Burma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 22°N 96°Ö / 22°N 96°Ö / 22; 96

Den här artikeln handlar om landet. För kattrasen, se Burma (kattras).
Myanmar long form.svg
Pyi-daung-zu Myanma Naing-ngan-daw
Unionsrepubliken Myanmar
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Kaba Ma Kyei
Huvudstad Naypyidaw1
Största stad Rangoon
Officiellt språk burmesiska
Statsskick presidentrepublik
 -  President Thein Sein
 -  Förste vicepresident Tin Aung Myint Oo
Sai Mauk Kham
Självständighet från Storbritannien 
 -  Deklarerad 4 januari 1948 
Area
 -  Totalt 676 578 km² (40:e)
 -  Vatten (%) 3,06 %
Befolkning
 -   års uppskattning 50 519 000 (24:e)
 -  Befolkningstäthet 74,67/km² (119:e)
Valuta kyat (MMK)
Tidszon (UTC + 6 h 30 min)
Topografi
 -  Högsta punkt Hkakabo Razi, 5 881 m ö.h.
 -  Längsta flod Irrawaddy, 2 150 km
Nationaldag 4 januari
Nationalitetsmärke MYA
Landskod MM
Landsnummer 95
1 Vissa regeringar ser fortfarande Rangoon som huvudstad.
Klockan i Mingun i Burma är världens största klocka som ännu är i funktion och den väger 97 ton. Det har dessutom funnits en betydligt större klocka som rapporteras ha vägt omkring 300 ton. Se vidare lista över världens tyngsta klockor.

Burma (officiellt Unionsrepubliken Myanmar[1](svenska: /ˌmjanˈmaː/,[nb 1] burmesiska: [mjəmà]) eller Myanmar/Burma[2]; Myanmar är en beteckning som införts av den sittande militärregimen; oppositionen använder namnet Burma)[3] är det till ytan största landet på det sydostasiatiska fastlandet. Det gränsar i norr till Kina, i väst till Bangladesh, till Indien i nordväst, i öst till Laos och i sydost till Thailand. Burmas sydkust sträcker sig längs Andamansjön och i sydväst finns Bengaliska viken. Rangoon var fram till 2005 landets huvudstad; den nuvarande är Naypyidaw. Burma blev självständigt från Storbritannien 1948 och blev en förbundsrepublik.

Sedan en militärkupp 1962 har landets styre bestått av en rad militärjuntor som har fört en medveten isoleringsstrategi, och Burma räknas idag som ett av världens minst utvecklade länder. Ett stort problem är landets stora produktion av heroin, samt spridningen av hiv och aids. Landets kultur är i huvudsak baserad på theravada-riktningen av buddhismen. I december 2012 avslöjades av den svenska reportern Bertil Lintner att svenska vapen användes av den burmesiska armén i det burmesiska inbördeskriget.[4]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Landets namn vållar ibland bekymmer. Det officiella namnet Myanmar antogs 1989 av den sittande militärregimen. Oppositionen motsatte sig namnbytet, då de inte ansåg att diktaturen har mandat att byta landets namn, och ville att omvärlden skulle förkasta förändringen.

Olika namn används därför i olika sammanhang. Förenta nationerna (FN) använder det officiella namnet, i EU-sammanhang används ”Myanmar/Burma” och officiella myndigheter i till exempel Sverige, USA, Storbritannien och Irland fortsätter att kalla landet ”Burma”. Kompromisser som ofta används är ”Myanmar, tidigare känt som Burma” eller ”Burma, också kallat Myanmar”.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Burmas historia

Burmas äldre historia domineras till stor del av de många olika etniska folkgrupperna. Under 1800-talet blev Burma en brittisk koloni och var det till 1948 även om britterna under andra världskriget förlorat kontrollen över Burma då den japanska armén ockuperade landet. Landets senare historia har framförallt kretsat kring Ne Wins militärkupp 1962 och den militärjunta som styrt landet sedan dess.

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Förfäder till dagens sydostasiatiska folk levde i områdena vid dagens Burma för över 40 000 år sedan. Troligtvis livnärde man sig på jakt och fiske. Med hjälp av stenyxor tillverkade man träredskap som med tiden kom att bli allt mer avancerade. Efter att man börjat med jordbruk för cirka 10 000 år sedan blev folk bofasta.

