Grekland
Koordinater: 39°N 22°Ö / 39°N 22°Ö
| Ελληνική Δημοκρατία Ellinikí Dimokratía Republiken Grekland |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
| Valspråk: Ελευθερία ή Θάνατος Elefthería í Thánatos ("Frihet eller död") | ||||||
| Nationalsång: ”Ymnos pros tin Eleftherian” |
||||||
 |
||||||
| Huvudstad | Aten | |||||
| Största stad | Aten (cirka 4,2 miljoner.) | |||||
| Officiellt språk | grekiska | |||||
| Statsskick | republik | |||||
| - | president | Prokopis Pavlopoulos | ||||
| - | premiärminister | Vassiliki Thanou-Christophilou | ||||
| Självständighet | från Osmanska riket | |||||
| - | Deklarerad | 1821 | ||||
| - | Erkänd | 1830 | ||||
| Yta | ||||||
| - | Totalt | 131 940 km² (96:e) | ||||
| - | Vatten (%) | 0,86 % | ||||
| Demografi | ||||||
| - | års uppskattning | 10 760 136 [1] (2011)(74:e) | ||||
| BNP (PPP) | 2005 års beräkning | |||||
| - | Totalt | 248 miljarder USD (37:e) | ||||
| - | Per capita | 23 518 USD | ||||
| Valuta | euro1 (EUR) |
|||||
| Tidszon | EET (UTC+2) | |||||
| - | Sommartid | EEST (UTC+3) | ||||
| Topografi | ||||||
| - | Högsta punkt | Olympos, 2 917 m ö.h. | ||||
| - | Största sjö | Trichonida, 96 km² | ||||
| - | Längsta flod | Axios, 382 km | ||||
| Nationaldag | 25 mars | |||||
| Nationalitetsmärke | GR | |||||
| Landskod | GR, EL | |||||
| Landsnummer | 30 | |||||
| 1. Tidigare grekisk drachme. | ||||||
Grekland (grekiska: Ελλάδα, Elláda, alternativt: Ελλάς, Ellás), formellt Republiken Grekland[2], alternativt Hellenska republiken (Ελληνική Δημοκρατία, Ellinikí Dimokratía), är en republik i Sydeuropa på Balkanhalvön. Grekland gränsar till Albanien, Makedonien och Bulgarien i norr samt Turkiet i öster. Egeiska havet ligger öster om det grekiska fastlandet, Joniska havet i väster och Medelhavet i söder. Grekland har den tolfte längsta kustlinjen i världen på 13 676 km, med ett stort antal öar (ca 1400, varav 227 är bebodda), däribland Kreta, Dodekaneserna, Kykladerna och Joniska öarna. Åttio procent av Grekland består av berg, där Olympen är det högsta på 2917 meter.
Moderna Grekland har sina rötter i antikens Greklands civilisation, allmänt ansedd som den västerländska civilisationens vagga. Det antika Grekland var födelseplatsen för demokrati,[3] västerländsk filosofi,[4] Olympiska spelen, västerländsk litteratur och historiografi, statsvetenskap, stora vetenskapliga och matematiska principer, och västerländsk drama,[5] såväl tragedin som komedin. Detta arv återspeglas delvis i de 17 av Unescos världsarv som finns i Grekland. Unescos världsarvslista rankar Grekland på plats 7 i Europa och 13 i världen. Den moderna grekiska staten grundades 1830, efter det grekiska frihetskriget.
Grekland står för närvarande inför en ekonomisk kris och har blivit den snabbast sjunkande ekonomin i världen.[6][7][8] Grekland har varit medlem i vad som nu är Europeiska unionen sedan 1981 och i euroområdet sedan 2001[9]. Landet är också en medlem i Nato sedan 1952[10] och i Europeiska rymdorganisationen sedan 2005.[11] Man är också en av grundarna av Förenta nationerna, OECD[12] och Black Sea Economic Cooperation.
