Ryska revolutionen 1905
| Ryska revolutionen 1905 | |
Bomb funnen 1907.
|
|
| Plats | Ryska imperiet |
|---|---|
| Datum | 9 januari 1905 (NS, 22 januari 1905 (GS:-16 juni 1907) |
| Karaktär | Revolutionsförsök |
| Part I | Revolitionärer |
| Part II | Ryska militären |
| Ledare I |  Nikolaj II av Ryssland Sergej Witte |
| Ledare II |  Viktor Tjernov Vladimir Lenin |
| Resultat | Oktobermanifestet Ny rysk konstitution |
Ryska revolutionen 1905 var en folklig resning mot tsar Nikolaj II och ses som en upptakt till de två stora revolutionerna 1917.
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Det egentliga Ryssland var vid denna tid sedan länge en absolut monarki, alltså en monarki i egentlig mening: Den ryske tsaren styrde på egen hand landet som han fann för gott, utan att dela makten med någon slags lagstiftande församling eller annat parlament. (Det fanns dock ett parlament, Lantdagen, i det ryska lydriket Finland.)
Sedan februari år 1904 befann sig Ryssland i krig med Japan. Kriget gick dåligt för Ryssland. Det ledde till stora ryska förluster i fält, och till hungersnöd och misstro mot styret i Ryssland.
Den blodiga söndagen[redigera | redigera wikitext]
Den 22 januari demonstrerade över 200 000 svältande människor i Sankt Petersburg med en petition för bättre förhållanden för arbetare, däribland åtta timmars arbetsdag, samt möjlighet för arbetarrepresentation mot fabriksägarna. Det fredliga demonstrationståget gick till Vinterpalatset, där tsarens soldater öppnade eld mot demonstranterna. Hundratals dödades och tusentals sårades och händelsen fick namnet den blodiga söndagen.
Arbetarråden[redigera | redigera wikitext]
Efter den blodiga söndagen bröt en revolution ut. Arbetare strejkade, bönder gjorde uppror och soldater gjorde myteri. Det var nu som sovjeterna, arbetarråden, för första gången bildades. Lev Trotskij blev en ledande talesman för St. Peterburgs arbetarråd.[1]
Följder[redigera | redigera wikitext]
Revolutionen slogs slutligen ner i december och ledarna, inklusive Trotskij, fängslades. Under en kortare tid gav dock tsaren efter för trycket, och ett ryskt parlament (Duman) inrättades, med ett begränsat inflytande. Efter några år gjordes Duman dock praktiskt taget betydelselös, och Nikolaj II kom att fortsätta att styra Ryssland enväldigt fram till februarirevolutionen 1917. Finlands lantdag demokratiserades dock år 1906, och detta resultat av 1905 års revolution blev mer beständigt.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Encyclopædia Britannica: Trotsky, Leon, 3 november 2009
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Kronologi Rysslands historia 1904-1914 (engelska)
