80 år med väder i radio

Nu är det 80 år sedan väderrapporter började sändas ut genom rundradio i Sverige. Premiären ägde rum den 19 februari 1924 under Telegrafstyrelsens och Svenska Radioaktiebolagets försökssändningar över stockholmsområdet. Tekniken var primitiv från början, såväl på sändar - som mottagarsidan. Lyssningen skedde via sprakande kristallmottagare med hörlurar.

När AB Radiotjänst följande år tog över ansvaret för programverksamheten fanns statliga sändare i Stockholm, Göteborg och Malmö, litet senare även i Sundsvall och Boden. Dessutom förekom en rad privata sändare, vilka efterhand mer och mer kom att fungera som lokala relästationer för riksprogrammet. I april 1927 stod Motalasändaren färdig och stora delar av Syd- och Mellansverige fick avsevärt bättre mottagningsförhållanden. Med rörmottagare kunde ljudkvalitén förbättras ytterligare, men dessa var ännu så länge exklusiva. Rundradion öppnade helt nya möjligheter för Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt (SMHA) att få ut väderprognoser och varningar till olika intressenter i samhället. De programansvariga på radion ställde sig välvilliga och redan från början fick väderleksrapporterna en framträdande plats i sändningarna.

De dagliga rapporterna, med professionella meteorologer som utläsare, blev ett av de mest uppskattade inslagen i rundradion. Speciellt blev middagsrapporten kl 12.30 något av en institution. Den inledde under många år dagsprogrammet och blev som en signaturmelodi för radion ända till 1937. Då övertog klockspelet från stadshustornet och Dagens dikt denna roll. Antalet rapporterar per dag utökade förhållandevis snabbt till 5 á 6, d v s samma antal som i dag.

Utvecklingen av nyhetssändningarna i övrigt gick däremot förbluffande långsamt. Pressen som hade aktiemajoritet i Radiotjänst, såg till att TT fick ensamrätt till nyhetssändningarna i radio men på en inte alltför framträdande plats. Fram till 1931 var det bara en sändning per dag på kvällstid, därefter två. 1935 infördes en sändning under lunchtimmen och inte förrän 1941, under kriget, tillkom en morgonsändning. Detta gör att varken TT-nyheterna eller något annat radioprogram, kvantitativt sett, kan mäta sig med väderrapporterna. En överslagsberäkning ger vid handen att ca 125.000 väderrapporter (typ P1) gått ut i etern under årens lopp. Att väderrapporterna dessutom sänts med mycket stor regelbundenhet och små förändringar bidrar till att göra detta radioprogram unikt.

Hur utläsningen av väderleksrapporterna gick till under de allra första åren och vilka som läste är oklart. När SMHA 1926 flyttade från Munkbrogatan till modernare lokaler på Hantverkargatan 29 installerades emellertid en radiostudio och i fortsättningen lästes alla rapporter direkt från väderlekstjänsten. Denna direkta medverkan av professionella meteorologer började anmärk-ningsvärt tidigt i Sverige. I exempelvis Storbritannien skedde inte detta förrän 1959 (The Guiness Book of Weather, Ingrid Holford, 1982).

De ordinarie utläsarna var de välkända meteorologerna Anders Ångström och C J Östman. Som reserv tjänstgjorde kandidaten Gert Holmqvist (Hompe). Gunnar Rystedt uppträdde som tillfällig utläsare 1930 under ett sommarvikariat. Han återkom 1942 mer permanent.

Bland övriga mer eller mindre ofta förekommande utläsare under de första 25 åren kan nämnas (i tidsordning): Ferdinand Lindholm, Tor Bergeron (ofta utan manus), Hilding Olsson, Herbert Henrikson, Helge Modén, Alf Nyberg, Gösta Liljequist, Bengt Magnusson, C C Wallén och Bengt Thorslund.

Huvudprincipen var att vakthavande meteorologen själv läste rapporten, i vissa fall fick biträdande meteorologen rycka in. Gösta Liljequist har berättat att han, vid sin debut som utläsare 1941, orsakade en mindre folkstorm p g a sin speciella dialekt. Detta, tillsammans med ett angrepp av Kar De Mumma i Svenska Dagbladet, föranledde Radiotjänst att införa röstprov för utläsare av väderleksrapporter. Händelsen kan ha bidragit till att Radiotjänst helt övertog utläsningen under ett kortare skede av kriget.

Den form, det innehåll och de tider som rapporterna fick redan i ett tidigt skede har i stort sett bibehållits under årens lopp och i dagsläget är radioutbudet omfattande.
I radions P1-kanal läser SMHIs meteorologer land- och sjöväderrapporter sex gånger per dag från studion på SMHI i Norrköping.

Eko-redaktionen får rikstäckande prognoser och uppföljningar sju gånger per dag året om. Medverkan av meteorolog i ekosändningarna förekommer då vädret är särskilt dramatiskt och ibland mer regelbundet i samband med semesterperioder och större helger. Under senare år har även vetenskapsradion och sportradion anlitat meteorologer.

Meteorologer medverkar vid mellan två och fyra tillfällen varje vardag i flertalet av P4-distrikten. Väderprognosen presenteras då ofta i dialogform mellan radioreporter och meteorolog. Väderkrönikor och särskild medverkan inför sportlov och större helger är andra inslag. Skrivna prognoser skickas till samtliga P4-stationer tre gånger varje vardag, med uppföljning och ändring om det inträffar oväntade väderhändelser. Under helger görs prognoser i mindre utsträckning.

Väderleksrapport 19/2 1924
Meteorologisk-hydrografiska anstaltens
väderlekstjänst meddelar följande utsikter gällande
under de följande 24 timmarna för
Stockholmstrakten, d.v.s. för ett område inom
omkring 7 mils avstånd från huvudstaden: Nordlig
vind, frisk i havsbandet, eljest svagare. Sannolikt
uppehållsväder och några grader under fryspunkten.
Närmaste oväderscentrum befinner sig vid Jan Mayen
i Norra Ishavet och rör sig sannolikt mot öster
eller sydost.

Meteorolog Bengt Lindström läser ut väderprognosen från studion i Norrköping.
Uppdaterad 2004-02-18