Kulturhistoriskt värdefulla miljöer |
Haga |
Haga norra grindar stod från början i Kungsträdgården och flyttades hit av Karl XIV Johan, som också lät sätta upp sitt namnchiffer över grinden. Vaktkioskerna på ömse sidor har gul rusticerad puts, svart plåttak och gröna fönsterluckor. De är ett minne från den tid då parken var stängd för allmänheten. |
Vid 1700-talets mitt gick den franske författaren Jean-Jacques Rousseau i spetsen för en reaktion mot människans kulturella förkonstling. I bildade kretsar över hela Europa började man söka sig till lantlivets enkla behag och till den fria, vilda och pittoreska naturen. Gustav III var starkt påverkad av Rousseaus idéer och sökte ett ställe dit han kunde dra sig undan när den strikta hovetikett han själv byggt upp omkring sig kändes alltför tyngande. |
År 1771, bara några månader efter sitt trontillträde, köpte Gustav III prästgårdstorpet Hagen och det angränsande Finntorpet utanför Norrtull av lagmannen E J Palen. På prästgårdstorpet hade några år tidigare en liten herrgårdsbyggnad under brutet tak uppförts. Byggnaden låg vackert intill Brunnsviken vid nuvarande Vasaslätten. Kungen vistades långa tider under enkla förhållanden i fyra av husets nio rum och kunde här i lugn och ro ägna sig åt sina konstnärliga och litterära intressen. På somrarna förströdde sig också hovet på Haga. Man satt ute i gröngräset och åt och drack medan Carl Michael Bellman sjöng och musicerade, eller rodde runt i sällskap på Brunnsviken i specialbeställda gondoler. |
1780 återvände Fredrik Magnus Piper, tidens stora svenska trädgårdsarkitekt, från en tre år lång studieresa till bland annat England, där han studerat den nya engelska trädgårdskonsten. Han fick då i uppdrag att planera en engelsk park på Haga. I den förromantiska tidens anda ville man frångå de tidigare tuktade och stela barockparkerna och istället åstadkomma landskapsmässigt "naturliga" och stämningsskapande parkanläggningar. En park borde enligt Piper naturligt ansluta till terrängen och locka fram de vackraste dragen i landskapet. Slingrande promenadstigar med lämpliga viloställen skulle anläggas, och ett fåtal terrasser på tilltalande utsiktsplatser skulle förses med stämningsskapande och tankeväckande dekorationsbyggnader. Det kunde vara en grotta, ett litet rundtempel, en paviljong eller exotiska byggnader från avlägsna kulturer. Han tillmätte utsiktslinjer den största betydelse och anlade gärna s k Aha-ställen, platser där man överraskande ställdes inför t ex en vacker utsikt. 1783 satte anläggningsarbetena igång. Man fyllde igen, anlade vägar, grävde kanaler och holmar och planterade träddungar av balsampoppel, lönn, kastanj, ek m m. |
När Gustav III kom hem från sin italienska resa 1784 hade han nya stora planer för Haga. Från att ha varit en idyllisk tillflyktsort bort från det officiellas plikter skulle det nu bli en offentlig plats, uppbyggd kring ett väldigt slott i klassisk stil med bland annat teater, bibliotek och konstgallerier för kungens tavel- och skulptursamlingar. För att kunna förverkliga de storslagna planerna köpte kungen granngården Brahelund norr om Haga 1785. |
Brahelund var en del av Stora Frösunda. När Christina Brahe på 1600-talet övertog Frösunda lät hon bönderna bo kvar i byn och byggde i stället en vacker herrgårdsanläggning, Brahelund, vid Brunnsvikens strand för sig egen del. Den bestod av bostadshus, ekonomibyggnader, en stor köksträdgård och en vacker park. Gården kom snart att arrenderas ut och användas som värdshus. Under perioden 1674-1740-talet var det ett mycket populärt och omtalat värdshus som gärna besöktes av Stockholms förnäma värld. |
På 1770-talet byggde Magnus Brahe nya hus på gården. En huvudbyggnad uppfördes i två våningar av sten med kvadratisk grundplan, och ett liknande hus av trä uppför- des som flygel. 1782 köptes Frösunda och Brahelund av Adolf Fredrik Wijnblad. Han var god vän med Gustav III och var anställd som arbetsledare för flera byggnadsarbe- ten inom Haga. När Gustav III 1785 köpte Brahelundsområdet av honom införlivades det i Hagaparken. Brahelunds huvudbyggnad finns fortfarande kvar i starkt förändrat skick som en kärna i Gustav III:s paviljong. |
Bland det första som gjordes efter 1785 var en flyttning av den lilla herrgården Haga till sitt nuvarande läge, och några ekonomibyggnader byggdes också strax intill. Följande år uppfördes den Turkiska paviljongen efter Pipers ritningar. Louis Masreliez, en av tidens främsta inredare, svarade för dekor och möblering. Gustav III höll ofta konselj i Turkiska paviljongen, och här planerades kriget mot Ryssland 1788-90. |
Nästa etapp gällde det egentliga slottsbygget. Olof Tempelman ritade ett första förslag, och 1786 lade kungen den första grundstenen under festliga former. Planerna för slottet omarbetades och utvidgades snart av arkitekten Louis Jean Desprez. Ett stort antal man arbetade med slottsbygget, varav många ryska krigsfångar. För krigsfångarnas räkning uppfördes ett logement vid Finnstugan. |
Under 1780-talet pågick byggnads- och anläggningsarbeten på flera håll på Haga. 1787 påbörjades ombyggnaden av Brahelunds mangårdsbyggnad till ett litet lustslott eller paviljong. När Paviljongen hade blivit så pass färdig att vissa delar kunde bebos, förlade Gustav III mycket av sitt arbete dit, men också en del förlustelser. Nyårsnatten 1790-91 hade exempelvis en teaterpjäs av Bellman, "Mantalsskrivningen", med Bellman som medagerande, urpremiär inför kungens intimaste vänkrets i Paviljongen. |
1787 började man också bygga Koppartälten, den Kinesiska pagoden och Haga värdshus, och 1790 uppfördes Ekotemplet som sommarmatsal. Alla dessa byggnader var ritade av Desprez lekfull hand. Även andra byggnadsföretag var under arbete, men de slutfördes inte efter det Gustav III blivit mördad. |
På kvällen den 16 mars 1792 rullade den kungliga vagnen iväg från Hagapaviljongen in mot Stockholm och operamaskeraden. För Haga blev Gustav III:s död en vändpunkt. Slottsbygget avbröts och källarna lämnades halvfärdiga. Idag finns bara fundamentets väldiga gråstensmurar kvar av det tilltänkta slottet De konstnärer som förknippats med Haga kunde se fram emot ett årtionde med enstaka uppdrag och ekonomiska svårigheter. För ett par av dem - Bellman och Desprez - väntade ren misär. |
Utsikt mot öster från Hagakullen, i mitten skymtar Koppartälten och Pelousen |