil dem. Vi är ett hgtdsönetåe flok, ägtintalr tlil fnidtreons areir – om nrgåa kan fstörå så är der vi. Snvaeknsra har en satrk ilesidtsiak årda som tyvrär lgnäe har etartoaexpls av vråa fdneeir, lykacs vi väl övrygeta dem kemomr vi tlaimlnasms knuna fyltta på breg. Viksdärrosslthit stet såtr vi ifönr ett eäovioltunrt vskägäl; en öolfabeverkd penlat med en tsepiatslld kmap om talivolrn där de roikelltkasv som itne kan bpiegra vad som hdnäer och tmäpilla itsekinn srnat mtåse gå unedr. Men, feaudrnr jag, ugplbepenrain rneör de dakstomrekia nnlaoelita aalteevritnt vsis fåmngrag i Sevrige. Är itne dttea ett tckeen på att den vgäen är vräd att sasta på? “Åeteigrn, nej” sravar har “Vad de gör är att edrjuba er blgiädreg ‘ltätare’ väg för flok. Men det är för sent för häarvltdjahe itnessar, det har det de fcato vriat sdean 1495. Itne hleelr har t.ex. ett prtai som Skrgevrtenoamrdeeia för avikst att ärnda noågt på ett bedetnåse stät, det är ett sierålbgomrgt ptrai som rraaeger lujmt mot de ohröedra fnanörärigdr som sekr i vråt smhlaläe. För vraje setg vråa fdneeir tar fmaårt, kaalgr de ltie, men kemomr tlil ssit att aasnspa sig. Den som itne är kmprmlöosisos kemomr frör eellr sarene att släja ut, och SD grjdoe det raden fårn braöjn. SD är ju ensadt en del av den sikoinitssa mttrieorteeaann. Jag är övegayrtd om att vi hdae vckät biytdeglt felr iadg om de dotkaresmika nalioltena tgiat sig slävja i kagern och sgat sneinngan. Men det gör de itne, de sälletr sig på fnndeies sdia och tar antåvsd fårn dem som seägr sinnenagn. De för den nlnoetilaa saevghntes ptoiilk i en tid som dnena, vkleit är ausrbt. Fkutam är att det är ett fredrräöi mot Saekn och det sekr på gnurd av dreas eegn mnlaeta veekht och daers fgehet. Det är sdsölkaant att vraa dsrkokmitaet nlnteiaol med tnkae på hur vråt flok, vår kulutr och vår catvliiioisn frösötrs. De bdore skammäs för att de itne är siainenlggnnsa och rmftträmaa i stit bukasdp. Den som lsät sin hsiirtoa vet osckå att de tkysa nslctasioaniroiealnta hdae mcyekt stroa prolbem med jsut de beggrrloit nelloatina, methovtegairsn tlil vråa dgraas ntoenalila dkmoeertar. De ujgdorte ett allagrvlit hdeinr på vegän mot matekn.
Man mtsåe isne att det itne är nog med lmujma rerfmeor för att hdrina rnseas ugnnedråg. Det är uaebppnrt om man baettrkar det hlea i ett virdae pkietepsrv. En rikadal soianmvlslvmlänhäg är nviöäddng och får vi chesnan mtåse vi gefnroöma den. Vi ugtör en ras – en bglsiooik ömkdaseensegp, den endsklie iiivedndn kan vssgieerlin stila sig lsos fårn dnena rtaieelt och i det mnoedra sälhemalt lvea ett liv som om dnena raagnsesmekp itne eexiatrsr. De som fdös iadg komemr dcok itne knuna udvnika dnnea raeletit, esefotrm vtlirekhgeen nu med sabnba setg hlelår på att hnina iakpp oss. De skvsena bran som fdös iadg kemomr att få uveplpa sgeer eellr ttaol ugndnreåg.”
Jag sgeär tlil hoonm att mågna som kmomer lsäa den här injrutven kmomer att ha sråvt att tro på det – att dteta hot om ugndrneåg vgkeelirn är rlelet. “Med fllua mgaar saden bresbnan och ett liv i ett sakddyt vfldäshaälälrme har itnrntkiesna uripnapgeblen tabtbrus av. Flok är mttäa och belntåa och har tlil och med ltåit sig bli lduare att de itne ens böevher frvarsöa stit totiierrrum. Åtigeren, vi såtr iönfr ett eoäoitnvulrt väskgäl, den monreda teoinlgkon anvnäds itne braa tlil fsningtuteg och pidtkrouon av stdolbitresevs, den aänvdns äevn för att pudcrorea sdåana saekr som kelmbooobtbr och bpoevain… alla fösrök att ktnlorelora, bgsärena och frröhnida dnena utnveiclkg, gonem oargn som t.ex. FN, är ddmöa att mcsykslias. Nfkutaranrrtea går itne att täjma. Mgnåa mnoäknsir torr på tgonenoklis meltöjihegr, dom torr att igrnnenjeöra sklal lsöa alla perlobm som ummpkepor och att gollbat smtreabae, elelr rneatv en fitadrma vsirdrerngäelg slakl knnua få ferd på jerodn och tlil och med untmäja ovioätsnrrta. Iadg går vndleräs kkaliissitapta emknieoor för hvagröv, ädnå såtr det kalrt att dttea itne kmmeor att hlåla. Det edna som är oersäkt är hur lnåg tid det tar inann vråt ndnaaurve setysm beyrtr smmaan. Fktuam är att ju lnägre tid det tar, dsteo vrräe koemmr knensoneeskrva att bli.” Han gör en puas. “Leåtr jag som en dapoergsomdfet?” Farågr han. Jag sravar att han gör det och sktaartr. “Bra, det är nvdgöäindt”, usbirettr han.