Den första identifierbara civilisationen organiserades av monfolket. De invandrade för runt 4 000 år sedan och byggde efterhand flera städer i landets södra delar. För omkring 2 000 år sedan fick de kontakt med buddhismen, först via sjöfarare och sedan via munkar utsända av den indiske kungen Ashoka. Vid ungefär samma tid invandrade Karenfolket från norr och byggde efterhand upp flera små kungariken längs Irrawaddyfloden. Burma var under den här tiden inget enat land utan ett område för handelsresor mellan Kina och Indien. Pyufolkets riken ersattes i mitten av 900-talet till förmån för de nyanlända burmeserna som dominerat Burma politiskt och kulturellt sedan dess.

Burmeserna grundade kungariket Pagan, som växte och, efter att ha besegrat monfolket i söder, kom att innefatta stora delar av Sydostasien. Kungariket föll efter nederlaget mot mongolerna i slutet av 1200-talet. Mongolerna erövrade stora delar av riket och tillsatte en kung som styrdes från Mongoliet. Efter detta splittrades Burma och led av ständiga krig framförallt mellan Ava i norr och Pegu i söder. Efter att Ava fallit för en invasion av shanfolket från Kina 1527 flyttade många burmeser från Ava till Toungoo som blev ett nytt maktcentrum i Burma.

Burma expanderade och intog flera områden under 1700-talet och början av 1800-talet tills landet kom i konflikt med engelska intressen i Assam. Genom en serie krig 1824-1886 erövrade Brittiska imperiet Burma, som därefter styrdes som en provins i Brittiska Indien.

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Burma var från 1886 en del av det brittiska kolonialväldet, men blev självständigt 1948, ett år efter Indien och Pakistan.

Militärkupp 1962[redigera | redigera wikitext]

General Ne Win genomförde 1962 en militärkupp och upprättade ett militärt revolutionsråd som landets regering. Landets federala uppbyggnad behölls, men kompletterades med en hierarki av arbetar- och bonderåd. Ett nytt parti under namnet Myanmars socialistiska programparti grundades och fick status som enda tillåtna parti. Näringslivet förstatligades efter sovjetiskt mönster, och landet isolerade sig från omvärlden.

Flera gerillagrupper har sedan dess verkat i landet, och det kanske allvarligaste hotet mot den burmesiska varianten på kommunism kom från Vita Flaggan, en prokinesisk kommunistisk gerilla. Det har förekommit stridigheter mellan trupper ifrån Burma och Indien över Andamanerna, men dessa stridigheter har avslutats.

Burma har de senaste årtiondena plågats av inbördeskrig. Mot militärdiktaturen kämpar flera minoritetsarméer som vill ha mer självständighet. Militärjuntan hävdar att motståndsrörelserna finansieras genom odling och smuggling av narkotika. En rapport i februari 2010, publicerad av ett antal folkrörelser, hävdar att det i själva verket är reguljära arméförband som driver eller beskyddar drogtillverkningen.[6] Burma är efter Afghanistan världens största producent av heroin.[när?][källa behövs]

Protesterna 1988[redigera | redigera wikitext]

1988 utbröt stora protester och oroligheter i Burma. Kort dessförinnan hade Aung San Suu Kyi, dotter till frihetskämpen Aung San, återvänt från 30 år i exil och hon valdes till ordförande i det ledande oppositionspartiet, Nationella demokratiska förbundet. Armén slog dock ned protesterna med tusentals dödsoffer som följd. Saw Maung ledde en kupp och blev premiärminister och ledare för den styrande juntan som då tog över, State Law and Order Restoration Council (SLORC). Han utlovade fria val. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest den 20 juli 1989, men hennes parti Nationella demokratiska förbundet segrade i de första fria valen på nästan 30 år, men valet ogiltigförklarades. Aung San Suu Kyi släpptes inte förrän 1995, men har sedan satts i husarrest upprepade gånger. 1991 fick hon Nobels fredspris.[7]

Saw Maung avsattes 1992 och ledarskapet i juntan togs över av Than Shwe. 1997 tillkännagav juntan att man bytt namn till State Peace and Development Council, förkortat SPDC.

