Ringhals kärnkraftverk

Ringhals kärnkraftverk
Plats	Bua, Väröhalvön, Varbergs kommun
Land	Sverige
Ägare	Ringhals AB, (Vattenfall 70,4%, E.ON 29,6%)
Togs i kommersiell drift	R1: 1 januari 1976 R2: 1 maj 1975 R3: 9 september 1981 R4: 21 november 1983
Reaktorer
Aktiva reaktorer, brutto (netto)	4 (3 701 MW)
Kapacitet
Årsproduktion för 2006	27 021 GWh
Medelproduktion under 5 år	26 431 GWh
Total produktion	>650 TWh (2009)

Ringhals

Ringhals på kartan över Sverige.

Ringhals kärnkraftverk är ett kärnkraftverk i Varbergs kommun, Halland. Det är beläget på Väröhalvön, cirka 20 km norr om kommunens centralort Varberg.

Verket har fyra reaktorer (Ringhals 1, Ringhals 2, Ringhals 3 och Ringhals 4). De har en sammanlagd effekt på omkring 3 550 MW och en årsproduktion på drygt 25 TWh, vilket motsvarar ca 18 % av den elektricitet som konsumeras i Sverige. På Ringhals arbetar ca 1 600 personer, vilket gör det till Varbergs kommuns tredje största arbetsgivare. Under revisionstid (när reaktorerna ställs av för underhåll) medverkar många entreprenörer och konsulter så att arbetsstyrkan ibland mer än fördubblas.

Verket ägs och drivs av Ringhals AB, som i sin tur ägs av Vattenfall AB (70,4 %) och E.ONs dotterbolag E.ON kärnkraft Sverige AB (29,6 %).

Historia

1965 började Vattenfall köpa mark på Väröhalvön, i dåvarande Värö landskommun, och året efter bestämdes namnet på den blivande anläggningen till Ringhals. 1966–1967 begärdes en offert på de två första reaktorerna. Kunglig majestät beviljade 1968 tillstånd för uppförandet av dessa reaktorer och en kokvattenreaktor (R1) beställdes från ASEA-Atom och en tryckvattenreaktor (R2) från Westinghouse. Den 20 februari 1969 togs första spadtaget för R1, och året därefter (1970) började R2 byggas, som kom i kommersiell drift före R1 (1975 resp 1976). Redan nästföljande år 1971 beställdes från Westinghouse ytterligare två tryckvattenreaktorer, Ringhals 3 och 4, som började byggas 1972. Området var nu en av Europas största arbetsplatser med tidvis över 3 000 arbetare.

1974 började provdriften för R2 och den 17 augusti 1974 levererades den första strömmen från Ringhals. Denna sommar visade sig vara mycket manetrik vilket gav stora problem då maneterna täppte till rensanordningarna i kylvattenintaget. Tonvis med maneter rensades bort från renshusen och lades upp i högar som ruttnade och luktade illa. Detta beskrevs i tidningar som "naturens egen motståndsrörelse mot kärnkraften". Renshusen byggdes om till betydligt högre kapacitet, och manetproblemen från 1974 har inte återkommit.

1977 var Ringhals 3 klar för start, men starten sköts upp på grund av den så kallade villkorslagen som krävde avtal för upparbetning och förvaring av använt bränsle, alternativt en redovisning om säker slutförvaring av ej upparbetat bränsle. Sådan redovisning togs fram, och den 27 mars 1979 gavs tillstånd att ladda Ringhals 3. Dagen efter inträffade Harrisburgolyckan och det beslöts om folkomröstning i kärnkraftsfrågan. I den s.k. rådrumslagen bestämdes att inga reaktorer fick startas före omröstningen. I folkomröstningen om kärnkraften fick de två JA-linjerna majoritet och Ringhals 3 laddades, med första infasning mot kraftnätet 7 september 1980 och kommersiell drift 9 september 1981.

1988 fattade Riksdagen beslut om att en av reaktorerna vid Barsebäck skulle tas ur drift senast 1995 och vid Ringhals senast 1996. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet enades dock 1991 om att riva upp 1988 års beslut.

2002 beslöt styrelsen att ansöka hos regeringen om en effekthöjning på Ringhals 3, samtidigt som en miljöprövning av verksamheten enligt den nya miljöbalken inleddes. 2004 firade Ringhals 30 år i drift och slog produktionsrekord med 28 TWh producerad el och en tillgänglighet på över 90 procent.

I mars 2006 kom miljödomen som gav (miljö)-tillstånd enligt nya miljöbalken för befintlig drift samt planerade effekthöjningar på Ringhals 3 och 4.

2007 genomfördes ombyggnader som medgav en effekthöjning för Ringhals 3.

