Yttrandefrihet

Carl Ingemar Dagman om Yttrandefrihet

Kritik av Manifest för samvetsfrihet

En kampanj kallad "Manifest för samvetsfrihet - Ett upprop för äktenskap, människovärde, religions- och samvetsfrihet" lanserades på Löttorp, Öland, onsdagen den 30 juni, av 23 stycken religiösa ledare och tidningsfolk ur den svenska nominella kristenheten, både kyrkliga och frikyrkliga. Samtidigt startade en hemsida där man på nätet kan underteckna Manifestet och en blogg där man kan läsa nya artiklar varje dag [http://www.samvetsfrihet.se/]. Kampanjen är nu inne på sitt sjätte dygn och har i skrivande stund omkring 700 undertecknare.


Om författaren

Född och uppvuxen i frikyrklig familj och miljö, sattes i söndagsskola som tvååring och har sedan varit fångad av Gud och Bibeln. Bibeltroende Kristusbekännare som skriver om kristendom & samhälle på bloggen CID Carl Ingemar Dagman - Kristendom & Samhälle

Kampanjen tar upp viktiga frågor, men den är både för smal och för bred, och lider av många inre motsägelser, den synes i bästa fall vara ogenomtänkt, och i sämsta helt enkelt ännu ett uttryck för en lika kraftlös som Laglös och Avfallen f.d. Nominellt Kristen kyrka. Den är ett misstag även om den inte blir ett fiasko, ja även om den blir framgångsrik, och isynnerhet då, eftersom det bara befäster bilden av att även kristna som säger sig vara Bibelbundna har gett efter för den laglösa och antikristliga anden.

1. Fastän kampanjen tar upp frågor som är viktiga för alla medborgare, är den likväl inriktad huvudsakligen på en liten bas av människor som har nominellt kristna intressen, fastän tanke- och yttrandefriheten är hotad för alla. Till marknadsbasen är den mycket smal där den borde varit mycket bred.

2. Samtidigt är kampanjen alldeles för vittomsvävande i sina syften även med betraktande av att den vänder sig enbart till kristna. Den tar upp frågor som dels är utanför huvudsaken, och dels är av sådan art att den stöter bort många kristna som annars skulle kunna givit sitt stöd. Till syftet är den alldeles för omfattande och splittrad, den är okoncentrerad där den borde varit strängt fokuserad, mycket bred där den borde varit mycket smal.

3. Kampanjen visar genom sin begränsade kristna horisont svaghet istället för styrka, vilket stärker fienden. Det är ju ett tecken på styrka att se även till andras intressen. Dessutom är det mest sannolika utfallet att det än en gång blir uppenbart hur få det är som är intresserade av att följa vår tids kyrkoledare, vilket i värsta fall är ett tecken på, eller kommer att tolkas som, att kristendomen själv är nästan utrotad i landet.

4. Den riskerar särskilt om den blir framgångsrik bland de kristna man vänder sig till, men också om den blir ett fiasko, att ytterligare öka distansen mellan kyrkorna och samhället i övrigt, vilket de själva inte vill.

5. Kampanjen riskerar också att öka distansen mellan och inom (!) kyrkorna själva, eftersom den riskerar att stöta bort många olika slag av kristna. Säkerligen vill de inte heller detta.

6. Manifestet och dess motivering riskerar särskilt att stöta bort bekännande bibeltrogna kristna (vilka alltid är ryggraden i all kristen verksamhet som alla de andra parasiterar på, och inte kan leva utan, men som kanske just därför som regel föraktas) eftersom den inte är trogen mot Bibeln, ens i sin huvudsak, utan är en kamp mer för samfundens och kyrkornas intressen, än för Kristi sak.

7. Kampanjen driver en obiblisk ekumenik. Man demonstrerar en i och för sig acceptabel praktisk "ekumenik" mellan olika kyrkor i en politisk-teologisk sakfråga där man har (delvis) gemensamma intressen, men kampanjen nöjer sig inte med det utan har samtidigt som delmål att just genom denna kampanj stärka och fördjupa ekumeniken mellan teologiskt oförenliga kyrkor, vilket stöter bort många kristna, isynnerhet då det gäller den sorts ekumenik som innebär att man godtar eller kanske till och med underkastar sig påvestolen i Rom.

