Ädla metaller
SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut



Vad är äkta guld?

Kattfot

Guld har kemiska beteckningen Au, densiteten 19,3 g/cm³ och smälter vid 1064 °C.

Guld som skall arbetas till smycken måste legeras (blandas) med andra metaller för att få tillräcklig styrka.100 % rent guld är detsamma som 24 karat (skrivs 24K). Detta rena guld utan inblandning kallas för finguld och förekommer mest i form av tackor av varierande storlek. När rent guld legeras blir guldhalten lägre och vid 58,5 % guld är finhalten 14K. Smycken med lägre finhalt räknas inte som guld och får inte säljas som guldsmycke i Sverige. Dessa får inte heller ha stämplar som gör att de kan förväxlas med guldföremål. Guldprodukter som säljs i Sverige ska vara stämplade enligt lagen om ädelmetallarbeten.

Vad är äkta guld?

Det man i dagligt tal kallar för äkta guld är en legering bestående av minst 14K (58,5 %, 585 tusendelar) guld. Det ska vara lika mycket guld rakt igenom – inte bara på ytan. Man kan inte se på ett föremål hur mycket guld det innehåller och inte heller känna det på vikten; färg och lyster kan uppnås genom polering och/eller ytbeläggning. 18K är välbekant för de flesta, eftersom det är den helt dominerande finhalten i Sverige. 18K innehåller 75 % (750 tusendelar) guld och 25 % andra metaller. Från första juli 1988 är lägsta finhalt för "äkta guld" 14K, tidigare var det 18K.

Syna stämplarna

Det räcker inte med att finhalten stämplats in för att halten av guld ska godkännas som äkta. Det måste finnas minst en stämpel till, en namnstämpel och/eller kontrollstämpeln Kattfoten, för att garantera den saken.

Titta efter stämplarna. Lär dig hur en äkta vara ska vara stämplad. Inga stämplar behövs för arbeten i guld eller platina som väger mindre än 1 gram. Silver behöver inte stämplas alls. Dessa föremål kan dock stämplas på frivillig basis.

Färgen på guld säger inget om äktheten

Det är inte möjligt att avgöra äktheten på färgen. Beroende på vilka metaller eller metallsammansättningar som guldet legerats med förekommer stora färgvariationer. I stort sett alla regnbågens färger; röda, gula, gröna, blåa, purpuraktiga och vita färger förekommer i många nyanser. En annan faktor som komplicerar bedömningen är att även oädla metaller kan blandas till legeringar som i välpolerat tillstånd har exakt samma färg som en guldlegering och är därmed omöjlig att skilja från äkta vara.

Här följer en kort översikt över de mest använda färgtonerna där guld är basen och oftast förekommer i 18 karat (dvs 75 % guld). För guldliknande oädla metallegeringar se avsnittet "Detta kan likna guld".

Rödguld. Denna färg är både den äldsta och mest välkända. Den röda färgen uppnår man genom att legera guld med koppar. Rött guld har alltid varit populärt. Detta tillverkas i regel med en finhalt av 750 tusendelar (75 % dvs 18K) guld och nedåt med lägre guldhalter. Genom att byta ut en del av kopparn mot silver med bibehållen guldhalt fås en mindre röd nyans som går mot gult till gulgrönt ju mer silver som ersätter kopparn. Här uppe i Norden föredrar vi de lite rödare nyanserna. I Sydeuropa är gulare guldlegeringar vanligt. Den helt dominerande guldlegeringen i Sverige är den s.k. roséfärgen, vilken består av 75 % guld (18K), 8-9 % silver och 16-17 % koppar.

Hamilton kallas en annan färg som blivit vanligare i Sverige de senaste åren. Den är något gulare än roséguldet och innehåller mer silver och mindre koppar. Zink förekommer som legeringsmetall i mindre mängder i gjutna smycken i 18K och är vanligare i 14K föremål.

Gult och grönt guld. Här har man legerat guldet med alltmer silver (och i sällsynta fall kadmium) och därmed mindre mängd koppar. I grönt guld har allt koppar ersatts med silver.

Vitguld är en legering av guld och andra metaller än bara silver och koppar. Det krävs någon annan metall som påverkar legeringens färg så intensivt att guldets gula färg inte framträder, utan legeringen får en rent vit färg, vitguld. En 18K vitguldslegering innehåller exakt lika mycket guld som en 18K rödguldslegering dvs 75 % rent guld.

De bästa metallerna som legeringsmetaller i vitguld har visat sig vara nickel och palladium.

