Euro

För andra betydelser, se Euro (olika betydelser).

Euro Den gemensamma valutan
Land	Euroområdet Belgien Cypern Estland Finland Frankrike Grekland Irland Italien Lettland Luxemburg Malta Nederländerna Portugal Slovakien Slovenien Spanien Tyskland Österrike Andorra Kosovo Monaco Montenegro San Marino Vatikanstaten
Införd	1 januari 1999
Delas i	100 cent
ISO 4217-kod	EUR (num. 978)
Förkortning	€
Myntvalörer	1 ¢, 2 ¢, 5 ¢, 10 ¢, 20 ¢, 50 ¢, 1 €, 2 €
Sedelvalörer	5 €, 10 €, 20 €, 50 €, 100 €, 200 €, 500 €

Euro (€) (uttal: /'ɛvrʊ/ eller /ˈɛuɾʊ/,^[1][2]) är sedan den 1 januari 1999 den gemensamma valutan i euroområdet, bestående av 18 av Europeiska unionens medlemsstater, samt den valuta som används av Europeiska unionens institutioner. Europeiska centralbanken ansvarar för utgivningen av euro, som sedan den 1 januari 2002 existerar kontant i form av eurosedlar och euromynt.

De medlemsstater som har euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Euron utgör således officiellt betalningsmedel för mer än 330 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal. Euron har också en stor internationell betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor. Detta gör euron till en av världens viktigaste valutor jämte den amerikanska dollarn.

Eurosamarbetet och dess politiska och ekonomiska effekter har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i vissa delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att en gemensam valuta hindrar medlemsstaterna från att bedriva en självständig penningpolitik och att de penningpolitiska besluten hamnar alltför långt ifrån medborgarna, medan förespråkarna hävdar att samarbetet utgör en viktig del i den europeiska integrationen och gynnar den europeiska ekonomin genom ökad handel.

Införandet av euronRedigera

De första stegen mot införandet av euron togs i början av 1990-talet genom att avskaffa alla kapitalrestriktioner och tillåta fria kapitalrörelser den 1 juli 1990. Detta var den första etappen av Ekonomiska och monetära unionen med syfte att införa en gemensam valuta. Genom fördraget om Europeiska unionen påbörjades den andra etappen med inrättandet av Europeiska monetära institutet den 1 januari 1994. Vid Europeiska rådets sammanträde i Madrid, Spanien, den 15–16 december 1995 beslutade medlemsstaternas stats- eller regeringschefer att namnet på den gemensamma valutan skulle vara ”euro” istället för ”ecu”, som var förkortningen för den europeiska valutaenheten. Samtidigt beslutades att euron skulle införas som valuta den 1 januari 1999.^[3]

Den 12 december 1996 presenterade Europeiska kommissionen eurosymbolen. Den 17 juni 1997 antog Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Amsterdam, Nederländerna, stabilitets- och tillväxtpakten med syfte att garantera sunda statsfinanser. Den 3 maj 1998 beslutade Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Bryssel, Belgien, vilka medlemsstater som skulle införa euron som valuta och den 31 december 1998 fastställdes växelkurserna till euron oåterkalleligen. Europeiska centralbanken, som hade ersatt Europeiska monetära institutet den 1 juni 1998, övertog ansvaret för den monetära politiken inom euroområdet den 1 januari 1999 när euron blev officiell valuta för elva medlemsstater inom Europeiska unionen. Mellan 1999 och 2002 fortsatte dock sedlar och mynt i de nationella valutorna att vara i omlopp. Formellt utgjorde de underenheter till euron, som infördes i form av sedlar och mynt den 1 januari 2002.

Grekland, som från början inte hade kvalificerat sig för att delta i eurosamarbetet, anslöt sig till eurosamarbetet den 1 januari 2001. Efter unionens utvidgning 2004 tillkom en rad nya medlemsstater. Slovenien blev den första av dessa medlemsstater att införa euron den 1 januari 2007. Under de nästföljande åren tillkom Cypern och Malta, Slovakien och Baltikum.

