Johannes XXIII
Från Wikipedia
- För motpåven, se Johannes XXIII (motpåve)
| Salige Johannes XXIII | |
|---|---|
 |
|
| Påve 1958–1963 | |
| Namn | Angelo Giuseppe Roncalli |
| Född | 25 november 1881 |
| Död | 3 juni 1963 |
| Företrädare | Pius XII |
| Efterträdare | Paulus VI |
| Påve i |
4 år, 7 månader och 5 dagar |
Johannes XXIII, född Angelo Giuseppe Roncalli den 25 november 1881 i Sotto il Monte nära Bergamo, Lombardiet, Italien, död 3 juni 1963 i Vatikanen, var påve 28 oktober 1958 – 3 juni 1963.
Johannes XXIII är mest känd för att ha sammankallat Andra Vatikankonciliet (1962-1965). År 2000 saligförklarades han av påve Johannes Paulus II; festdag 11 oktober.
Innehåll |
[redigera] Studier och prästvigning
Angelo Giuseppe Roncalli föddes den 25 november 1881 i den lilla orten Sotto il Monte i provinsen Bergamo som son till det fattiga bondparet Giovanni Battista Roncalli och Marianna Mazzola; han var ett av tolv syskon. Han döptes samma dag i församlingskyrkan Santa Maria Assunta di Brusicco. Byn var liten, och familjen hade liksom alla andra som bodde där en intim och personlig relation till byns präst.
Roncalli prästvigdes i Rom 1904 och anlitades både som lärare och som församlingspräst i Bergamo. Den 3 mars 1925 utsågs Roncalli både till titulärärkebiskop av Areopolis, och sändes till Heliga stolens beskickning till Bulgarien, efter att han biskopsvigdes den 19 mars av Giovanni Tacci Porcelli. 1931 steg Roncalli i graderna till legat, och förflyttades 1935 till Turkiet och Grekland. Han hade 1934 blivit titulärärkebiskop av Mesembria. Under andra världskrigets sista år, 1944, blev han apostolisk nuntie i Paris. Han kom där i kontakt med Jacques Maritains teologiska nyorientering, och med andra reformkatolska talesmän som höll till på Saint-German-des-Prés, som Jean Bruckberger och Emmanuel Mounier; katolicismen fick ett politiskt uppsving i Frankrike efter andra världskriget, eftersom motståndsrörelsen till stor del varit katolsk. Han deltog under Parisåren inte själv i den reformkatolska debatten, och tog aldrig uttryckligen ställning för den; den skulle dock utmynna i hans initiativ till andra Laterankonciliet.[1]
I januari 1953 lämnade han Paris, och utnämndes till kardinalpräst med Santa Prisca (belägen på Aventinen) som titelkyrka samt till patriark av Venedig. I den senare egenskapen biskopsvigde han 1958 Albino Luciani (senare påve Johannes Paulus I).
[redigera] Pontifikat
Efter Pius XII:s död valdes kardinal Roncalli till påve 28 oktober 1958. Som påve ansågs han vara en god herde, och hans encyklikor Pacem in Terris (1963) och Mater et Magistra (1961) blev högt uppskattade. Johannes XXIII manade kyrkan till <i