Nigeria

Förbundsrepubliken Nigeria Federal Republic of Nigeria Njíkötá Óchíchìiwù Naíjíríà (Igbo) Republik Federaal bu Niiseriya (Fula) Àpapọ̀ Olómìnira ilẹ̀ Nàìjíríà (Yoruba) Jam-huriyar Tarayiar Nijeriya (Hausa)
Flagga Statsvapen
Valspråk: Unity and Faith, Peace and Progress ("Enighet och Tillit, Fred och Framsteg")
Nationalsång: ”Arise Oh Compatriots, Nigeria's Call Obey”
Nigeria (mörkblått) i Afrikanska unionen (ljusblått)
Huvudstad		Abuja
Största stad		Lagos
Officiellt språk		Engelska1
Statsskick		Förbundsrepublik, presidentialism
-	President	Muhammadu Buhari
-	Vicepresident	Yemi Osinbajo
Självständighet		från Storbritannien
-	Erkänd	1 oktober 1960
Area
-	Totalt	937 052 km² (31:a)
-	Vatten (%)	1,4 %
Befolkning
-	2014 års uppskattning	162 000 000 (8:e)
-	Befolkningstäthet	172,88/km² (53:e)
BNP (PPP)		2003 års beräkning
-	Totalt	$50 202 milj (54:e)
Valuta		Nigeriansk naira (NGN)
Tidszon		UTC+1
Topografi
-	Högsta punkt	Chappal Waddi, 2 419 m ö.h.
-	Längsta flod	Niger, 4 100 km
Nationaldag		1 oktober
Nationalitetsmärke		WAN
Landskod		NG, NGA
Landsnummer		234
1. Hausa, igbo och yoruba erkänns som regionala språk.

Nigeria, formellt Förbundsrepubliken Nigeria (engelska: Federal Republic of Nigeria), är ett land i Västafrika bestående av trettiosex delstater och dess så kallade Federal Capital Territory, Abuja. Nigeria är Afrikas folkrikaste land och det åttonde folkrikaste landet i världen. Det gränsar till Benin i väster, Tchad och Kamerun i öst och Niger i norr. Kusten i söder vetter mot Guineabukten. Största flod är Niger som faller ut i Biafrabukten via Nigerdeltat, huvudgrenen rinner genom sex länder med biflöden från ytterligare några. Namnet Nigeria togs från floden Niger som går genom landet, och myntades av Flora Shaw, den framtida frun till baron Lugard, en brittisk kolonial administratör under slutet av 1800-talet.

Landet är listat bland N-11-länderna, och är medlem i Samväldet. Landets ekonomi är en av de snabbast växande i världen. Det är den tredje största ekonomin i Afrika och världsdelens största exportör av olja. Det är en regional stormakt i Västafrika.

Nigeria är ett multietniskt samhälle. Dess befolkning består av mer än 200 olika etniciteter, som var och en talar sitt språk eller dialekt. De tre största och mest inflytelserika etniska grupperna i Nigeria är hausa-fulani i norr, igbo i öster och yoruba i väster. Många igboer och yorubaer är kristna, medan flertalet hausa-fulanier är muslimer. Även under det brittiska kolonialstyret bevarade de tre folken sina gamla traditioner, men även deras inbördes rivalitet levde kvar. När landet blev självständigt hade vart och ett av dessa folk kunnat bilda sin egen stat. Igboernas senare försök att göra detta ledde till inbördeskrig, tills igbo-staten Biafra kapitulerade och Nigeria kunde leva vidare som en förbundsstat.

Historia

Förhistoria

Terrakottaskulptur från nok-kulturen

Nigerias förhistoria är rik och flera fynd har hittats från äldre stenåldern. Arkeologiska bevis visar att mänsklig bebyggelse i området går tillbaka till åtminstone 9 000 f.Kr. Området runt floderna Benue och Oyono tros ha varit det ursprungliga hemlandet för bantufolket, som senare kom att sprida sig över största delen av centrala och södra Afrika i vågor mellan 0000-talet f.Kr. och 1000-talet e.Kr. I Daima i nordöstra delen av landet har lämningar av mänskliga bosättningar hittats från det första årtusendet före Kristus. Under det kommande millenniet spreds jordbruk och järnhantering över landet. Nokkulturen är den äldsta högkulturen i landet, tillika det äldsta järnålderssamhället som för tillfället är känt söder om Sahara. Det existerade mellan cirka 500 f.Kr. och 300 e.Kr.). Det är känt för sina terrakottaskulpturer i naturlig storlek.

