Startsida
 Begreppet liberal
 Liberalismens historia
 De liberala tänkarna
  - John Locke
  - Adam Smith
  - Anders Chydenius
  - Thomas Jefferson
  - Frédéric Bastiat
  - Richard Cobden
  - John Stuart Mill
  - Vilhelm Moberg
  - Friedrich Hayek
  - Ayn Rand
  - Milton Friedman
  - Robert Nozick
 Lästips
 Länkar
 Vilka är vi?




Anders Chydenius
– den svenska liberalismens fader

Ingen svensk har haft samma betydelse för liberalismen som den österbottniske prästen och riksdagsmannen Anders Chydenius (1729-1803). Han introducerade den ekonomiska liberalismen tio år före Adam Smith och kämpade för rättvisa för fattiga och tjänstehjon. Han stod för en konsekvent liberalism och menade att "En sönderdelt frihet vore ingen frihet, och ett blandadt tvång vore ett fullkomligt tvång". Chydenius var också oerhört framgångsrik i den konkreta politiska striden. Han är mannen som gav Sverige en internationellt sett unik tryckfrihetsförordning 1766 och religionsfrihetsförordningen 1781.

Chydenius insatser
Naturrätten
Den ekonomiska liberalismen
Mer läsning

Chydenius insatser

Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Som många andra frihetsvänner kom han från den dåvarande finska delen av riket, avståndet till maktens huvudstad tycktes sporra till fritänkande.

Chydenius inspirerades av upplysningsidéer och var mycket intresserad av naturvetenskap. I anslutning till sin kyrka bedrev han ett jordbruk i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen. Och när andra präster fördömde rökningen som en synd grundade han ett tobaksbolag tillsammans med traktens bönder. Chydenius tillägnade sig medicinsk kunskap och gav församlingsborna råd och framställde läkemedel. Ibland vågade han sig till och med på kirurgi. I början av 1760-talet blev han en av pionjärerna för vaccinationen i Sverige. Efter mödosam övertalning gick en rad församlingsbor med på att vaccinera sina barn mot smittkoppor. När sjukdomen snart därefter vann insteg i trakten avled tre ovaccinerade barn, vilket medförde att befolkningen nu välkomnade behandlingen. Den nya metoden fick sitt genombrott i Nedervetil och spred sig långsamt över hela landet.

Men Chydenius, som snart utsågs till kaplan (motsvarande våra dagars komminister), inspirerades också av den politiska debatten, särskilt av den kritik som i olika pamfletter riktades mot etablissemangets parti, hattarna, inte minst av oppositionsmannen Anders Nordencrantz. Chydenius första egna tunga politiska inlägg var ett svar på en pristävling 1763. Frågan rörde varför så många svenskar emigrerar till utlandet. Chydenius svar var ett frontalangrepp mot en mängd ekonomiska och sociala missförhållanden. Medan andra förklarade emigrationen med de fattigas laster förklarade Chydenius att det var det politiska förtrycket i Sverige som orsakade utflyttningen:

    "Märker man stora utflyttningar, kan man tryggt sluta: der måste vara något tvång; men skocka sig inbyggare någonstädes, är det intet annat än friheten, som kan locka dem dit." (Hwad kan wara orsaken, at sådan myckenhet Swenskt folk årligen flytter utur Landet? Stockholm 1765)

Folket ville helt enkelt göra det bra för sig själva, och om det gjordes omöjligt i hemlandet är det naturligt att de flyttade till den större friheten. "Fädernesland utan frihet och förtjänst är ett stort ord av liten betydelse", hävdade Chydenius bestämt. Folket behövde frihet för att kunna skapa sig ett gott liv, och därför vände han sig mot alla former av statligt maktmissbruk, privilegier, rättsosäkerhet och censur. Byråkratin måste tämjas och ämbeten skulle inte kunna köpas, utan underställas stränga kompetenskrav. Statsapparaten och privilegiesamhället måste tämjas, annars växer folkets skatter och bördor:

    "Det blifver stort och förfärligt uppe uti toppen, men rötter och de nedersta qvistarna tvina och ruttna bort, hvarigenom trädet sättes snart i äventyr at vid minsta väderpust ramla öfver ända." (Hwad kan wara orsaken, at sådan myckenhet Swenskt folk årligen flytter utur Landet? Stockholm 1765)