Innehåll
Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Greklands officiella namn är "Hellenska republiken"[13] (Ellinikí Dhimokratía, Ελληνική Δημοκρατία). Grekerna själva kallar sitt land för Hellas, idag uttalat Ellas, eller i dagligt tal Ellada. Sig själva kallar grekerna för hellener (Ellines, Έλληνες). Ordet grek kommer av det latinska namnet Graecia som ursprungligen avsåg ett område i norra delen av dagens Grekland som beboddes av graierna.[14] På de flesta andra språk har hellener och Hellas istället en historisk innebörd. Se även hellenism
Historia[redigera | redigera wikitext]
Den grekiska bronsåldern uppstod kring Egeiska havet omkring 3600 f.Kr., främst på det minoiska Kreta och det mykenska Peloponnesos, och sträckte sig fram till omkring 1000 f.Kr., följd av de så kallade mörka århundradena. Omkring 2000 f.Kr. anlände de första grekiska stammarna norrifrån in på den Grekiska halvön. De främsta av dessa stammar var akajerna som följdes bland annat av joner och eoler. De byggde väldiga klippborgar som Mykene, Tiryns och Argos. Deras främsta kungar regerade i Mykene och hela deras kultur brukar kallas den mykenska. Grekerna började använda sitt alfabet omkring 800-talet f.Kr. Den nya hellenska kultur som uppstod omkring 800 f.Kr. bestod av flera stadsstater som grundade kolonier runt om i Medelhavet, stod emot flera persiska invasionsförsök och ledde fram till den senare hellenistiska civilisationen. Alexander den store erövrade hela Perserriket och lade grunden till hellenismen, den epok då grekiskt språk och kultur spred sig över stora delar av den då kända världen.
Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr. De östra delarna av imperiet kom framgent att domineras av den grekiska kulturen. När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som huvudstad spred Östrom, sedermera det Bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare ända till dess att Konstantinopel slutligen föll för Osmanska riket 1453.
Grekland (Förutom ön Korfu vid den nordvästra kusten) förblev en del av Osmanska riket ända till 1820-talet då grekerna gjorde uppror och utropade sin självständighet. År 1832 blev Grekland en monarki (Konungariket Grekland) med prinsen av Bayern Otto I som förste regent, i enlighet med Londonfördraget samma år. Från 1912 till 1913 deltog Grekland i de båda balkankrigen. Efter första världskriget, där Grekland blev indraget på de allierades sida, utbröt krig 1920–22 mot det forna Osmanska riket under Kemal Atatürk, i vilket Grekland besegrades. År 1936 tillträdde Ioannis Metaxas som diktator. Mussolini anföll Grekland 1940 via Albanien, men slogs tillbaka. 1941 invaderades Grekland av Nazityskland, Bulgarien och Italien, och var ockuperat under återstoden av andra världskriget. Det moderna Grekland fick sin nuvarande utsträckning 1947.
Under andra världskriget utbröt ett inbördeskrig i Grekland som varade till 1949, mellan kommunister och konservativa. Därefter var Greklands utrikespolitik dominerat av Cypernfrågan. Inrikes skedde ett rekordstort antal regeringsskiften, tills Alexandros Papagos 1952 samlade landet. Han efterträddes vid sin död 1955 av Konstantinos Karamanlis. År 1967 kunde militären, ledd av Georgios Papadopoulos och understödd av USA, genomföra en statskupp, vilket ledde till att militärjuntan ledde landet. 1973 avskaffade Papadopoulos junta monarkin och 1974, efter att ha iscensatt en statskupp på Cypern under Cypernkrisen 1974, föll militärjuntan samman. Följande år utropades en republik och Grekland blev demokrati. Grekland gick med i Europeiska gemenskaperna (EG) 1981 och Ekonomiska och monetära unionen (EMU) 2001 och införde euron som valuta året därpå.