Våren 2009 inleddes omfattande moderniseringar av Ringhals 1 och 2 som avsågs bli färdiga hösten 2009. På grund av olika svårigheter och förseningar kom verken inte igång förrän våren 2010, vilket kombinerat med en ovanligt kall vinter gav höga elpriser och negativ publicitet om "opålitlig" kärnkraft. Denna negativa publicitet återkom hösten 2011 då samtliga 4 reaktorer var ur drift en kortare tid.

Särskild tillsyn

Under perioden juli 2009 till juni 2013 var Ringhals satt under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten på grund av bristande säkerhet. Anledningen till den särskilda tillsynen var att Strålsäkerhetsmyndigheten ansåg att det fanns brister som på sikt skulle kunna ha äventyrat reaktorsäkerheten.

I juni 2013 beslutade Strålsäkerhetsmyndigheten emellertid att upphäva den särskilda tillsynen, efter att Ringhals förbättringsarbete gett resultat.

Misstänkt sabotage

Den 20 juni 2012 upptäcktes sprängdeg vid en rutinkontroll av en truck som skulle passera från det yttre industriområde som omger verket, in till det inre hårdare bevakade området. En klump med sprängdeg stor som en knytnäve hittades ovanpå en brandsläckare ombord på en truck. Incidenten medförde att samtliga kärnkraftverk höjde skyddsnivån till gul som är den andra nivån på en tregradig skala.

Anmälan om brott mot kärntekniklagen 2012-08-17

Den 17 augusti gjorde Strålsäkerhetsmyndigheten en anmälan till åklagarkammaren Halmstad för utreda om företaget brutit mot regler rörande kontraktering av externa bolag.

Enligt kärntekniklagen skall den som driver ett kärnkraftverk, rapportera till Strålsäkerhetsmyndigheten vad för typ av arbete som skall utföras och av vem, innan uppdraget påbörja. I vissa fall räcker det med en anmälan medan det i andra fall krävs ett godkännande av Strålsäkerhetsmyndigheten. Under våren 2012 har Ringhals anlitat 13 externa bolag utan att anmäla dessa till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Anmälan om brott mot kärntekniklagen 2012-10-01

Strålsäkerhetsmyndigheten anmäler åter igen Ringhals till kammaråklagaren i Halmstad för ta ställning till om Ringhals gjort sig skyldig till brott mot kärntekniklagen. Åtalsanmälan är av samma typ som den som lämnades in sommaren 2012, då Ringhals inte informerat Strålsäkerhetsmyndigheten om kontraktsarbete som utförs på verket.

Ringhals kärnkraftverk sedd från havet.

Reaktorer

Ringhals har en kokvattenreaktor och tre stycken tryckvattenreaktorer. Ringhals är det enda kärnkraftverket i Sverige som har tryckvattenreaktorer.

Ringhals 1

Ringhals 1
Start	1976
Typ	Kokvattenreaktor
Termisk effekt	2500 MW
Nettoeffekt	857 MW
Tekniska data

Första spadtaget till Ringhals 1 (R1) togs 20 februari 1969. R1 är den enda kokvattenreaktorn i Ringhalsverket och reaktoranläggningen beställdes från ASEA-Atom. Turbinen och generatorn beställdes från English Electric. Ursprungliga effekten var 730 MW och har efter flera omgångar bland annat genom byte av lågtrycksturbin 1994 höjts till 830 MW. Dagens effekt efter uppgraderingar är 857 MW.

Ringhals 2

Ringhals 2
Start	1975
Typ	Tryckvattenreaktor
Termisk effekt	2660 MW
Nettoeffekt	866 MW
Tekniska data

Ringhals 2 som är en tryckvattenreaktor levererades av Westinghouse och var den första driftsatta reaktorn i Ringhalsverket. R2 fick efter kort tid stora problem med korrosion och läckage i sina ånggeneratorer. Med stora underhållsinsatser och ökande kunskap om vattenkemi så kunde problemen hanteras, men efter 14 års drift byttes ånggeneratorerna 1989 ut till nya av modernare konstruktion och med bättre material i tuber. Samtidigt höjdes den termiska effekten från 2440 till 2660 MW. De nya ånggeneratorerna har nu (2014) varit i drift i 25 år med få problem och hög tillgänglighet.

Under perioden maj 2009–februari 2010 genomfördes en omfattande modernisering av kontroll- och styrutrustning, där bland annat ett helt nytt kontrollrum utrustat med digital teknik installerades.

Den 10 maj 2011 uppstod en mindre brand i reaktorinneslutningen. Vid brandtillfället var reaktorn avställd och tömd på bränsle och en rutinmässig test - täthetsprovning av inneslutningen - genomfördes. Trots små mängder brännbart material blev stora ytor och många komponenter förorenade av rök och sot och måste genomgå en omfattande sanering, och återstart kunde ske först den 2 april 2012. De uteblivna intäkterna på grund av stoppet anges till ca två miljarder kronor medan saneringskostnaderna uppskattas till 150–200 miljoner kronor.
I ett föreläggande den 24 augusti 2012 krävde Strålsäkerhetsmyndigheten att den normala 10-års-undersökningen av tryckkärlet i Ringhals 2 2012 skulle utökas med att leta efter samma typ av sprickor som upptäckts i den belgiska kärnkraftverksreaktorn Doel 3. Provprogrammet utökades med att söka efter lamineringar med huvudsakliga orienteringar parallellt med tyckkärlets mantelytor, och kunde visa att Ringhals 2 inte har sådana defekter.