Lokala riken

Ett flertal riken har blomstrat i det som nu är Nigeria. I norr introducerades islam genom handel med Sahara. Vid Tchadsjön uppstod på 800-talet kungadömet Kanem. På 1300-talet omvandlades det till Kanem-Bornu. Kanem-Bornu följdes av det medeltida kungadömet Kano (senare emiratet Kano).

Mellan Kanem-Bornu och de stora rikena Songhai och Mali låg sju hausa-stadsstater, däribland Kano, Zaria, Gobir och Katsina, som också dessa praktiserade islam. Hausafolket förde mycket handel och dess språk fördes stegvis till norra Nigeria. På 1400-talet hade hausa-staterna utvecklats till blomstrande handelscentra, och på 1700-talet var de högre klasserna i dessa stater huvudsakligen muslimer. Dessa kom dock att erövras i början av 1800-talet av fulanierna, ett islamistiskt nomadfolk som hade trängt in från väster på 1500-talet. Fulanierna upprättade sultanatet Sokoto, och härifrån spred sig islam söderut in i det skogrika Yorubaland.

Yorubafolket, som slog sig ner i regnskogarna väster om Niger, skapade från 1300-talet de mäktiga kungarikena Benin, som hade sin storhetstid på 1400- och 1500-talet, och Oyo som hade sin storhetstid på 1700-talet och upplöstes under 1800-talet. Igbofolket skapade aldrig några större riken, men upprättade dock ett omfattande nätverk av bysamhällen med Nri som den centrala och sammanhållande makten.

Européerna och slavhandeln

1472 upptäckte portugisiska sjöfarare Nigerias kust. I slutet av 1400-talet bosatte sig först portugiser och sedan holländare, fransmän och engelsmän i kusttrakterna som slavhandlare. De fortsatte att bosätta sig längs kusten ända till 1800-talet. Européernas samarbete med afrikanska köpmän samt att mäktiga hövdingar sålde en mängd yorubaer och igboer som slavar till främlingar ledde till att Nigeria blev huvudexportör av slavar till kolonierna i Amerika. År 1807 förbjöd Storbritannien slavhandeln och tvingade därigenom såväl infödda som européer att i stället handla med varor, i synnerhet palmolja. Handeln med slavar upphörde emellertid helt först vid århundradets mitt.

Brittisk expansion

Det brittiska inflytandet i landet ökade efter hand. I mitten av 1800-talet påbörjade britterna sin kolonisation. I kampen mot slavhandeln etablerades baser längs kusten, däribland Lagos 1861. Staden blev utgångspunkten för mission och kolonial expansion i landet. Hela Nigerias kust gjordes 1885 till ett brittiskt protektorat. I Yorubaland fick de kristna missionärerna allt större inflytande, men det dröjde ändå 20 år innan yorubaer och igboer helt hade kommit under brittisk kontroll. Royal Niger Company grundades 1886 av sir George Goldie i syftet att utforska och bedriva handel med de inre delarna av landet och erhöll av brittiska regeringen rätt att uppträda som styrande makt i Nigeria. Strider mellan Royal Niger Company och olika folkgrupper, särskilt i norr, ledde till att brittiska regeringen sände trupper under Frederick Lugard till området. År 1899 bildade britterna flera protektorat i Nigeria, däribland Nordnigeria. Nigeria började nu ta form och 1906 sammanslogs Lagos och protektoratet Sydnigeria. Britternas övertagande av Nigeria, som hade påbörjats 1861, avslutades 1914 när dessa protektorat slogs samman till ett, som fick namnet Nigeria.

Nigerias tre huvudregioner uppvisade fortfarande stora olikheter. En djup klyfta växte fram mellan södra Nigeria, där det brittiska och kristna inflytandet var omfattande, och norra Nigeria, där muslimska traditioner förblev dominerande. Den islamiska norra delen var ett konservativt samhälle, dit kristna missionärer inte hade tillträde och där skolväsen enligt västerländsk modell i stor utsträckning saknades. Många företagsamma igboer lämnade sina överbefolkade hemtrakter i de östra delarna och sökte arbete vid statliga institutioner och inom affärsvärlden i norr och väster, men där väckte deras närvaro ofta missnöje. Engelsmännen byggde järnvägar och landsvägar, införde nya jordbruksmetoder, förbättrad sjukvård och byggde ut administrationen.