8. Manifestet presenterar en modern (nypåhittad?) eller åtminstone okänd och av tid och bibelstudier oprövad bekännelse, vilket är ett gudlöst otyg. Dylika påhitt är skadliga även om de i bästa fall bara förvirrar, och inbillningen att man kan nå otroende med en "enklare" eller "modernare" bekännelse är så bakvänd att den visar på hur okunniga och otroende dessa "ledare" är. Och alla sant kristna värjer sig mot dylika moderniseringar och vill inte se nyheter i läran, isynnerhet när de inte prövats mot Bibeln och pådyvlas de kristna uppifrån utan att ha ens blivit tillfrågade.

9. Manifestet och dess motivering hänvisar till kristen tro och Bibeln fastän man i sina krav vänder sig till en bekännelselös världslig regering och riksdag i en icke-teokrati.

10. Manifestet hänvisar till Bibeln i vissa frågor fastän man själva vränger Bibeln just i dessa frågor, liksom i alla möjliga andra frågor, när det så passar dem. Samtidigt som man brukar anklaga andra för just detsamma som man själv gör, så har man inte den minsta självkritik, eller fruktan för Gud eller respekt för sanningen eller fakta.

11. Undertecknarna, personerna som står bakom kampanjen, väljer och vrakar i Skriften också annars i sina verksamheter. De vränger Bibeln var och en på sitt sätt, trots att de bekänner med söndagsfraser att den är Guds ord. Ingen av dem underordnar sig Bibeln, man sätter sina egna, kyrkans, församlingens eller tidningens intressen över Bibeln. Man är skrämmande okunnig om, och uppseendeväckande ointresserad av, vad Bibeln säger. Och när man någon gång frågar vad Bibeln säger i en sak, så vet man först vad som är rätt och sedan tvingar man Bibeln att stödja det man själv hittat på. Man låter ändamålet helga medlen, och använder Guds ord som en nyttig idiot för att gynna sina egna, inte sällan pekuniära, intressen.

12. Kyrkoledarna bakom kampanjen driver genom denna sådant som Gud inte uttryckligen befallt den ur världen utkallade församlingen att göra, fastän samma kyrkor försummar helt eller delvis sådant som Gud befallt. Gud har inte befallt kyrkorna att skaffa sig politisk makt, Gud har inte befallt kyrkorna att viga människor som vill gifta sig, vare sig i eller utanför kyrkan. Flera av Jesu apostlar är inte gifta i kyrkan, ej heller Josef och Maria, och ingen vigsel omtalas i församlingarna. Gud har inte heller befallt kyrkan att försvara äktenskapet utanför församlingen. Kristen etik är för kristna. Först kristen, sedan kristen etik. Däremot har Gud befallt människan (den världsliga överheten) att döda mördare och att kvinnan (isynnerhet den kristna kvinnan i de kristna familjerna och församlingarna) skall underordna sig mannen. Detta lär dock inte ens kyrkorna vare sig i församlingarna eller i världen, och ändå är dessa två stycken grundade i Skapelsen, både före och efter syndafallet, precis som äktenskapet, vilket någon av dem sagt sig vara beredd (och villig!) att dö för att försvara! Som så ofta sägs gudlösheter så att det låter fromt. Att dö för äktenskapet har intet med Kristus att göra. Och att utan stöd i Bibeln göra äktenskapsfrågan till den viktigaste i kristendomen, samtidigt som man upphäver dödsstraffet och underordningen är helt enkelt bevis på fariséism, vilket betyder att man väljer vad man vill tro och ändrar på det man vill ändra på, och hittar på egna bud som man sätter över Guds.

13. Dessutom är det ju så i Sverige (ännu!) att ingen tvingas att bli homosexuell, ingen tvingas att gifta sig i strid med Bibeln, ja var och en som vill gifta sig på bibliskt sätt - en man och en kvinna förenas för hela livet - både KAN och FÅR göra det om man VILL, både kyrkligt eller borgerligt. Den kristna äktenskapssynen är inte förbjuden för dem som vill leva efter den. Alltså ser det ut som om dessa kyrkor och personer vill förbjuda andra att gifta sig så som de vill, vilket inte är realistiskt i en icke-teokratisk stat, även om det finns många argument för att det vore klokt och välsignelsebringande. Även om en homosexuell kultur med all sannolikhet kommer att utplåna den civilisation den får grepp över så kan inte homosexualitet förbjudas i våra västerländska demokratier där inte minst sju eller åtta av tio tycker så (i riksdagen!).

