I Tombola tragique kan publiken vinna en gammal strumpa, en gul lök eller en halväten macka. Det här är förlorarnas lotteri, placerat på ett trasigt tivoli där kärleksgondolen har fallucka, föremål spelar spratt och även kostymerna tycks ha kastats på artisterna så att tröjor blivit byxor och kavajer hamnat upp och ned.

Visst är den förfallna nöjesparken en liten sliten metafor för livets förgänglighet - och att drömmarna, hur meningslösa eller ouppnåeliga de än är, trots allt får människan att sträva vidare. (Man påminns om Bogdan Szybers och Carina Reichs melankoliska Unknown pleasures).

Gänget bakom Orionteaterns sexåriga nattvarieté Salong Giraff tar med Tombola tragique klivet till att göra en helaftonsföreställning och bilda fast ensemble. En skara akrobater, skådespelare och dansare gestaltar med varietéformen som bas en löst vävd berättelse om ett tivoli som ödelagts i en popcornstorm och de förvirrade medarbetarnas reaktioner.

Här snurrar Robert Fux patetiske showman Klaus på den tomma tombolan och sprider cynismer i ett slags självförsvar. Hans kompanjon är engelsktalande Kiruna Stamell, en djärv, dvärgväxt artist med rötter i Australien. Hon steppar och förklarar framför allt med fräckt enkel pedagogik hur en rosa triangel kan förstöra harmonin i ett slutet, homogent samhälle befolkat av gula rundlar.

Till en början känns tombolakonceptet ganska trögrörligt och samtidigt forcerat. Men föreställningen finner sin form i stämningsskapande bilder, dans och inte minst den specialkomponerade livemusiken framförd av kvartetten Sthlm Hamsters. Deras skavande undergångstoner ger skönt gung till utmätarnas dans och annat som rör sig i detta drömspel av kaninbesatta clowner, akrobatiska luftcyklister och svävande serviser.

Tonen är poetisk, infallen många; ibland med viss övertro på det surrealistiskas förmåga att fånga intresset. Men ekvilibrismen får också blomma ut, som i Alexander Weibel Weibels fiolspel och balansakt på sex slaka linor eller i kaskadören Magnus Jacobssons Mr Bean-desperate tivolidirektör.

Tombola tragique bjuder en paus från verklighetens jakt på vinstmaximering (fast pausen i föreställningen kunde ha skippats) och en charmig hyllning till det irrationellas värde.