Pakistan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 29°N 69°Ö / 29°N 69°Ö / 29; 69

Islamiska republiken Pakistan
اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان
Islāmī Jamhūriya-i-Pākistān
Flagga Statsvapen
Valspråk: "Ittehad, Tanzim, Yaqeen-e-Muhkam" (urdu)
("Enighet, disciplin och tro")
Nationalsång: ”Qaumi Tarana”
Huvudstad Islamabad
Största stad Karachi
Officiellt språk Urdu och engelska. Punjabi, pashto och sindhi regionalt.
Statsskick Parlamentarisk förbundsrepublik
 -  President Mamnoon Hussain
 -  Premiärminister Nawaz Sharif
Nationalförsamling Pakistans parlament
 -  Överhus Senat
 -  Underhus Nationalförsamling
Självständighet från Brittiska Indien 
 -  Deklarerad 14 augusti 1947 
Area
 -  Totalt 803 940 km² (36:e)
 -  Vatten (%) 3,1 %
Befolkning
 -  2012 års uppskattning 181 228 000 [1](6:e)
 -  Befolkningstäthet 225,42/km² (53:e)
BNP (PPP) 2007 års beräkning
 -  Totalt $475 600 miljoner (25:e)
 -  Per capita $3 004,5 
Ginikoefficient (2008) 30.0[2] 
HDI (2012) 0.515[3] (low) (146)
Valuta Pakistansk rupie (PKR)
Tidszon PKT (UTC+5)
 -  Sommartid  (UTC+6)
Inte alltid använd.
Kör på Vänster
Nationalitetsmärke PAK
Landskod PK
Toppdomän .pk
Landsnummer 92

Pakistan, formellt Islamiska republiken Pakistan (engelska: Islamic Republic of Pakistan; urdu: اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان), är en stat i Sydasien. Med sina 181 228 000[1] invånare är landet det sjätte folkrikaste i världen.[4] Det gränsar i öst till Indien, i norr till Kina, i nordväst till Afghanistan och i väst till Iran. I söder har landet en kust mot Arabiska havet och delar där en maritim gräns med Oman. I Pakistan tillämpas vänstertrafik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pakistans historia

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Det geografiska området för dagens Pakistan har i flera årtusenden varit plats för jordbruksbaserade kulturer. De tidigaste arkeologiska bevisen är stenverktyg från den soaniska kulturen under början av äldre stenåldern. Från mitten av 2000-talet f.Kr. och uppskattningsvis 1000 år framåt dominerade Induskulturen med sina, vid Indusfloden belägna, städer Harappa och Mohenjo-Daro. Denna kultur antas i betydande grad ha influerat de senare invandrande indoarierna.

Antiken[redigera | redigera wikitext]

Den vediska civilisationen (1500-500 f.Kr), skapad av indoarierna, la grunden till hinduismen som kom att bli djupt förankrad även i dagens Pakistan.[5] Därefter styrdes området av en rad storriken; akemenidiska Perserriket från cirka 519 f.Kr, därefter Alexander den stores rike från 326 f.Kr.[6] Efter Alexander den stores död splittrades hans rike omgående och dagens Pakistan regerades av två av hans generaler, satraperna Eudemus och Peithon, men erövrades under 310-talet f.Kr av Mauryariket. Efter Ashokas död kollapsade Mauryariket runt år 185 f.Kr varpå Demetrios I av Baktrien invaderade och grundlade Indo-grekiska kungadömet. Efter detta rikes sammanbrott runt år 10 övertog den indo-skytiska dynastin herravälde över regionen och avlöstes av kushanerna fram till ca år 400.[7]

