SalongK.se

Tror du på tankeöverföring? Finns poltergeist? Kan man känna när någon är kär i en? SalongK.se:s Åsa Mattsson samtalar med Europas ende professor i parapsykologi, Etzel Cardena, om naturligt och övernaturligt och vad han egentligen tycker om vårt förnuftsstyrda ingenjörs-land?

Textstorlek

Psykologi Välkommen till Sverige, ingenjörernas förlovade land, Etzel Cardena, professor i parapsykologi!
- Ha, ha, är det vad det kallas? Jag visste inte det.

Jo, vi är landet där det irrationella är värre än helvetet. Så är det inte ironiskt att vi har en av de två professurerna i parapsykologi i hela Europa?
- Den andra finns i Edinburgh, Skottland., men den är just nu inte tillsatt så jag är faktiskt den enda parapsykologi-professorn som finns för ögonblicket.

Du kände alltså inte till den här svenska självbilden av kontroll, sunt förnuft och ingenjörskonst?
- Jag tänkte inte på att Sverige var varken på det ena eller andra sättet. Jag visste att det var ett väldigt organiserat samhälle. Det finns vissa delar av det som jag uppskattar, som när jag ska ta bussen och det står på tidtabellen att den ska gå om en minut, och så gör den det. Folk är effektiva, saker fungerar. Jag beundrar också den höga grad av jämställdhet mellan könen som ni uppnått. Jag har alltid varit en feminist.
- Jag har aldrig ansett att män skulle vara ”bättre” än kvinnor på någon arena, om något har jag ansett att det är tvärtom, haha. Sverige har inte heller de obscena extremerna när det gäller rika och fattiga som finns på många andra håll i världen.

- Det finns däremot några andra aspekter av svenskt samhälle och kultur som jag inte är förtjust i, och det är kanske den mörka sidan av jämlikhet och jämställdhet. Jag har mött ovänlighet och oartighet som varit frånstötande här i Sverige. Jag har bott i fyra länder men aldrig mött ett så oborstat och ohövligt folk. Jag har frågat människor här vad det kan bero på att inte nog med att ingen håller upp dörren för någon utan när man själv gör det får man inte vare sig tack eller leende till svar. 
-  Man blir behandlad som om det var man själv som var dörren. Det har hänt mig ett antal gånger! 

Menar du att jämlikhets- och jämställdhetsprocesserna har gått så långt att ingen är imponerad av nån, men ingen bryr sig om nån annan heller?
- Ja, ungefär så. Och det beteendet handlar inte om jämlikhet eller jämställdhet, för om vi var det så skulle vi väl behandla andra väl eftersom vi själva vill bli behandlade väl. Vad jag ser är istället ett glapp i de interpersonella relationerna, där ohövlighet och egoism har fått spelrum på ett olyckligt vis. Det är ”Jag först”, ”Ur vägen ”, ”Du stör mig”. Det finns naturligtvis undantag bland enskilda människor, men om du frågar mig om mina intryck av den svenska kulturen, så har detta varit en besvikelse. Det gör vardagsinteraktioner mellan människor otrevliga.
- Jag har inga planer på att bli svensk på det sättet.

Så berätta lite om din uppväxt i Mexiko City.
- Gärna, det var på många sätt fascinerande eftersom så många olika kulturer är representerade sida vid sida. Vi har ett torg i Mexiko City som kallas ”De tre kulturernas torg” och där finns pre-spanska aztekiska byggnader, spanska byggnader och helt moderna. De aztekiska ritualerna är inte döda, de fejkar dem inte bara för turister utan danserna dansas ändå, sångerna sjungs för att de har betydelse fortfarande, de kvarstår i kulturen. Sedan finns alla kyrkorna, katolicismen, kolonnerna, språket vi talar, och så är det  en kosmopolitisk stad. Jag anser att det var en extremt rik stad att växa upp i, även om det också är en stressande miljö; för mycket folk, för mycket avgaser, för mycket buller. Och mitt i allt dessa fruktansvärda orättvisor. Sida vid sida kan man ha bostadskvarter med ofantligt rika människor och barn som tigger i trasor på gatan. I den generation jag växte upp  var det också fortfarande så att kvinnors värde sammanhängde med mäns. Du var ingenting som kvinna om du inte gifte dig och blev "Fru Någon", då blev du hans bihang.

Det finns en nymornat intresse för andliga frågor, inte minst i Sverige, en längtan efter andlighet, myter, sagor, magi, som inte längre lever bland oss, som du beskriver att det gör i Mexiko. Det finns i hela den sekulariserade, materialistiskt inriktade västvärlden en sån tendens. Kan det förklara den exempellösa framgången för till exempel Harry Potter, Da Vinci-koden och Ring-trilogin. Eller vad anser du?
-  Visst finns det en sådan koppling. Om man lever i en verklighet som påstår att det enda som räknas är att klä sig snyggt, bo i ett fint hus, ha den nyaste telefonen och datorn så börjar människorna leta upp andra sätt att stilla sina existentiella behov.
- Att till exempel Harry Potter, Da Vinci-koden eller Ring-trilogion blir viktiga för människor i vår typ av samhälle är också typiskt för historien. Det finns inte bara en dominant ideologi, utan ju mer dominant den blir desto tydligare signaler skickas ut från de människor som inte nöjer sig och som känner att något fattas. Man får en spänning mellan dessa båda perspektiv. Ju mer dominant huvudideologin är, desto större spänning.

