Jag blir faktiskt riktigt förbannad ibland. I valrörelsen lyfter vi rödgröna välfärden som viktig fråga att satsa på. Vi ska ha världens bästa välfärd, har vi sagt i Norrköping. Den bästa skolan, vården och omsorgen. Dessa frågor är jätteviktiga för mig och driver mig i mitt politiska engagemang och det är precis därför jag blir förbannad. Norrköping haft ett rödgrönt styre den senaste tiden och man har sagt att man satsat på skolan. När lärarförbundet nu gör en rankning av Sveriges bästa skolkommuner så hamnar Norrköping på plats 175 av 290. Än värre är följande:
"Statistiken för 2009, som undersökningen bygger på, visar att Norrköping halkar efter på flera punkter. När det gäller resurser till utbildning har kommunen ramlat från plats 211 till 268. I fråga om lärartäthet har Norrköping tappat tjugo platser jämfört med 2008 och ligger nu på plats 262. Det genomsnittliga meritvärdet för niondeklassare har också rasat."
Norrköping är bland de allra sämsta kommunerna när det gäller att satsa resurser på utbildning. Även lärartätheten är bland de allra sämsta i Sverige. Jag tänker på alla barn som inte får den tid och uppmärksamhet som de skulle behöva och på grund av detta misslyckas i skolan. Jag tänker också på alla lärare och skolpersonal som sliter hårt och känner att de inte räcker till. Den låga rankningen och det stora tappet är en mycket stor besvikelse där det krävs en rejäl dos självkritik. Allt kan inte skyllas på den borgerliga regeringen, de regerar inte mer i Norrköping än på annat håll. Resursfördelning till skolan ligger hos kommunen.
Sedan gör man desperata försök för att stimulera till bättre betyg genom att ge rektorsbonusar i vissa kommunala skolor. Då satsar man för sent. Är det där som pengarna gör mest nytta?
Jag tror att det är många som vet att pengar som satsas på barnens utbildning är en stor och lönsam investering för framtiden. Att sjösätta en social investeringsfond är naturligtvis också jättebra och får säkert den ena eller andra människa som hamnat på fel bana hitta tillbaka. Men med mer resurser till skolan och barnomsorgen skulle nog kunna förhindras att många unga hamnar snett. Istället för att samla på sig pengar som ska investeras borde man lägga pengar på driften. Det behövs pengar till skolan här och nu.
Intressant i undersökningen är också att det är många småkommuner som är bra skolkommuner. Flera av dem ligger i Norrlands inland. Bland de bästa femton kommuner finns bara två universietetsstäder, Lund och Luleå, som också är de kommunerna med högst invånartal bland de topplacerade. Min tes är att det är varken en bildningskultur eller en konkurrens av friskolor i kommunen (eftersom de knappt finns i småkommuner) som skapar bra skolor, utan det handlar om hur kommunpolitiker ser på skolans roll i samhället och fördelar resurser efter detta.
Det är beklagligt att det spelar roll var i landet man växer upp, om man råkar bo i en kommun som prioriterar förskolan och skolan eller inte. Skolåren går inte i repris och barn väljer inte sin hemkommun. Att resurstilldelning till skolans verksamheter spretar på det sättet över hela landet är beklagligt och det bekräftar min högst personliga ståndpunkt att kommunaliseringen av skolan var ett stort misstag.
Samtidigt som jag blir förbannad blir min språkrörskollega Stefan Arrelid extraglad över att Norrköping topprankades av Naturskyddsföreningen. Grattis Norrköping! säger också jag. Visst kan det kännas skönt när man kan slå sig för bröstet ibland så länge man inte tror att man är bra på allt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar