Här är du: Startsida »Vi tipsar
 
Sök 
 

Kva säir et? Om svenska och finlandssvenska dialekter

I Närpes, som ligger cirka 10 mil söder om Vasa i Österbotten i Finland, talar många människor en rätt så speciell svensk dialekt. Den känns ålderdomlig, på ett positivt sätt. Den första person som jag hörde säga något på närpesdialekt nämnde ord som kva = vad och gröbbo = flicka. Gräbba används ju i skånskan för flicka, så man ser att det finns ett släktskap. Vad betyder då Kva säir et? som är titeln på min krönika?
Jo -  Vad säger du?
 
Jag växte upp i en by ett par mil norr om Vasa och mitt första språk var dialekten som man pratade där. När jag började skolan skulle vi tala högsvenska på lektionerna. Det var inte så lätt till att börja med, det kändes väldigt ovant och det var väl egentligen först många år senare som jag kände mig bekväm med att prata det som vi kallar högsvenska. Jag tycker att min dialekt har många likheter med gotländskan. Vi har många diftonger i orden, som båol = bord, ståol = stol, stein = sten, bein = ben, viesko = väska, ståor = stor. Det var inte så ofta som man såg dialekten nedtecknad och ibland kan det vara svårt att veta hur man ska skriva ord på dialekt och ibland kan det också vara svårt att läsa en sådan text. Jag kommer dock ihåg att vi ibland läste ur Anders Johan Nygrens Byyrallor och ofta skrattade gott. Anders Johan kom från en grannby, men hade varit död länge då jag växte upp. En byyralla betyder något i stil med byskvaller och en av hans ”skvallror” som berättar om ett bondbröllop i Österbotten låter så här:
 
Stäv å talesätt ifrån Västerbotten och öfriga Schwärje av Gunnar Enqvist»Hä va jässbååd i byyin
Å piståolan di smällt,
Röitjin steig åpp i stjyyin,
Grisar å hundar gnällt.
A påjkar mä juusröda tröjor
Di smycka runtåmanåkring
Po gåålin, mä bjärkar å möjor
A späli hä läit pling pling.
Å tjärngan mä stjäppona stöuka
Vä bänkar å båol i in raad,
Jämst suggor kring bråovin di böuka;
Var käfta va munter å glaad.
För no va ä Herman såm gift si —
Ov all ha an hinda ti föst —
A no vart an ståorbond mä gifti,
Har ååker i byyin tan störst
 
 
Här var det Herman som gifte sig. När jag läser om Herman kommer jag att tänka på ett citat ur Gunnar Enqvists bok Stäv å talesätt ifrån Västerbotten och öfriga Schwärje.
 
”- Du schwaittes lite för att vara se fait, sa n´Leill-Herman da han danse ve a ´Kallers-Gertrud.”
 
På rikssvenska: - Du svettas litet för att vara så fet, sa Lill-Herman då han dansade med Karl och Adelinas dotter Gertrud. Det här är skrivet på den dialekt som talas i skelleftebygden. Vad sägs om den här:

Väm kan tjänn deill vårenda vattutjell sa skolpaitjen, da läreinna frage´n om Båttnvika.”
Nära sjut eingen hära av Gunnar Enqvist 
 
Det här är taget ur Gunnars bok Nära sjut eingen hära : [stäv och talesätt i text och bild] och betyder Vem kan känna till varenda vattenpöl, sa skolgossen, när fröken frågade om Bottenviken.
 
När jag flyttade till Norsjö, där man oftast kallar dialekt för bondska, märkte jag att många ord i min dialekt liknar orden i norsjöbondskan.  Jag säger mytji för mycket och här säger man mytje, fälan säger jag för spår och här säger man fälen. Sverige och Finland var samma land under flera hundra år, så det är väl inte så konstigt att våra dialekter liknar varandra. Några som jag har mött här pratar en utpräglad bondska, men många, speciellt de yngre, gör inte det. Anna Westerberg menar också i sin undersökning Norsjömålet under 150 år att norsjöbondskan dessvärre är på väg att dö ut, eftersom många av de yngre inte behärskar den.  Det kanske är på samma sätt med min egen dialekt. Nuförtiden känner jag dock inte så många yngre i min hemby, så jag kan inte säga om det är på det viset.
 