Medeltid och tidigmodern tid[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden spreds islam i regionen och sufiska missionärer bidrog till att konvertera större delen av befolkningen. Palariket (700-talet till 1100-talet) var det sista buddhistiska rike som styrde dagens Pakistan tillsammans med resten av den indiska subkontinenten. Den arabiske härföraren Muhammad ibn Qasim erövrade området år 711 vilket i dagens officiella historieskrivning betecknar grunden för Pakistan.[8] Därpå följde en lång rad muslimska dynastier och riken, inte minst under Delhisultanatet (1206-1526), innan Mogulriket övertog kontrollen och medförde en indo-persisk kulturell guldålder. Under 1700-talet försvagades Mogulriket gradvis och i maktvakuumet bildades Sikhiska riket som under 1800-talets första hälft underkastades Brittiska ostindiska kompaniet, vars kolonialherravälde även sträckte sig till dagens Pakistan.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Louis Mountbatten, vicekung av Indien, träffar Mohammed Ali Jinnah.

Från början av 1800-talet var mycket av dagens Pakistan tidvis omstritt mellan Brittiska ostindiska kompaniet och det afghanska Durraniriket men britterna konsoliderade sina nya territorier. När kolonin Brittiska Indien skulle avkoloniseras valde britterna att dela den efter grovt dragna religiösa linjer, något som man hade samlat stöd för från den muslimska befolkningen och det största muslimska partiet Muslim League under ledning av Mohammed Ali Jinnah som uttryckte oro för den hinduiska majoritetens dominans. Två självständiga stater bildades 1947, den hindudominerade Dominionen Indien respektive den majoritetsmuslimska Dominionen Pakistan. Jinnah blev Pakistans förste generalguvernör och landet förblev ett samväldesrike under den brittiska kronan fram till monarkins avskaffande 1956.[9] Vid självständigheten 1947 omkom hundratusentals i de våldsamma upplopp som bröt ut då över 14 miljoner människor panikartat flyttade åt båda håll över den nya gränsen vilket tillsammans med kriget om Kashmir samma år skapade misstro mellan Indien och Pakistan.

1958 genomfördes den första av en rad militärkupper i landet då presidenten Iskander Mirza upphävde konstitutionen för att kort därefter själv störtas av general Ayub Khan. Under kalla kriget fick Pakistan nära relationer med Folkrepubliken Kina med grund i deras gemensamma motstånd mot Indien. Då Indien stod nära Sovjetunionen fick Pakistan även stöd av USA, och när USA och Kina förbättrade sina relationer 1972 spelade Pakistan en roll som medlare. Den geografiskt avskilda provinsen Östpakistan bröt sig efter 1971 års befrielsekrig loss och bildade den nya staten Bangladesh. Under 1980-talet var landet en religiöst konservativ militärdiktatur under general Zia-ul-Haq och fick stort stöd av USA under Ronald Reagan för att hjälpa mujaheddingerillan i angränsande Afghanistan bekämpa det landets regering efter Sovjetunionens intervention 1979. När Pakistan testade kärnvapen 1999 lät Clintonadministrationen dock införa vissa sanktioner vilket försämrade de bilaterala relationerna.[10]

På senare år har Pakistan befunnit sig i storpolitikens centrum, under 1990-talet genom samarbetet med och stödet till talibanrörelsen i Afghanistan. När talibanerna 1996 utropade Islamiska emiratet Afghanistan fick de diplomatiskt erkännande av bl a Pakistan. Under USA:s krig mot terrorismen förbättrades dock relationerna till supermakten igen och Pakistan gav sitt stöd till invasionen av Afghanistan 2001.[11]

Pakistan är medlem i Samväldet. Efter kriget i Östpakistan stod man dock utanför ett tag (perioden 1972-1989); vidare var landet uteslutet mellan 1999 och 2004 på grund av en militärkupp. Landet uteslöts ur Samväldet igen under sex månader från november 2007, men är sedan 12 maj 2008 åter medlem.

Geografi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Skruvhornsget, Pakistans nationaldjur.