Nu kommer vi då in på temat manligt-kvinnligt, eftersom en av de mest dominerande ideologierna, kanske den mest dominerande, är patriarkatet. Det är också kvinnor som är mest intresserade av det nyandliga, av new age, av ditt ämne parapsykologi, medan de flesta män är tveksamma, oroade eller fientligt inställda till den här typen av ämnen. Håller du med?
-  Ja, till och med i min egen bransch är det så. Jag har just varit på möte med den parapsykologiska föreningen här i Stockholm och där noterade jag något intressant: Reaktionerna på en studie som handlade om huruvida patienter skulle känna sig hjälpta om de visste att någon försökte sända dem telepatisk information, jämfört med om ingen skulle sända dem information, var klart uppdelade i män och kvinnor. I stort sett fann sig kvinnorna väl tillrätta med idén om att känna sig hjälpta av information som andra skickade, medan männen inte ville bli hjälpa av andra. Männen föredrog att känna sig oberoende av andras hjälp.
- Jag tror att kvinnor, som undertryckt grupp,  kan vara symptombärare och visa fram vad som saknas i kulturen.

Självständighet och oberoende är troligen också den mest bärande idén i den svenska kulturen.
- Och jag anser att det är en sjukdom! Människor behöver ju både självständighet och samhörighet. När människan felaktigt bibringas uppfattningen att det bara är man själv som är viktig, och de andra görs till ting, så blir alla olyckliga. Om man bara har samhörighet är det också ett problem, då skadas individualiteten, då gör man bara det gruppen anser att man bör göra. Det bästa är en balans enligt min mening. Man behöver också både intuition och förnuft..
- Jag menar att vi behöver båda perspektiven, vi behöver i själva verket fler.

På den kände analytikern Carl Gustav Jungs tid var det inte lika oseriöst att blanda psykologi och intresse för andliga frågor. Han var ju till och med med i spiritistiska sällskap, liksom  många andra på den tiden. Är det värre nu?
- Jag tror att det alltid har funnits en spänning mellan dem som vill vara strikt rationella och dem som släpper in och intresserar sig för andra influenser. Ibland dominerar den ena sidan, ibland blir det större öppenhet för den andra. Jag tror alltid att den här spänningen kommer att finnas. Jag tror inte att vi kommer till en ny ”medvetandefas”, genom ett ”tidlås”, att vi blir ”upplysta”, som en del påstår eller önsketänker, eller att något liknande skulle inträffa som på något avgörande sätt skulle förändra detta.  Det tror jag inte på. Det som kan hända är att ett antal fler personer blir intresserade och hörs mer. Men majoriteten kommer att fortsätta shoppa, dricka öl, se på fotboll och bygga på huset. Tyvärr.

Parapsykologin handlar om förändringar och kommunikation som inte kan förklaras av kända naturlagar. Det gäller telepati, föraningar, klärvoajans, makropsykokinesi (till exempel poltergeist) och mikropsykokinesi (förflyttningar av partiklar på atomnivå). Har du själv upplevt något av dessa fenomen?
- Jag anser att det finns bättre belägg för de tre första än för psykokinesi, även om det finns vissa belägg även för det.
-Om det inte var något alls med parapsykologi då skulle man inte få några resultat alls i vetenskapliga experiment, men det får man.
- På frågan om jag själv har haft upplevelser som skulle kunna vara parapsykologioska så svarar jag - visst har jag det! Liksom de flesta människor har det.

Är det så att man kan uppleva parapsykologisk kommunikation lättare när man befinner sig i transformerande livsfaser, som när man är förälskad?
- Exakt, så är det ju. Man är känsligare och emottagligare i vissa perioder, och det gäller definitivt förälskelse.

Jag vet att parapsykologi är en vetenskap, men jag undrar ändå: Vad är din uppfattning om företeelser som till exempel astrologi, tarot, I Ching och healing?
- New Age är inte nytt alls. De här sakerna är ofta mycket gamla, människor har varit intresserade av det ockulta lika länge som det funnits människor. Det fanns i det klassiska Grekland starka irrationella underströmmar under den klara förnuftsdyrkan, det fanns hos er svenskar hos till exempel Swedenborg naturligtvis, och Strindberg.
- Jag ser både en möjlighet och en risk med New Age. Möjligheten är naturligtvis det vi talade om förut , att det kan fungera som verktyg för att finna nya djup i psyket, att finna mening, samhörighet, att hitta andra sätt att kommunicera. Sökande efter mening har naturligtvis inte bara med förnuft och intellekt att göra utan med känsla och intuition.

- Det jag ser som risk och problem är när människor som sysslar med det här spikar teser och gör generella påståenden som går utöver  ”detta är min upplevelse”. Som säger till exempel att vissa chakran betyder vissa saker och liknande. 
- Om man säger så vill jag ju se belägg för det. Och där skiljer vi oss inom parapsykologin för vi utför vetenskapliga experiment där vi kommer fram med mätbara fakta och analyser.