Chydenius gav en ny, realistisk bild av fattiga lantarbetare och tjänstefolk. Hans fars fattiga ungdom och de österbottniska böndernas tillvaro hade givit honom en kontakt med människors vardag som levandegjorde principerna. Tidigare hade arbetaren setts som en drönare som oberoende av egen vilja skulle tvingas göra staten rik, eller i bästa fall som en stackars usling som förtjänade hjälp och omvårdnad. Chydenius vände på perspektivet genom att visa att arbetarna var livskraftiga individer, som bara krävde rätten att få tänka på sin egen lycka. Det var till och med så att de var bättre än andra, eftersom de var produktiva, medan adeln och prästerna, ämbetsmännen och de privilegierade företagarna levde på det vanliga folkets skatter och arbete.

Det stora politiska genombrottet kom vid riksdagen i Stockholm 1765/66 dit den 35-årige kaplanen blivit utsedd av Österbottens övriga kaplaner eftersom han skickligt kritiserade det bottniska handelstvånget, som förbjöd österbottningar att exportera. Det blev en händelserik riksdag. Efter mer än ett kvartssekel vid makten störtades hattarna. Deras misslyckade krigspolitik, regleringarna i ekonomin och inflationen hade skapat brett missnöje. Det eviga oppositionspartiet mössorna – efter skällsordet nattmössorna – tog över makten. Men det var inte de gamla aristokratiska mössorna som nu fick initiativet, utan de "yngre mössorna". De hade sitt starka fäste i de ofrälse stånden, de hade en mer demokratisk framtoning och bröt delvis med merkantilismens regleringar.

Även om mössorna generellt var för en mer fredsinriktad politik och för minskad statlig kontroll över ekonomin så var det inte något liberalt parti. Lika lite som hattarna hade de ett samlat program, och många av anhängarna bar på religiöst moralistiska idéer. Samtidigt fanns emellertid en krets mössor som hade starkt individualistiska åsikter. Chydenius var en av de radikalaste av dessa mösspolitikerna och visade ingen som helst pardon med hattar som han ansåg missbrukat sin makt. Den nya politiska situationen gjorde att blockeringar försvann och utrymmet för plötsliga reformer blev stort. Det utnyttjade Chydenius. Eftersom han övat upp en storartad formuleringskonst i predikstolen och hade förmågan att ge sakfrågor ett principiellt djup blev han ett uppskattat tillskott för mössorna.

Efter drygt ett och ett halvt år reste Chydenius hem från riksdagen. Det bottniska handelstvånget var upphävt och en rad finska städer fick nu handla fritt med utlandet. Chydenius hade alltså lyckats med sitt uppdrag. Men han nöjde sig inte med det under sin första riksdag. Han bidrog också till att den inrikes sjöfarten frigavs i hela Sverige, och att även bönderna fick rätt att sälja sina produkter i vilken hamn de ville; han drev igenom ett avskaffande av alla subventioner till västkustfiskarna; han sänkte skatterna och ledde en dramatisk strid som till slut gav kontrollen över statsfinanserna från adeln till hela riksdagen. Som kronan på verket lyckades Chydenius ge Sverige en internationellt unik tryckfrihetsförordning som gjorde slut på censuren och införde offentlighetsprincipen i svenska myndigheter.

Under denna aktiva riksdag hann Chydenius också publicera inte mindre än sex omdebatterade skrifter med argument för människans frihet, som han delade ut till sina riksdagskolleger, och som lästes i breda folklager.

Men Anders Chydenius lämnade inte riksdagen i triumf – han kastades ut. Den obotlige radikalens politik hotade även adeln inom det mössparti han själv tillhörde. Deras tålamod med honom tog slut när han också angrep mössornas fifflande med penningpolitiken, som han ansåg skulle leda till ekonomisk kris. Eftersom Chydenius tryckfrihetsförordning ännu inte trätt i kraft var det fortfarande brottsligt att kritisera ett av ständerna fattat beslut. I prästeståndet beslöts den 3 juli 1766 med 21 röster mot 12 att Chydenius skulle utestängas från denna och den följande riksdagen. Men uteslutningen förstörde inte Chydenius rykte. Det visade att han hade integritet och stod rakryggad även gentemot det egna partiet. Hans farhågor besannades också snart när ekonomin hamnade i kris och statsfinanserna undergrävdes, vilket stärkte hans position.