Landet täcks i norr av de stora bergskedjorna Karakoram, Hindukush och Pamir med några av världens högsta bergstoppar. Det är också i bergslandskapen i norr som Indusfloden rinner in i Pakistan från indiska Ladakh i öster. Floden rinner genom Baltistan i nordvästlig riktning mot Gilgit men svänger gradvis söderut innan dess och har sitt utlopp nära Karachi, större delen av landet utgörs av Indusslätten.[12] I väster ligger Baluchistans högplatå som till största delen består av kargt, bergigt landskap. Längs med gränsen mot Indien i Sindh och södra Punjabprovinsen finns Tharöknen. Öknens utbredning avgränsas västerut av Indus genom dessa provinser och alla andra av Pakistans större floder är bifloder till Indus. Tack vare konstbevattning har Indusslätten kunnat utnyttjas för jordbruk och blivit en mycket bördig region.[12]

Klimatet är i allmänhet torrt kontinentalklimat men med vissa regionala skillnader som främst beror på markanta höjdskillnader.[12] Under sensommaren orsakar sydvästmonsunen ofta stora översvämningar medan det från december till februari i princip inte tillkommer någon nederbörd alls.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Pakistans nationaldjur är skruvhornsgeten och nationalfågeln är berghöna, även känd som chakhoor på urdu.[13] Landskapets stora variation och klimat har lett till en stor variation av djur och fåglar. Det finns skogar med barrväxter som gran, tall och himalayaceder bergstrakterna i norr till lövfällande träd som shesham i Sulaimanbergen i söder. På de västra kullarna finns enbärsbuskar och tamarisk samt grovt gräs och busksnår. Längs den södra kusten finns mangroveskogar.[14]

Bland sällsyntare arter kan nämnas den utrotningshotade indusdelfinen, en underart av floddelfin som finns i Indus, och snöleopard som finns i de norra bergslandskapen. Vanlig förr i Indus var även gavialen som idag tros vara helt utrotad i landet.[15]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Politik i Pakistan

Konstitutionell struktur[redigera | redigera wikitext]

Enligt 1973 års konstitution är Pakistan en förbundsrepublik men har genom åren skiftat mellan semipresidentiellt och parlamentariskt statsskick beroende på hur mycket makt som delegerats till statschefen. År 2010 röstades ett artonde författningstillägg igenom som fråntog presidenten flera politiska befogenheter och reducerade ämbetet till en i stort ceremoniell statschef, varvid landet återigen fick ett parlamentariskt statsskick där den politiska makten vilade hos regeringschefen.[16][17][18] Landet är en flerpartidemokrati och håller regelbundna val men har under en lång tid i historien varit en periodvis växlande demokratisk stat och en auktoritär militärdiktatur. Militära statschefer som styrt efter statskupper har varit fältmarskalk Mohammad Ayub Khan 1958-1969, general Yahya Khan 1969-1971, general Zia-ul-Haq 1978-1988, samt general Pervez Musharraf 1999-2008. Flertalet av Pakistans presidenter har varit folkvalda, men under Pakistans 57 år som republik (1956-2013) har statschefen under 34 år styrt som militärdiktator. I praktiken besitter militären, storgodsägare, industriledare och traditionella klanledare stor makt över det politiska livet.[19] Korruptionen i landet är utbredd men minskade relativt sett under 2013.[20][21]

Parlament och partier[redigera | redigera wikitext]

Pakistans parlament har ett tvåkammarsystem där ledamöter i överhuset, Senaten, väljs av provinsförsamlingar och ledamöter i underhuset, Nationalförsamlingen, väljs enligt ett majoritetsvalsystem. De två största partierna är socialdemokratiska Pakistans folkparti och konservativa Pakistanska muslimska förbundet (stöttat av det militära Pakistan). Dessa två har historiskt omväxlande haft regeringsmakten, i parlamentsvalet i maj 2013 vann PML-N en absolut majoritet i Nationalförsamlingen.[22]


Politisk instabilitet[redigera | redigera wikitext]

