…and that’s why!
oktober 23, 2011 at 12:03 1 kommentar
Emellanåt händer det att religionskritiker bemöts av argumentet att yttrandefriheten att kritisera religion, faktiskt inte borde få övertrumfa troendes rätt att slippa känna sig smädade. Detta leder till något slags värderingsrelativism som vid en första anblick kan verka rimlig – men det är den inte. Varför?
Ett annat känsligt område att kritisera är alternativmedicin, särskilt homeopati. Många anhängare av homeopati brukar hävda att än se’n då, om det egentligen bara är placeboeffekten som får dem att känna sig bättre? Utgör det verkligen ett problem i så fall? Svaret är att ja, det gör det. Varför?
Vad jag vill ha sagt är att heliga kor gör sig bäst med rostad potatis och en juste rödvinssås, varför jag hoppas att vi alla kan komma överens om att behålla köttknivarna vässade, okej…?
Inlägg postat i: Moral & Etik, Vetenskap & Vidskepelse. Taggar: heliga kor, homeopati, religionsfrihet, yttrandefrihet.
1. Emma | oktober 25, 2011 kl. 11:33
Det är lite lustigt att det ofta är just de människor som skriker högst om religionsfrihet inte inser att religionsfriheten inte bara gäller dem utan alla människor. Att begreppet religionsfrihet just gäller alla människors rätt att tolka/byta/kritisera eller helt och fullt avstå ifrån vilken religion det nu månne vara för egen del så länge man inte bryter mot lagen. Att man däremot inte kan åberopa rätten att tvinga sin religion (eller dess konsekvenser) på någon annan. Gör man det har man lämnat allt vad religionsfrihet och demokrati heter därhän och är inne på teologisk diktatur.
När det gäller homeopati tycker jag precis som du att det är sorgligt när sjuka människor/omdömmeslösa föräldrar använder sig av det på ett sätt som skadar människor. Ett av problemen är väl att den traditionella vården blivit så slimmat och inriktad på den fysiska biten att omhändertagande /omvårdnads/psykologiskt stöd blivit lidande. Femminuter-med-ännu-en-ny-stressad-stafettläkare-och-nytt-recept-handen kan väl få många att tappa framtidshoppet och i desperation söka sig till alternativmedicin där de upplever sig mer lyssnade på, att någon s e r dem (även om det är till ett pris av ett antal hundra kr i timmen.
Den offentligt finansierade vården kunde bli bättre på patientbemötande/psykologiska aspekterna på ohälsa. Dock kommer det alltid att finnas gränser för hur mycket som kan ingå i skattefinansierad vård. Kanske vore en av lösningarna att införa någon typ att licensierad, privatbekostad alternativvård som komplement till den offentliga vården för den som vill. En privat sektor med skyldighet och praxis att hänvisa de bitar som hör till traditionell vård till vanliga vården. Skulle väl iaf kunna rensa upp och slå undan benen för de värsta lycksökarna i branschen och göra det lite säkrare för de som alltid kommer att söka sig alternativa vägar?