Självständigheten

Efter första världskriget tilltog den nigerianska nationalismen, inspirerad främst av igbofolket, men rörelsen förblev splittrad. Den 1944 bildade National Council of Nigeria and the Cameroons (NCNC) med Nnamdi Azikiwe som ledare hade främst stöd i de sydöstra delarna av landet, medan Northern People's Congress (NPC) som bildades 1950 med Abubakar Tafawa Balewa som ledare främst hade stöd i söder. Vid samma tid bildades Action Group (AG) hövdingen Obafemi Awolowo som ledare i de yorubadominerade sydvästliga delarna av landet.

Efter en serie konstitutionsexperiment blev Abubakar Tafawa Balewa den förste federale premiärministern.

Efter många års förhandlingar blev landet självständigt 1960. Den nya staten var en förbundsstat med vidsträckt självstyre i de tre, senare fyra, regionerna. Detta innebar emellertid inte att de gamla motsättningarna mellan landsdelarna upphörde. Folket i landets norra delar, dit den politiska makten var koncentrerad, hyste misstro mot folket i söder, och dessa å sin sida ansåg att de islamiska hausa-fulani-folken var reaktionära och hindrade Nigerias utveckling. Igboer och yorubaer litade inte heller på varandra.

NPC och NCNC bildade koalitionsregering med Abubakar Tafawa Balewa som regeringschef och Nnamdi Azikiwe som generalguvernör medan AG bildade opposition. 1963 blev Nigeria republik inom samväldet med Azikiwe som president.

Mellan 1962 och 1963 ökade de etniska motsättningarna. Landet blev en republik 1963. Den tändande gnistan kom i januari 1966, då några unga igbo-officerare störtade förbundsregeringen och mördade en mängd politiska ledare, bland annat premiärministern Tafawa Balewa. General Johnson Aguiyi-Ironsi, som var igbo, övertog makten, men några månader senare blev han själv mördad vid en militärkupp då general Yakubu Gowon blev statschef. De inre motsättningarna exploderade 1966 i kupper och politiska mord. Landets nya ledare, den kristne generalen Yakubu Gowon från nordregionen, kunde inte förhindra en massaker på igboerna i norr. Mellan 10 000 och 30 000 igboer dödades, och omkring 1 miljon flydde från regionen.

År 1967 utropade sig östregionen (Igbo) under överste Odumegwu Ojukwu till en självständig stat, Biafra, med huvudort i Enugu. Detta ledde till inbördeskrig, som varade 1967 till 1970. Den påföljande svältkatastrofen blev mycket uppmärksammad internationellt.

Inbördeskrig

General Gowons plan på att ersätta regionerna med 12 mindre områden, som vart för sig inte skulle vara tillräckligt starkt att dominera federationen, möttes av motstånd från överste Odumegwu Ojukwu, som var igbo och militärguvernör i den oljerika östregionen. I juni 1967 förklarade Ojukwu den östra regionen för en självständig stat, Biafra. Ett våldsamt inbördeskrig bröt ut. Igboernas motstånd, som inspirerades av deras fruktan för att utplånas som folk, bröts först i januari 1970, då Ojukwu tvingades fly till Elfenbenskusten. Efter Biafras sammanbrott organiserade en rad länder ett stort hjälpprogram i kampen mot svälten och nöden i området. Man vet inte med säkerhet hur många som dog under kriget, men siffran översteg troligen en miljon. Kriget var en av de mest tragiska händelserna i Afrikas senare historia.

Efter inbördeskriget

När kriget upphört förverkligades planerna på de 12 staterna, och Biafra blev en av dessa. Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden fortsatte under ledning av Gowon och med stöd av en starkt ökande oljeproduktion, som gjort Nigeria till en av världens största oljeproducerande länder. President Gowon störtades 1975 i en militärkupp av general Murtala Ramat Mohammed, som i sin tur mördades och ersattes av Olusegun Obasanjo 1976. Under honom förbereddes en återgång till civilt styre och en ny konstitution efter amerikanskt mönster antogs.