Pakistan är ett land som står på gränsen till statsförfall. Enligt The Failed States Index 2012 var kärnvapenmakten Pakistan det året den trettonde mest förfallna staten i världen.[23] Utan amerikanskt finansiellt bistånd, som sedan 11 september-attackerna uppgått till mer än 20 miljarder dollar, skulle landet ha drabbats av statsbankrutt.[24] Det politiska våldet är endemiskt; i Baluchistan är sedan många år tillbaka en etnisk separatiströrelse verksam,[25] i hamnstaden Karachi anlitar politiska partier yrkeskriminella för att bekämpa sina rivaler,[26] och tidigare splittrade och marginella religiösa fundamentalister har börjat enas under de pakistanska talibanerna.[27] Statistik från det pakistanska inrikesministeriet visar att under perioden 2007-2010 dödades 3 433 pakistanier av 215 självmordsbombare.[28] Enbart under 2012 dödades 6 211 människor i terrorrelaterat politiskt våld i landet.[29] Den 27 december 2007 mördades Pakistans kvinnliga oppositionsledare Benazir Bhutto i ett uppmärksammat våldsdåd och sekulära partier är utsatta för hot, mord- och bombattentat ifrån väpnade islamister medan islamistiska partier i stort är förskonade. Enligt en rapport av BBC Urdu har över 700 medlemmar i sekulära partiet Awami National Party (ANP) dödats av krypskyttar och bombattentat mellan 2009 och 2013.[30]

Militär[redigera | redigera wikitext]

Pakistans yrkesarmé består av lantstridskrafter med cirka 550 000 soldater, ett flygvapen med cirka 50 000 flygsoldater och en flotta med cirka 25 000 sjömän.[31] En särskild krigsmaktsövergripande komponent är det strategiska kärnvapenkommandot (Strategic Plans Division) bildat 1999 på order av presidenten, general Pervez Musharraf.

Försvarsgren Personal i aktiv tjänst.[32] Reservpersonal[32]
Armén 550 000 500 000
Marinen 22 000 5 000
Flygvapnet 45 000 8 000
Inrikestrupper 420 000 0
Strategiska kärnvapenkommandot 21 000[33][34] 0

Den pakistanska militären har kritiserats som en "stat i staten" och i landets historia har ett flertal militärkupper genomförts. Inte enbart den politiska makten ligger i händerna på de militära makthavarna, utan de kontrollerar även stora delar av ekonomin genom talrika militärägda företag, stora jordegendomar och har officerare placerade i de viktigaste samhällsinstutionerna. Militära pensioner är fem gånger så höga som de civila. Även direkt korruption är vanlig inom krigsmakten, men de rättsvårdande myndigheterna drar sig vanligen för att ingripa.[35]

En särskild gren av den pakistanska krigsmakten utgörs av Inter-Services Intelligence (ISI), den centrala militära underrättelsetjänsten, vars chef alltid måste komma från armén. ISI har en rad uppgifter både inom och utom landet. Bland dessa kan nämnas övervakning av massmedier, politiska partier, utlänningar och diplomater samt internationell underrättelseinhämtning. ISI har ett särskilt ansvar för det pakistanska kärnvapenprogrammet. Ett flertal korruptionsaffärer har berört ISI och organisationen har anklagats för att understödja och utrusta religiösa extremister av typen islamister och talibaner. Vid sidan av ISI finns den militära säkerhetstjänsten, Military Intelligence (MI). Dess huvuduppgift är säkerhetsunderrättelsetjänst och övervakning av potentiella statsfiender. Den tredje stora underrättelsetjänsten i Pakistan, den civila Intelligence Bureau (IB) lyder under inrikesministeriet. Dess huvuduppgift är säkerhetsskydd och den bedriver främst övervakning av politiker, politiska aktivister och presumtiva terrorister.