EurokrisenRedigera

I spåren av finanskrisen 2007–2008 drabbades euroområdet av en hård ekonomisk kris, ofta kallad eurokrisen. Grekland, vars regering visade sig ha förfalskat sin ekonomiska statistik, tvingades ansöka om ett nödlån från övriga euroområdet under 2010 när finansmarknaden inte längre hade tillräckligt stort förtroende för att låna ut till den grekiska staten. Misstron mot sammanhållningen inom euroområdet ledde till att även räntorna på andra euroländers statsobligationer sköt i höjden. Irland, Portugal, Spanien och Cypern tvingades på ett eller annat sätt att ansöka om lån i olika former från övriga euroområdet. Minskade intäkter och ökade utgifter i den ekonomiska krisens spår ledde till en statsfinansiell kris, med stora budgetskott och snabbt växande skuldberg.

Flera politiska reformer genomfördes på europeisk nivå till följd av eurokrisen. Bland annat förstärktes stabilitets- och tillväxtpakten för att säkra sunda statsfinanser genom ökad insyn och samordning. En europeisk bankunion utarbetades med syfte att bland annat stärka tillsynen av bankerna.

Sedlar och myntRedigera

Eurosedlar och euromynt

Eurosedlar och euromynt infördes den 1 januari 2002, tre år efter att euron hade införts som valuta. Innan införandet av sedlar och mynt användes de tidigare nationella valutorna som underenheter till euron. Genom införandet av eurosedlar och euromynt fick slutligen hela euroområdet samma kontanter.

Eurosedlarna finns i sju olika valörer: 5 €, 10 €, 20 €, 50 €, 100 €, 200 € och 500 €. Varje valör har sina egna specifika mått och färgsättning, men sedlarna pryds av fönster eller portar på framsidan och broar på baksidan. Eurosedlarna är helt standardiserade och ser likadana ut i hela euroområdet, oavsett var de har tryckts.

Euromynt finns i åtta olika valörer: 1 ¢, 2 ¢, 5 ¢, 10 ¢, 20 ¢, 50 ¢, 1 € och 2 €. Euromynten har en gemensam sida och en nationell sida, som ser olika ut, beroende på var de har präglats. Varje medlemsstat får utforma sin egen nationella sida, men alla mynt är giltiga inom hela euroområdet. Genom monetära avtal med unionen har även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten rätt att prägla euromynt med egna nationella sidor.

I december 2006 gick euron om den amerikanska dollarn som den valuta med störst kontantvärde i världen.^[4][5] I juni 2014 fanns kontanter i omlopp till ett värde av närmare en biljon euro.^[6]

Kontantlösa betalningarRedigera

Trots införandet av eurosedlar och euromynt kvarstod hinder för kontantlösa betalningar inom euroområdet. För att motverka sådana hinder har gemensamma bestämmelser kring kontantlösa betalningar inrättats inom gemensamma eurobetalningsområdet. Syftet är att det ska vara möjligt att göra betalningar i euro till vilken mottagare som helst i hela betalningsområdet med ett enda bankkonto och betalningsinstrument. De gemensamma bestämmelserna innebär att kontantlösa betalningar inom betalningsområdet likställs med nationella betalningar. Detta innebär bland annat att gränsöverskridande betalningar går lika snabbt som inhemska betalningar, och att kontonummer som är nåbara i hela EU ska anges, vilket är IBAN.

Institutioner och organRedigera

Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2014-08)

Eurosymbolen

Precis som den amerikanska dollarn har valutasymbolen $, har euron en egen symbol: €. Den valda symbolens likheter med den grekiska bokstaven epsilon (ε) är en referens till den europeiska civilisationens vagga och den första bokstaven i ”Europa”. De två horisontella strecken symboliserar valutans tänkta stabilitet.^[7] Europeiska kommissionen har specificerat hur den officiella symbolens exakta proportioner och för- och bakgrundsfärger ska vara. Grafiska formgivare gjorde dock tidigt klart att de inte tänkte följa de föreskrivna bestämmelserna, utan formge symbolen så att den passar in i respektive typsnitt.^[8]

Eftersom valutasymboler placeras på olika ställen i förhållande till ett belopp på olika språk har det uppkommit en viss förvirring kring var eurosymbolen ska placeras i förhållande till ett belopp i en svenskspråkig text. Den officiella riktlinjen för svenskspråkiga texter är att eurosymbolen alltid ska placeras efter beloppet, till exempel 1,23 € och inte € 1,23.^[9] I vissa delar av euroområdet, till exempel Irland och Nederländerna, placeras dock eurosymbolen före beloppet. Den officiella valutakoden ”EUR” används ibland istället för valutasymbolen.

