| Kulturhistoriskt värdefulla miljöer |
| Bergshamra |
| Bergshamra gård |
 |
| Området vid Bergshamra gård kunde på grund av det höga vattenståndet under forntiden inte brukas och bebyggas förrän under medeltiden. När det påträffas i Gustav Vasas jordeböcker på 1530-talet är det ett torp under kyrkan, och under reformationen drogs det som så mycket annat kyrkogods in till kronan. 1613 donerades Bergshamra till sekreteraren Mikael Dufva, som bebyggde gården ståndsmässigt och gjorde den till säteri. Under reduktionen på 1680-taIet drogs egendomen in till kronan, men lades snart därefter under Ulriksdals kungsgård som ägdes av änkedrottning Hedvig Eleonora. Änkedrottningen upplät Bergshamra 1707 till sitt hovråd Samuel Bark och lät uppföra ett boningshus åt honom där. Till gården hörde då också två torp, nämligen Sveden och Stocksundstorp. Sedan Bark ytterligare bebyggt och förbättrat gården, förordnade drottningen 1711 att besittningsrätten skulle vara ärftlig utan inskränkning till tid - s k "arrendefideikomiss". |
Bergshamras huvudbyggnad som revs 1929 för att ge plats åt Frökontrollanstalten. Foto ur Solna kulturnämnds bildarkiv. |
| Samuel Barks sonson greve Nils Anton Bark övertog gården 1782. Han gifte sig 1784 och fick sedermera tolv barn. Nils Anton innehade tjänst som sekreterare i kungl kansliet och skötte jordbruket på Bergshamra vid sidan av sin statstjänst. N A Bark ingick i kretsen kring Gustav III. Han var mycket intresserad av musik och hade en hög position i Musikaliska Akademin. Bland hans vänner återfinns skalden och parisambassadören Gustav Philip Creutz och tonsättaren Joseph Martin Kraus. Dessa bådas namn är starkt förknippade med Bergshamra, eller snarare med Tivoli. |
Bergshamra by sedd från Tivoli udde |