Militärens roll i det politiska livet har det senaste årtiondet till stor del karaktäriserats av det eskalerande religiösa våldet. Den 3 november 2007 utlyste president Pervez Musharraf undantagstillstånd med just hotet från islamistisk terrorism som motivering. En alternativ förklaring var att Musharraf fruktade att Högsta domstolen skulle ogiltigförklara valet av honom som president, eftersom han fortfarande var överbefälhavare.[36] 29 november 2007 övergick Musharraf till att vara en civil president samtidigt som han meddelade att undantagstillståndet skulle hävas 16 december.[37] Av historiska och politiska skäl präglas försvarsetablissemangets förhållande till de militanta islamisterna av paradoxer. Länge anklagades armén för att bara göra halvhjärtade försök att slå tillbaka de pakistanska talibanerna men på senare år har upprorsbekämpningen intensifierats.[38] Pakistanska politiker har regelbundet fördömt CIA:s drönarattacker mot mål i landet men högt uppsatta befälhavare har länge ansetts inofficiellt acceptera dem.[39] Haqqani-nätverket, som har nära relationer med både de afghanska och pakistanska talibanerna, misstänks få inofficiellt stöd av den mäktiga underrättelsetjänsten ISI.[40]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Pakistan är ett utvecklingsland. Det har den sjätte största befolkningen i världen, vilket kräver en hel del från den politiska och ekonomiska sidan. Samtidigt är landet en kärnvapenmakt och har världens sjunde starkaste krigsmakt. Pakistan bildades år 1947 och var redan då mycket fattigt. Under 1900-talet har utvecklingen gått bättre än genomsnittet i världen, men oförsiktig politik har gjort att utvecklingen gått långsammare under 1990-talet.[källa behövs] Sedan den tiden har Pakistans regering infört reformer och den ekonomiska tillväxten har ökat under 2000-talet. Pakistans ekonomiska framtid har blivit ljusare och tillverkningssektorn och de finansiella tjänstesektorerna har vuxit mycket snabbt.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen i Pakistan är i växande, baserad på landets olika kulturer, folkslag och landskap. I Pakistan finns flera bergstoppar som drar till sig bergsbestigare från hela världen. K2 (även känt som Mount Godwin-Austen), världens näst högsta bergstopp, är den för allmänheten mest kända.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pakistans administrativa indelning

Pakistan består av följande fyra provinser, två territorier och två speciella administrativa områden (båda i Kashmir). Dessa är vidare indelade i distrikt.

Pakistans administrativa indelning

Provinser

Territorier

Speciella områden

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Etniska grupper i Pakistan 1973

Pakistan har världens sjätte största folkmängd. På grund av Pakistans höga befolkningstillväxt räknar man med att Pakistan kommer att gå om Brasilien före 2025. Baserat på de höga antalet födslar under 1980-talet har man beräknat att Pakistan kommer att ha det tredje största invånarantalet runt 2050. Men från år 1988 har utöver Pakistans födelseantal även Kinas kraftiga befolkningstillväxt dämpats något. Man beräknar att Pakistans invånarantal kommer att stabilisera sig och stanna på en mer balanserad nivå.

Majoriteten av befolkningen är hanifitiska muslimer, 95-97% av invånarna är muslimer. De flesta muslimer i Pakistan är sunnimuslimer (80-90%), shiamuslimer (10-20%),[41][42][43] ahmadiyyamuslimer (2.3%)[44][45], och sufier, quranism (quraniyoon] andra grupper existerar dock. Pakistan har även en icke-muslimsk befolkning, bestående bland annat av kristna [45], animister i det nordligaste delarna, Bahá'í [46] , parser, judar, kristna, zoroastrier och kalash religion. Finns även en liten grupp jainister och hinduer som utgör ca 1.0% (vid år 1998-2001). [47]

Panjaabier är den största folkgruppen i landet. Andra viktiga etniska grupper är pashtuner, kashmirier, sindhi, balucher, muhajir, seriker, perser, hazarer. Det finns även stor del iranier, afghaner, tadzjiker och andra nationaliteter.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Språk som talas i Pakistan

Urdu och engelska är båda erkända officiella språk i Pakistan. Urdu talas av de flesta, men det är endast åtta procent av befolkningen som har urdu som modersmål. Engelska används i flera sammanhang och det offentliga universitetet undervisar på engelska. Urdu är kommunikationsspråket bland folket. De flesta i Pakistan förstår eller talar även besläktade indoeuropeiska språk som punjabi, pashto, sindhi, baluchiska, kashmiri, persiska, dari, tadzjikiska, hazaragi, dardiska, kalasha, nuristani, Burushaski, shina, khowar, wakhi, chitrali och swati

Persiska talades i nuvarande Pakistan i flera sekler och hade hög status. Det var erkänt officiellt språk av landets befolkning. Både innan och efter Islam nådde riket. Ända tills Pakistan bildades och britterna gav urdu (med engelskan) status som officiellt språk av landet. Därav är det bara 7% av landets befolkning som har urdu som modersmål.[48] Eftersom det bor olika folkslag och att det talas olika språk i Pakistan, så kommunicerar man genom urdu nu istället för persiska och dari. Urdu har sedan början nära koppling till persiska och dari när det gäller litteratur och poesi. Dessa språk kan förstås av varandra och kallas för Rekhta (Rekhti) i poesins värld. Jalal al-din Rumi (Jalal al-din Balkhi), [49] Hafez (Khwāja Shams-ud-Dīn Muhammad Hāfez-e Shīrāzī), [50] Amir Khusro, [51] Mohammad Iqbal (Allama Iqbal), [52] Mirza Ghalib, [53] Khwaja Muhammad Hafiz Shirazi, Mir Taqi Mir, [54] Dr. Rais Numani, [55] Dr. Shamim Hashimi, Ataur Rahman Ata Kakwi, Allama Jamil Mazhari, är några urdu/persisk talande poeter och författare. Urdu är kärlekens och poesins språk med sin charm och en egen stilistisk utveckling och en egen självständig litteratur jämfört med andra språk.