Eurosymbolen infördes i teckenkodningen Windows-1252 (västeuropeisk) och andra varianter på position 128. I Unicode finns tecknet med på position 8364 (U+20AC). I HTML har koden € införts för symbolen.

  Euroområdet och övriga områden som har euron som valuta.

  Medlemsstater inom Europeiska unionen som har egna nationella valutor.

Euroområdet utgörs av de 18 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien, Slovakien, Slovenien, Tyskland och Österrike.^[10] Euron utgör således officiellt betalningsmedel för mer än 330 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier.^{[11][12][13][14]}

Euroområdet har gradvis utvidgats sedan införandet av euron den 1 januari 1999. Grekland anslöt sig den 1 januari 2001 och följdes därefter av Slovenien den 1 januari 2007, Cypern och Malta den 1 januari 2008, Slovakien den 1 januari 2009, Estland den 1 januari 2011 och Lettland den 1 januari 2014. Litauen kommer att införa euron som valuta den 1 januari 2015.

Därutöver har de fyra europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen. Detta ger dem bland annat rätt att i begränsad mängd prägla euromynt med egna motiv på den nationella sidan.^[15] Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal med unionen.^[15]

Inom Europeiska unionen finns det tio medlemsstater som har egna nationella valutor och som därmed inte ingår i euroområdet. Dessa är Bulgarien, Danmark, Kroatien, Litauen, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Genom att inte ansluta sin valuta till Europeiska växelkursmekanismen kan en medlemsstat dock avsiktligt undvika att uppfylla konvergenskriterierna och därigenom också undvika att införa euron som valuta. Till exempel har Sverige på detta sätt kunnat hålla sig utanför eurosamarbetet.

Internationell användningRedigera

Internationell användning av euron förekommer runt om i världen i olika former, till exempel genom användningen av euron som reservvaluta eller som ankare för att stabilisera en nationell valuta. Euron är jämte den amerikanska dollarn en av världens viktigaste reservvalutor.^[16] Under 2014 bestod ungefär 25 procent av alla valutareserver av euro.^[17] Många valutor är bundna till euron, antingen genom ett avtal med Europeiska unionen (bilateralt bindande) eller utan något avtal (unilateralt bindande). Inom unionen har Danmark och Litauen (genom Europeiska växelkursmekanismen) samt Bulgarien, Kroatien, Rumänien, Tjeckien och Ungern bundit sina valutor till euron. De enda medlemsstater som varken har euron som valuta eller har bundit sin valuta till euron är Polen, Storbritannien och Sverige. Utanför unionen är flera andra valutor bundna till euron, inte minst CFA-francen som används av närmare 150 miljoner människor. Andra valutor är knutna till euron genom valutakorgar.^[18]

Optimalt valutaområdeRedigera

Robert Mundells teorier används ofta i debatter om eurons effekter.

Inom ekonomi är ett optimalt valutaområde en geografisk region där den ekonomiska effektiviteten maximeras om det bara finns en enda valuta. Den teori som ligger till grund för optimala valutaområden härrör från Robert Mundell och används ofta i diskussioner om eurons ekonomiska effekter.

Fyra olika aspekter är särskilt viktiga för ett fungerande valutaområde enligt Mundell: arbetskraftsrörlighet, kapitalrörlighet, ett riskspridningssystem som jämnar ut uppkomna skillnader inom valutaområdet samt att hela valutaområdet följer ungefär samma konjunkturcykel.

Jämfört med USA har euroområdet sämre arbetskraftsrörlighet och mindre kapital att använda för att jämna ut uppkomna skillnader i valutaområdet.