Efter fyra års militärstyre genomfördes 1979 allmänna val och en civil styrelse återupprättades. President blev Alhaji Shagari, ledare för det huvudsakligen högerorienterade och provästliga nationella partiet. Hans styre varade mellan 1979 och 1983, då general Muhammed Buhari tar över makten i en kupp. Buharis hårda regim störtades genom en militärkupp 1985 av en något mildare under generalmajor Ibrahim Babangida. Han utlovade en gradvis övergång till demokrati och lät 1989 tillåta politiska partier. För att motverka nationell splittring tilläts dock endast ett högerparti, National Republican Convention och ett vänsterparti National Republican Convention. 1990 hölls lokalval och 1991 guvernörsval. I juni 1993 hölls presidentvalen som var det sista steget i demokratiseringsprocessen. Babangida vägrade dock att acceptera en valförlust, och våldsamma protester utbröt. Slutligen tvingades Babangida avgå med nya protester mot annuleringen av presidentvalet. I november 1993 genomförde militären en ny kupp och Sami Abacha tog makten, förbjöd de båda partierna och tillsatte militärer som guvernörer.

1996 bildades paraplyorganisationen United Democratic Front of Nigeria under ett möte i Oslo lett av nobelpristagaren Wole Soyinka. President Sami Abacha avled 1998 under oklara omständigheter och makten i landet övertogs av generalmajor Abdulsalami Abubakar, som meddelade att han skulle fortsätta Abachas arbete mot en övergång till demokrati.

En ny konstitution antogs 1999. Övergången till civilt styre gick helt odramatiskt. Den nya regeringen har stora uppgifter framför sig, bland annat att återuppbygga ekonomin som raserats av korruption och vanskötsel och att se till att de långvariga etniska och religiösa motsättningarna i landet kan överbryggas. På senare tid har stora oljefyndigheter upptäckts och stora rikedomar flyter in i landet till följd av oljeindustrin, men endast en fåtalig överklass berikats. Under det senaste decenniet har Nigeria kännetecknats av spänningar mellan centralregeringen och delstaterna samt mellan religiösa och etniska grupper. Ett nytt problem utgörs av islamismen. I de nordliga delstaterna har islamisterna vuxit sig starka och infört sharialagar, vilket har lett till oroligheter med tusentals dödsoffer.

Geografi

Nigeria

Geologi och landformer

Nigeria består mest av urberg (prekambriska bergarter), i öst delvis täckta av lavamassor. I sydost och i Nigers och Benues dalgångar finns avlagrade sediment från krita, tertiär och kvartär. Längs gränsen i öst finns avlagringar från jura och krita. Bly- och zinkförekomster finns i de äldsta kritförekomsterna. Kvartära avlagringar i form av sand finns längs kusten och i det nordöstra området mot Tchadsjön.

Landet består av högland mot gränsen till Kamerun och i de centrala, inre delarna av landet Josplatån. Längs kusten sträcker sig ett flackt sumpområde som i Nigerdeltat är 100 km brett. Innanför sumpområdet ligger en kustslätt (upp till 300 meter över havet), som gradvis höjer sig inåt landet. I dalgångar från nordväst kommer floden Niger, och från öst dess viktigaste biflod, Benue. Dessa möts ungefär mitt i landet och löper som Nedre Niger mot kusten, där den bildar ett stort delta. Landet norr om floderna består av en stor platå med vidsträckta savanner. Här finns både sänkor (Sokoto och Bornu) samt den mäktiga Josplatån på cirka 1 200 meter över havet, vars högsta topp är 1 780 meter över havet. Jordmånen är mest röda tropiska jordar med lågt humusinnehåll. I nordöst sänker sig landet ner mot Tchadsjön.

Flora

Vegetationen växlar från söder till norr, beroende på nederbörden. Den växer i öst–västliga zoner, parallellt med ekvatorn. Längs kusten ligger ett bälte med mangroveskog och färskvattenträsk, upp till tio mil brett i Nigerdeltat. På kustslätten innanför vidtar tropisk regnskog med många ekonomiskt viktiga arter, som mahogny, kakaoträd och oljepalmer. I de mest tätbefolkade områdena är den ursprungliga vegetationen ersatt av uppodlade torrskogar. Mellersta Nigeria har tropisk skog i dalarna och savann på platåerna. Trädbevuxen savann med galleriskog längs floderna täcker mer än halva ytan norr om skogszonen. Apbrödsträd, tamarind och Parkia africana är de vanligaste trädarterna. Längst i norr går savannen över i halvöken med spridda akaciaträd och doumpalmer.

Klimat och miljö

Klimatet varierar över landet. I söder är det ekvatorialklimat, i mitten tropiskt och i norr torrt. Det förekommer såväl längre torrperioder som översvämningar.

