Klas Pontus Arnoldson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klas Pontus Arnoldson Mottagare av Nobels fredspris
Född 27 oktober 1844
Göteborg
Död 20 februari 1916 (71 år)
Stockholm
Nationalitet Sverige Svensk
Yrke/uppdrag Publicist, polikter
Känd för Grundare av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
K.P. Arnoldsons grav på Norra begravningsplatsen, Solna.

Klas Pontus Arnoldson, född 27 oktober 1844 i Göteborg [1] [2], död 20 februari 1916 i Stockholm, var en svensk publicist, pacifist och politiker, riksdagsledamot (andra kammaren) 1882–1887 samt mottagare av Nobels fredspris 1908.

Arnoldson grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen 1883. Han har en gata uppkallad efter sig i Tumba, K P Arnoldssons väg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Klas Pontus Arnoldson var son till musikern och logevaktmästaren Olof Andersson (f. 1801 [3] [4]) och hans hustru Inga Charlotta Hagbom von Seth (1803–1869 [2] [5] [6] [7] [4]). Efter gymnasiet tog han tjänst vid järnvägen och var från 1871 stationsinspektor i Tumba. Han blev i unga år frikyrklig och radikal, och skrev artiklar i den andan samt blev redaktör för Nordiska dagbladet 1870 och Sanningssökaren. Tillsammans med Fredrik Bajer var han verksam i det skandinavistiska samfundet Nordiska fristats-samfundet, som sökte bilda en skandinavisk federation med nationella självstyren.

Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1882–1887 för Södertörns domsagas valkrets och var i riksdagen partilös, med undantag för riksdagen 1886 då han tillhörde vänstern. Som riksdagsman drev han frågor om religionsfrihet, allmän rösträtt och svensk neutralitetspolitik. Han var starkt influerad av den moderna folkrätten och dess fredssträvan, varför han 1883 bildade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, där han blev sekreterare. I synnerhet i Norge fick hans idéer genomslag, och han var en stark röst för Norges självständighet 1895 och 1905.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Karolinen och hans ättlingar. Örebro. 1868. Libris 1571475 
  • Maria Magdalena: fredsberättelse. Stockholm: Bohlin. 1903. Libris 1725970 
  • Fjärrbilder: sökaren från Atén. Väktaren i Rom. Herdinnan vid Magdala. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1912. Libris 1631016 

Varia[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13180/C/7 (1837-1844), sid. 614
  2. ^ [a b] Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Personalförteckningar, SE/GLA/13180/A I a/3 (1829-1883), sid. 21
  3. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/GLA/13180/B/2 (1795–1828), sid. 210
  4. ^ [a b] Göteborgs Domkyrkoförsamling E:4 (1828–1837) (AID: v33879.b41, NAD: SE/GLA/13180)
  5. ^ Hangelösa AI:4 (1816–1832), sid. 172
  6. ^ Lidköpings församlingars kyrkoarkiv, Inflyttningslängder (inkl. utflyttningslängder), SE/GLA/13330/B I/1 (1816–1845), sid. ? (SVAR Bildid: C0051499_00046)
  7. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/GLA/13180/B/2 (1795–1828), sid. 222
  • Artikel i Svenska män och kvinnor del 1, Albert Bonniers förlag Stockholm 1942
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 220

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. Sid. 239-243. Libris 7684 
  • Lettevall, Rebecka (2002). ”Klas Pontus Arnoldsons bild av freden”. Lärdomens bilder : festskrift till Gunnar Broberg (2002): sid. 177-[189] : ill..  Libris 8603886
  • Magnusson, Leif (1988). Fredskämpen: en bok om Klas Pontus Arnoldson : den förste svensk som fick Nobels fredspris. Tumba: Stift. Sveriges invandrarinstitut och museum. Libris 7793631. ISBN 91-971176-0-9 
  • Mårald, Bert (1990). Klas Pontus Arnoldson - bortglömd fredspionjär. Stockholm: Nordisk tidskrift. Libris 1310501 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]