En dialekt eller ett mål som många av oss inte begriper så mycket av är älvdalsmålet. Jag besökte Älvdalen för första gången i somras och förstod bara några ord av det som två personer pratade med varandra om. Där träffade jag också Rut ”Puck” Olsson, en släkting till Björn som jag är förlovad med. Rut kom till Älvdalen 1953 och började arbeta som lärare där. Hon gifte sig också med en man därifrån. Älvdalskan blev en chock för henne, men så småningom lärde hon sig målet, till stor del tack vare sina elever och sin egen list. Eleverna fick inte äta godis under skoltid, men Rut låtsades inte om det utan kom överens med eleverna att om de gav två svar på hennes frågor, ett på rikssvenska och ett på älvdalska fick de en liten godisbit, som de fick gömma i bläckhornshålet till lördagen, då hon låste klassrumsdörren, läste sagor och eleverna fick äta upp sitt godis.
 
Mormosch Fräss´n 
Så småningom började Rut fundera på att skriva en berättelse för barn på älvdalska, eftersom det inte fanns mycket skrivet just för barn, men det blev först på 1980-talet då hon gick i pension som hon förverkligade sin idé. Boken fick heta Mumunes Masse och det betyder mormors katt. Efter det har berättelsen översatts till över 40 olika svenska dialekter. Inom V8-området finns den översatt till åseledialekt  och heter då Mormosch Fräss´n.

Om du vill få ett prov på hur älvdalska låter kan du lyssna på när Lena Willemark, sångerska, riksspelman och kompositör läser Julevangeliet.
 
Om du vill lyssna till prov på andra svenska dialekter hittar du ett urval här.
 
Jag är glad att jag själv fortfarande har tillfälle att prata min egen dialekt. Det blir inte varje dag, men minst en gång i veckan pratar jag med min mor i telefon. Jag besöker också Finland några gånger varje år och har då tillfälle att tala det språk som ligger mig varmt om hjärtat. Jag hoppas verkligen att våra svenska och finlandssvenska dialekter inte kommer att dö ut.
 
Synneva Byrkjeland/Norsjö bibliotek

Här nedan listar jag ett urval av de böcker inom V8 som handlar om dialekter på ett eller annat vis.

Byssfolke av  Nils Eric Sjödin (på ångermanländska)

Bönn, beg, bös : "gam-ola" : gamla ord och uttryck från Lyckseledialekten av en studiecirkel i Vormsele 1979-80

Det svenska vilhelminamålet. språkgeografiska studier över ett norrländskt nybyggarmål och dess granndialekter

Dialekten i Dorotea socken Lappland

Dä merä : vad mer finns att säga på Vilhelminamål  av Yngve Hellquist

Ehenne ske tyckes ähännä ske gi läsa! : Gamla norrlänska ord som är på utdöende i åselemål

Förr i tin : kåserier på sorseledialekt   av Ansgar Grundström

Gam'ola : dialekt i Lycksele socken ; från a-ö

"Gammola" : "Sänna sa vi i Tärna, förritin" av Andersson, Knut

Höglands målä (Dorotea)

Kultsjödals-bondska

Lyssna på svenska dialekter! : CD med utskrifter och översättningar  utgiven av Språk- och folkminnesinstitutet genom Eva Thelin (Bok och CD)

Något om våra ortnamn och fågelnamn (Norsjö)

Norsjöbonska

Om Lillpintel och trollkäringen av O. P.  Pettersson  (Vilhelmina)

Ord på upphällningen : mer än 1.000 dialektord från Lyckselebygden : många serverade med korta berättelser, på rikssvenska av Stig V. Algotsson

Otroligt av Lars-Erik Larsson (Lyckselemål)

Psalmversa jäg minns : [Nicke Sjödins bästa psalmer i egen tappning till sitt Junselemål] av Nicke Sjödin

Senna tala ve ... [Ljudupptagning] : dialekter från Västerbotten (CD-bok)

Smörbrönnä : dikter på Vilhelminamål av Yngve Hellquist

Sommarfuse å nalta mer av Ansgar Grundström (Sorsele)

Västerbottniska gamla ord och uttryck som talades inom Stensele, Sorsele och Lycksele socknar samlade av Ester Lundström

Övre Norrlands bygdemål : berättelser på bygdemål med förklaringar och en dialektöversikt (bland andra från Dorotea, Åsele, Vilhelmina, Lycksele, Norsjö, Malå, Sorsele, Umeå, Överkalix, Arjeplog, Arvidsjaur)
 
Kategorier: Krönika, Dialekter
  1. Skriv ut
  2. Tipsa en vän