Riksdagen kommer under onsdagen att rösta igenom den s.k. IPRED-lagen. Lagen innebär att en internetleverantör genom ett av domstol utfärdat informationsföreläggande ska kunna åläggas att informera en upphovsrättsinnehavare om innehavaren av ett visst abonnemang. Förutsättningen är att abonnemanget påstås ha använts för att begå upphovsrättsintrång. Lagen har motiverats av att det bör bli möjligt för rättighetshavare att själva driva process mot påstådda intrång. Tidigare har rättighetsinnehavarna varit hänvisade till att polis och åklagare väckt åtal, eftersom de senare varit de enda som kunnat få ut informationen från internetleverantören.

Lagen har redan innan den antagits utsatts för kritik. Kritikerna anser att rättighetshavarna använder sin upphovsrätt för att blockera tillgången till musik och film osv. (se t.ex. DN Debatt den 23 februari), istället för underlätta för användarna att få tillgång till deras verk. Användarnas och rättighetshavarnas intressen har följaktligen kommit att framställas som motstående - när de i själva verket står i överensstämmelse med varandra. Det bör således vara i användarnas intresse att upphovsrätten skyddas även på internet.

Om inte rättighetshavarna ges ersättning när deras prestationer nyttjas över internet undermineras den stimulansfunktion som upphovsrätten syftar till. Det är inget problem så länge kreativt skapande ändå sker, t.ex. på ideell basis eller genom att ersättning ges på annat sätt. Större delen av det som i dag skyddas av upphovsrätt förefaller dock inte kunna ersättas av betalningsströmmar från annat håll. Ett exempel: Filmen "Låt den rätte komma in" krävde insatser från nära fyrahundra personer. Det är klart att de inblandade kreatörerna - skådespelare, manusförfattare, scenografer, kompositörer, fotografer, kostymörer - inte alla kan kompensera de intäkter de förlorar när deras alster nyttjas gratis på nätet med "konsertintäkter", vilket ofta framhålls som en generallösning för fri fildelning. Det mesta av professionellt kreativt skapande behöver upphovsrättsligt skydd - om vi inte vill övergå till endast offentligt finansierad och därmed offentligt styrd kultur, vilket inte förefaller vara ett seriöst alternativ. Vi behöver dessutom tillhandahålla ett effektivt upphovsrättsligt skydd i nätmiljön för att inte agera i strid mot våra internationella åtaganden.

För att upphovsrätten ska fungera även på internet behövs ett sanktionssystem som kan beivra de upphovsrättsintrång som sker där. Inte för att "jaga en hel ungdomsgeneration" utan för att skydda det kreativa skapandet. Sanktioner syftar till att skapa ett rättsmedvetande och förändra ett beteende.

Den pågående s.k. Pirate Bay-rättegången är ett exempel på att det nuvarande sanktionssystemet inte är anpassat efter hur internet är uppbyggt och fungerar. Rättegången handlar huvudsakligen om fyra personers ansvar för medhjälp till upphovsrättsintrång, dvs. ansvar för att ha främjat andra personers brottsliga handlingar. En fällande dom i Pirate Bay-rättegången kan möjligtvis ha en avskräckande effekt för andra som överväger att etablera liknande webbplatser i Sverige. Däremot tror jag inte att rättegången kommer få någon effekt på den olovliga fildelningen. Den är ju olovlig alldeles oavsett utgången av målet, men har inte påverkats alls av att sajten polisanmälts eller att åklagaren väckt åtal.

Möjligheten för rättighetshavarna att direkt beivra den olovliga fildelningen utökas något med IPRED-lagen. Lagen kan dock komma att bli svårtillämpad i praktiken, eftersom den som är abbonnemangsinnehavare inte nödvändigtvis behöver ha varit den som begår intrånget. Det kan t.ex. finnas flera personer i hushållet eller uppkopplingen kan mynna ut i ett öppet trådlöst nätverk. Rättspraxis från Danmark, som haft motsvarande lagstiftning i flera år, visar också att anklagade fildelare har frikänts efter att ha hävdat att någon annan använt datorn, eller att någon okänd kopplat upp sig mot ett oskyddat nätverk.

Pirate Bay-rättegången och det faktum att konsekvenserna av IPRED-lagen är oklara innebär att det från rättighetshavarhåll kan komma att framställas krav på mer effektiva sanktioner. Propåer har redan förts fram såväl i Sverige som internationellt om utökat ansvar för s.k. internetleverantörer. Genom att de tillhandahåller uppkoppling mot internet och därigenom förmedlar sina användares upphovsrättsintrång anses de ha en central roll för beivrandet av olovlig fildelning. Inom ramen för branschsamtal med företrädare för bl.a. rättighetshavare, nättjänster och konsumenter sökte regeringen under sommaren och hösten 2008 förmå internetleverantörerna att medverka i någon form av självsanerande verksamhet. Som exempel kan nämnas införandet av uppförandekoder för sina användare eller medverkan i någon typ av alternativt tvistlösningsorgan som snabbt kan ta beslut i intrångsfrågor. Branschsamtalen ledde dock inte fram till något konkret resultat. Emellertid förekommer både inom EU som World Intellectual Property Organisation (den del av FN som administrerar de viktigaste upphovsrättsliga avtalen som Sverige är bundet av), diskussioner om möjligheten att reglera internetleverantörers ansvar för upphovsrättsintrång som förmedlas av dem. Enligt min uppfattning behövs en sådan reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för användning och tillhandahållande av internetuppkoppling, eftersom det saknas idag.

Utökade sanktioner kan dock aldrig ensamt lösa den låsta position som idag råder mellan rättighetshavare och användare. Härutöver behövs lagliga, konsumentvänliga alternativ: bättre utbud, andra prismodeller - jag tror mycket på prenumerationsmodeller, färre kopieringsspärrar osv. Det finns redan idag sådana lösningar på musikområdet, t.ex. iTunes och Spotify. Det har ännu inte utvecklats motsvarande lösningar på filmområdet. Där behöver rättighetshavarna bli bättre att tillhandahålla sitt material på ett konsumentvänligt sätt.

Upphovsrätten bör inte användas för att skydda gamla affärsmodeller. Skydd för upphovsrätten behövs emellertid även på internet för ge den ordnade marknad som är nödvändigt för att stimulera utvecklingen av lagliga alternativ. Därigenom ges rättighetshavarna ersättning när nyttjande sker. Det stimulerar till framtida kreativt skapande - något som även ligger i användarnas intresse.

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.



Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.