2005 meddelade Than Shwe att Burmas huvudstad skulle flyttas från Rangoon till den nybyggda staden Naypyidaw. Juntan invigde den nya huvudstaden i mars 2006.

Demonstrationerna 2007[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Protesterna i Burma 2007

I september 2007 inträffade stora demonstrationer i Burma, ledda av buddhistmunkar. Protesterna, som var de största sedan 1988, riktades mot den styrande militärjuntan.

Sommaren 2007 var antalet politiska fångar omkring 1 200, men efter demonstrationerna i september 2007 har antalet åter ökat kraftigt. I februari 2010 redovisar Assistance Association for Political Prisoners över 2200 politiska fångar. Många av dem har sänts till avlägsna fängelser i landets utkanter, där deras anhöriga har svårt att besöka dem.[6]

Juntan utlovade nya val enligt en 2009 antagen konstitution. Valet planerades i november 2010. De styrande militärerna förväntades sitta kvar oförändrat, eftersom konstitutionen är så utformad att den ska garantera militären ett fortsatt maktinnehav med ett sken av demokrati. 2011 släpptes oväntat flera hundra politiska fångar och oppositionsledaren Aung San Suu Kyis blev fri från sin husarrest. Regimen utlovade ekonomiska och politiska reformer i syfte att bryta landets isolering.

Politik[redigera | redigera wikitext]

De socialistiska dragen i Burmas styre minskade markant från mitten av 1970-talet. Ett försök med demokratiska val 1990 avslutades snabbt när regimen visade sig förlora. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, dotter till en av ledarna för frihetsrörelsen under kolonialtiden, satt i husarrest i många år, men frigavs 2012.

Landet styrs av State Peace and Development Council och är en auktoritär militärregim, och har cirka 500 000 soldater i tjänst. Detta innebär att landet har en av de största arméerna i Asien.[8]

Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Burma som 7 (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som 7 och gav landet omdömet ”inte fritt”.

Militär[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Burmas militär

Inbördeskrig[redigera | redigera wikitext]

Inbördeskriget i Burma har dödat hundratusentals människor. Den svenska journalisten Bertil Lintner har skrivit att svenska granatgevär används av regeringen.[4]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Burmas majoritetsbefolkning kallas burmeser och bekänner sig till theravada-buddhismen. Tro på andeväsen kallade nat finns också. Majoritetsspråket är burmesiska.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Burma ligger i Sydostasien vid Andamanhavet och Bengaliska viken, mellan Bangladesh och Thailand. Landet gränsar till Kina (2 185 kilometer), Thailand (1 800 kilometer), Indien (1 463 kilometer), Laos (235 kilometer), Bangladesh (193 kilometer), och har tillhopa 5 876 kilometer landgräns.

Arealen är 678 500 kvadratkilometer, varav landarealen uppgår till 657 740 kvadratkilomter och vattenarealen till 20 760 kvadratkilometer.

I väster mot Indien och nordöst mot Kina upptas Burma av nord–sydliga bergskedjor med toppar som når nästan 6 000 meter över havet. I öster ligger den cirka tusen meter höga Shanplatån, genomskuren av Salweenflodens djupa dalar. Längst i söder sträcker sig en bergig kustremsa längs västra Malackahalvön. Burmas centrala delar är låglandet och deltaområdena runt de stora floderna Irrawaddy (med bifloden Chindwin) och Sittang. Floderna är betydelsefulla transportleder.

Burma påverkas av sydvästmonsunen och har tropiskt klimat med stora nederbördsmängder vid kusten och i de nordliga bergen, medan inlandet är torrare.

Stora delar av landet är skogklädda (ungefär halva ytan). Kustbergen täcks av en artrik tropisk regnskog. I torrare bergstrakter utbreder sig lövfällande skogar (med framför allt teak), och på högre höjd finns barrskog. I skogsbruket har elefanter använts som drag- och arbetsdjur. På högplatån har busk- och grässlätter ersatt skogen. I sumpiga deltaområden finns mangroveträsk.[9]

Burma är det 40:e största landet i världen. Det har en kustlinje på cirka 1 900 kilometer, från Andamansjön till Bengaliska viken, denna kuststräcka utgör en tredjedel av hela gränsen. Det högsta berget Hkakabo Razi är även det högsta berget i Sydostasien. Det ligger i den mest nordliga delen av landet som i sig ligger nära Himalaya.