De senaste årens alltmer påträngande nickelallergiproblematik har tvingat fram nickelfria vitguldsalternativ. Här har den svenska branschen legat i frontlinjen och löst problemen. Praktiskt taget allt svensktillverkat vitguld som säljs i dag är nickelfritt. Dessa legeringar används till alla typer av smycken. Vitguld har ingenting med platina att göra mer än att de liknar varandra i färg. Platina är ett grundämne precis som guld, silver, koppar osv (se vidare "Vad är äkta platina ?"). Vitguldet togs fram vid sekelskiftet som ersättning för platina, då det började bli ont om platina och priset följaktligen steg avsevärt.

Blått guld. Detta är en legering av guld och stål, för det mesta i förhållandet 75 % guld och 25 % stål, som ger en blåaktig nyans. Denna legering var mycket omtyckt under 1800-talet, men är inte vanligt förekommande idag.

Purpurfärgat guld. Detta är en legering av guld och aluminium, för det mesta i förhållandet 75 % guld och 25 % aluminium. Färgen är inte direkt purpur, utan liknar snarare brons med ett plommonblått skimmer. Användningen av denna legering har aldrig varit så utbredd på grund av att bearbetningen är mycket svår.

Sammanfattning

  • Guldets, d v s guldlegeringarnas olika färgnyanser uppnås genom att man tillsätter olika metaller i varierande mängder till guldet.
  • Färgskalan hos guldlegeringarna är så rikt varierad att det är omöjligt att avgöra guldförekomst eller guldhalt grundat på utseendet. För detta krävs analys och informativa stämplar.
  • Legeringen måste motsvara minst den i lagen fastställda lägsta finhalten (14K) för att få benämnas guld.

Varför guld?

Guld har i flera tusen år varit en högt åtrådd och mytomspunnen metall. Bland de cirka 50 grundämnena som räknas till metallerna kan man med fog påstå att guld fortfarande besitter tronen. Det är troligtvis den första metall som kom att bearbetas av människan, vilket naturligtvis har sin förklaring i att guld är en av de få metaller som står att finna i metallisk form i naturen.
Till detta kommer att guld är synnerligen tacksamt att bearbeta och mycket tidigt formades kroppssmycken och utsmyckningar i mer eller mindre rent guld. Den stora smidbarheten tillsammans med stor värmebeständighet fick människorna att kalla guldet för "solens svett". Vidare gjorde guldets stora korrosionbeständighet och motståndskraft mot kemikaliers angrepp att den snart fick bilda symbol för oförstörbarhet och evigt liv. Det var också dessa egenskaper som drev alkemisterna i sin strävan att tillverka guld.

Betalningsmedel

Mycket tidigt kom också guldet att spela en central roll som betalningsmedel och har därefter ända in i vår tid fått tjäna som det säkraste av bytesmedel. I Sverige fanns guldmyntfoten ända tills 1931 men på sedlarna angav vi ända tills 60-talet att de var inlösbara mot guld. Många länder har också sin valutareserv i form av guld men här ligger Sverige lågt och förfogar endast över c:a 190 ton som finns förvarat i Federal Reserve Bank i New York, där för övrigt de flesta länder idag förvarar sitt guld.

Guld i historien

(Saxat ur artikel av Urban Lundberg, Falköping)

Den första metallen som människan lärde känna och använda sig av var guld. Fastän guldet egentligen var en onyttig metall rent praktiskt i vardagslivet, men ädel var och är den ju förstås. Överallt där geologer grävt fram lämningar efter gångna tiders kulturer, har man funnit vackra arbeten i guld. Under forntiden erhölls guld ur sanden i floderna. En inskription i ett egyptiskt tempel ger vid handen att Farao Thutmosis III på 1400-talet före Kr. efter en lysande seger i Asien fick "skadestånd" utbetalt i guld.

Guldklimp på 53 kg

Guldet gällde alltså redan i forntiden som valuta och betalningsmedel. Snart nog blev det ett attribut till makten och storheten. Man stötte ofta på guld i massiva klumpar ända upp till 15 kg. I juli 1851 påträffades vid Wellington en enda stor guldklimp som vägde 53 kg, det största friliggande fyndet i ett stycke som gjorts någonsin.

Kung Salomos rikedom Egyptierna trängde uppför Nilen när de letade efter slavar, elfenben och guld. På 900-talet före Kr. spelade guldet en central roll i handelsförbindelserna mellan den feniciska staden/staten Tyros och Juda rike. Dessa förbindelser gav upphov till gåtan om Kung Salomos rikedomar. Kung Salomon hämtade (enligt bibelns berättelser) sitt guld från guldlandet Ofir i Afrika. En av hans expeditioner kom tillbaka med 420 talent guld (1 talent = 44 kg).