Före det grekiska folkmordet fanns det 2,5 miljoner grekisk-ortodoxa i nuvarande Turkiet. Under det grekiska folkmordet mördades över en miljon grekisk-ortodoxa av turkarna. 1 104 216 flydde till Grekland.[15]
Geografi[redigera | redigera wikitext]
Grekland är starkt kuperat och dess kustlinje djupt veckad, vilket hänger samman med bergen i dess inre som utgör en del av det bergssystem som täcker större delen av Balkanhalvön. Den största bergskedjan i Grekland är det centrala Pindosbergen som, liksom de flesta bergskedjorna i Grekland, har en nordväst-sydostlig sträckning. De bergskedjor som skjuter ut från Pindos sträcker sig ut i havet så att det mellan dem bildas bäcken och vikar. Även på Peloponnesos, i Joniska havet och i Egeiska havet bildar bergskedjorna ryggar och rader med öar med samma sträckning. Två av Pindos sidogrenar, Kambuniska och Kerauiska bergen, skjuter ut åt öst och väst och bildar en naturlig gräns norr om Thessalien.
Jordskalv och, i betydligt mindre omfattning, vulkanutbrott förekommer. Greklands högsta berg är Olympos på 2 917 meter.
Grekland har ett typiskt medelhavsklimat, men med stora skillnader mellan norra och södra landet och mellan bergen och kusten samt inlandet. Snö och is är vanliga i det högre bergstrakterna men förekommer även i resten av Grekland. Svala vindar, både från bergen och från havet, dämpar överlag sommarvärmen vilket gör att Greklands klimat varierar relativt måttligt mellan sommar- och vintersäsongerna. I många dalar kan dock hetta och torka på sommaren bli ett stort problem och i många områden faller överhuvudtaget inget regn mellan början av juni och slutet av augusti.
Endast de större floddalarna lämpar sig för spannmålsodling och Grekland måste därför importera mycket livsmedel. Greklands klimat har skapat en lång tradition av vin- och fruktodling: Oliver, dadel, apelsin, citron och persika. Bland trädarterna är ek-, bok- och tallarter vanliga. Dock är skogen i Grekland starkt decimerad vilket bland annat bidrar till torkan under sommarsäsongen.
Se även: Lista över Greklands öar, Moni Zalongou, Mykonos, Kreta
Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]
Grekland indelas administrativt i 7 decentraliserade statsförvaltningar (apokendomeni diikisi), 13 regioner (periféria) och 325 kommuner (demoi). Förutom dessa administrativa enheter finns en autonom region, munkrepubliken Athos (Ayion Oros, ”Det heliga berget”). Före 2011 fanns 13 regioner, 51 prefekturer (nomós), 900 stadskommuner (demoi) och 133 landsbygdskommuner (koinotetes). Före 1999 fanns 5 775 kommuner, 457 demoi och 5 318 koinotetes, som ytterligare var uppdelade i 12 817 mindre styrelseenheter (oikosmoi).
| Förvaltning | Region |
|---|---|
| Attika | 1 Attika |
| Thessalien och Grekiska fastlandet | 2 Grekiska fastlandet |
| 11 Thessalien | |
| Makedonien och Thrakien | 3 Mellersta Makedonien |
| 5 Östra Makedonien och Thrakien | |
| Kreta | 4 Kreta |
| Epirus och Västra Makedonien | 6 Epirus |
| 13 Västra Makedonien | |
| Peloponnesos, Västra Grekland och Joniska öarna | 7 Joniska öarna |
| 9 Peloponnesos | |
| 12 Västra Grekland | |
| Egeiska öarna | 8 Nordegeiska öarna |
| 10 Sydegeiska öarna |
Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]
Grekland är en parlamentarisk republik. Konstitutionen från 1975 tillerkänner landets medborgare omfattande medborgerliga rättigheter och fastslår att landets president (statschef) ska väljas av parlamentet genom indirekta val. Den centrala rollen i det politiska livet har emellertid landets premiärminister och presidenten har främst ceremoniella plikter. Presidenten väljs vart femte år och kan endast väljas om en gång.