Några av Nigerias större miljöproblem är att skogen avverkas i för stor omfattning och att vatten, luft och jord är allvarligt förorenade av petroleum. En stor inflyttning till städerna medför luft- och vattenföroreningar där.

Politik

Nigeria är en federal republik liknande USA. Nuvarande president är Goodluck Jonathan som efterträdde Umaru Musa Yar'Adua år 2010. Presidenten är både statschef och överhuvud i det verkställande utskottet.

Internationella relationer

Nigeria är medlem av FN och FN:s viktigaste underorganisationer, bland annat Världsbanken, och dessutom i Världshandelsorganisationen (WTO), Samväldet, Afrikanska unionen, OPEC, ECOWAS och Cotonouavtalet.

Mänskliga rättigheter

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nigeria#Human rights

Mänskliga rättigheter i Nigera är bristfälliga och statliga tjänstemän på alla nivåer fortsätter att begå allvarliga övergrepp. Det finns uppskattningsvis 700.000 slavar i Nigeria . Barnäktenskap är fortfarande vanliga i Nigeria.

Enligt den Shariabaserade strafflag som gäller för muslimer i tolv nordliga delstater bestraffas brott som alkoholkonsumtion, homosexualitet, otrohet och stöld strängt, och kan resultera i amputation, prygling, stening och långa fängelsestraff.

Boko Haram ('västerländsk skolning är synd') är en islamistisk terroristgrupp bildad 2002 som har attackerat regeringstjänstemän, dödat kristna, skolbarn och studenter, bränt kyrkor och skolor, kidnappat skolflickor, och attackerat andra muslimer som tros hjälpa den nationella regeringen. Gruppen motiverar sin Jihadistiska kamp för en islamisk stat främst med den nationella regeringens korruption och ökat västerländskt inflytande i landet.

Enligt ett lagförslag från början av 2014 skall samkönade par som gifter sig få 14 år var i fängelse. Vittnen eller någon som hjälper homosexuella par att gifta sig skall dömas till 10 års fängelse. "Offentliga visningar av samkönade amorösa relationer direkt eller indirekt" skall straffas med tio års fängelse.

De mest allvarliga människorättsproblemen i Nigeria var enligt USA:s utrikesdepartement 2008:

• utomrättsliga avrättningar och användning av överdrivet våld av säkerhetsstyrkor,
• straffrihet för övergrepp begångna av säkerhetsstyrkor,
• godtyckliga arresteringar,
• långvarig väntan på rättegång vid frihetsberövande,
• korruption och politikerstyre inom rättsväsendet,
• våldtäkt, tortyr och annan grym eller förnedrande behandling av fångar och misstänkta,
• livshotande interneringsförhållanden,
• trafficking för prostitution och tvångsarbete,
• medborgargarden som utför mord,
• barnarbete,
• barnmisshandel och sexuellt utnyttjande,
• kvinnlig könsstympning,
• våld i hemmet,
• diskriminering på grund av kön, etnicitet, region och religion,
• inskränkningar i mötes-, rörelse-, tryck-, åsikts- och religionsfriheten,
• intrång i privatlivets rättigheter,
• inskränkning av medborgarnas rätt att byta regering.

Shell och konflikter i Nigerdeltat

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Royal Dutch Shell#Human rights

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Shell Nigeria#Human rights controversies

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Conflict in the Niger Delta

Shell har anklagats av människorättsgrupper för brott mot mänskliga rättigheter i Nigeria, bland annat för att år 1995 i samarbete med Nigerias dåvarande militärregim ha genomfört summariska arresteringar och hängning av författaren Ken Saro-Wiwa och åtta andra ledare i Ogonifolket i södra Nigeria. Befolkningen i Nigerdeltat, särskilt Ogonifolket, hade protesterat mot miljöskador och mot att befolkningen fick så liten del av oljeintäkterna, och pipelines hade saboterats.. Shell gick 2009 med på att betala 15,5 miljoner USD i en juridisk uppgörelse men har inte accepterat ansvar för anklagelserna. Dokument visade att Shell hade gjort löpande utbetalningar till den nigerianska militären för att förhindra protester. I en underrättelse som läcktes 2010 av Wikileaks påstår sig Shell ha infiltrerat alla viktiga ministerier i den nigerianska regeringen.

Ekonomi

Palmodling i Nigeria.