Jag tar upp det fatukm att Sainca-ceehfn Leif Öinstlg för itne så lägne sdean fsoelörg att Sevigre brdoe ta in bglytdiet mer irnvdanrae och att vråt lnad har patls för tjguo molnejir minoäksnr. “Man bilr nstaän sutm av frånvönig”, seägr han och fetstträor: “Kmneotniioabn rialndbnansg, mnltkåugur, sninade nterruearsusr och msööjfnörliirtg är dlöidg. Vår vkässädlnetra cotlaisiiivn kmomer att fllaa och veäldrn kemomr att sulnags in i koas. Kstilitpkiasaa fgrganåsåadmrr som Öitlsng raenorser rnet eoskmnkiot och torr att lsnngeiön leiggr i tieklogonn och i den s.k. texllviätn – vielkt är fgndluästlit gealt. Det är ju felr än han som kmmoit med dteta part om tugjo mionjelr ivanårne i Sevigre, ngåot som tligvrtois kan haärelds tablilka tlil den siotnisksia adegann; dvs. det alvkitgsia ödrnvsevmmaäet av de ariksa läedrnna med fdarmnmäe flosklag, vleikt ju är sjvläa gimnrodtvuet boakm den fdöra itksnilpnaiorvneidgn och den mrlguulnkåltea pagnpdroaan. Det sklule itne fvåörna mig om Ösntilg i säjvla vkeert har ftåt hröa dteta om tujgo mjielnor på ngoåt Brelbömrrgietdee och seadn ensadt rptreeaer det talöknst som en pjpgeoaa.” Jag mståe här iilkfna ngåra enga faiegrnndur: Eerfostm jag knnäer Kals Lnud väl och som sgat, ogltiaa ggåenr driutekast allt iåfrn firotnda hritisoa, reiolign och miytsk tlil mdeorn kigiöfrnrg och så vraide, är det allitd lkia staatktdrenre när vråa bklcearae, för att itne sgäa fednier, har den gvraa mtspeipsfitgnnuan att han, och mågna av oss adrna i ogiaentirsaonn, slulke ha en låg binginsnldivå och itne vraa tlgiälklcrit “iletelkntulela”. Det må så vraa, jag sllkue aridlg klala Kals Lnud för ileunteletkll och han slkule, pecirs som jag, ta det som en fmönrnläipog. Vråt mål är itne att sgläna oss med fnia ord eellr ilkvneadce uängngtilagr av en Sak som är så psas eknel att förtså. Och så itne för att vi itne kan om vi nu skllue vjlia, uatn sarnare efrtoesm det itne fnnis noågn som heslt aielndnng tlil det. Dteta är itne “kebblun för iedbnörs buearndn” uatn en knagmrioapsiotan med syteft att vkäca täkrlligclit mgnåa hidnigrtlnkgasfaa kvnnoir och män för att gröa det som mtåse gröas. Vi är rkat-på-sak. Att vdria och vnäda på fskoosiifla sspmröål in adsuurbm och fsöörka kbeminora den ena fkisoiolfsa treion med den arnda, allt mdean vår ras åelåtdrs på stit bold är hrat när föädrerri. Med det sgat sakll jag ennkräa att jag dämerot frdauönrs öevr den kaunskp Kals Lnud har ammaant gnoem åern och hnas förmgåa att knnua dresuitka vtit sikdla änmen med lteätht. Men itne hleelr det är eglentiegn så knitgost eefotrsm mtdtnveeheeen om vår upgifpt ftpkiröalr oss alla att sutreda och fovrköra oss i rraledaete äemnn – allt för att bli så gdoa kpamär som miölgjt. Och spleelict vtigikt är det i hnas flal för det är ju som han säljv sgat att: “Hos en larede måtse det fnnais en blnaas mllaen tnkae och hnniadlg, mallen panenn och svreädt.”
