MASSINVANDRINGEN En färsk demografisk sammanställning från Affes statistikblogg visar att folkutbytet i Sverige tagit fart ordentligt sedan millennieskiftet. Andelen invandrare i Sverige ökar i allt snabbare takt medan andelen svenskar i befolkningen minskar i motsvarande grad. Svenskarna minskar dessutom inte bara som procentuell andel av befolkningen som en konsekvens av att invandrarna blir allt fler. Det är också en minskning i absoluta tal.
Sedan år 2000 och fram till den 31 december 2014 hade antalet personer i Sverige med svensk bakgrund minskat med mer än etthundratusen personer samtidigt som antalet personer med utländsk bakgrund hade ökat med nästan en miljon. På de tre månader som gått sedan dess har miljonstrecket för personer med utländsk bakgrund sannolikt passerats. Personer som uppehåller sig illegalt i landet – enligt vissa uppskattningar rör det sig om flera tiotusentals – är dessutom inte medräknade.
På ett år, från 2013 till 2014, ökade andelen personer i Sverige med utländsk bakgrund med 0,79 procentenheter, från 27,96 procent till 28,75 procent. Det är den största ökningen från ett år till nästa under hela den aktuella perioden från år 2000. Även om siffran har gått lite upp och ner under perioden är det tydligt att trenden är ökande.
Om andelen personer med utländsk bakgrund fortsätter att öka lika mycket i framtiden som den gjorde från 2013 till 2014, dvs med 0,79 procentenheter, då kommer en majoritet av befolkningen i Sverige ha utländsk bakgrund år 2041. I beaktande av att invandringen hela tiden ökat och sannolikt kommer att fortsätta att öka såvida inget politiskt uppvaknande sker inom sjuklöveretablissemanget, kan det årtal då svenskarna är i minoritet i Sverige infinna sig ännu tidigare.
Motsvarande utveckling för den yngre halvan av befolkningen (0-44 år) är än mer drastisk och ser ut på följande sätt:
2013 var andelen personer i Sverige med utländsk bakgrund i åldersgruppen 0-44 år 33,3 procent. Ett år senare, 2014, hade andelen ökat med 0,95 procentenheter, till 34,26 procent. Om denna utveckling håller i sig kommer svenskar i åldersgruppen 0-44 år att vara en minoritet i sitt eget land redan 2031. Folkutbytet sker alltså ännu snabbare bland yngre än för befolkningen som helhet.
Affes statistikblogg skriver dock att man inte tror att de här prognoserna kommer att bli verklighet. Detta därför att den skenande massinvandringen är ekonomiskt, socialt och kulturellt ohållbar och att det fullständiga haveriet redan nu är nära förestående. Affes vill med sammanställningen framför allt illustrera hur extrem den demografiska förändringen av befolkningen i vårt land faktiskt är, i synnerhet i beaktande av att Sverige för inte allt för många decennier sedan var ett av världens mest demografiskt homogena länder.
Siffrorna ovan grundar sig på den äldre definitionen av begreppet “utländsk bakgrund”. Enligt den betraktas utrikes födda och inrikes födda med minst en utrikes född förälder som en person med utländsk bakgrund. I syfte att dölja massinvandringens konsekvenser ändrades definitionen 2003 så att alla inrikes födda med en utrikes född förälder i stället flyttades över till gruppen “svensk bakgrund”. För att man som inrikes född ska hamna i gruppen “utländsk bakgrund” krävs numera alltså att båda föräldrarna är födda utomlands.
Med den nya definitionen fördröjs tidpunkten för när svenskar blir en minoritet i Sverige med 12 år. I stället för att detta inträffar år 2041 infaller denna händelse med det nya sättet att räkna år 2053, dvs ändå i relativ närtid. Kanske tvingas man därför åter ändra sättet att räkna för att siffran inte ska sticka i ögonen, exempelvis så att alla som är födda i Sverige räknas som personer med svensk bakgrund. När även den definitionen inte förslår för att dölja verkligheten ändras sättet att räkna måhända på nytt så att även personer som är födda utomlands anses ha svensk bakgrund om de erhållit svenskt medborgarskap. Och när inget siffertrixande räcker till för att en sammanställning inte ska se besvärande ut kan man helt sonika bara upphöra med att föra statistik.