Även efter Gustav III:s maktövertagande 1772 hade Chydenius politiskt inflytande. Särskilt gäller det ett betänkande som Chydenius lämnade in efter samråd med bl a kungen. Förslaget innebar att Sverige skulle ge samvets- och religionsfrihet åt inflyttade av andra trossamfund. Chydenius menade att landet borde bli en fristad för förföljda av alla religioner. De skulle få bosätta sig där de ville och erhålla rättsskydd och full näringsfrihet. Han påpekade att det bara är mildhet och argumentation som kan visa människor den kristna vägen, inte tvång.

I det egna prästeståndet var motståndet mot idén kompakt. Chydenius stod ensam, hans få anhängare fick inte ens ordet när de begärde det. Rader av talare förklarade att det var skandalöst att en präst kunde sprida förslag som skadade kyrkan. Men samtidigt antogs likalydande förslag i de tre andra ständerna. Riksdagen var vunnen för religionsfriheten, och som grund för den gemensamma skrivelsen användes Chydenius förslag. Resultatet blev 1781 års religionsfrihetsförordning, som står som symbol för det upplysta draget i Gustav III:s styre. Året efter tilläts judar bosätta sig och utöva sin religion i storstäderna. Kungen var tacksam över insatsen och lär ha påpekat att han nog var modig själv, men att han aldrig hade vågat ställa sig fullständigt oppositionell som Chydenius gjorde i prästeståndet. Som tack utsågs Chydenius till teologie doktor och han fick så småningom Nordstjärneorden för sin mångsidiga verksamhet.

Mot slutet av sitt liv märktes Chydenius inte lika mycket i storpolitiken. Han blev besviken över kungens härskarfasoner, och inskränkningen av tryckfriheten gjorde de livliga pamflettdebatterna från frihetstidens slutskede till ett minne blott. Men hans radikalism minskade inte med åren, snarare tvärtom. I mitten av 1790-talet funderade han på något så märkligt som en liberal lappländsk utopi. Han ställde sig frågan hur en stor befolkning skulle kunna leva i Lappland. Det givna svaret var att ingen visste, ingen kunde planera något sådant. Bara friheten kunde ge svaret. För att göra det möjligt ville Chydenius att ett område från Umeå lappmark till Utsjoki och Enare skulle omvandlas till en fristat helt byggd på privat äganderätt och individuell frihet. Befolkningen där skulle ha rätt att sysselsätta sig precis som de ville, med fullständig frihandel och frihet från privilegier, regler och skatter. Byråkratin skulle vara borta, den enda myndighetspersonen var domaren som såg till att ingens rätt kränktes.

I detta tankeexperiment och i en samtida pristävlingsuppsats om lantbruket ägnade Chydenius utrymme åt markfrågan. Hans radikala liberalism kommer tydligt till uttryck även där. Målsättningen var att allt offentligt jordinnehav skulle avskaffas. Han ansåg att "ägande rätt altid bör hållas helig" och att makthavarna fullständigt ska avstå från att blanda sig i vad en ägare gör med sin jord. Det ska stå ägaren fullständigt fritt att t ex stycka upp den i små delar, och handeln med jord ska vara oreglerad – då en oerhört radikal ståndpunkt. Chydenius höll fast vid sin frihetslinje under hela livet. Den enda förändring han genomgick var att han satte sig in i allt fler samhällsområden.

Den största belöningen för Chydenius engagemang var att han fick se att han hade uppfostrat till ett livligt intresse för liberala idéer, och att det dök upp unga upplysningstänkare i Sverige, som Rosenstein, Kellgren och Adlersparre, som influerats av hans idéer. Det var personer som lade grunden för den liberala vågen i början av 1800-talet, som så småningom utmynnade i det stora liberala systemskiftet i Sverige 1840-70. Då började också minnet av Chydenius återuppväckas, och han betraktades som den viktigaste föregångaren av de svenska liberalerna.