Två olika effekter har betydelse för om ett valutaområde är fördelaktigt. Å ena sidan innebär ett mindre, homogent valutaområde att penningpolitiken kan finjusteras efter de lokala förutsättningarna. Ett större, heterogent valutaområde innebär en sämre anpassad penningpolitik och kan vara mer utsatt för asymmetriska chocker. Å andra sidan innebär ett större valutaområde att en asymmetrisk chock sprids över hela regionen och att kostnaderna inte koncentreras till enskilda områden, som de skulle ha gjort om devalvering var möjligt för att reducera de utsatta områdenas köpkraft.

Annan teoriRedigera

Europeiska centralbanken är en självständig centralbank.

Den mest uppenbara fördelen med att införa en gemensam valuta är borttagandet av kostnaderna för valutaväxling. Bankerna är skyldiga att ta samma avgifter för transaktioner inom en medlemsstat som mellan två medlemsstater i euroområdet. Frånvaron av olika valutor elimnerar också växelkursriskerna.

En gemensam valuta väntas också ge upphov till att skillnaderna i priser minskar mellan medlemsstaterna. Prisskillnader ger upphov till arbitrage, det vill säga handel som drar fördel av att priset är olika i olika länder. Därför förväntas priserna på handlade varor att konvergera, vilket ger upphov till inflation i vissa regioner och deflation i andra under en övergångsperiod. Empiriska undersökningar har bekräftat detta fenomen för vissa sektorer.^[19]

En stor valuta kan också väntas leda till ökad makroekonomisk stabilitet. Trots att låg inflation är en förutsättning för en modern och effektiv ekonomi, har många europeiska stater saknat förmåga att ta itu med sina stora inflationsproblem. Andra stater, däribland Tyskland, har lyckats upprätthålla prisstabilitet genom bland annat en självständig centralbank.

Därför utformades Europeiska centralbanken efter den tyska centralbanken. Bland annat har den som främsta mål att bekämpa för hög inflation och är helt oberoende av politiskt inflytande.

VerklighetRedigera

Det har blivit problem med att vissa euroländer har skaffat sig för höga skulder, som i vissa fall givit så låg kreditvärdighet att de inte kunnat förlänga sina lån. Det är länder som förr hade högre inflation och därmed högre räntor, och som under den lägre räntan i den tänkt stabila eurozonen lånat mycket. Vissa delstater i USA har också skuldproblem, men det är lättare för USA:s regering att sätta press på sådana, och ge bidrag till dem, än det visat sig vara i eurozonen. Press på överbelånade euroländer har det först blivit när deras kreditvärdighet sänkts tillräckligt mycket och marknaden satt press. Bidrag till skuldsatta länder är politiskt känsligt.

Handel och turismRedigera

Turismen har ökat.

Empiriska studier om eurons effekter har visat att den har inneburit att handeln inom euroområdet har ökat med mellan 5 och 10 procent.^[20] I underkant ligger en studie som visade att handeln ökade med 3 procent.^[21] Inte desto mindre har en metaanalys av alla tillgängliga studier kommit fram till att utbredningen av rapporter som pekar på att euron har haft en positiv effekt på handeln kan vara en konsekvens av publiceringsbias och att effekten på handeln egentligen är försumbar.^[22] Turismen i euroområdet har påverkats av införandet av en gemensam valuta. En undersökning har kommit fram till att turistflödet inom euroområdet har ökat med 6,5 procent till följd av eurons införande.^[23]

InvesteringarRedigera

BNP per capita inom EU 2004.

Studier har funnit positiva effekter av eurons införande på investeringar. Fysiska investeringar har ökat med ungefär fem procent i euroområdet på grund av euron. Den lägre räntan i länder som tidigare haft sämre stabilitet har varit starkt bidragande till det. När det gäller utländska direktinvesteringar har en studie visat att dessa har ökat med 20 procent under eurons första fyra år.^[24] Gällande investeringar i företag, har studier visat att euron har lett till en ökad investeringsnivå och att det har blivit lättare för företag att finna finansiering. Euron har särskilt stimulerat investeringar i företag som kommer från delar som tidigare hade en svag ekonomi. En studie har visat att euron står bakom 22 procent av de investeringar som gjorts efter 1998 i länder med svag ekonomi.^[25] Effekterna är emellertid mindre tydliga för företag som kommer från områden med stark ekonomi. Införandet av euron har i de flesta fall inte varit fördelaktig för dem. Det har dock varit starka tendenser att det ökade lånandet orsakat skulder som slagit tillbaka mot en del länder, inte minst Irland, Grekland, Spanien och Portugal. Räntan har gått upp i dessa länder, vilket minskat investeringar och tillväxt. Se Eurokrisen.