14. En helt annan sak som de dock inte uttryckligen talar om, men som de kanske tänker på och som är djupt oroande, är det faktum att staten kan vara på väg att göra verklighet av att tvinga kyrkor att mot deras vilja viga homosexuella och låta öppet homosexuella få rätt att kräva medlemskap i en kristen församling som inte vill tillåta det. Det vore ett stort övergrepp som till slut med tyngdlagens oåterkallelighet kommer att slå tillbaka med kraft på den stat som gör så. Sovjet och dess satelliter grävde sin egen grav då de förgrep sig på oliktänkande och särskilt när de förgrep sig på kristna. Att tvinga kyrkorna att anställa medarbetare som ej uppfyller villkoren för att bli medlemmar är ett annat hot från statens sida som vore totalt förödande, inte för församlingen i första hand utan för staten. Det kommer på sikt att undergräva statens auktoritet i grunden på alla nivåer och bland alla grupper i samhället. Den stat som gör så saknar självbevarelsedrift och har gett efter för onda fascistiska totalitära ideologier. Och sådana är dödsdömda - det finns nämligen en Gud som råder i världen och styr historien efter sina egna ofta outgrundliga vägar.

15. Kyrkorna och samfunden ger själva inte gränslös tanke- och yttrandefrihet i sina kyrkor och samfund, de tystar på olika sätt dem som har annan uppfattning, vilket inte är konstigt. Varje förening, politisk, religiös eller ideell, och varje tidning har rätt i en sann demokrati att utesluta eller upptaga vem de vill i enlighet med sina stadgar och syften. Den stat som upphäver det upphäver snart sig själv.

16. Många av undertecknarna vill själva inskränka yttrandefriheten i samhället i andra frågor (ex. lag mot hädelse), vilket inte synes rimligt i en icke-teokrati.

17. Manifestet och dess undertecknare uppfattar sig själva som rebeller. Det är också vad de är, ty de står för ursynden som är uppror emot Gud, vilket de visar då de själva gör uppror emot Bibeln. De gör uppror till och med mot Guds ord i Skapelseberättelsen fastän de hänvisar till just den. De gör uppror också mot andra delar av Gamla testamentet, ja även mot Guds ord i det Nya testamentet. Isynnerhet gäller det när de upphäver kvinnans underordning under mannen (vilket Svenska kyrkan och alla svenska frikyrkor gör, men inte påvekyrkan och de ortodoxa, som i detta stycke är heligare än protestanter). När de upphäver kvinnans underordning under mannen säger de i handling att de själva har tagit Kristi plats som församlingens herre. Också på många andra sätt upphäver och ändrar de på Guds ord, ja, till och med Guds ord genom Jesu Kristi och apostlarnas lära ändrar de på. Och när de väl gjort uppror emot Gud och Guds ord, ja emot församlingens herre, Jesus Kristus, som dött och uppstått för församlingen, så är det intet att förundra sig över att de också upphäver sig över och gör uppror emot den världsliga överheten, trots att det strider mot den allra mest tydliga och överlägset mest kraftigt understrukna läran om Guds ordningar i hela Nya testamentet.

18. Dessa 23 är i likhet med påven upproriska mot både Gud och mänsklig överhet då de uppenbarligen menar sig stå över den av Gud insatta mänskliga överheten, det är laglöst och det är antikristligt. Vilket visar sig som tydligast just då nästan alla av dem vill upphäva överhetens skyldighet att bruka dödsstraffet, den Guds ordning som går tillbaka till budet och straffet mot syndare redan före syndafallet i skapelsen. Och lika tydligt visas detta uppror då alla utom påvekyrkan och de ortodoxa upphäver kvinnans underordning. Allt detta inklusive äktenskapet, straff, krig, naturkatastrofer mm är Guds ordningar och den som gör uppror emot någon av dem gör uppror emot Gud själv. Och den som inte tror då det gäller de jordiska ordningarna KAN inte tro då det gäller de himmelska.

19. Att dessa 23 kyrkoledare som i så mycket är så oense, likväl alla här är överens om att slå vakt om blott en enda av dessa Guds ordningar, nämligen äktenskapet, medan man föraktar och upphäver de flesta andra, beror på det som de aldrig vågar säga, nämligen att de alla är överens om att fördöma homosexualiteten. Det är det som förenar dem och det är det som motiverar dem, och det är det som gör protestanterna beredda att ta vägen över Canossa för att underkasta sig under påven, som är ledare för världens äldsta totalitära organisation, mer känd som pedofilskyddaren framför andra, i enlighet med sin egen kanoniska lag.

20. Homosexualitet går inte att förena med kristendom, men att välja en enda av Guds ordningar och göra den till en fråga man vill dö för, medan man nästan samstämmigt upphäver en mängd andra, det visar att det är inte Bibeln som är vägledande i deras kamp för äktenskapet, det är därför vilseledande då de hänvisar till Bibeln, de söker göra sig rättfärdigare än de är.

