Umar ibn al-Khattab
_by_mohammad_adil_rais.JPG)
Umar ibn al-Khattāb (arabiska: عمر بن الخطاب), född omkring 586 i Mecka, död 644,[1] var kalif 634-644. Umar, som var en ledande kompanjon och rådgivare till den islamska profeten Muhammed, var den andre kalifen och den förste som antog titeln amīr al-mu'minīn (”de troendes anförare”).[2]
Umar konverterade till islam under det sjätte året efter Muhammeds första uppenbarelse. Därefter tillbringade han 18 år som Muhammeds kompanjon. Han efterträdde kalif Abu Bakr den 23 augusti 634 och blev därigenom den andra kalifen. Han kom därefter att spela en framträdande roll för islam. Den mest märkvärdiga händelsen under Umars kalifat var den stora expansionen av islam. Förutom Arabien, kom också Egypten, Irak, Palestina och Iran under islamsk kontroll, och under hans styre regerade det islamska imperiet över hela Sassanidriket och mer än två tredjedelar av Bysantinska riket.[3] Umars lagstiftande förmågor, hans bestämda politiska och administrativa kontroll över ett snabbt expanderande rike och hans koordinerade attacker mot det sasanidiska riket resulterade i den islamska erövringen av Iran inom mindre än två år, vilket beryktade honom som en stor politisk och militär ledare.[4]
Umars död[redigera | redigera wikitext]
Umar mördades 644 av persern Piruz Nahavandi som araberna hade tagit som slav under invasionen av det sasanidiska Iran. Enligt sunnitisk tradition kom Piruz till Umar och krävde att hans avgift på två dirham dagligen skulle sänkas. Eftersom Piruz var snickare, målare och smed, ansåg Umar att denna avgift var korrekt, varpå Piruz gick därifrån och mumlade att han skulle hämnas. Före morgonbönen nästa morgon hade Piruz gömt sig i moskén med en dolk i handen. Han väntade tills Umar började bönen och högg honom sedan sex gånger innan muslimer lyckades övermanna honom. Piruz' namn betyder "segrare" på persiska. I motsats till den arabiska sunnitiska historieskrivningen anser flera moderna iranska historiker, däribland Abdolhosein Zarrinkub att Piruz i själva verket hämnades de olyckor som drabbat hans folk efter invasionen.[5]
I samband med mordet bad den döende kalifen att utse sin efterföljare. Någon föreslog att han skulle utnämna sin son 'Abdullah, men Umar tyckte att det räckte att en person av familjen al-Khattāb skulle stå till ansvar inför Gud som ledare för islam. Detta var ett tungt ansvar för Umar som han inte ville bära vidare efter sin död. Han föreslog i stället att de skulle välja en av följande personer: Ali ibn Abi Talib, Utman ibn Affan, Abdurrahman ibn Auf, Sa'd ibn Abi Waqqas, Az-Zubair ibn al-Awwam und Talha ibn Ubaidullah.[6]
Åminnelsen av Umars död har firats på hans dödsdag bland perser sedan safavidisk tid. Denna högtid heter omarkoshi och består av att deltagarna gör en staty av Umar som de kastar avföring på. Högtiden firas än i våra dagar i delar av Iran.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- ^ Eduardo Campo, Juan (2009). Encyclopedia of Islam. Infobase Publishing. Sid. 685
- ^ Nazeer, Ahmed (2001). Islam in Global History: From the Death of Prophet Muhammad to the First World War. American Institute of Islamic History and Cul. ISBN 34
- ^ Hourani, Albert (1991). A History of the Arab Peoples. Faber and Faber. Sid. 23
- ^ ”Jewish Virtual Library”. http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/Caliphate.html.
- ^ Zarrinkub, Abdolhosein. Do qarn-e sokut (Två seklers tystnad). Sid. kapitel 2
- ^ Fazl, Ahmed. Die rechtgeleiteten Kalifen. Sid. 32-60
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||
