Eudoxa

Att mängder med nedladdningar blockeras visar egentligen inget, då vi inte vet hur många nedladdningar som slinker igenom eller ens om de stoppade verkligen är pedofiler och inte sökmotorer eller efterforskande poliser. Höga siffror ger en falsk trygghet.

Den amerikanska delstaten Pennsylvania stiftade år 2002 en lag som tvingade nätleverantörer att blockera adresserna till datorer med barnporr på. I september 2004 avskaffades lagen sedan en federal domare konstaterat att den gjorde mer skada än nytta. Då många datorer inte har en fast adress på Internet fick leverantörerna blockera hela områden av nätet för att följa lagen, vilket drabbade oskyldiga. Försök att blockera skräppost på liknande sätt har varit negativa, och i vissa fall blockerat hela länder då det varit lättare än att försöka identifiera spammarna.

Än värre är att listorna av blockerade nätplatser blir hemliga (då de faktiskt listar var man kan hitta barnporr). Det gör det svårt att kontrollera att de är korrekta och enbart handlar om att blockera barnporr. Även om blockeringslistan enbart används för att stoppa barnporr kan fel lätt uppstå. Skämtare kommer att ange lagliga sidor. Gränsen mellan lagliga och olagliga bilder är otydlig, t.ex. nätplatser där ungdomar byter bilder på sig själva som tangerar barnporr. Många nätplatser skulle felaktigt hamna på listan. Om en laglig nätplats felaktigt anger den som barnporr och den blockeras, är det Telia, Ecpat eller polisen som ska ersätta förlorade inkomster? Hur kan dessa fel utredas, då angiveriet måste vara anonymt? Vem skulle annars erkänna att de gått in på sådana delar av nätet där de stöter på barnporr?

Det går att kringgå blockeringar. Samma mjukvara som hjälper kinesiska och arabiska dissidenter att komma runt sina länders blockeringar kan användas av pedofiler. I många fall behövs inte ens mjukvara, utan att man läser nätet via speciella mellanservrar som är legitima.

Om filtrering införs behövs ett sätt att kontrollera att det fungerar. Då polis och Ecpat har incitament att hävda att deras teknik är värd pengarna och gör nytta behövs extern uppföljning. Varje utökning av polisens rätt att gå in i medborgarnas liv måste uppvägas av en motsvarande utökning av medborgarnas rätt att kontrollera att polisens verksamhet.

Även ”frivillig” filtrering skött av nätleverantörer är problematisk. Kontrollen blir hårdare än vad lagen kräver för granskningen utförs då av systemoperatörer som saknar juridisk kompetens och inte är motiverade att studera fallen i detalj. Erfarenheterna från England, där förtalslagstiftningen är mycket hård, är talande. I många fall räcker det med bara en anmälan för att en leverantör ska ta bort nätsidor. Detsamma gäller beskyllningar för spridning av upphovsrättskyddat material.

Filtreringen kan tysta kontroversiella domäner för människor självcensurerar sig i en miljö de uppfattar som intolerant- även om intoleransen startade med att handla om ting som förtjänar intolerans. Regler som stiftas för ett ändamål utvidgas lätt till andra ändamål. Det stämmer till eftertanke att de länder som var först ute med obligatorisk filtrering av nätet var odemokratiska stater som Folkrepubliken Kina och Saudiarabien. Filtreringen motiveras ofta med att skydda befolkningen från pornografi, droger och annat skadligt, men är naturligtvis ett kontrollmedel mot politisk förändring. Programvaran som används är ofta kommersiellt utvecklad filterprogramvara från väst. Det är inte heller ett långt steg att gå från filtrering till registrering.

Det finns andra, bättre, sätt att stoppa barnporren. Det går att slå till mot de servrar som faktiskt har porren. Det kräver internationellt samarbete, men verkar fungera bra. Då kommer man också åt dem som sprider, tjänar pengar och rent av producerar den, vilket borde vara huvudsaken.

Ironiskt nog skulle blockeringarna försvåra de brottsprovokationer som används vid internationella räder: falska barnporrsiter byggs upp och deras adresser används som bytesmaterial av poliser på nätet för att få adresser till verkliga siter. Även om brottsprovokation inte anses acceptabelt för svensk polis används de fynd som sker internationellt för svenska åtal. Om de falska siterna inte blockeras sänder det en varningssignal till pedofilerna, men om de blockeras försvåras efterforskningarna.

Filter är en politiskt snygg gest men slår inte mot roten av det onda. Är nyttan så pass stor att man kan rättfärdiga skapandet av en infrastruktur för automatisk censur? De som vill införa den måste i så fall visa något bortom en svävande siffra om stoppade nedladdningar.