Chydenius var den förste svensk som utvecklade en liberal teori, var konsekvent gentemot den och även sökte genomdriva den i praktisk politik. Men han blev inte den sista. För många efterkommande generationer har hans ord varit inspirerande och trösterika:

    "Ser du vårt och rikets tvång, tvångets grund, drivfjädrar och verkan, och det ömmar dig, beder jag dig rätt hjärtligen, giv ingalunda saken förlorad. Du tror Dig vara ensam, men det är flera, som tänka lika med dig."

Naturrätten

Chydenius är präglad av upplysningens radikala individualism. Trots att han var präst och höll hårt på de kyrkliga traditionerna ansåg han att människan finns till för sin egen lyckas skull. I sina politiska skrifter hänvisar Chydenius sällan till Bibeln, det är i stället förnuftet och erfarenheten som gäller som auktoriteter. Att det finns mänskligt umgänge beror inte på att människor offrar sig för varandra, utan tvärtom på att vi mår bättre av gemenskap, i det privata och i affärer. Ibland antydde Chydenius till och med att kärleken till Gud bara är ett medel till individens egen välgång.

För att uppnå lycka och välfärd har människan av Gud fått ett förnuft och en fri vilja. Men bruket av dem kräver frihet från tvång och förtryck. Att oberoende av omständigheter och klass få vara fri, det är enligt Chydenius människans naturliga rättighet, det som passar hennes natur. Gränsen för frihet går först vid andras lika frihet:

    "Men den frihet, om hvilken jag talar, förstår jag den förmån hvar medborgare bör genom ett rikes lagar och författningar ega, att befordra egen sällhet så långt, att han intet stöter sina medborgares eller hela samfundet sällhet." (Hwad kan wara orsaken, at sådan myckenhet Swenskt folk årligen flytter utur Landet? Stockholm 1765)

Genom sina ekonomiska teorier visade Chydenius att den enskildas vinning samtidigt är det allmännas vinst. Därför gynnas allmännyttan bäst genom att individerna får det bra: "Skaparen … har ock så ställt hennes böjelser, att ju mera de få njuta frihet, ju mera skaffa de samhället och hvar enskild styrka och vältrefnad och tvärt om".

För Chydenius innebar naturrätten också att människor måste få tänka och debattera fritt – tryckfrihet och religionsfrihet var ett par av hans hjärtefrågor. Han menade att ett lands frihet alltid stod i proportion till dess tryckfrihet. Om den var stor ledde till att medborgarna blev med bildade och myndigheterna kunde övervakas. Om den var begränsad skulle det snart leda till att de andra friheterna också sattes ur spel.

Utrikespolitiskt förespråkade Chydenius en anti-aktivistisk freds- och försvarspolitik. Inga passkrav borde finnas, och endast brottslingar skulle hindras från att komma till Sverige. Fri invandring och utvandring skulle råda. Sverige borde stå helt öppet för flyktingar från krig och förföljelser, även om de hade en annorlunda religiös tro:

    "våra hjärtan [kan] inte annat än blöda över de förskräckliga krig, grymheter och förföljelser som nu snabbt breder ut sig i flera världsdelar.

    Månne då någonting kunde vara bättre övervägt, mera i enlighet med en rättvis kristlig kärlek till alla människor, mera överensstämmande med den ädla anda av enighet och frihet som anstår ett lyckligt folk och med vårt välsignade men folkfattiga fosterlands verkliga intresse än att vi just vid ett sådant tillfälle med värme skulle öppna våra armar emot alla de olyckliga som redan är eller i framtiden kan bli utan fristad i sitt fosterland och därför längtar någon annanstans där de kan söka säkerhet för sig själva, sina hustrur och barn och sin egendom mot våld och förtryck?" (Memorandum angående religionsfrihet, 1779)

Chydenius åberopade sig på naturrätten när han angrep alla ståndsprivilegier och affärskorporationer. Alla människor har lika rätt till frihet, och staten måste behandla alla lika. Han angrep hårt de klasslagar som gjorde att vissa hade privilegier från födseln, medan andra var dömda till ett liv utan frihet och utan möjlighet att få rätt t ex i domstolarna.

