➤ Krönika Under alla år som jag haft förmånen att undervisa ungdomar så har jag känt att jag har en uppgift att fylla. Ett barn som lär sig läsa, skriva och räkna upptäcker världen och jag får möjligheten att få öppna upp den världen för dem. Idag har världen tyvärr öppnats upp för svenska skolungdomar på ett mer brutalt sätt.
I mitt och tusentals andra klassrum i Sverige så har vi fått in nyanlända barn och ungdomar. Barn och ungdomar som inte kan läsa, skriva eller räkna. Dessa barn och ungdomar blir placerade i klasser med svenska elever som kan läsa skriva och räkna.
Självklart måste jag som lärare prioritera att hjälpa de nyanlända så att de lär sig språket. Många är rena analfabeter och har aldrig fått möjligheten att få gå i skola. Vem som helst kan räkna ut att detta drabbar de svenska eleverna som inte får min hjälp och kunskap för att utveckla sin utbildning. Tyvärr förstår inte svenska föräldrar att detta drabbar deras barn.
Det finns en del nyanlända ungdomar som kämpar och satsar allt för att kunna lära sig och gå vidare med utbildningen och kanske bli läkare, advokater eller programmerare. Att undervisa dessa ambitiösa nyanlända ungdomar är en glädje för mig som lärare och pedagog.
Sedan finns den stora massan av nyanlända. De som struntar i skolan, de som struntar i undervisningen, som är otrevliga och oförskämda. Vissa rentav hotfulla. Från att känna glädje när jag går till mitt arbete så går jag nu med ont i magen.
Jag vet att jag kommer att bli kallad ”jävla hora”, ”jävla fitta” och jag vet att jag kommer få höra “du bestämmer inte över mig”. Det kommer vara stök och bråk i klassrum, korridorer, skolgårdarna och matsalen. Omklädningsrummen där klassen ska byta om till idrottslektionen kommer som vanligt innebära att tjejerna inte vågar byta om eftersom killarna kommer dyka upp och smygfilma/fotografera tjejerna.
Duscha finns inte på världskartan för tjejerna och även för en del killar i skolan. Det räcker med att en eller två elever vägrar följa undervisningen och skriker håll käften till mig varje gång jag ska säga något så förstörs lektionen för 28 andra elever som vill lära sig något.
När jag kallar föräldrarna på samtal så får jag höra att jag har inte rätt att säga till deras barn, att jag ska passa mig så man inte anmäler mig till rektor och skolinspektionen. Man vet var jag och min familj bor, man vet vilken bil jag kör och jag vet att risken är stor att min bil blir repad eller förstörd på något annat sätt. Jag vet att vissa elever hotar andra elever men jag vågar inte gå emellan för då riskerar jag att bli misshandlad.
Jag vet att det inte är någon idé att prata med min chef som är rektor, för då får jag höra att vi lärare är skyldiga att ta emot dessa nyanlända och att vi inte kan särbehandla någon elev genom att skicka ut eleven ur klassrummet. Skolverket har sagt att vi ska inkludera elever, detta har gått så långt att många rektorer helt vägrar avvisa elever från klassrummen.
Nu under våren så har de nationella proven börjat komma igång, jag har med sorg suttit och rättat mina klassers prov och ser till resultaten rasar. Detta säger sig rektorn vilja ändra på – genom att ”rätta positivt”. Med det menas exempelvis att om eleven svarar fel så kan man tänka att detta är bara ett slarvfel eller ”personen i fråga menade nog egentligen så här så det blir nästan rätt”. Jag har varit med när rättande lärare gått in till klassrummet och frågat eleven vad den menade egentligen och man kan rätta genom att tänka att eleven har inte orden för att förklara svaret på svenska.
Rektorn har också sett till så att obehöriga lärare rättar de nationella proven. Snart slutar vårterminen och betygen ska sättas och även dessa betyg sätter obehöriga lärare och rektorn skriver under, vilket denne har rätt att göra.
Om jag som lärare anser att en elev inte varit aktiv på lektionerna och visat sina kunskaper utan ska få betyget F, så vet jag att föräldrar kommer att tjata och hota mig. Men även rektorn kommer se till att att eleven får E, eller helst A.
För de flesta nyanlända föräldrar så finns det bara A för deras barn. Att ens antyda att deras barn skulle få något annat genererar anmälningar och trakasserier. De politiker som sitter i kommunerna påstår att man som lärare ska gå till sin närmaste chef om man blir hotad och trakasserad. Men ingenting görs.
Man kan i värsta fall bli hänvisad till att göra en arbetsmiljöanmälan och när det gäller hot och trakasserier mellan elever så ska man göra en incidentrapport. Dessa incidentrapporter får inte innehålla något påstått ”rasistiskt”. Exempelvis får man skriva ”eleven A kallade mig ”hora och fitta” – men inte att han gjorde det på arabiska. Då framgår det nämligen att det är en nyanländ som sagt detta.
Om jag som lärare skriver en incidentrapport så går den till rektorn som fixar till den så att den när den går vidare till kommunen är förskönad. Rektorerna är nämligen livrädda för dåligt rykte. Dåligt rykte gör att föräldrar inte sätter sina barn i skolan och då blir det ingen skolpeng. Skolorna lever på skolpengen och därför gör man allt för att se mellan fingrarna med övergrepp, hot och trakasserier.
I en skola var det en elev som tog stryptag och misshandlade en annan elev så illa så den hamnade på sjukhuset med hjärnskakning. Polisanmälan upprättades och eleven blev avstängd – trodde vi. Måndagen veckan därpå kom eleven till skolan och var lika hotfull som tidigare. Insatsen rektorn hade gjort var att han anställt en 19-årig pojke som resurs till eleven.
Nu har man bestämt att 9 000 nyanlända ska få gå gymnasiet och de måste klara skolan för att få stanna. Detta resulterade i att vi lärare nu i elevernas ögon har makten att bestämma om de ska få stanna i Sverige. De kräver godkända betyg, hotar och trakasserar. De struntar i närvaron på lektionerna och sedan kommer de när de riskerar mer än 20% frånvaro med olika bortförklaringar såsom att de mår dåligt, bidraget hade inte kommit till SL-kort eller något annat. De vill att man på läxtimmarna ska hjälpa dem med ansökningar för bostadsbidrag/CSN/försörjningsstöd. Mindre och mindre tid får jag vara lärare och undervisa.
Vem som helst kan räkna ut att detta drabbar de svenska eleverna som inte får min hjälp och kunskap för att utveckla sin utbildning. Men tyvärr förstår inte svenska föräldrar att detta drabbar deras barn också.
Det finns mycket mer att säga, men slutsatsen av min långa erfarenhet är att den svenska skolan befinner sig i fritt fall, och värre kommer det bli.
Frustrerad lärare
Skribenten har arbetat som lärare sedan 90-talet i olika skolor i Stockholms län på alla nivåer; grundskolan, gymnasiet och komvux och har undervisat svenska barn, ungdomar och nyanlända.