Nigeria klassas som en blandekonomisk tillväxtmarknad och har redan nått medelinkomststatus enligt Världsbanken, med dess stora tillgångar på naturresurser, välutvecklade finansiella och lagliga kommunikationer, transportsektorer och börs, som är den näst största i Afrika. Nigeria är på nummer 37 i världen i BNP (PPP) efter siffror från 2007. Nigeria är USA:s största handelspartner i Afrika söder om Sahara och förser landet med en femtedel av dess olja (11% av oljeimporterna). Det har det sjunde största handelsöverskottet med USA av något land över hela världen. Nigeria är för närvarande den femtionde största exportmarknaden för amerikanska varor och den fjortonde största exportören av varor till USA. USA är landets största utländska investerare.

Tidigare har den ekonomiska utvecklingen hindrats av år av militärt styre, korruption och vanstyre men återinförandet av demokratin och påföljande ekonomiska reformer har framgångsrikt fört Nigeria framåt mot att nå dess fulla ekonomiska potential. Det är nu en av de största ekonomierna i Afrika, och den största ekonomin i den västafrikanska regionen. Enligt Economist Intelligence Unit vid Världsbanken har Nigerias BNP i köpkraftsparitet nästan på dubblerats från $170.7 miljarder år 2005 till 292.6 miljarder år 2007. BNP per capita har stigit från $692 per person 2006 till $1.754 per person år 2007.. Nigeria är den tolfte största producenten av petroleum i världen och den åttonde största exportören. Landet har även de tionde största säkra reserverna. Olja spelar en stor roll i landets ekonomi, och utgör 40% av BNP och 80% av regeringens intäkter. Kraven på bättre resurskontroll i Nigerdeltat, den huvudsakliga regionen för oljeproduktion, har dock lett till störningar i oljeproduktionen och förhindrar för närvarande landet från att exportera till 100 procents kapacitet.

Nigeria har en av de snabbast växande telekommunikationsmarknaderna i världen med stora tillväxtmarknadsoperatörer som MTN, Etisalat, Airtel (tidigare Zain) och Globacom (GLO), som baserar sina största och mest vinstgivande centrum i världen. Landet har en högutvecklad sektor för finansiella tjänster med en blandning av lokala och internationella banker, kapitalförvaltningsföretag, mäklarfirmor, försäkringsföretag och mäklare, privata aktiefonder och investmentbanker.

Nigeria har även en stor mängd av underexploaterade mineralresurser som naturgas, kol, bauxit, tantalit, guld, tenn, järnmalm, kalksten, niob, bly och zink. Jordbruk var tidigare en av Nigerias huvudsakliga utrikiska valutainkomster. Vid ett tillfälle var Nigeria världens största exportör av jordnötter, kakaobönor och palmolja samt en betydande producent av kokosnötter, citrusfrukter, majs, pärlhirs, maniok, jams och sockerrör. Omkring 60% av nigerianerna arbetar i jordbrukssektorn, och Nigeria har stora områden av underutnyttjad åkermark.

År 2000 var 60 procent av befolkningen mycket fattiga, och inkomstskillnaderna är stora. Korruptionen i landet är stor och landet har en omfattande ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt och bedrägerier, till exempel så kallade Nigeriabrev. År 2003 inrättades Economic and Financial Crimes Commission (EFCC) för att motverka ekonomisk brottslighet. År 2006 rapporterade BBC att 31 av landets 36 statsguvernörer (vilka åtnjuter immunitet under sin ämbetstid) var under utredning av EFCC, misstänkta för korruption . År 2000 låg landet sist av 90 undersökta länder på Transparency Internationals korruptionsindex med ett betyg på 1,2 av 10. I motsvarande undersökning 2006 låg landet på plats 142 av 163 med en poäng på 2,2.

Drygt 60 procent av elektriciteten produceras av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. En mindre mängd el exporteras.

Administrativ indelning

Nigerias primära administrativa enheter.

Nigeria är indelat i huvudstadsområdet (med huvudstaden Abuja) samt 36 delstater:

Abia Adamawa Akwa Ibom Anambra Bauchi Bayelsa Benue Borno Cross River Delta Ebonyi Edo

Ekiti Enugu Gombe Imo Jigawa Kaduna Kano Katsina Kebbi Kogi Kwara Lagos

Nasarawa Niger Ogun Ondo Osun Oyo Plateau Rivers Sokoto Taraba Yobe Zamfara

Delstaterna och huvudstadsområdet är på distriktsnivå vidare indelade i totalt 774 Local government areas som i sin tur indelas i mindre administrativa enheter (wards), som i huvudsak fungerar som valdistrikt. Delstaterna är geografiskt grupperade i nord och syd, som vidare är indelade i sex delzoner. De lokalt styrda områdena (local government areas) är politiskt grupperade i senatordistrikt (senatorial districts). Särskilt i söder är urbaniseringen hög och det finns 11 städer med mer än en miljon invånare.