Enligt Chydenius omfattade de individuella rättigheterna också de lägsta samhällsklasserna, de var precis lika mycket människor, och med samma typ av förnuft:

    "Naturen danar dem alldeles lika med oss i födelsen. Deras kroppsställning, då de först ligga i vaggan, är likadan med vår, deras själar lika förnuftiga som andra menniskors, deraf blifver således handgripligt, att naturens herre äfven tilldömt demenahanda rättigheter som andra menniskor åtnjuta." (Tankar om Husbönders och Tienstehions Naturliga Rätt, 1778)

Även legohjon och försvarslösa hade rätt att slippa förtryck. I skriften Tankar om Husbönders och Tienstehions Naturliga Rätt från 1778 förklarade Chydenius att speciallagarna mot tjänstehjonen bröt mot människans naturliga rättigheter. Staten finns till för att skydda egendomen, och lantarbetarnas egendom är deras arbete. Men i stället för att skydda arbetet dikterar statsmakten precis hur det ska användas genom förföljelse, arbetstvång och lönereglering. Han ber läsaren själv sätta sig in i hur det skulle vara att med våld släpas till en syssla, misshandlas av husbonden och få minimal betalning. Ingen ståndsperson skulle acceptera sådant, och enligt Chydenius har arbetarna precis samma rättigheter. De bör också ha rätten att se till sina egna intressen:

    "Egen sälhet och egen förmon är den rätta, den lifliga drifkraften til alla fria menniskors gerningar, då hugg och slag egentligen tilhöra trälar. Den regent är vis, som förstår att släppa vinningslystnaden lös från de aristokratiska band, som någras egennytta fängslat dem uti" (Tankar om Husbönders och Tienstehions Naturliga Rätt, 1778)

Chydenius lösning var avtalsfrihet. Drängar och pigor ska ha rätt att lämna sin husbonde, söka sig vilket arbete de ville och själva förhandla om lönen. Om husbönderna inte får tag på några arbetare får de helt enkelt erbjuda bättre förhållanden och högre löner. Något som dessutom skulle innebära att flitighet belönades, till skillnad från löneregleringen, som innebar att alla fick samma lön, oavsett hur bra arbete de utförde. För vår tid må denna likhet inför lagen vara allmängods, men för 1700-talets privilegie- och ståndssamhälle – som låste in dem som inte hade ett statligt sanktionerat arbete – var det en smärre revolution.

Trogen den traditionella naturrättsfilosofin menade Chydenius att människor hade slutit sig samman i en statsmakt för att skydda sina rättigheter. Vi har en stat för att få "säkerhet till våra lif och egendomar", och skydda oss "emot utvärtes våld och invärtes förtryck". Det offentliga borde enligt Chydenius upprätthålla domstolar, polis och försvar, den liberala rättsstat som den tyske socialisten Lasalle långt senare kom att förlöjliga som "nattväktarstaten". Det innebar också att de styrande enligt Chydenius fanns till för människornas skull, inte tvärtom. Staten har ingen rätt att ställa andra krav på medborgarna än det som krävs för att upprätthålla rätten och friheten. Om makthavarna själva tillgriper eller upprätthåller tvång mot individer, så har de brutit mot hela idén om sin uppgift.

Chydenius identifierade två former av tvång, och han bekämpade båda hårt. Det ena var den förmyndarmentalitet som byggde på att människor skulle tvingas till sitt eget bästa. Chydenius menade att detta berodde på en misstro mot människors förnuft, vilket leder till lagar och skatter som förstör det människor själva skapar på frivillig väg. Därför vände han sig emot statsingrepp oavsett vilka syften de hade. Det fanns ingen anledning att övervaka människors produktion och affärer. Det fanns ingen anledning att tvinga människor att arbeta, det skulle de själva göra för att få försörjning. Att bönderna skulle tvingas samla utsäde i sockenmagasin för att klara missväxtåren, avfärdade han som en förmyndaraktig frihetsinskränkning. Förslag om att socknarna skulle betala fast avgift till en distriktsläkare hade han inte heller något till övers för. Den som vill får anlita en läkare, och om denne är duglig kommer han få tillräckligt betalt av patienterna, hävdade han.