Burma har störst befolkning i söder, längs kusten och floden Irrawaddy och dess bördiga dalgång. Flodens tillrinningsområde finns dock i norr.

Landet har cirka 800 insjöar.

Burmas största stad är Rangoon med cirka fyra miljoner invånare. Mandalay, Mawlamyine och Bago (Pegu) är andra stora städer.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Karta över Burmas delstater och regioner. Kartan visar inte unionsterritoriet Naypyidaw, som är beläget i den södra delen av det kartan visar som regionen Mandalay.

Burma är indelat i ett unionsterritorium, sju delstater och sju regioner (regionerna kallades divisioner fram till 2008).[10] Delstaterna överensstämmer i stort sett med de områden vars befolkning tillhör etniska minoriteter. Ibland redovisas delstaten Shan samt regionen Bago som uppdelade i mindre enheter (Norra, södra och östra Shan, samt västra och östra Bago).[11]

Unionsterritorium[redigera | redigera wikitext]

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Regioner[redigera | redigera wikitext]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Burma var mycket länge en mötespunkt för handelsvägar mellan Kina, Indien, Tibet och sydöstra Asien. I samband med den brittiska koloniseringen1800-talet så utvecklades landet främst mot jordbruk, och blev en av världens ledande exportörer av ris. Landet har ansenliga naturresurser inom mineraler (bly, zink, koppar, tenn), ädelstenar (pärlor, rubiner), timmer, petroleum och naturgas.

George Orwell (som arbetade i Burma mellan 1922 och 1927) förutspådde en gång att av alla de länder som koloniserats av Storbritannien så var sannolikt Burma det som skulle klara sig bäst självständigt.

När landet blev självständigt 1948, var Burma fortfarande känt som ”Asiens risskål” tack vare sin stora export, trots de stora skadorna från andra världskriget. Avskärmningen från omvärlden under militärregimen har allvarligt bromsat utvecklingen i den burmesiska ekonomin.

Burma är ett av jordens fattigaste länder med låg industrialisering och svag tillväxt. Omkring två tredjedelar av invånarna arbetar inom jordbruket. Den centrala slätten är uppbyggd av flodavlagringar och är därför mycket bördig. Irrawaddys delta hör till världens främsta risodlingsområden. Andra jordbruksprodukter är vete, majs, hirs, sockerrör och bomull. Skogsbruk, havs- och flodfiske bidrar till försörjningen. Industrin förädlar främst jordens och skogens produkter. Ris och teak ger nästan två tredjedelar av exportinkomsterna.[9]

I Burma odlas också opiumvallmo. Östra Burma ingår i gyllene triangeln. Landets bergsfolk har länge använt opium som läkemedel, men även som drog. Opium är också deras ekonomiskt viktigaste gröda. I dag odlas vallmo framför allt för illegal framställning av heroin. Flera av de politiskt radikala grupperna i Burma tjänar stora pengar på att handla med opium och heroin, pengar som gett dem stor makt i samhället. För ett land som redan har problem med diktatur och instabil inrikespolitik, utgör droghandeln ett ytterligare problem. Denna verksamhet har visat sig vara svår att stoppa, eftersom militärjuntan ofta samarbetar med narkotikabaronerna.

I början av 2000-talet rankade den engelska tidningen The Economist Burma och Etiopien som världens fattigaste länder. De kom på delad förstaplats.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2011 174 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2010 174 av 178

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Burma har 76 flygplatser och 12 av dem har en över tre kilometer lång landningsbana. Landet har mer än 5000 km järnvägar (merparten är ett smalspårssystem, så kallat meterspår). Viktiga hamnstäder är Rangoon, Akyab och Mawlamyine. Turister tvingas anlända till landet med flyg därför att man inte kan få visum till landet om man inte anländer till landet över gränsen till Kina. 