Ringhals 3

Ringhals 3
Start	1981
Typ	Tryckvattenreaktor
Termisk effekt	3144 MW
Nettoeffekt	1045 MW
Tekniska data

Ringhals 3 togs i kommersiell drift den 9 september 1981 och är en tre-loops tryckvattenreaktor byggd av Westinghouse. Kort efter start fick man problem med vibrationer och läckage i ånggeneratorerna, vilket löstes med en mindre omkonstruktion av inloppet hos dessa. Ånggeneratorerna fortsatte dock att vålla problem med bland annat korrosion och sprickbildning i tubpaketen vilket ledde till att samtliga 3 ånggeneratorer 1995 efter 14 års drift byttes ut till nya av modernare konstruktion och med bättre material i tuber. De nya ånggeneratorerna har nu (2014) varit i drift i 19 år med få problem och hög tillgänglighet.

Den 14 november 2006 inträffade en brand i en lokaltransformator tillhörande Ringhals 3. Lokaltransformatorn är placerad utomhus intill turbinbyggnaden och förser vid normaldrift elkraft till stationens egenförbrukning. Anordningar för att begränsa brandspridning samt alternativ kraftmatning till stationens säkerhetsfunktioner fungerade som avsett. En reservtransformator kunde anskaffas och installerades inom ca en månad.

Den 8 augusti 2007 togs reaktorn åter i drift efter en revisionsavställning med effekthöjningsåtgärder som gett en ny nettoeffekt på ca 1045 MW. Utrymmet för effekthöjningen skapades dels genom bytet till större ånggeneratorer 1995, genom en höjning av den termiska effekten från 2783 till 3144 MW och dels genom att ersätta de ursprungliga turbinerna med nyare mer effektiva sådana.

Den 21 augusti samma år drabbades en av de nya generatorerna av ett haveri genom en kortslutning orsakad av en skiftnyckel som glömts kvar inne i generatorn hos leverantören vid tillverkningen. En reservgenerator kunde anskaffas och installerades inom ca en månad.

Ringhals 4

Ringhals 4
Start	1983
Typ	Tryckvattenreaktor
Termisk effekt	2783 MW
Nettoeffekt	935 MW
Tekniska data

Ringhals 4 började byggas 1972, samma år som sin då blivande tvillingreaktor R3. Innan R4 startade hann man upptäcka de problem med inloppen till ånggeneratorerna som drabbade R3, och R4:s ånggeneratorer kunde byggas om innan den planerade starten 1981, och reaktorn startades först 19 maj 1982 med första infasning på kraftnätet 23 juni 1982. Den 21 november 1983 togs slutligen R4 i kommersiell drift. R4:s bästa produktionsår hittills är 2009 då man uppnådde en produktion på 7,5 TWh.

Även R4:s ånggeneratorer kom att ge många problem med sprickbildning och korrosion, men genom att man tagit till vara drifterfarenheter från R2 och R3 och bland annat kunnat styra vattenkemi och renhet med stor noggrannhet har R4:s ånggeneratorer klarat sig bättre, och byttes 2011 efter 28 års drift.

Under tiden den 31 maj till 15 november 2011 genomfördes på R4 en av de mest omfattande revisionsavställningarna någonsin på Ringhals med stora moderniseringar och utbyten av komponenter i reaktorsystem och turbinanläggning. Bland annat byttes ånggeneratorer, tryckhållare, högtrycksturbiner, mellanöverhettare och nya lågtrycksförvärmare installerades. Anläggningsändringarna ger förutsättningar för en framtida effekthöjning. 2 februari 2015 lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten godkännande om att ta Ringhals 4 i provdrift med en högsta termisk effekt om 3300 MW från dagens nivå på 2783 MW. Detta möjligör en elektrisk nettoeffekt på 1100 MW.

Referenser

Tryckta källor

• Forsgren, Nils (1994), Från ingenting alls till Ringhals - Om tillkomsten av Sveriges största kraftverk, Varberg: Vattenfall AB Ringhals, ISBN 91-630-2857-3 
• Leijonhufvud, Sigfrid (1994), (Parentes?: en historia om svensk kärnkraft, Västerås: ABB Atom, ISBN 91-630-2976-6 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ringhals kärnkraftverk.
  Bilder & media
• Ringhals kärnkraftverk
• Tekniska data om Ringhals