25 år av folkbildning om vetenskapens metoder och resultat.

Replik från Genesis



(Denna artikel finns även i pdf-format.)

Som ordförande i den skapelsetroende föreningen Genesis, som utsatts för kritik av föreningen Vetenskap och Folkbildning, ser jag mig både manad och nödgad att bemöta kritiken. Kritiken har i första hand riktats mot en av våra medlemmar, Mats Molén (MM), som utsetts till Årets Förvillare efter att ha gett ut sin bok Vårt Ursprung?. Jag bemöter i första hand Dan Larhammars (DL) artikel "Missförstånd och lögner", en rubrik som avser Moléns bok Vårt Ursprung?.

Det som direkt slår emot läsaren av DL:s artikel är inställningen att alla som inte delar hans tro på evolutionen är antingen förblindade fanatiker eller medvetna lögnare. Detta avslöjar DL genom att upprepade gånger förvånas över att MM står fast vid sin ståndpunkt trots att DL genom brev och samtal uppmärksammat honom på att den är felaktig. Jag kan räkna till inte mindre än nio (!) passager i DL:s artikel där han informerar läsaren om detta. Det rimmar enligt min mening dåligt med vetenskaplig objektivitet och ödmjukhet att göra motståndaren till lögnare bara för att denne inte delar ens egen ståndpunkt. DL må använda hela sin auktoritet som professor med att påtala för MM hur fel denne har, men om MM inte godtar argumenten kan det ju bero på annat än att han är en dålig lyssnare.

DL kritiserar även MM för att mena att evolutionen "är så formbar att den kan användas för att förklara vilken observation som helst". DL gör sig dock själv skyldig till denna formning av evolutionsläran i sitt resonemang om den biologiska klockan. Han informerar om att klockan borde gå olika fort beroende på generationslängd men förklarar samtidigt att observationerna visar att den går med samma hastighet för alla organismer. Vilka "observationer" stöder sig DL på? Jo, på antagandet att evolutionen är sann. För att få de observerade skillnaderna i aminosyresekvenser att stämma med evolutionsläran så måste nämligen klockan vara oberoende av generationslängden. Att den inte verkar vara det borde således vara ett argument emot evolution. För att slippa denna hemska slutsats postulerar DL och många med honom att "klockan går ungefär lika fort i olika organismgrupper oavsett deras generationstid". Det är nog bland annat detta MM menar med att evolutionsteorin är "formbar".

DL ondgör sig också över att MM använder Hitlers ideologi till att exemplifiera vad evolutionsläran kan leda till. DL pekar också på att de nazistiska idéerna stöddes av många kristna i den gällande tidsandan, något som tyvärr nog är sant. Kanske fanns det då, liksom nu, alltför få kristna skapelsetroende som kunde informera om den hemska människosyn som evolutionsläran lätt leder till. Evolutionismens fundament ger inte någon grund för ett lika och unikt människovärde, medan det kristna fundamentet gör det. Och detta gäller även om det finns kristna med evolutionistiska ideal och vice versa. Trots DL:s historiska analys ger han inte ett enda argument för människans unika ställning i förhållande till djuren, om vi nu bara är i ett annat utvecklingsstadium än de. Dessutom är det på evolutionistisk grund svårt att hävda alla människors lika värde. Vem kan utifrån utvecklingsparadigmet konsekvent hävda att alla människor hunnit exakt lika långt i utvecklingen?

DL avslutar med tre enligt honom starka argument för evolution nämligen likhet i icke-kodande DNA mellan olika arter, pseudogener och HLA med intilliggande icke-kodande DNA. Hans logiska resonemang är övertygande och kan vid första påseendet verka undanröja all möjlighet till kritik. Redan i skolan får man dock lära sig att styrkan i ett argument inte bara beror på den logiska slutledningen utan även på premisserna, dvs. de grundantaganden man gör i resonemanget. Och samtliga DL:s tre argument bygger på ett antagande att det finns icke-funktionella gener eller icke-kodande DNA. Jag håller helt med DL om att det finns gener som man ännu inte upptäckt funktionen hos. Men det betyder inte att den inte finns. I början av seklet användes rudimentära organ som ett evolutionsargument, dvs. organ man inte kände till någon funktion hos och därför trodde de var kvarlämnade från tidigare utvecklingsstadier. Idag vet vi funktionen hos alla (eventuellt med något undantag) människans "rudimentära" organ och ingen kunnig evolutionist använder dem längre som argument. Ju mer vi upptäcker om "icke-funktionella" gener, desto bräckligare blir DL:s argument om att likheten dem emellan tyder på gemensamt ursprung.

Jag delar helt DL:s uppfattning om det riktiga i att ha en vetenskaplig syn på ursprungsfrågan. DL:s grundläggande misstag är dock att han blandar ihop vetenskap med materialism (som jag här använder synonymt med naturalism), dvs. tron på nödvändigheten att förklara allt med enbart naturliga eller materialistiska orsaker. En skapelsetroende är alltså inte vetenskapsfientlig, men däremot materialistfientlig. Vi tror att vi aldrig kommer till en tillfredsställande förklaring av ursprunget om vi utesluter möjligheten av en högre makt. Vi menar att a priori utesluta en högre makt, som många evolutionister och humanister gör, är ett filosofisk ställningstagande, en tro eller en förutfattad mening om man så vill. Man kan inte anklaga motståndarsidan för detta då man själv sitter i glashus.

Det finns i huvudsak två olika sätt att förklara livets ursprung. Båda gör vissa grundläggande antaganden och bygger sedan sin förklaring av ursprunget på dessa antaganden. Den första ursprungsförklaringen har materialismen som grundantagande, menar att slump, tid och naturlagar är de enda drivkrafterna och använder evolutionsmekanismerna variation och naturligt urval som förklaring av uppkomsten av de biologiska huvudgrupperna. Den andra ursprungsförklaringen har en högre makt (Gud) som grundantagande och menar att syfte och design ligger bakom naturen. Mekanismerna i skapelsemodellen är till viss del lika de evolutionistiska men bara som förklaring av variation på låg nivå inom växt- och djurvärlden. Båda modellerna står alltså på en trosgrund (materialism resp. högre makt) och den ena är varken mer eller mindre vetenskaplig än den andra. Problemet uppstår när man sätter likhetstecken mellan vetenskap och materialism och menar att den materialistiska synen är mer vetenskaplig än den andra.

Det är ett tyvärr ganska allmänt missförstånd att "evolution" är ett resultat av vetenskaperna och inte ett grundantagande för dem. Vetenskapen har stått på sådana fast rotade paradigm tidigare, som t.ex. då jorden ansågs vara universums centrum, och varje gång någon vågat utmana paradigmet har de stämplats som antingen okunniga, förståndsbefriade eller illvilliga. Dagens utvecklingsparadigm är lika fast rotat som någon av de tidigare, både vad gäller materiens ursprung (olika bigbang-teorier), livets ursprung (ursoppan m.fl. hypoteser) och de biologiska huvudgruppernas ursprung (neodarwinism med sina varianter). Att professor Larhammar står på utvecklingsparadigmet är förståeligt eftersom hans träning, arbetsmiljö och karriärmöjlighet är beroende av det. Men att hävda att alla fakta pekar på en evolution är inte med sanningen överensstämmande och har tyvärr blivit vår moderna skapelsemyt. Den fråga DL bör ställa sig är om inte denna myt håller på att bli minst lika dogmatisk som alla dess föregångare.

Anders Gärdeborn


Till Mats Molén-sidan.