Umeå är fortsatt i topp och lilla Nordanstig i botten när SCB presenterar sin årliga kommun- och landstingsstatistik. En svensk kommun lade förra året i genomsnitt 1 252 kronor per invånare på kultur, men utfallet varierar stort i landet. Mest lägger Umeå med 2 541 kronor, vilket är cirka fyra gånger så mycket som jumbon Nordanstig i Hälsingland. Det visar SCB:s årliga sammanräkning, som presenterades den 15 juni.

Enligt Tomas Wennström (S), ordförande i Umeå kommuns kulturnämnd, finns sedan 70-talet en tradition i staden av att satsa på kultur. Han lyfter fram dess livaktiga föreningar, institutioner som Norrlandsoperan, samt att Umeå har stött närbiblioteken när andra har dragit ner. Men insatserna betalar sig.

– Naturligtvis kostar det, men det har också en enorm betydelse. Umeå är en ung stad, och hamnar alltid i topp när det gäller hur studenter trivs. Det finns mycket att göra, vilket gör Umeå till en jäkligt trevlig stad att bo i.

Nordanstig låg i botten även 2015, vilket tf. näringslivschef Tord Wannberg då förklarade med att kommunens kulturliv bygger på ideellt engagemang.

Men i vissa kommuner skiftar siffrorna stort mellan åren. I Askersund vid Vätterns nordspets har det nybyggda kulturcentrumet Sjöängen fått siffrorna att ta fart, från 879 till 1 943 kronor per invånare mellan 2015 och 2017. Som förebild står kulturhuset i Vara, och lokalen innehåller både biograf, bibliotek, dansrum, konsthall och musikskola.

För en liten kommun kan en sådan satsning ha stor effekt, säger Johan Calais (S), ordförande i Askersunds kultur- och tekniknämnd.

– Det betyder otroligt mycket att man inte behöver åka till allting. Alla har ju inte möjlighet att resa, så då är det viktigt att vi har kulturen på nära håll.

Flera stockholmska kommuner hamnar långt ner på listan. Däribland Solna, vars 693 kronor per invånare placerar dem tredje sist. Enligt Peter Edholm (L), ordförande i Solnas kultur- och fritidsnämnd, beror resultatet bland annat på att kommunen har få barn och unga, och att stöd till fritidsgårdar och stiftelser inte räknas in i statistiken. Dessutom har man tagit bort stödet till folkbildningen.

– När Solna var vänsterstyrt så gick sex miljoner till studieförbunden utan krav på motprestation. Det gick till allt från internationella kanslier till kurser i skepparexamen och svampplockning. Så det beloppet drog vi ner till noll, och nu är de välkomna med ansökningar i stället.

Enligt oppositionen har detta dock lett till höga avgifter inom kulturskolan. I landet ligger snittet på cirka 650 kronor, medan en Solnabo betalar mellan 825 och 1 775 kronor.

– Det stämmer att vi har höga avgifter till kulturskolan, och det har medfört att vi har kunnat hålla en hög kvalitet. Det finns också ett utbud för dem lite längre ner på skalan som vill prova på.

Enligt Louise Andersson, kulturpolitisk expert på Sveriges kommuner och landsting (SKL), beror olikheterna både på kommunernas geografiska läge, ekonomiska förutsättningar, och på vad den lokala politiken prioriterar. Men Andersson lyfter också fram drivkraftens betydelse.

– Man behöver ha en kulturpolitisk ambition. Om man bara vill någonting, och har verktyg för att fånga upp det som sker i civilsamhället, så är det också lättare att skapa ett dynamiskt kulturliv, säger Louise Andersson. (TT)