Från Romarrike till medeltid. Romarna utvecklade guldutvinningen västerut. Där hämtade man guld inte bara ur flodernas slam, utan också ur riktiga underjordiska schakt. Under medeltiden utvecklades guldletandet och både i Frankrike och Tyskland vaskade man guld som till största delen så småningom hamnade i småkungliga kassavalv och kloster.

Columbus trodde på värme

Columbus hade två mål i sikte när han begav sig på sin resa till "Indien", han sökte papper och guld. Han trodde att guldet trivdes bäst i hett klimat. En tro han baserade på guldmyter från Afrika. Att han landade i Västindien tycks vara en lyckoträff i varje fall ur hans eget guldperspektiv. På Haiti fick han se infödingarnas guldsmycken. Spanjorerna tvang dem fortsätta vaska guld ur floderna. Columbus startade årtusendets största guldplundring. På 1500-talet strömmade det till guld också från Guinea och Afrika. Det tillföll i huvudsak portugiserna. Under två sekel var guldet drivmotorn i den begynnande europeiska industrin som i sin tur genererade guld som betalning för sina varor.

Den riktiga guldfebern

I slutet av 1847 fann den amerikanske virkeshandlaren J. Marshall en handfull glittrande korn på sandbotten i floden invid sitt nybyggda sågverk (norr om Sacramento). Detta var början till Amerikas väldiga "guldrush". Under det första årtiondet gav de kaliforniska inmutningarna guld för 550 miljoner dollar enligt dåtida värde.

Guldvikten

Så benämns guldets vikt

Uns eller ounce, 28,3 eller 31,1 gram? När man talar om dagspriser på ädelmetaller anges ofta vikten i troy ounce. Även vid handel med råmetallerna använder man sig ibland av det eller delar därav. Nedan följer några omvandlingar från troy pound till delar därav och vad det innebär uttryckt i gram:

1 troy pound = 373,242 g
1 troy ounce = 1 troy pound / 12 = 31,104 g
1 pennyweight = 1 troy ounce / 20 = 1,555 g
1 grain = 1 pennyweight / 24 = 0,0648 g
d.v.s. 1 troy pound = 12 troy ounces = 240 pennyweights = 5760 grains.

Troy pound skall inte förväxlas med avoirdupois pound. Avoirdupois pound används inte i ädelmetallsammanhang och innebär följande uttryckt i gram:
1 avoirdupois pound = 453,592 g
1 avoirdupois ounce = 1 avoirdupois pound/16 = 28,350 g
d.v.s. 1 avoirdupois pound = 16 avoirdupois ounces.

(Ingen av dessa vikter är jämnt delbara till metriska gram och alla angivelser i gram är därför avrundade. För den som vill räkna mer exakt kan vi ange att: 1 gram = 0,0026792289 troy pound = 0,0022046226 avoirdupois pound.)

Karat = guld i 24-delar

Karat i ädelmetall står för halten guld i en guldlegering och kan lätt översättas till viktprocent. I det Östromerska riket tillverkades guldmyntet "Solidus" från 300-talet till 1100-talet. Detta blev det dominerande handelsmyntet i hela medelhavsområdet. 24K är 100 %, det vill säga rent olegerat guld. Karat i ädelmetall är alltså inte detsamma som carat i ädelstenar, vilket istället endast anger en ädelstens vikt.

Skilj alltså på:
Karat = halten guld.
Carat = vikt på ädelstenar (1 Carat = 0,2 gram).

I Sverige använder de flesta tillverkare av smycken fortfarande karatbeteckningen för att ange guldhalten. Men i många andra länder anger man istället halten guld i tusendelar, så i de svenska guldsmedsbutikerna förekommer båda varianterna.När 14K uttrycks i tusendelar anges alltid 585 och inte det exakta värdet.

Det historiska ursprunget till "KARAT"

Den värdefulla frukten

Carat (diamantvikt 0,2 gram) och karat (24 delar guld) kommer ur samma historiska ursprung.

Det antas vara Johannes Döparen som gav namn åt ett träd som växer i medelhavsområdet och som är speciellt utbrett i de östra regionerna. Trädet heter Johannesbrödträdet (Ceratonia siliqua) och är en ärtväxt med ständigt grönt lövverk. Johannes Döparen lär ha livnärt sig på trädets ärtskidor när han vistades i öknen. Trädets frukter, cirka 2 dm långa platta "baljor" innehåller Johannesfrön. Dessa frön har använts av arabiska affärsmän som vikt vid vägning av både ädla metaller och juveler. Det accepterades genom sin inbördes likhet i vikt. Det gick 4 frön på 1 carat och vikten för dessa fyra pendlade mellan 0,23 och 0,27 gram.