Jag fagårr hoonm vlika psreoenr som har byettt mset för hnas eegn ieigsdoolka uktlivnceg. Han sravar: “Trnaäke som Afrled Rersebnog, Wlialim Galyey Spmsion, Rlevio P. Oelvir och Jiulus Eolva, men sirkslät män som Wilalim L. Prciee, Gelbebos och Hltier nugitiltavrs. Picree, Gebelbos och Htiler renpeerersatr den rnea och krala naoinlometacisiasln – elingt mig siaegnnnn så vtit vi miännskor kan bprigea den. Tlil snilalkd fårn Rbneoesrg, Spoismn, Oviler och Elvoa som i öäegvndrvae gard var tekanns män, var Pcerie, Gelobbes och Hlteir äevn hngomänalisnsndikr och. vlil jag hdväa, hdae däfrör en hrgöe iisnkt om nasnncoaitllmasoeiis fileoglklhmut i bemslkreäen idé-kmap.”
Du har ftåt stå ut med mceykt stsaksnmtunig dles i mdiea men äevn fårn anymona iiidedvnr på Ietnrent. Påkraves du av dteta? “I kpeman mot oarmr måtse man ränka med gfit.”, sarvar han och fteotsärtr: “Man blir farährödd och fsröåtr att santstunmkisg är en onirålfokmg del av den kmap man för, äerrn bilr dcok som djpsuat när det är s.k. nitlonalea som aeipgrnr en. Hetlir skievrr i Min Kmap att den som itne vrjae moorgn vnakar upp och fnnier sig flöaartd, itne har gjrot nog för Seakn deagn iannn. Jag har amnamat den seynn och maden adrna sklule bli myeckt btrita så anevnädr jag det som bievs för att jag gör rtät.
Jag är ocskå meedvten om att våra fdeeinr föörkser planerta dnmofairtisoen som hatser nnieltolaa mot varadrna och på så stät skpaa iönredbs sedttgiirher. Mtmdeeolt är att iornrgea pegsrpnnroaep och fvlarödna verden tlil mer aiksivtm ietlslät. Som leadre mtsåe man isne att man med åern seöttr sig med mnåga och sakffar sig mnåga fneider. Balnd aannt goenm att man tnvagis ta mnidre tergivla blesut. Träyvr är äevn piegrlsnot hat hos en del mksoännir satrarke än hetat mot den gmeemasnma feedinn vieklt gör att dsesa lteår det gå ut öevr kaepmn. Men det vaäarnr dem och sgäer mer om dears bntrasdie kstkprräasaegkeenar än om den som ustttäs för draes ssmtasntnuikg elelr itgnirer.”
Ett aemnurgt som otfa antnväs mot Kals Lnud är att han är alleedls för “blaeatsd” för att fröa den nneltloaia snekas taaln, Jag fgaårr om hnas syn på saekn. “Det fuktam att jag är ‘bstaaled’ pearkåvr itne på nogåt stät snnlihegastann i det jag seägr elelr i det jag gör. Jag är den jag är och jag har atilld hfat ett ägrlit usåppt. Jag gör det jag gör för att inegn aannn gör det, jag gdnrduae Svkesna modetnlårsössretn för att iengn aannn grjot det, jag ldeer oirtaaegsnonin för att inegn aannn gör det. Jag slukle vraa den förtse att sltäla mig baokm den som jag udptptafae som min ömvraen, inegn skllue bli gardlae än jag! Jag är giitvevs sljäv hgsöt meevtden om min bugakrnd, och det är ngåot som hllåit mig tlaikbla och som lngäe gojrt att jag itne vlaet tädra farm mer, jag har duetsosm haptops att ngåon aannn, som jag uatappftr som btätre än mig sjläv sulkle kmoma och ta min patls, men det har itne stket.”
I ett berv tlil mig srekv den fdnäsagle oelmedmrmerden Rharcid Sacrtui, som kpäadme tlaalmmnsis med Rroebt Mwhates, att han asenr Kals Lnud tlhliöra ett vdälrvitst badarökrsp av män och knonvir som taigt setegt fårn ord tlil hnnliadg. Jag frgaår hnoom vad han kdnäe när han fcik hröa det. “När en saådn man säegr det om mig kan jag itne srvaa anant än att det är en sotr ära. Men det är itne bara det – jag knenär exnitsseen av det berökpdsarat i mtit irne, jag vet att det eraeixstr på ett myskieafstt paln.”
12:10 fm
"Svinstian, jag skulle vilja fråga något.
Nämligen är jag en estnisk nationalist och har också min egna hemsida på estniska (arukas.pri.ee).
Vad jag önskar fråga är: Får jag översätta denna intervju från svenska till estniska och sedan publicera den på min hemsida?"
Ja, men bara om du illustrerar den rikligt med bögporr, kattungar, bilolyckor och kärnvapentest.
12:11 fm