Breiviks vidriga massmord i Norge har självfallet varit livligt debatterat i hela världen. Vissa intressanta debatter, andra mindre intressanta och de allra flesta i princip urbota korkade. Först ett par intressanta texter:
Robert Spencer skriver om hur Breivik lyckats besudla hela den fredliga anti-jihadrörelsen:
Charles Manson thought he heard instructions to kill in the Beatles song ”Helter Skelter,” and committed mass murder. There were no instructions to kill in the song. In the video above, Bono says, ”This song Charles Manson stole from the Beatles. We’re stealing it back.”
The Breivik murders are being used to discredit all resistance to the global jihad and Islamic supremacism. But we’re stealing it back.
Som andra debattörer också nämt kan man fråga sig ifall inte vänstern ska hållas ansvariga för massmördarens handlingar. Han var ju emot ”kapitalism” också, vilket ju rimmar bra med Ohlys åsikter – men ingen skulle säga att Ohly är ansvarig.
Johan Lundberg skriver om hur de så kallade ”experterna” i Sverige inte vet vad de pratar om:
Den ideologiska kärnan i hans 1500 sidiga idéverk är till exempel kopierad av UNA-bombaren Ted Kaczynskis manifest (1995). Detta ligger i sin tur nära den så kallade anarko-primitivismen, vars kritiska udd riktas mot liberalism och kapitalism.
David Horowitz skriver om attacken mot Robert Spencer för att terrorbombaren i Oslo citerat honom:
Joseph McCarthy could not have done it better. The Times next will blame Noam Chomsky for the crimes of Osama bin Laden and Al Gore for the crimes of the Unabomber since the ideas of both were cited by the lunatics. Chomsky is not only cited by the Islamic terrorists, he openly supports them — yet the Times would be the first to express shock and outrage at mere suggestion of Chomsky’s complicity in the crimes of al-Qaeda, Hizbollah and Hamas.
Det bör påpekas att Breivik påbörjade sina mordplaner för 9 år sedan, innan Robert Spencer (Jihad Watch) hade börjat skriva, innan den norska bloggaren Fjordman börjat blogga och innan det fanns någon anti-jihadrörelse alls. Hans galna planer berodde inte på någon inom anti-jihadrörelsen.
Därefter har vi Daniel Poohl som skriver en något förvånande slutsats:
Han kan ha agerat ensam, det vet vi inte allt om. Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring.
Poohl brukar ju i andra fall aldrig insuinera att det kan finnas en ”gemenskap” som gav ”näring” till en persons handlingar – det hade ju varit ”rasistiskt” och generaliserande. Nu låter det lite annorlunda.
Poohl har principiellt rätt att en gemenskap/idévärld kan ge näring till ett agerande (nazism är ett sådant exempel) men då gäller det att analysera den idévärlden ordentligt. Anti-jihadrörelsen, till skillnad från islam, uppmanar dock inte till våld, massmord eller liknande. Precis som Robert Spencer och många andra påpekat är anti-jihadrörelsen rena anti-tesen till våld, det är en rörelse som förespråkar humanism, sekulär demokrati och frihet.
Poohls analys är felaktig i sak just för att han aldrig bekymrade sig om att se efter vad ”gemenskapen”, anti-jihadrörelsen, faktiskt står för.
Läs även Uriasposten där de går igenom Breiviks manifest och konstaterar att han medvetet döljer sina verkliga åsikter och planer när han kommunicerar med anti-jihadister.
Arkiverat under: Islam, Terrorism, Utrikes, Media | Taggat: oslo, Norge, Breivik | 18 Kommentarer »