Parlamentsledamöterna i Greklands enkammarriksdag (Vouli ton Ellinon) tillsätts vart fjärde år (om inte nyval hålls). Grekland använder sig av ett komplicerat proportionellt valsystem som garanterar att det parti som fått flest röster i valet också får flest platser i parlamentet. Ett parti måste få minst 3 % av rösterna för att komma in i parlamentet. Det parti som i valet får flest röster får automatiskt 50 mandat av riksdagens 300 mandat. Övriga mandat fördelas proportionellt efter erhållna röster. Det betyder att ett parti som får 41 % av rösterna i valet och är största parti också får egen majoritet i parlamentet med 152 mandat. 50 + (41 % av 250 = 102,5) = 152
Ekonomi[redigera | redigera wikitext]
Under den senaste trettioårsperioden har Grekland, liksom många andra länder, förvandlats från ett traditionellt jordbruksland (där cirka 90 % av exporten är inom jordbrukssektorn) till en mer moderniserad industristat (där cirka 50 % av exporten är industriprodukter). Trots detta är Grekland fortfarande, vid sidan av Portugal, EU:s mest jordbruksberoende land. Även turismen är en viktig inkomstkälla för Grekland.
I slutet av 2009 drabbades Grekland av en akut ekonomisk kris med miljardstora skulder, vilket har påverkat hela Europeiska unionen och den gemensamma valutan euron (Se vidare på Greklands skuldkris). Upphovet till Greklands allvarliga ekonomiska kris var framför allt landets manipulering av statsfinanserna,[ifrågasatt uppgift] vilket pågått under mycket lång tid. Sedan euron introducerades i Grekland har landets ekonomi stabiliserats. Men detta har även bidragit till en stimulans av konsumtionen som en följd av den starka valutan. Trots krav från EU på en budget i balans har Grekland försökt dölja sina problem med manipulerade räkenskaper vilket har förvärrat situationen för hela valutasamarbetet. Dock har också andra euroländer, inklusive Tyskland och Frankrike, har haft statsfinanser som stridit mot EMU-kraven.
Utrikeshandel[redigera | redigera wikitext]
Greklands energimässigt svåra läge har påverkat exporten mycket negativt då det fortfarande importeras ungefär dubbelt så mycket som det exporteras. Dock exporteras en hel del livsmedel såsom tobak, vin, olivolja och citrusfrukter samt en hel del kemiska produkter, industriråvaror och verkstadsindustriprodukter. De viktigaste handelspartnerna är Italien, Frankrike, Tyskland samt Storbritannien men handeln mellan Grekland och Balkanländerna har ökat under senare år.
Jordbruk[redigera | redigera wikitext]
Jordbruket spelar än idag en stor roll i Greklands näringsliv och sektorn sysselsätter ungefär en femtedel av befolkningen. Runt 25 % av Greklands export består av livsmedel (1997). En knapp tredjedel av landets areal är uppodlad, vilket till stora delar beror på att topografin, klimatet och jordmånen sätter stopp för ett effektivt odlingsarbete. Oftast är inte brukningenheterna större än 4 "stremata" = 4.000 m² (80 %) och brukningsmetoderna är gamla. Vattenbristen spelar en mycket stor roll i jordbruket och på runt 25 % av den odlade arealen måste marken konstbevattnas för att kunna odlas. De viktigaste exportvarorna är idag bland annat bomull, majs, oliver, vindruvor och russin. Cirka 40 % av jordbruksarealen är betesmark för djur som får och getter.
Mineraler[redigera | redigera wikitext]
I Thessalien finns de viktiga mineralerna bauxit (som används vid framställning av aluminium) och kromit som bryts i närområdet. Mindre fyndigheter som järn, nickel, magnesit och mangan finns även på flera andra ställen i landet. Marmor och korund är två andra viktiga naturtillgångar som landet bryter.
