Kartläggning av anställda möter hård kritik av DO

Svenska myndigheter och
företag kartlägger sin personal med hjälp av befolkningsregistret. Trots att metoden är trubbig använder även regeringen statistiken.

Katri Linna
ombudsman mot etnisk diskriminering

DO uppmanar arbetsgivarna att sluta gå bakom ryggen på sina anställda.
Om några veckor börjar Statistiska centralbyrån (SCB) att marknadsföra en kontroversiell betaltjänst som har blivit allt populärare. Metoden möjliggör för
arbetsgivare att undersöka var
i världen de anställda har sin bakgrund – utan att först informera dem om det.
– Förfrågningarna har ökat år för år, det trots att vi inte ens har gjort någon reklam för det här,
säger Susanne Dahllöf, statistiker på SCB.

Regeringen kräver att myndigheter ska öka den etniska och kulturella mångfalden bland anställda. Att låta SCB ta reda på hur stor del av personalen som är född
i utlandet eller har två utlandsfödda föräldrar ses av somliga personalchefer som en del av det aktiva arbete mot diskriminering som lagen kräver.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Katri Linna,
anser dock att metoden är kränkande och avråder bestämt från att använda den:
– Jag tror inte att många känner till att detta förekommer. I själva verket har vi en mycket nogsam registrering av människors bakgrund i det här landet.

Kartläggningar av människors bakgrund har avfärdats som integritetskränkande av såväl politiker från alliansen som den tidigare integrationsministern Jens
Orback. Men en fotnot i årets budget visar att även regeringen använder uppgifter som tagits fram utan de anställdas vetskap.
Regeringen hänvisar där till statistik från Arbetsgivarverket. Ända sedan år 2000 har verket
årligen skickat en databas med samtliga anställda inom statsförvaltningen till SCB.

– Vi är anser att den typen av undersökningar är olämpliga att göra på arbetsplatsnivå men det kan vara viktigt att följa hur det ser ut för hela statsförvaltningen, säger Elisabet Sundén Ingeström, enhetschef på Arbetsgivarverket.
Hon pekar dock på att metoden är trubbig för att mäta mångfald, eftersom till exempel adopterade jämställs med andra personer från ett visst land.
SCB har valt att inte lämna ut statistik som gör att enskilda personer kan identifieras. Beställarna får veta hur många anställda per avdelning som har sin bakgrund i till exempel Afrika, Mellanöstern eller Nordamerika.
Exakt vilka privata företag som har köpt tjänsten skyddas av SCB:s affärssekretess. Kund-
registret visar att exempelvis Stockholms kommun, Malmö stad och Ams är några av
31 beställare hittills i år.

Men siffrorna om utomlandsfödda är i själva verket ett dåligt mått på mångfald. Av de omkring 30 000 personer som invandrade till Sverige förra året var drygt 4 000 födda av svenska föräldrar – en grupp svenskar som alltså räknas som invandrare i statistiken.
Befolkningsstatistiken svarar heller inte på vilka svenskfödda som tillhör olika etniska eller
religiösa minoriteter.

DO föreslår att personalavdelningarna i stället med enkäter ska låta de anställda definiera vilken grupp de tillhör, en metod som prövats i USA och Storbritannien.
Paula Jonsson, utredare på DO, tror att många går omvägen via SCB för att frågan är känslig:
– Men i själva verket är det
säkert värre för många att i efterhand få veta att deras arbetsgivare frågat SCB i stället för dem om deras bakgrund.