21. En av kvinnorna bland undertecknarna har gått så långt att hon för att bevisa sin laglöshet och antikristlighet för säkerhets skull offentligt i Sveriges radio har kallat Jesus för den bäste på uppror. Det är signifikativt för dem allihop.

22. Stefan Gustavsson, SEA (Svenska Evangeliska Alliansen) som är drivande och initiativtagare till både denna och kampanjen "Bevara äktenskapet" visar just hur upproriska de är, då han försöker i en artikel på samvetsfrihetsbloggen på lanseringsdagen den 30 juni, med rubriken "Profetisk rebell", motivera Manifestet och dess uppmaning till uppror mot överheten på ett sätt som är direkt ohederligt i sin bibelutläggning, se http://samvetsfrihet.blogspot.com/2010/06/profetisk-rebell.html . (hoppas kunna återkomma till SG's påståenden i en separat artikel här och/eller på min blogg http://www.carl-i-dagman.blogspot.com/)

23. Undertecknarna själva skadar och motverkar i praktiken, i lära och liv, just huvudpunkten i Manifestet, nämligen äktenskapet, det som de säger sig vilja bevara den kristna och hävdvunna betydelsen av:
a) Man accepterar i kyrkor och samfund, skilsmässor och omgifte, till och med även för pastorer, vilket är käpprätt i strid med Guds ord.
b) Många av undertecknarna har heligförklarat celibatet i strid med Guds ord.
c) Svenske katolske biskopen representerar Påvekyrkan som i sin egen lag, den s.k. kanoniska, i praktiken förbjuder äktenskap och påbjuder celibat för dem som vill bli präster, munkar och nunnor, i strid med ett av de allra kraftigaste fördömandena i Nya testamentet.
d) Man grundar sin äktenskapssyn - en man och en kvinna i livslång samlevnad - i Skapelsen, men förnekar både dödsstraffet och underordningen av kvinnan under mannen som också är givet i Skapelsen före syndafallet och bekräftat och förstärkt därefter, både i Gamla och Nya testamentet. Och Skriften gör ingen åtskillnad mellan dessa läror så att den ena skulle vara viktigare än den andra. Intet Guds ord är oviktigt, oväsentligt, likgiltigt eller valfritt. Allt hör samman.

24. Kampanjen för tanke- och yttrandefrihet angående äktenskapet handlar ju - som alla förstår, egentligen och sakligt - om homosexualiteten, ändå undviker de nogsamt att ta ordet i sin mun. Det är ohederligt och fegt och en taktik som inte imponerar. De borde säga rent ut att de vill ha fortsatt rätt att säga att homosexualitet är en synd enligt Bibeln, en avgudasynd. De borde göra som Green och Vilks, helt enkelt säga vad de vill säga och se vad som händer - om det nu är rebeller mot den politiska korrektheten de vill vara. Men de tycks inte våga det. Många av dem har också fördömt både Green och Vilks, så det är kanske logiskt för en gångs skull. Men de hotar ju ändå nu med lagbrott - så varför inte göra det lagen ger utrymme för?

25. Det är ett faktum som ingen kan förneka, att Bibeln fördömer homosexualitet, och om eller när den dagen kommer då man inte längre får säga vad som faktiskt står i en bok, ja då borde alla förstå att allas frihet är hotad, vilket visar hur angelägen hela den här frågan om yttrandefriheten faktiskt är för alla oavsett tro eller otro. Personligen har jag mycket större sympati för Greens predikan och Vilks metoder som faktiskt inte är rebelliska utan helt enkelt följer lagen, medan dessa kampanjmakare hotar med att göra lagbrott och ändå inte ens vågar säga något alls nu och här som är ens i närheten av att utnyttja lagens möjligheter. De hyllar ena stunden Johannes Döparen för hans sanningskärlek, djärvhet och oräddhet då han tillrättavisade överheten, men i nästa stund hugger dessa nutida fariséer själva av honom huvudet då de säger att man inte i vår tid skall tala som han gjorde mot just fariséer och skriftlärde. Det var ju sådana som dessa 23 som Döparen kallade "huggormsyngel" då de kom till honom. [Matt 3:7] "Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?" Det är som om de menade att det var fint och anständigt att säga så på Döparens tid! Därmed avslöjar de att de någonstans vet att de är just barn eller yngel till Ormen, när de även i så små detaljer vränger Bibeln.

 

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25415

kommentera I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.


annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.