Industri[redigera | redigera wikitext]
Runt en fjärdedel av arbetskraften är sysselsatt inom industrin, som står för ungefär 13,8 % av Greklands BNP (2013)[16]. Den kemiska industrin ligger i norra Grekland runt staden Thessaloniki och metallindustrin vid huvudstaden Aten. Livsmedelsindustrin är utspridd på flera olika platser i Grekland, men den största koncentrationen återfinns i Thessaloniki. Raffinaderier, petrokemiska anläggningar och stålverksindustrin släpper ut stora mängder föroreningar, vilka ger upphov till miljöproblem. Problemen förekommer främst kring storstadsområdena i Aten (inklusive Pireus och Eleusis) och vid Thermaikosbukten i Thessaloniki.
Demografi[redigera | redigera wikitext]
År 2001 hade Grekland 10 934 020 invånare, varav 58,8 % levde i städer och 28,4 % på landsbygden. Invånarantalet i Greklands två största städer, Aten och Thessaloniki, uppgick till nästan 4 miljoner. Även om antalet invånare i Grekland fortfarande stiger, har man börjat erfara demografiska problem: 2002 var det första året då dödstalet översteg födelsetalet.
I Grekland finns idag ett stort antal invandrare, varav omkring 65 % kommer från Albanien. När den grekiska-albanska gränsen öppnades var grekiska myndigheter oförberedda på den massinvandring som uppstod, och den omfattande invandringen från Albanien efter kommunismens fall har orsakat etniska konflikter i Grekland. Albaner uppfattades som bråkmakare och kriminella. Idag har emellertid de flesta greker accepterat albanernas betydelse för den grekiska ekonomin, och många idag framgångsrika, albansk-grekiska idrottsmän kom till Grekland under 1990-talet. I Grekland finns också flera mindre invandrargrupper med ursprung i Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Vitryssland, Georgien, Afghanistan och Pakistan. Antalet invandrare i Grekland är dock svårt att uppskatta eftersom de flesta saknar uppehållstillstånd och inte syns i någon statistik.
Det finns ett flertal minoritetspråk, -religioner och -kulturer i Grekland. De största etniska minoriteterna är romer, slaviska makedonier[17] (skall ej förväxlas med greker som kallas makedonier och bor i det grekiska landskapet Makedonien i norra Grekland), turkar, albaner (se Albaner i Grekland), och vlacher. Grekland har ännu inte ratificerat Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter. Istället har landet undertecknat OSSE:s Köpenhamnsdokument vilket ger var och en rätten att själv definiera sig som tillhörande en nationell eller annan minoritet. Grekland har inte undertecknat och ratificerat stadgan om regionala- eller minoritetsspråk.[18] Den enda minoritet som tillerkänts särskilda rättigheter är den muslimska minoriteten i Thrakien (vilket framför allt beror på fredsfördraget i Lausanne 1923).
Religion[redigera | redigera wikitext]
Den grekiska författningen garanterar alla människor på grekiskt territorium fullständig religionsfrihet och erbjuder också lagens beskydd för alla trosuppfattningar men nämner även den Grekisk-ortodoxa kyrkan som den förhärskande religionen. Den grekiska kyrkans makt genomsyrar dock hela samhället. Alla klassrum ska ha en ikon på väggen. Vid parlamentets öppnande, liksom vid alla butiksinvigningar och andra firanden, har prästernas välsignande en central roll. Omkring 95-98 % av alla greker räknas till den grekisk-ortodoxa kyrkan, men graden av sekularisering har ökat under senare år. Den största religiösa minoriteten utgörs av muslimer, som mestadels finns i Thrakien. Det finns också mindre religiösa grupper av protestanter och katoliker på Kykladerna och judar i Thessaloniki. Andra grupper försöker återupprätta den gamla hedniska grekiska religionen.