Under Alexander den stores tid när hans grekiska (makedonien) rike sträckte ända till nuvarande Pakistan lämnade han och hans armé spår efter sig. Grekiskan har influerat många språk i Pakistan under Alexander den stores tid, urdu är bland de språken. Finns även idag pakistanier med grekisk härkomst. Bl.a kalash, pashtuner och burusho. Dessa är av grekisk och balkan härkomst.[56][57] Även om urdu består av 70% persiska, så har även turkiska haft kraftigt påverkan på urdu även det. Även arabiska.[58]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] ”CENSUS”. http://www.census.gov.pk/. Läst 15 november 2012. 
  2. ^ ”Gini Index”. World Bank. http://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI/. Läst 2 March 2011. 
  3. ^ ”Human Development Report 2013. Human development index trends: Table 1” (PDF). United Nations Development Programme. sid. 18. http://hdr.undp.org/en/media/HDR2013_EN_Summary.pdf. Läst 12 July 2013. 
  4. ^ Utrikespolitiska Institutet (2008). Länder i fickformat online. Sökord: Pakistan. Läst 2008-04-15. Noteras bör dock att de angivna siffrorna är uppskattningar och kan variera något mellan olika källor.
  5. ^ Marian Rengel (2004). Pakistan: a primary source cultural guide. New York, NY: The Rosen Publishing Group Inc. Sid. 58–59,100–102. ISBN 0-8239-4001-2. http://books.google.co.in/books?id=WJMlW-zDE14C. Läst 23 October 2011 
  6. ^ David W. del Testa, red (2001). Government Leaders, Military Rulers, and Political Activists. Westport, Connecticut: The Oryx Press. Sid. 7. ISBN 1-57356-153-3. http://books.google.com/?id=vSwi2TYabS4C&pg=PA7&dq=alexander+founded+empire+in+india+327#v=onepage&q=alexander%20founded%20empire%20in%20india%20327%3F&f=false. Läst 15 April 2012 
  7. ^ Pakistan: Tiden före det brittiska väldet. http://www.ne.se/pakistan/historia/tiden-före-det-brittiska-väldet, Nationalencyklopedin, hämtad 2014-04-01.
  8. ^ ”History in Chronological Order”. Ministry of Information and Broadcasting, Government of Pakistan. http://www.infopak.gov.pk/History.aspx. Läst 15 January 2010. 
  9. ^ Timothy C. Winegard (29 December 2011). Indigenous Peoples of the British Dominions and the First World War (1st). Cambridge University Press. Sid. 2. ISBN 978-1107014930. http://books.google.com.pk/books?id=qzIw-c1YOAIC&pg=PA2. Läst 11 August 2013 
  10. ^ Sabir Shah. ”US military aid to Pakistan suspended six times since 1954”. The News International, Pakistan. http://www.thenews.com.pk/TodaysPrintDetail.aspx?ID=205102&Cat=2&dt=10/24/2009. Läst 26 October 2009. 
  11. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/1558860.stm
  12. ^ [a b c] Pakistan. http://www.ne.se/pakistan/278715, Nationalencyklopedin, hämtad 2014-04-01.
  13. ^ ”Basic Facts”. Pakistan Ministry of Information and Broadcasting. http://www.pak.gov.pk/BasicFacts.aspx. Läst 5 augusti 2009. 
  14. ^ ”Conservation of Mangrove Forests in the Coastal Areas of Sindh and Balochistan”. WWF Pakistan. http://www.wwfpak.org/forest_mangrove.php. Läst 5 augusti 2009. 
  15. ^ http://www.iucnredlist.org/details/8966/0
  16. ^ NA passes 18th Amendment Bill, PM felicitate the Nation, Associated Press of Pakistan, 2010-04-08
  17. ^ ”Pakistan lawmakers approve weakening of presidential powers”. CNN. April 9, 2010. http://www.cnn.com/2010/WORLD/asiapcf/04/09/pakistan.constitution/. Läst 9 April 2010. 
  18. ^ Pakistan Weighs Changes to Revise Constitution, The New York Times, 2010-04-06
  19. ^ http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Pakistan/Politiskt-System
  20. ^ Transparency International (2013). ”Corruption Perceptions Index”. Transparency International. http://cpi.transparency.org/cpi2013/results. 
  21. ^ ”Corruption index: Pakistan's global ranking improves by 12 spots”. The Express Tribune. 3 december 2013. http://tribune.com.pk/story/640516/corruption-index-pakistans-ranking-globally-improves-by-12-spots. Läst 2013-12-24. 
  22. ^ http://tribune.com.pk/story/548192/by-the-numbers-pml-n-sweeps-pakistan-elections/
  23. ^ http://ffp.statesindex.org/rankings-2012-sortable 2013-05-10.
  24. ^ BBC News: Pakistan: A failed state or a clever gambler? 2013-05-10.