InflationRedigera

Pris i två olika valutor, för att förhindra smyghöjningar.

Införandet av euron har lett till en omfattande diskussion om dess möjliga effekter på inflation. Det fanns en utbredd uppfattning bland euroområdets invånare att den nya valutan gav upphov till höjda priser på kort sikt. Paradoxalt nog har denna uppfattning inte fått stöd av inflationsstatistiken, som visar att euron inte har haft någon större effekt på prisstabiliteten. Detta beror bl.a. på att fastighetspriser inte ingår i underlaget för inflationsstatistiken.^{[källa behövs]}

En studie har visat att denna paradox är en konsekvens av en asymmetrisk effekt på priserna: medan euron saknade betydelse för priserna på de flesta varorna, har den lett till att billiga varor har blivit dyrare till följd av avrundningar. Studien konstaterade att konsumenterna baserade sina uppfattningar om inflation på de billiga varor som de handlar ofta.^[26]

En annan förklaring som har föreslagits är att butikerna valde att vänta med prisökningarna i samband med valutaövergången till dess att den nya valutan var introducerad.^[27]

• Ekonomiska och monetära unionen
• Europeiska valutaenheten

NoterRedigera

1. ^ ”Veckans språkråd: Euro”. Språkrådet (Sverige). http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_02.htm#euro. Läst 2011-01-04. 
2. ^ ”Svenska Akademiens ordlista”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista. Läst 2014-08-18. 
3. ^ ”The European Council: Madrid 15–16 december 1995” (på engelska). Europeiska rådet. 1995. http://aei.pitt.edu/1452/1/madrid_dec_1995.pdf. Läst 2014-08-12. 
4. ^ ”Euro notes cash in to overtake dollar” (på engelska). Financial Times. 2006-12-27. http://www.ft.com/cms/s/18338034-95ec-11db-9976-0000779e2340.html. Läst 2011-01-04. 
5. ^ ”Euro-Serie 2.0 in den Startlöchern” (på tyska). Wiener Zeitung. 2010-09-08. http://wienerzeitung.at/DesktopDefault.aspx?TabID=3924&Alias=wzo&cob=516246&Page11914=4. Läst 2011-01-11. 
6. ^ ”Banknotes and coins circulation”. Europeiska centralbanken. http://www.ecb.europa.eu/stats/euro/circulation/html/index.en.html. Läst 2014-08-18. 
7. ^ ”Meddelande från kommissionen: Användningen av eurosymbolen”. Europeiska kommissionen. 1997-07-23. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:51997DC0418. Läst 2014-08-11. 
8. ^ ”The Euro: From Logo to Letter”. Font Magazine. 2002. http://www.fontshop.com/blog/fontmag/002/02_euro/. Läst 2014-08-11. 
9. ^ ”Regler för att uttrycka valutaenheter”. Europeiska unionens publikationsbyrå. 2012-06-08. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-370303.htm. Läst 2014-08-09. 
10. ^ ”What is the euro area?” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2013-10-08. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/adoption/euro_area/index_en.htm. Läst 2013-12-22. 
11. ^ ”CIA - The World Factbook -- Rank Order - GDP (purchasing power parity)” (på engelska). Central Intelligence Agency. 2012. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2001rank.html. Läst 2013-12-22. 
12. ^ ”Weak dollar costs U.S. economy its No. 1 spot” (på engelska). Reuters. 2008-03-14. http://www.reuters.com/article/2008/03/14/us-economy-world-biggest-idUSL1491971920080314. Läst 2008-03-16. 
13. ^ ”U.S. No Longer World's Largest Economy” (på engelska). About.com. http://useconomy.about.com/b/2008/02/12/us-no-longer-worlds-largest-economy.htm. Läst 2008-03-16. 
14. ^ ”Basic figures on the EU” (på engelska). Eurostat. 2013-04-15. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-GL-13-002/EN/KS-GL-13-002-EN.PDF. Läst 2013-04-26. 
15. ^ [a b] ”The euro outside the euro area” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/world/outside_euro_area/index_en.htm. Läst 2014-07-27. 
16. ^ ”International financial markets” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2013-09-05. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/world/markets/index_en.htm. Läst 2014-08-15. 
17. ^ ”Currency Composition of Official Foreign Exchange Reserves (COFER)” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/np/sta/cofer/eng/cofer.pdf. Läst 2014-08-15. 
