Annonsera på Avpixlat

Recension: Hymn til friheden av Flemming Rose

Flemming Rose

Flemming Rose. Foto: Snaphanen

BOKRECENSION Den danske kulturredaktören Flemming Rose hade arbetat i ett repressivt Sovjetunionen/Ryssland i elva år när han 2005 fick ta ställning till att publicera teckningar av profeten Mohammed i sin tidning Jyllands-Posten. Rose, som förstår ryska och känner väl till hur friheten inskränktes under inte bara i Sovjetunionen utan även i Putins Ryssland, förstod omedelbart att teckningarna måste tryckas för att försvara den danska rätten att häda alla religioner. Det ledde till protester vid danska ambassader, några dödsfall vid demonstrationer och en stundtals hätsk debatt om tryckfrihetens villkor i västvärlden.

2010 gav han ut boken Tystnadens tyranni och 2015 firades tioårsminnet av de famösa teckningarna med många internationellt kända frihetsförsvarare. Förra veckan var det dags igen för Flemming Rose att berätta om vad han tänker idag om tryck- och yttrandefrihet, i en presentation av sin nya läsvärda och aktuella bok, Hymn til friheden, vid det danska Trykkefrihedsselskabet, se recension i danska motsvarigheten till Dagens Nyheter, PolitikenI boken resonerar Rose om de historiska förutsättningarna för tryck- och yttrandefriheten i väst och för samtal med några intellektuella och politiker, t ex Maria Vargas Llosa, redaktörer vid franska Charlie Hebdo, Miklos Haraszti, Geert Wilders.

Vid presentationen i förra veckan betonade han hur andra världskriget kommit att utnyttjas för att inskränka till och med grundlagsfästa friheter att offentligt uttrycka även obehagliga åsikter. Genom att hänvisa till att det är förbjudet att förneka Förintelsen har kritiska diskussioner till exempel om sambandet mellan tysk antisemitisk propaganda och de faktiska massakrerna av judar inte rätt kunnat föras.

Rose hänvisade till historikern Timothy Snyders bok Bloodlands som påvisar att över 90 procent av alla mördade judar kom från Polen, Baltikum, Vitryssland, Ukraina m.fl. icke-tyska områden. Därmed står det klart att den tyska antisemitiska propagandan inte ensam var orsak till Förintelsen utan också den latenta antisemitismen i nämnda områden, och även Stalinregimens egen ryska antisemitism. Kopplingen mellan ord i Nazi-Tyskland och handlingar österut är inte absolut, även om Hitler manade på de östliga pogromer som han önskade skulle ske mot judarna.

Poängen är att ett förbud mot antisemitism i böcker skulle betyda näst intill inget alls. I England kunde man köpa både Hitlers Mein Kampf  såväl som Lenin och Stalins skrifter under hela kriget. Texter som är hatiska ska bekämpas med andra texter, eller ignoreras, men inte förbjudas menar Flemming Rose. Istället har vi i väst kommit att använda Förintelsen som en absolut storhet som inte kan ifrågasättas. Att förneka Förintelsen är brottsligt i flera EU-länder och EU-kommissionen har antagit ett ramförbud som man vill ska implementeras i alla 29 medlemsländer.

Flemming Rose och Jan Sjunnesson

Flemming Rose och Jan Sjunnesson. Foto: Snaphanen.

Förbudet mot att förneka Förintelsen görs av de bästa (antirasistiska) orsaker enligt Rose, men de är feltänkta från början. Förbudet ska skydda oss från rasism och judehat vilket innebär att vi européer inte ska kunna ta ställning själva till vidriga idiotier. Vi behandlas som barn som de vuxna ska ta hand om.

Nu när EU beslutat att straffa Förintelseförnekare så har andra länder tagit vid för att förbjuda annat som de anser att deras medborgare inte ska kunna ta ställning till; I Estland är det förbjudet att förneka landets officiella syn på andra världskriget, och särskilt Sovjetunionens roll, vilket i Ryssland besvarades med att förbjuda kritik av landets insatser under samma krig; i Frankrike är det förbjudet att förneka folkmordet på armenier i Turkiet; i Ukraina förbud mot att förneka Sovjetunionens folkmord 1933 och så vidare.

Alla nationer har sina skäl för att undertrycka fri och öppen diskussion, och det demokratiska EU betyder sig knappast bättre än auktoritära länder som Ryssland och Turkiet, menar Flemming Rose.

Just att förbjuda Förintelseförnekare är ett mått på hur illa det är ställt med tryck- och yttrandefriheten, men denna teoretiska diskussion har existerat sedan det antika Aten och Rom. I Aten ville Platon och Aristoteles redan 400 år före Kristus förbjuda kritik mot stadsstaten Aten på grund av att stadens välstånd och rykte kunde skadas. Men i Rom var kritik en romersk medborgares rätt, inget som en stat kunde hantera som den ville. Den amerikanska konstitutionen bygger på Rom snarare än Aten, så där är skyddet för individers rätt att tala och skriva fritt långt större än i Europa, se Björn Norströms jämförande krönika.

Inskränkningar av tryck- och yttrandefrihet motiveras idag av moraliska skäl. Någon blir kränkt eller riskerar att utsättas för hat. Flemming Rose ser problem med rasism och andra obehagligheter som våldsbejakande islamism, men vill till skillnad från Geert Wilders inte förbjuda muslimska hatpredikanter eller den hatfyllda boken Koranen. I boken berättar Flemming Rose om sin offentliga debatt med Wilders på danska Bornholm i somras och hur de skiljer sig åt i synen på de intoleranta muslimska propagandister som vill avskaffa demokratin och införa sharia.

Sedan Mohammedteckningarna 2005 har försvaret för friheten minskat menar Rose och förbuden har ökat, istället för att bekämpa de som vill avskaffa friheten med mer frihet. De författare och konstnärer som utsätts för hot, Rose själv är uppsatt på Al-Qaidas dödslista, anses ställa till bråk och kan avskedas för något så lite som att ifrågasätta påbud om Halloweenmasker i USA. Att skylla på offren för hot har blivit metoden än att angripa de som utsätter dem för hot.

Vid Flemming Roses presentation vid det starkt bevakade danska Författarförbundets hus fokuserade tevekanalen TV2 efteråt i sin rapportering på hur grannarna upplevde bevakningen med kpistar och poliser i skyddshjälmar – allt för att beskydda arrangemanget mot liknande attacker som skedde mot Lars Vilks i vintras då två personer dödades. Att poliser måste bevaka en författarpresentation vid en författarförening blev till arrangörens fel, inte de hatiska islamisternas hot om våld. Bättre än så kunde inte fenomenet ‘blame the victim‘ illustreras.

Jan Sjunnesson

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat

Insamlingstips

Hjälp människor som tigger
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Martina Aronsson
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson