Skolexempel = skräckexempel

Benchmarking säger man i näringslivet. Skolexempel heter det förstås i skolvärlden. Grundskolan Färila 2000 i Ljusdal, Fredriksdalsskolan i Lidköping och Öjersjöskolan i Partille är omskrivna, mässuppvisade och studiebesökta av lärare i behov av inspiration. Men ingen frågar efter studieresultaten.

 

Skolsverige är stort. En miljon ungar i grundskolan: från F, som i förskoleklass, till och med år 9, som det numera heter. Ett par hundra tusen, svårberäknade på grund av alla avhopp, på gymnasiet. Deras utbildning kostar oss runt 100 miljarder kommunala kronor om året.


Att skolan sorterar under kommunerna betyder inte att staten håller sig borta. Läroplanerna tas i riksdagen och regeringen initierar projekt som ska ge oss en bättre skola. Just nu pågår Itis, IT i skolan. Deltagande skolor får dela på 1,5 miljarder kronor under åren 1999–2001. Itis föregicks av den formellt fristående KK-stiftelsens satsning på IT i skolan, där betydligt färre skolor delade på miljardpotten.


För Skolsverige är projektpengarna krafs i kanten. För de skolor som skriver nog stiliga ansökningar för att bli utvalda gör statsslantarna stor skillnad. 

Grundskolan Färila 2000 fick 15 miljoner från KK-stiftelsen och lika mycket till från EU. Färila fick inte bara pengarna, de fick enorm massmedial uppmärksamhet. På pedagogernas pilgrimskarta var Färila den största attraktionen. Norska besökare ropade: Spydspisskole! Folkhälsoinstitutets rapportör Gunnel Oldbrink tyckte sig ha sett lösningen på alla skolors problem. Där var inget klotter, inget skrik, inget spring. Där var datorer och trygghetsgrupper i stället för klasser. Där var ämnesövergripande arbeten med multimedieredovisningar. Där upptogs bara 16 procent av skoltiden av att lärarna undervisade.

En femtedel var inte godkända

På KK-stiftelsens hemsida för skolprojekt – www.kollegiet.com – finns ett reportage: "Färila skola hade problem. Varken elever eller lärare var nöjda. Betygen tillhörde de sämsta i länet. Två år senare vallfärdar människor till en skola som genomgått en fantastisk förändring. Inget är sig likt. Betygen tillhör de absolut bästa i länet."
Halleluja. Vånne vore det sant. Aber. Vårterminen 1999, tre år efter det att reportaget skrevs, hade bara 80 procent av niorna kvalat in till gymnasiet. En femtedel hade alltså inte godkända kunskaper i något eller flera av basämnena svenska, matte och engelska. Sämst resultat av alla grundskolorna i Ljusdals kommun.
Ordföranden i barn- och ungdomsnämnden, socialdemokraten Jan Cahrling, utlovade då en analys, men påpekade att "näringslivet är imponerat av sättet att jobba i lag och med projekt och av att eleverna tar egna initiativ".
Vårterminen 2000 var det ännu värre. Då hade bara 72 procent av niorna godkänt i basämnena. Rena Rosengårds- och Albysiffror i helsvenska Färila.


"Köper inte den gamla skolan"
I januari i år hölls skoldebatt i Färila. Ljusdalsposten var där och hörde hur alla sa att något måste göras. Fast kanske ändå inte.
"Jag tror att barnen i Färila skola kan oändligt mycket mer än vi vet", sade centerpartisten Ulla Grönstedt.
"Jag tror på den nya pedagogiken. Dagens ungdomar köper inte den gamla skolan", sa miljöpartisten Karin Jansson.
En man i publiken framhöll att barnen i Färila är socialt kompetenta, vilket är så viktigt i dagens arbetsliv. En kvinna tyckte det var synd att betygsstatistiken avgör om en skola betraktas som bra eller inte.
Och visst räknas betygsresultaten. Av föräldrar och elever. Men den som läser statliga Skolsveriges exempelsamlingar letar förgäves efter bedömningar av baskunskaper. Här gäller hög frekvens av honnörsorden: tvärvetenskapligt, elevaktivt, flexibelt, forskande arbetssätt, reflexion, elevansvar, loggbok, ämnesintegrering, trygghet, social kompetens, handledare i stället för lärare och otraditionellt.
Låt oss gå från Färila till Fredriksdalsskolan i Lidköping, ett annat skolexempel på kollegiet.com. De fick pengar för den synnerligen samtida rubriken "Etik & Internet". Projektet gick ut på att eleverna i år 8 skulle behandla en etisk frågeställning, dödstraff eller så, och hämta argument för och emot på nätet, idka källkritik samt skilja på fakta och åsikter. Detta "IT-baserade forskningsarbete" tog en tredjedel av skoltiden under sex veckor.


Lyckad informationsspridning
Projektet kom knappt i gång innan de ansvariga lärarna och de medverkande åttorna for runt på mässor och konferenser och presenterade det. Informationsspridning är viktigt i projektvärlden. Och informationsspridning har Fredriksdalskolan lyckats med, noterar utvärderarna som dock klagar på att varje klass inte gjort en egen hemsida, vilket var ett av projektmålen.
Ingenstans i utvärderingarna nämns basfärdigheterna. Har de berörda tonåringarna blivit bättre på svenska och samhällskunskap genom projektet? Eller kanske sämre? Tja. Hur som helst hade Fredriksdalsskolan det sämsta resultaten av de tre grundskolorna i Lidköping vårterminen 2000: bara 85 procent av eleverna hade okej i basämnena.


"Ett trubbigt verktyg"
Varför har eleverna på Fredriksdal och Färila sämre baskunskaper än eleverna på de andra skolorna i sina kommuner? Kan det månne bero på att lärarnas energi riktats mer mot projekten och presentationen av dem inför övriga skolsverige än på elevernas resultat?
Stig Roland Rask på KK-stiftelsen, som tidigare var lärare just på Fredriksdalsskolan, tror inte det.
"Det handlar ju om några få elevers skillnad. Det är naturligt med fluktuationer. Och för eleverna på Fredriksdal har projektet bara varit en liten del av skoltiden. Att se på procentskillnader i betygen är dessutom ett trubbigt verktyg", säger Rask.
Trubbigt eller inte, det är svårt att se hur ett projekt kan anses vara ett skolexempel om de exemplariska eleverna har sämre baskunskaper när de går ut nian än de flesta andra.
"Jag håller med om att det är ett rimligt krav att utvärderingarna också skulle bedöma baskunskaper. Men det är ju inte frågan om antingen eller, projekt eller baskunskaper. Och vilka kunskaper är det egentligen eleverna behöver ha i arbetslivet om 10, 15 år? Det är inte säkert att vi som har växt upp på 1900-talet vet vilket kunskapsinnehåll som är relevant för dem", säger KK-stiftelsens Stig Roland Rask.


KK står förresten för kunskap och kompetens.
KK-stiftelsens utvärderingar bedömde inte baskunskaperna hos eleverna. Det kommer inte heller utvärderarna av ITiS att göra, de ska titta på hur arbetslagen arbetat med sina projekt. Varför inte bedöma det mätbara, elevernas kunskaper i ett eller flera av ämnena svenska, engelska och matte?
"Jag hör att du inte vet något alls om Itis. Det har ju inte något med de enskilda ämnena att göra, det handlar om att arbeta ämnesövergripande i arbetslag", säger Staffan Bengtsson, statssekreterare i utbildningsdepartementet och ordförande för Itis-delegationen.
Men enligt delegationens informationsbroschyr är ett mål med satsningen att "Eleverna ska ges ökade möjligheter att uppnå de mål som finns i läro- och kursplanerna". Då vore det väl vettigt att utvärdera med de instrument som finns: de nationella proven i årskurs fem och nio, betygen.
"Den här satsningen har inte inriktningen på matte, svenska eller engelska. Jag tycker du ska läsa på", fräser statssekreterare Bengtsson. Som om inte svensk- och engelsklärare ingick i de temaarbetande lärarlagen.


Metoder smäller högre än resultat
Tillbaka till skolverkligheten. Öjersjöskolan i Partille puffas fram av Skolverket för att den länge sysslat med tidens favoritpedagogik – portfolio. Det innebär att eleverna ska spara sina arbeten i en pärm, eller ännu hellre på datorn, och skriva loggbok om vad de lär sig. Framför allt ska eleverna reflektera över sitt lärande. Utvärderarna noterar att många i den undersökta åttondeårskullen ogillar loggboksskrivandet, av fem skärskådade elever anses bara en reflektera som man ska. Men, konstaterar man, eleverna i år 7 gillar metoden.
Vårterminen 2000 hade de nyss nämnda sjuorna blivit äldre och de lämnade nian. Bara 80 procent av dem var behöriga till gymnasiet. Sämst av grundskolorna i Partille kommun.
En himla orättvis betraktelse utan statistisk signifikans? Absolut. Men antalet högstadieskolor som av högsta ort framhålls som skolexempel är litet. Färila och Fredriksdal hör till de mest studiebesökta i landet, nya metoder smäller högre än kärnresultat. Trots att alla vet, att ju mer man kan dess lättare är det att vidga vetandet.
Och jo, Högalidsskolan i Kiruna är också ett skolexempel som lyfts fram. Och jo, där klarar 95 procent av niorna sig vidare utan omprov. Men det finns gott om 98- och 100-procentiga skolor.

Malin Siwe

ur FinansTidningen 12 feb 2001

Stora grodorna, stora grodorna

 

2001-02-13