När Chydenius t ex talade för vikten av att fler barn föds i vårt land, passade han samtidigt på att angripa alla dem som tror att problem bäst löses med nya statliga inrättningar och projekt:

    "Det är icke några konstiga inrättningar jag talar för; jag syftar hermed icke på nya anläggningar af barnhus; jag vill härmed icke rekommendera några premier för giftermål eller barn; jag talar allenast för det ena lilla, men välsignade ordet friheten. Jag tror, att naturen, så i detta, som i mången annat, sig sjelfvom lemnad, uträttar långt mera, än många utstuderade och spetsfundiga planer, hvaraf deras uppfinnare utlofva idel guld och gröna skogar." (Tankar om Husbönders och Tienstehions Naturliga Rätt, 1778)

Den andra formen av tvång är den då en grupp gynnas på andras bekostnad. Detta var den plundrarprincip som hela frihetstidens ekonomi byggde på, ansåg Chydenius, och det var den som höll kvar folket i fattigdom: "Detta blifwer et hugg i idoghetens bälte. Här är snöret, som binder arbetarens händer bakom dess rygg, och den dryck, som gör dåliga och sömnsjuka medborgare". Ingen borde få "klifva de öfriga på axlarna". Därför borde alla subventioner avskaffas. Även understödet till hans favoritnäring, fårskötseln, krävde han ett slut på. Allra främst riktade Chydenius sin kritik mot fabriker och handelsmän som gynnades på jordbrukarnas bekostnad. Men han var inte som många franska liberaler en fysiokrat, som såg lantbruket som den enda produktiva sysselsättningen. Han ansåg att även industri och handel var produktiva näringsgrenar som hela landets framtid berodde på. Genom fri konkurrens skulle produktionens förädlingsnivå och kvalitet kunna förbättras. Det Chydenius vände sig emot var att staten öste skattemedel och privilegier över vissa personer och bolag som sysslade med handel och industri. Dessa bidragsmottagare skulle aldrig klara sig i en fri konkurrens, menade han.

Chydenius förklarade att byråkratin var enbart tärande och ville spara hårt i statsutgifterna. Skatterna som ströp hela näringslivet borde minskas. Det sjunde budet – att inte stjäla – gäller även för överheten, påminde han. Idealet var en obegränsad närings- och handelsfrihet:

    "Lägg undan alla fördomar; föreställ dig icke friheten uti en enda näringsgren allena, ty då hinner du ej långt, förr än du träffar motstånd och oredor. Lös staten i dina tankar på en gång från de band och författningar, som fängsla honom; låt andras exempel öfvertyga dig om möjligheten, och tag dig rådrum att gå in i sjelfva saken, så får du snart se, huru en fri ut- och inrikes rörelse upplifvar den minsta näringsgren, hindrar utländingen att skinna riket och den ena medborgaren att berika sig på den andras kostnad; huru säkerhet för landtmannen att få besitta sin jord, och frihet att slöjda och nära sig det bästa han gitter, leda honom oförmärkt och utan lag till det näringsfång, som lönar honom och riket mest; huru handtverk och manufakturer i sin frihet upplifva arbetaren till flit och måttlighet, då han ej får lita uppå några illa lönta gesällers dåliga arbete, och är sysselsatt genom idoghet och god vara taga lofven för de andra; huru alla näringar tillsammantagna i sin frihet jemnka folket på sina rätta ställen, der de äro nyttigast för sig sjelfva och staten, och ändteligen huru inga politiska lagar i verlden varit i stånd att rätt reglera detta, som naturen så lätt och utan möda uträttar." (Källan Til Rikets Wan-Magt, 1765)

Ekonomisk liberalism

Chydenius kanske viktigaste verk var Den Nationalle Winsten, skriven i samband med riksdagen 1765. Chydenius avsikt var att ge en principiell grundval till hans tidigare krav på näringsfrihet. Det lyckades han med så väl att det ca 40 sidor långa resultatet i Eli Heckschers ögon blev:

    "... en nästan klassiskt klar och enkel framställning av den ekonomiska liberalismens grundåskådning och ett inlägg som mycket väl kunde ha fått internationellt rykte, om det vid den tiden kommit ut på något av de stora språken."