Demografi

Nigeria är Afrikas folkrikaste stat och hade 140 431 790 invånare vid folkräkningen 2006. På grund av de etniska förhållandena är frågan om folkmängdens storlek politiskt känslig, och det råder tvivel om siffrornas riktighet. År 2014 uppskattades folkmängden till 162 miljoner av OECD(men till 178 miljoner enligt världsbanken, och till 177 miljoner enligt CIA). Den årliga befolkningstillväxten beräknades under perioden 1993–2003 till 2,8 %. Dödligheten för barn under fem år är på cirka 200 per 1 000 barn. Både födelse- och dödstalen är höga: 40,6 respektive 17,2 promille, och Nigeria har en förhållandevis ung befolkning. 42 % av befolkningen är under 15 år, nästan 75 % är under 30 och bara 3,1 % är 65 eller äldre. Medellivslängden beräknas till 46 år för kvinnor och 45 för män. Enligt FN lever cirka 5,5 % av den vuxna befolkningen med hiv/aids.

Etnisk-språklig karta över Nigeria, enligt fördelning 1979.

Befolkningen är indelad i över 200 etniska grupper, var och en med sitt eget språk och kultur. De största etniska grupperna är hausa och fulani, som tillsammans utgör cirka 30 % av befolkningen (2005), yoruba, som utgör cirka 20 %, och igbo, som utgör 18 %.

Hausa är den dominerande gruppen i norr. Intensivt jordbruk har lagt grunden till hantverk och handel. Fulani bor i det skogs- och savannområde som sträcker sig från gränsen mot Senegal i väst till Sudan i öst. Fulani har traditionellt varit boskapshållande nomader, men de flesta har under årens lopp tagit upp jordbruk och blivit bofasta. Yoruba är ett jordbrukande folk som lever i de fruktbara områdena i sydväst. Igbo utgör majoriteten av befolkningen i sydost. De är traditionellt åkerbrukare, men flyttade tidigt in till städerna och var länge den dominerande stadsbefolkningen. Igbo är indelat i en mängd stammar som har sina egna dialekter av igbospråket. Andra framstående, men mindre, grupper är edo och ibibio, båda i skogsbältet i söder, tiv och nupe i mellersta Nigeria och kanuri vid Tchadsjön. Mellersta Nigeria uppvisar den största etniska och språkliga variationen; där finns 180 olika språk.

Nigeria har med afrikanska mått mätt en stor stadsbefolkning; cirka 40 % av befolkningen bor i städer. De största städerna är Lagos, Ibadan, Ogbomosho, Kano, Oshogbo, Ilorin, Abeokuta och Port Harcourt.

Religion

Religionsmässigt är Nigeria indelat i två ungefär lika stora delar, där den ena är övervägande muslimsk och den andra kristen. En liten minoritet utövar traditionella religioner. Knappt 50 % av befolkningen är kristen, med tyngdpunkten i de östra delstaterna. Muslimerna, huvudsakligen sunnimuslimer, utgör också knappt 50 %, med tyngdpunkten i norr och väster. Cirka 5 % utövar olika lokala etniska religioner.

Språk

Engelska är officiellt språk i Nigeria. Det mest utbredda inhemska språket är hausa, som tjänar som lingua franca i stora delar av norra Nigeria. Andra viktiga språk är fulfulde (fula), yoruba, edo, igbo och ibibio. Användningen av det arabiska alfabetet medförde att fulfulde och hausa var bland de första afrikanska skriftspråken vid sidan av det östafrikanska swahili. Antalet språk som för närvarande finns katalogiserade i Nigeria är 527. Denna siffra omfattar 514 levande språk, två andraspråk utan modersmålstalare och 11 utdöda språk. I vissa områden i Nigeria talar etniska grupper fler än ett språk.

Kultur

Wole Soyinka.

Chimamanda Ngozi Adichie.

