Att framställa sig själv som lycklig och lyckad 2011 kan bara tolkas ironiskt. För i vår samtids allt mer desperata jakt på lycka, där vi förväntas sminka upp såväl trasiga relationer som misslyckade nyårsfester till oigenkännlig reklamfilm för oss själva, har vi också börjat misstänka att de där teflonglada statusuppdateringarna om fredagsmys på Facebook är skyddstäcken för grund eller djup tragik.

Utgångspunkten för SVT:s nya programserie Jakten på lyckan är alltså inte lika mycket ”vad kan man göra för att bli lycklig?” som en rätt skeptisk inställning till om någon över huvud taget kan bli det. Mediala mångsysslerskan Hanna Hellquist är så ärlig och spontan i sin programledarroll att även något så tandlöst som lyckostudier blir medryckande.

I första avsnittet hälsade hon på hos fastighetsmiljardärskan Wonna I De Jong som föddes fattig i Polen och började sälja dill och persilja som sexåring, för att numera bo i ett slott hon betalat nästan kontant och vara förtjust i ”fasta värden som ökar med tiden”. Att fråga en rik människa om pengar gör henne glad, är inget helt nytt grepp. Men att entusiastiskt rusa omkring, putsa intervjupersonens bautastora diamantring med sin klänningsfåll för att sedan stirra på den vackra horisonten och ropa: ”Du äger allt det här!” är nytt. Reaktionerna blir mer äkta än vid ett inkännande, lågmält samtal om floskler som att det är viktigast att vara frisk och omgiven av människor man älskar (även om den floskeln säkert är sann).

Upplägget liknar många andra reportage men innehåller små Hellquist-typiska detaljer som borstbindarjargong vid fickparkering, ett lakoniskt ”nu ska jag hem och städa” och fipplande med halvdålig bilstereo. Hanna Hellquist är duktiga, inställsamma programledares antites, och det är därför hon är så bra.

I någon annans händer hade en programserie om lycka kunnat bli lika kul som att äta osynlig mat. Men Hellquist verkar helt orädd, drar utan pardon fram det lite pinsamma i dagsljuset och ångar ibland pladask in i sargen. Men det funkar. Om det finns någon som oförhappandes skulle kunna göra tidernas enda intressanta intervju med kungafamiljen, så är det Hanna Hellquist.

För oss Hellquist-kännare kan möjligen det faktum att hon filmas när hon stoppar in en ny portion snus, svär och sjunger med högt och lite falskt i bilen, framstå som nästan parodiskt. Men det är verkligen en väl petig anmärkning från någon som är alldeles överförtjust i hennes burdusa persona.


För övrigt…

...skrattade jag två gånger i veckan. Ena gången var åt Ricky Gervais öppningsmonolog på Golden Globe-galan. Andra gången var när några barn jag känner blev rädda för Lennartsson i SVTB:s Buskul.


Missa inte
Korrespondenternas Malin Mendel Westbergs reportage om fertilitetsturism i Indien, SVT2 onsdag kl. 21.30