18. ^ ”Links to other currencies” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2013-09-05. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/world/other_currencies/index_en.htm. Läst 2014-08-15. 
19. ^ ”Market Integration and Convergence to the Law of One Price: Evidence from the European Car Market” (på engelska). The National Bureau of Economic Research. Juli 2001. http://www.nber.org/papers/w8402. Läst 2011-01-04. 
20. ^ ”The euro's trade effects” (på engelska). Europeiska centralbanken. http://www.ecb.de/pub/pdf/scpwps/ecbwp594.pdf. Läst 2011-01-04. 
21. ^ ”The Euro Effect on Trade is not as Large as Commonly Thought” (på engelska). University of Amsterdam and Tinbergen Institut. 2006-02-21. http://www1.fee.uva.nl/pp/klaassen/index_files/trend27_forthcoming.pdf. Läst 2011-01-04. 
22. ^ ”Rose effect and the euro: is the magic gone?” (på engelska). Review of World Economics. http://www.springerlink.com/content/670658078011l5r1/. Läst 2011-01-04. 
23. ^ ”The Effect of EMU on Tourism” (på engelska). Salvador Gil-Pareja, Rafael Llorca-Vivero, José Antonio Martínez-Serrano. http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=983231. Läst 2011-01-07. 
24. ^ ”Does the single currency affect FDI?” (på engelska). José de Sousa och Julie Lochard. December 2004. http://www.afse.fr/docs/congres_2005/docs2005/Sousa.pdf. Läst 2011-01-04. 
25. ^ ”The Real Effects of the Euro: Evidence from Corporate Investments” (på engelska). Arturo Bris, Yrjö Koskinen och Mattias Nilsson. http://www2.wu-wien.ac.at/rof/papers/pdf/Bris-Koskinen-Nilsson_Euro%20Effects.pdf. Läst 2011-01-04. 
26. ^ ”The Euro Changeover and Its Effects on Price Transparency and Inflation” (på engelska). InterScience.Wiley.com. http://www3.interscience.wiley.com/journal/121658067/abstract. Läst 2011-01-07. 
27. ^ ”Quarterly Journal of Economics – Abstract” (på engelska). MIT Press Journals. http://www.mitpressjournals.org/doi/abs/10.1162/qjec.121.3.1103. Läst 2011-01-07. 
28. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Rådets förordning (EG) nr 2866/98 av den 31 december 1998 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 359, 31.12.1998, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31998R2866. 
29. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1135/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Cypern”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1135. 
30. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 671/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R0671. 
31. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1478/2000 av den 19 juni 2000 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000R1478. 
32. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 870/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Lettland”. EUT L 243, 12.9.2013, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0870. 
33. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 851/2014 av den 23 juli 2014 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Litauen”. EUT L 233, 6.8.2014, s. 21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014R0851. 
34. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1134/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Malta”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1134. 
35. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 694/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008R0694. 
36. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1086/2006 av den 11 juli 2006 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R1086. 

• Europeiska centralbanken: Euron
• Europeiska kommissionen: Euron

v • d • r Officiella valutor i Europeiska unionens medlemsstater Medlemsstater som har euron som valuta Belgien · Cypern · Estland · Finland · Frankrike · Grekland · Irland · Italien · Lettland · Luxemburg · Malta · Nederländerna · Portugal · Slovakien · Slovenien · Spanien · Tyskland · Österrike Övriga medlemsstater Bulgarien (lev) · Danmark (krona) · Kroatien (kuna) · Litauen (litas) · Polen (złoty) · Rumänien (leu) · Storbritannien (pund) · Sverige (krona) · Tjeckien (koruna) · Ungern (forint)

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.