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Regeringen i Burma erkänner 135 olika etniska grupper. Skillnaden i språk mellan olika grupper är stor eftersom språken i Burma tillhör fyra olika språkfamiljer. Burma är relativt glest befolkat. Majoriteten är burmeser (cirka 70 procent) som lever på flodslätterna och i deltalandet. De talar burmesiska. Engelska har sedan kolonialtiden använts inom administration och affärsliv. Burma har en rad betydande minoritetsfolk (de flesta är bergsfolk) med starka krav på självstyrelse, och språksplittringen är stor. Omkring 90 procent av invånarna bekänner sig till buddhismen, företrädesvis Theravada.

Bamar[redigera | redigera wikitext]

Är den största etniska gruppen som utgör 68 procent av befolkningen.

Karenfolket[redigera | redigera wikitext]

Vapenvila trädde i kraft i januari 2012 efter 63 års stridigheter mellan karenfolket och den burmesiska staten. Vid den tiden var det världens längsta krig.[12][13]

Rohingya[redigera | redigera wikitext]

Folkgruppen anses av FN som en av världens mest diskriminerade.[14] Aung San Suu Kyi har anklagats för att ha avstått från kommenterande om den etniska minoritetens situation[15]. Hon själv har sagt att det behövs en ordentlig undersökning för att ta reda på vilket land som rohingyafolket ska tillhöra. Uttalandet har gjort många ur folkgruppen bestörta eftersom de anser sig tillhör Burma.[16]

Burmas president Thein Sein meddelade den 12 juli 2012 att alla rohingyas bör förvisas från landet eller placeras i UNHCR:s flyktingläger.[17][18] den etniska minoritetens anses av vissa burmeser som ”immigranter” och av andra som ”bengaler”.[19] Våldsamheter med bl.a. mord och skadegörelse skedde i juni 2012 mellan folkgruppen och buddhister i regionen Rakhine.[20][21] Den 3 augusti 2012 hotade den fängslade indonesiske islamistledaren Abubakar Bashir förklara krig mot Burma om landet fortsätter att skada hans ”muslimska bröder”.[22]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "r"-et i slutet av "Myanmar" är inte avsett att uttalas, utan lades till 1989 för att representera det långa "a"-ljudet i brittisk engelska "car".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://ca.reuters.com/article/topNews/idCATRE69K2HM20101021
  2. ^ Interinstitutionella publikationshandledningen
  3. ^ ”Landfakta Burma/Myanmar, Sveriges utrikesdepartement”. regeringen.se. Arkiverad från originalet den 23 september 2011. https://web.archive.org/web/20110923082708/http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/37/47/32a12063.pdf. 
  4. ^ [a b] Svenska vapen hos Burmas armé, SVD, 10 december 2012 kl 22:22 , uppdaterad: 11 december 2012 kl 11:57, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenska-vapen-hos-burmas-arme_7743628.svd
  5. ^ sr.se – Det rör sig i Burma – men åt vilket håll? Sveriges Radio
  6. ^ [a b] http://www.womenofburma.org/Report/PoisonedHillsFinal.pdf
  7. ^ http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/asia-pacific/1950505.stm
  8. ^ http://burmacampaign.org.uk/aboutburma.html
  9. ^ [a b] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  10. ^ Statoids; Regions of Myanmar Läst 16 juni 2013.
  11. ^ Online Burma/Myanmar Library; Myanmar, States/Divisions & Townships, Overview Map (pdf-fil) Läst 25 januari 2015. Karta december 2007 enligt Myanmar Information Management Unit.
  12. ^ "Vapenvila i 60-årigt-inbördeskrig" DN. Publicerad 2012-01-12. Läst 2014-10-01
  13. ^ "Tusentals barn flyr världens äldsta krig" DN. Publicerad 2011-09-12. Läst 2014-10-01
  14. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fortsatt-vald-i-vastra-burma_7291065.svd
  15. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fn-sandebud-i-konfliktens-burma_7274531.svd
  16. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=5186116
  17. ^ http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5191027
  18. ^ http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1003208-president-vill-se-muslimer-i-lager
  19. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/minst-80-dodsoffer-for-burmavald_7293567.svd
  20. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/28-doda-i-vastra-burma
  21. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/soldater-till-oroshard-i-burma
  22. ^ http://www.svt.se/nyheter/varlden/hotar-med-krig-om-burmas-muslimer

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]