"Han har slagit rekord i att äta"

Lars-Gunnar Pettersson, 61, arbetar som tränare på Gällivares skidgymnasium. Där har han bland annat tränat längdskidåkaren Marcus Hellner som tog två guld vid vinterspelen i Vancouver 2010.

Har du något särskilt trick när du tränar de som ska bli morgondagens skidstjärnor?

– Nja, det handlar mycket om att få dem att förstå hur viktigt det är att ta för sig i träningen. Det är de som gör jobbet, jag kan inte träna åt dem. De som lyckas har ofta inriktat livet  runt idrotten. Det blir en spiraleffekt att de växer som idrottare om de satsar på det.
Marcus Hellner har även utsatts för syrliga kommentarer från en viss norrman, läs mer här.

Går det att se på någon att de kommer bli bättre än andra? Hur syns det i så fall?

– Man kan se på vissa att de kan komma längre än andra. De har en tydlig passion för sporten. Framförallt syns det när de står inför valsituationer, då är det viljan och ambitionen som är avgörande. På resans gång måste de också nå framgång. Framgång föder mer framgång.

Det har gått väldigt bra för Marcus Hellner, såg du på en gång att han skulle bli en stjärna?

– Nej. Man såg inte det i årskurs ett, men när han kom tillbaka i tvåan såg man att han omsatte träningen på ett helt annat sätt. Han hade bra inställning. Det var ett gäng med höga ambitioner som Hellner spurtade ifrån i tvåan och sedan fortsatte han bara utvecklas hela tiden.

”Hans kropp klarade träningen”

Vad var utmärkande för Hellner då?

– ”Den här killen är helt klart utöver det vanliga” tänkte jag när han gick i tvåan. Han kunde åka på hög seniornivå när han var på juniornivå. Jag tror hans kropp klarade av att omsätta träningsökning och belastning på ett bevisligen bra sätt.

Berätta något vi inte vet om Hellner.

– Många idrottare har ingenting annat än idrotten, men det har han. Han går en traineeutbildning på gruvföretaget LKAB. De var med och satsade på Marcus när han inte var stjärna, och nu satsar han på dem genom deras traineeutbildning.

Berätta något roligt om honom.

– De första åren på gymnasiet åt han som fyra fullvuxna karlar. Det gällde att vara på hugget för annars tömde Marcus grytan själv. Nu är han rätt normal när jag sitter och äter med honom, men då fanns det ingen botten. Han har också slagit något rekord i att äta många pizzor. Jag tror att det var fyra eller fem stycken på en gång.

Hur bra kan han bli?

– Jag tycker redan att han är bäst, för honom handlar det mer om att kunna hitta nya mål i träningen och livet runt omkring. Han har överraskat en så många gånger, han gör det som inte ska vara möjligt. Som när han först åkte fem mil skidor, sedan sprang 15 kilometer sprint och kom på prispallen. De flesta som sprang hade inte åkt skidor. Helt otroligt var det.

Vilken annan skidåkare liknar han?

– Han är mer Wassberg än vad han är Gunde men han är mest sig själv. Han kan bli riktigt tjurig, har han till exempel bestämt sig för att träna i sex timmar så struntar han i om det öser ner – han gör det ändå.