Utbildning[redigera | redigera wikitext]
Grekiska Utbildningsministeriet ansvarar för utbildningen och finansieras med skattepengar. Eftersom religions- och språkfrihet råder i hela Grekland är ministeriet ansvarigt för att det finns möjligheter för undervisning av minoritetsgrupper (exempelvis muslimer).
Den elementära skolan består av förskola med start vid tre och ett halvt års ålder samt en nioårig grundskola som börjar vid sex års ålder. Så sent som år 1985 beslutades det att även främmande språk ska ingå i utbildningen. Sekundära utbildningen omfattar en treårig gymnasieutbildning som är indelad i fyra olika linjer, men även fyraårigt gymnasium finns med kvällsutbildning för de som arbetar. Läroböcker är gratis i de statliga skolorna, men oftast tas avgift för läromedel ut på privata skolor.
I Grekland finns det totalt 17 universitet och högskolor (1996) med sammanlagt 106 000 studenter (varav runt 59 000 är kvinnor). Det största universitetet är Atens universitet som grundades år 1837. Det är dessutom mycket vanligt att ungdomar söker sig till andra länder för att skaffa sig högre och mer avancerade utbildningar.
Kultur[redigera | redigera wikitext]
Grekerna levde under isolerade småstater under antiken. Men de förenades av språk, religion och en stark kulturell gemenskap. Under guldåldern (400- och 300-talen) blev de en rik och sammansatt kultur. Det har gett mycket stora bidrag till den västerländska civilisationen.[19]
Greklands kultur speglas av att landet befinner sig mellan öst och väst. Grekerna är mycket stolta över sin kultur och historia som håller dem enade. Greklands kultur består av traditioner, religion, musik, språk och inte minst mat och vin.
Grekiska traditioner[redigera | redigera wikitext]
De flesta traditioner, både på fastlandet och öarna grundar sig i religiösa högtider. Namnsdagen firas exempelvis nästan mer än födelsedagen.
Musik[redigera | redigera wikitext]
Musiken präglas av västerländska influenser och från fjärran östern. Grekiska folksånger kan höras var man än befinner sig i landet. Modern grekisk musik handlar oftast om frihet och motstånd mot diktatur, dagliga problem samt om kärlek och olycklig kärlek. Av dagens artister kan nämnas: George Dalaras den mest berömda och säljande av alla grekiska artister och som gett konserter i 50 år samt Despina Vandi, Nikos Vertis, Nikos Kourkoulis, Kalomoira, Mixalis Xatzigiannis, Pashalis Terzis, Sarbel, Peggy Zina, Nikos Oikonomopoulos, Melina Mercouri, Elli Kokkinou, Notis Sfakianakis, Sakis Rouvas, Elena Paparizou med flera.
Maten[redigera | redigera wikitext]
Maten från Grekland bygger till stor del på grönsaker och lammkött. Det finns både nationella rätter och lokala specialiteter. Man kan inte undgå att smaka den klassiska grekiska salladen med fetaost, oliver, gurka, tomater, olivolja och oregano. Den kanske mest kända rätten är tzatziki som består av yoghurt, strimlad gurka med vitlök och olivolja. Serveras med nybakat bröd, gärna som förrätt, eller som snacks.
På restaurang beställer greker oftast in små portioner av allt möjligt, för att sedan dela på allt. Att alla använder sin egen gaffel för att ta från de olika tallrikarna är en självklarhet.
Massmedia[redigera | redigera wikitext]
Tidningar[redigera | redigera wikitext]
TV-kanaler[redigera | redigera wikitext]
Radiokanaler[redigera | redigera wikitext]
Turism[redigera | redigera wikitext]
En av de största inkomstkällorna i Grekland är turismen, ungefär åtta miljoner människor åker till Grekland varje år. Många väljer att båtluffa runt de grekiska öarna.
Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2009 | 81 av 179 |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2008 | 31 av 173 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2008 | 57 av 180 |
| FN:s utvecklingsprogram | Human Development Index 2006 | 18 av 179 |
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Greklands ambassad i Stockholm
- Grekisk arkitektur
- Grekisk film
- Grekiska folkmordet
- Grekisk konst
- Skuldkrisen i Europa 2010
- Sveriges ambassad i Aten
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”The World Factbook”. cia.gov. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gr.html.
- ^ ”Utrikes namnbok” (PDF). Utrikesdepartementet. http://www.regeringen.se/download/59f06b15.pdf?major=1&minor=41146&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment. Läst 14 augusti 2009.
- ^ Moses I., Finley (1985) (på engelska). Democracy Ancient and Modern (2:a). London: Hogarth Press
- ^ Copleston, Frederick (på engelska). History of Philosophy. "1"
- ^ Brockett, Oscar G. (1991) (på engelska). History of the Theatre (6:e). Boston & London: Allyn & Bacon
- ^ ”Human Development Report 2011” (på engelska) (PDF). Förenta nationerna. http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2011_EN_Table1.pdf. Läst 2 november 2011.
- ^ ”The Economist Intelligence Unit's Quality-of-Life Index (2005)” (på engelska) (PDF). The Economist. http://www.economist.com/media/pdf/QUALITY_OF_LIFE.pdf. Läst 19 augusti 2010.
- ^ ”Interactive Infographic of the World's Best Countries” (på engelska). Newsweek. http://www.newsweek.com/2010/08/15/interactive-infographic-of-the-worlds-best-countries.html. Läst 1 oktober 2010.
- ^ ”Member States of the EU: Greece” (på engelska). Europeiska unionen. http://europa.eu/abc/european_countries/eu_members/greece/index_en.htm. Läst 7 april 2007.
- ^ Den 14 augusti 1974 drog de grekiska styrkorna sig tillbaka från den integrerade militära strukturen av NATO i protest mot den turkiska ockupationen av Nordcypern; Grekland blev åter medlem i Nato 1980.
- ^ ”Greece Becomes 16th ESA Member State” (på engelska). Europeiska rymdorganisationen. 22 mars 2005. http://www.esa.int/esaCP/SEMWYQRMD6E_index_0.html. Läst 7 april 2007.
- ^ ”Convention on the OECD” (på engelska). OECD. http://www.oecd.org/document/7/0,2340,en_2649_201185_1915847_1_1_1_1,00.html. Läst 7 april 2007.
- ^ ”Greece” (på engelska). The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gr.html. Läst 10 februari 2010.
- ^ Nordisk Familjebok band 10. (1909) sp. 234: "Namnet greker (grek. graikōī', lat. græci) synes ursprungligen ha tillhört en i Epirus bosatt stam, men blef hos romarna gängse som beteckning för hela nationen."
- ^ ”The Genocide of Greeks, 1914-1923”. greek-genocide.org. http://www.greek-genocide.org/faq.html#3.
- ^ ”https://www.landguiden.se/Lander/Europa/Grekland?p=1”. www.landguiden.se. https://www.landguiden.se/Lander/Europa/Grekland?p=1. Läst 2015-07-03.
- ^ GREEK HELSINKI MONITOR (GHM) & MINORITY RIGHTS GROUP – GREECE (MRG-G)
- ^ ”Mänskliga rättigheter i Grekland 2005” (PDF). Utrikesdepartementet. http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/060202/9172c4a2b4348ebdb45f2050eaa75999/Grekland_05.pdf. Läst 10 november 2011.
- ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Grekland.
Wikimedia Commons har media som rör - Regering
- Generell information
- Grekland på Encyclopaedia Britannica
- Grekland på National Geographic
- Greklands nationella turistorganisation
- Grekland på The World Factbook
- Grekisk historia
- Hellenism.Net – Allt om Grekland
- Greklands historia: Primära handlingar
- Grekiska arvet
|