Litteratur

Nigeria är bland de mest framstående litteraturländerna i Afrika. Ofta hålls Amos Tutuolas Palmvindrinkaren (1952) som början av den västafrikanska romanvågen på engelska. Andra namnkunniga nigerianska författare är Chinua Achebe, Cyprian Ekwensi och framför allt 1986 års nobelpristagare i litteratur, Wole Soyinka. Soyinka har skrivit såväl romaner som dramatik och lyrik, och hämtar mycket stoff från yorubafolkets myter och sagor. Han ger en bild av ett Afrika där stamsamhället får ge vika för det koloniala samhället, vars livsstil även efter självständigheten utgör normen på kontinenten.

Av yngre nigerianska författare kan bland många andra nämnas Ben Okri, Chimamanda Ngozi Adichie och Biyi Bandele.

Massmedier

Nigerias äldsta dagstidning, Daily Times (grundad 1925), var länge den ledande tidningen. Den övertogs på 1970-talet av regeringen. Efter dåliga ekonomiska resultat privatiserades tidningen 2004, och återlanserades 2006. Andra stora tidningar är National Concord med en upplaga på cirka 200 000 och Nigerian Observer med en upplaga på cirka 150 000.

Regeringskritiska medier hade en svår period under 1990-talet, då kritiska journalister fängslades och tidningar i perioder tvingades hålla stängt.

Federal Radio Corporation of Nigeria (FRCN) kontrolleras av den federala regeringen, och sändningarna är indelade i fem zoner, där det sänds på engelska och omkring 15 andra olika språk. Nigerian Television Authority (NTA), som grundades 1976, är också statligt kontrollerad och har ansvar för alla tv-sändningar i landet, med sändare i samtliga delstater.

Sport

Nigerianska fans inför en match mot Ghana i Afrikanska mästerskapet 2008.

Fotboll är Nigerias nationalsport, och landet har sin egen Premier League i fotboll. Nigerias fotbollslandslag, kända som Super Eagles, har tagit sig till fotbolls-VM fem gånger: 1994, 1998, 2002, 2010 och 2014. De har vunnit Afrikanska mästerskapet tre gånger, 1980, 1994 och 2013. I OS 1996 vann de sensationellt guld efter att ha slagit Argentina i finalen. Tongivande spelare i OS-laget var Nwankwo Kanu och Jay-Jay Okocha. 2008 vann man OS-silver i Peking, efter att återigen ha mött Argentina i finalen. I oktober 2010 låg Nigerias fotbollslandslag på plats 34 på FIFA:s världsranking, med bara fyra afrikanska lag framför sig (Egypten (11), Ghana (17), Elfenbenskusten (19) och Algeriet (33)).

Andra sporter som utövas i Nigeria är basket, cricket och friidrott. Boxning är också en viktig sport i landet; Dick Tiger och Samuel Peter är båda före detta världsmästare.

Kommunikationer

Nigerias väg- och järnvägsnät är välutbyggt med afrikanska mått mätt, men har försvagats av bristande underhållsinvesteringar. Tidigare hade vägnätet en tydlig nord–sydlig sträckning som gav uttryck för den traditionella handelsstrukturen som etablerades under kolonialtiden. Transportnätet har senare blivit mer sammansatt för att öka handeln mellan de enskilda staterna. Nigeria har ett mer omfattande järnvägsnät än de flesta andra utvecklingsländer, med 3 505 km räls. Niger och andra floder är farbara. De inre vattenvägarna omfattar cirka 6 400 km, mest laguner i kustzonen. Niger är farbar hela året till Onitsha (320 km inåt landet) för fartyg på upp till 500 ton. Abuja, Lagos, Kano och Port Harcourt har internationella flygplatser, och det finns flera flygplatser för inrikes trafik. Det mesta av petroleumexporten går över hamnarna Bonny och Burutu; Apapa och Tin Can Island (som är Lagos hamnar), Port Harcourt, Warri, Sapele och Calabar är de viktigaste hamnarna för varuhandel.

Noter

^a . Enligt OECD:s uppskattning av folkmängden 2014. Nigeria är sjunde folkrikaste land enligt CIA:s och Världsbankens statistik från 2014.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

Allmänna källor

Avsnittet Historia

• Atmore Anthony, red (1981). Två miljoner år: berättelsen om människan (2. uppl). Stockholm: Readerʹs digest [Det bästa]. Libris 7593140. ISBN 91-7030-043-7 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nigeria.
  Bilder & media
• Wiktionary har ett uppslag om nigeria.
  Ordbok