  25. ^ http://www.aljazeera.com/indepth/spotlight/pakistan-elections/2013/04/2013428135533521674.html
  26. ^ http://www.ft.com/cms/s/0/9815c0e8-191e-11e3-bdb6-00144feab7de.html#axzz2xuMtIPIP
  27. ^ http://www.bbc.com/news/world-asia-25870662
  28. ^ Suicide Attacks 2002-2011 2013-05-10.
  29. ^ Pakistan Assessment 2013 2013-05-13.
  30. ^ Khan, M Ilyas. ”Pakistan election: Taliban threats hamper secular campaign”. News Asia. BBC. http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-22022951. Läst 5 april 2013. 
  31. ^ Pakistan's Armed Forces 2013-05-03.
  32. ^ [a b] The Military Balance 2010, sid. 367, International Institute for Strategic Studies (London, 2010).
  33. ^ Monthly Hilal English - Pakistan Armed Forces' Magazine, January 2013, sid. 40 2013-05-03.
  34. ^ CNBC Pakistan: "900 SPD soldiers pass graduation from Abbotabad centers", April 20, 2012 2013-05-03.
  35. ^ Opfer für die Demokratie 2012-05-03.
  36. ^ Mia Holmgren (2007-11-03). ”Pakistan inför undantagstillstånd”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=712121. Läst 2007-11-04. 
  37. ^ http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1747933
  38. ^ http://www.theguardian.com/world/2010/jul/23/pakistan-army-general-kayani
  39. ^ http://content.time.com/time/world/article/0,8599,2067126,00.html
  40. ^ ”U.S. military chief, in Pakistan, eyes militant ties”. Reuters. 20 April 2011. http://www.reuters.com/article/2011/04/20/us-pakistan-usa-idUSTRE73J46V20110420?feedType=RSS&feedName=everything&virtualBrandChannel=11563. Läst 20 September 2011. 
  41. ^ ”Country Profile: Pakistan”. http://lcweb2.loc.gov/frd/cs/profiles/Pakistan.pdf. Läst 06 februari 2014. 
  42. ^ ”Pakistan — International Religious Freedom Report 2008”. http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2008/108505.htm. Läst 06 februari 2014. ”The majority of Muslims in the country are Sunni, with a Shi'a minority ranging between 10 to 20 percent.” 
  43. ^ ”Field Listing :: Religions”. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/fields/2122.html?countryName=Pakistan&countryCode=pk&regionCode=sas&#pk. Läst 06 februari 2014. 
  44. ^ ”Ahmadis of Pakistan”. http://www.faqs.org/minorities/South-Asia/Ahmadis-of-Pakistan.html. Läst 16 april 2013. 
  45. ^ [a b] ”Library of Congress - Country Profile: Pakistan”. http://lcweb2.loc.gov/frd/cs/profiles/Pakistan.pdf. Läst 16 april 2013. 
  46. ^ ”History in Pakistan”. http://bahai.pk/eng/history/historyPak.html. Läst 16 april 2013. 
  47. ^ https://books.google.se/books?id=DPWGpVvBvx8C&pg=PA135&lpg=PA135&dq=hindu+in+pakistan+percentage+1,6%25&source=bl&ots=NnF30LZ0QT&sig=9uGi-o248yecwxovirfPbpYhQEw&hl=sv&sa=X&ei=VlO4VP31L4PIyAOXo4CwCg&ved=0CDMQ6AEwAjgK#v=onepage&q=hindu%20in%20pakistan%20percentage%201%2C6%25&f=false
  48. ^ http://www.oocities.org/paklanguage/opinion.html
  49. ^ http://www.poets.org/poetsorg/poet/jalal-al-din-rumi
  50. ^ http://fundamentalbelief.blogspot.se/2011/11/khwaja-shamsuddin-muhammad-hafez.html
  51. ^ http://allpoetry.com/Amir-Khusro
  52. ^ http://www.allamaiqbal.com/publications/journals/review/apr79/2.htm
  53. ^ http://www.scribd.com/doc/30458478/Kulliat-e-Mirza-Ghalib-Nazme-Farsi
  54. ^ http://www.uramamurthy.com/mir.html
  55. ^ http://www.mintocircle.com/index.php/staff-directory/teaching-staff/41-teachers/5-dr-rais-ahmad-nomani.html
  56. ^ http://www.academia.edu/1898458/Greek_influence_on_Sanskrit
  57. ^ http://dienekes.blogspot.se/2006/10/greek-origins-of-some-pathans-but-not.html
  58. ^ http://web.archive.org/web/20130306230424/http://typesofbeauty.over-blog.com/article-urdu---the-origin-and-history-of-the-language-114546219.html
v • d • r
Länkar till relaterade artiklar
v • d • r
Pakistans administrativa indelning
Provinser
Särskilda områden
Autonoma provinser
v • d • r
Asien
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis eller helt erkänt i Oceanien men med sociopolitiska kopplingar till Asien; (3) Mestadels i Afrika.
v • d • r
Islamiska konferensen
Flag of OIC.svg
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pakistan&oldid=30492248"