Chydenius introducerade den naturliga harmoni som uppträdde på en fri marknad utan statsingrepp. Produktionen och handeln blev mest ändamålsenlig utan kontroll och restriktioner. Det berodde på att människors behov vid fri konkurrens röjde sig i priserna. Brist på en vara gav högre priser, vilket ledde till att individen tjänade mest på att tillfredsställa detta behov. Det innebar också att det var både onödigt och skadligt om staten drog folk från ett arbete till ett annat, eftersom:

    "... hwar enskildt söker sjelfmant up det stället och den näring där han bäst ökar den Nationnale winsten, om författningarna intet stänga honom därifrån.

    Hwar och en söker sitt bästa. … Det arbete betalas altid bäst, som hafwer högsta wärdet, och det sökes hälst, som bäst betalas."

Den banbrytande slutsatsen blev för Chydenius att den nationella vinsten är detsamma som de enskilda individernas vinst. Genom att arbetare och företagare berikar sig själva berikar de också varandra och hela samhället. För att tjäna pengar måste de tillfredsställa varandras intressen. Vid förändrad efterfrågan förändras priserna och egennyttiga producenter och handlare går över till det nya området. Det var alltså Adam Smiths " osynliga hand" som Chydenius presenterade elva år innan Adam Smith gav ut The Wealth of Nations. Chydenius har också kallats "Nordens Adam Smith". Det var givetvis en enorm skillnad i djup och systematik mellan den skotske professorn och den finske kaplanen. Men det var samma princip om marknadens självreglering som de båda var på spåren. Egenintresset är inte en fiende som måste slås ned, utan tvärtom en oöverträffad skaparkraft. Om det hindras från att utnyttja andra genom tvång blir den i stället ett undermedel. Och om människans själviskhet inte i sig är ett hot, utan en tillgång för hela samhället, så finns heller inget behov att ständigt trycka ned och tygla människan. Det politiska resultatet blev den radikala liberalismens synsätt:

    "Det lämnar alla lofliga näringar frihet; men icke på de andras bekostnad. Det skyddar från öfwerwåld den aldraklenaste handtering, och uplifwar flit och en obehindrad rörelse.

    Det afwäger alla på en och samma wågskål, och winsten är den rätta måttstocken, som utwisar hwilkendera bör äga företrädet.

    Det lättar högsta Magten från tusende oroliga bekymmer, författningar och inseenden, då den enskildta och Nationale winsten smälta tilsammans i et Interesse, och den skadande egennyttan, som under författningarna altid söker sig någon gömma, kan då säkrast controlleras genom inbördes täflan.

    Det sätter en Swensk man i åtnjutandet af sin ömmaste och största rätt uti Naturen, som Allmagten förlänt honom, såsom en människa, nämligen, at uti sin anletes swett få föda sig, på hwad sätt han bäst kan."

Chydenius var en ofattbar radikal för det odemokratiska och oliberala 1700-talet, men med tiden har det visat sig vara liberalismens program han utmejslade. Man kan med hans egna ord konstatera: "Det vår tid förtrampar, plocka efterkommande upp. Och det, som nu heter djerfhet, hedras då med sannings namn."

Författare: Johan Norberg

Böcker av Chydenius:

Den nationnale winsten – on-line.

The National Gain – engelsk översättning on-line.

Källan til rikets wan-magt on-line.

Politiska skrifter. Vol 1-2. Edlund, 1877-1880.

Böcker om Chydenius:

Eli Heckscher: "Anders Chydenius", i Om staten, liberalismen och den ekonomiska politiken (texter i urval av Kurt Wickman). Timbro, 2000.

Johan Norberg: Den svenska liberalismens historia. Timbro, 1998.

Carl G Uhr: Anders Chydenius 1729-1803. A Finnish Predecessor to Adam Smith. Handelshögskolan vid Åbo Akademi nr 6, 1963.

Thomas von Vegesack: Smak för frihet : opinionsbildningen i Sverige 1755-1830. Natur och Kultur, 1995.

Pentti Virrankoski: Anders Chydenius : demokratisk politiker i upplysningens tid. Timbro, 1995.

Länkar:

Anders Chydenius-institutet

Anders Chydenius-stiftelsen

Citat av Chydenius