Kuara

Johannesbrödträdets frön kallades "kuara" vilket blev "karat". Under tidigt 1900-tal infördes metrisk karat för juveler. 1 carat (med c) fastställdes till 0,2 gram. Detta accepterades gradvis och sedan 1930 används det fullt ut i hela världen och är idag ett solitt begrepp.

Karat stavat med K

Det vi idag kallar karat (med "k") är ursprungligen en grekisk utveckling av den arabiska tradtionen att använda samma vikt av Johannesträdsfrön. I varje fall har dessa två begrepp förekommit sida vid sida i över 2000 år. Namnet karat med "k" kommer från grekiskans "Keration" eller "Keratia" som är det grekiska namnet på kärnorna.

Symbolen för rent guld

I det östromerska riket gjordes guldmyntet Solidus från början av 300-talet fram till 1100-talet. Detta blev det dominerande handelsmyntet i hela medelhavsområdet och var vad det gäller finhalten ett stabilt mynt under århundraden. (Solidus = fullkomlig, hel, solid). Myntet vägde 24 Carat = 0,19 x 24 = 4,56 gram (den antika viktenheten Carat var 0,19 g till skillnad från dagens 0,2 g). Myntet innehöll rent guld och blev det rena guldets symbol. Varor och mynt med andra finhalter relaterades till Solidus-myntet. Litteraturen påvisar att runt 300-talet e Kr började grekerna definiera karat som 24 delar av rent guld.

SPs hemsida
SPs tekniska enheter
Mått och Vikt
   
Ädelmetall-
kontrollen
 
Stämplar
Metaller
Diamanter
Analyser
Övrigt
Branschlänkar
Lilla Faktaboken
(kräver Adobe Acrobat)


Till överst på sidan

Vad är äkta silver?

Kattfot och silverstämpel

Silver har kemiska beteckningen Ag, densiteten 10,5 g/cm³ och smälter vid 962 °C.

Äkta silver har en finhalt av lägst 830 tusendelar dvs 83% silver. Det är en legering (metallblandning) av två eller flera metaller, d v s grundämnen (se sid 25). Resterande 17 % är vanligtvis koppar. Ibland kan silvret vara helt eller delvis legerat med kadmium. 830 silver kallas verksilver och är den vanligaste finhalten i matsilver. Den vanligaste smyckeslegeringen är 925 tusendelar (92,5 %) silver och resten är koppar. 925 silver kallas även Sterling eller Sterlingsilver. Sterlingsilver är vitare och mjukare att bearbeta än verksilver. Därför lämpar sig 925 silver att smida i medan 830 lämpar sig för bestick.

Inom några år kan vi få se 800 tusendelar silver i bestick och smycken. Denna halt är vanlig på kontinenten. Silver används till smycken, matsilver och prydnadsföremål, men mer än 60 % av det tillgängliga silvret förbrukas inom elektronik- och fotoindustrin. Mycket tidiga civilisationer förknippade som bekant guldets gula färg med solen och för egyptierna var guld symbolen för deras solgud Ra. På samma sätt förknippades silver med månen för dess mer silvervita sken. Det ursprungliga namnet för silver var "Luna", vilket betyder måne. Sedermera byttes namnet på silver till "argentum", vilket betyder vit och glänsande. Silver förekommer gediget i naturen, men vanligtvis är det bundet i kemiska föreningar. I de fall det förekommer gediget är det ofta tillsammans med guld.

Vad är äkta platina?

Kattfot och platinastämpel

Platina har kemiska beteckningen Pt, densiteten 21,5 g/cm³ och smälter vid 1772 °C.

Ordet platina kan betonas antingen plati´na eller pla´tina, bägge varianterna är lika rätt. Äkta platina har en finhalt av lägst 950 tusendelar dvs 95 % platina. Resterande 5 % är vanligtvis koppar, men kan också vara kobolt, wolfram eller palladium. Inom några år kommer vi sannolikt att få se platinasmycken även i 850 och 900 tusendelar platina. Dessa finhalter tillsammans med 950 är alla vanliga i Japan, som är det land där platinasmycken är vanligast förekommande. I Sverige tillhör platinasmycken sällsyntheterna, oftast är det exklusiva smycken som man väljer att tillverka i denna metall.

Platina är en separat metall, inte att förväxla med vitguld (guld som blandats med palladium eller nickel för att bli vitt, se "Vad är äkta guld").

Platina har inte varit känt lika länge som guld och silver. Även om platina användes av indianerna i Sydamerika före Columbus för att göra mindre ornament, så var det inte förrän på 1700-talet som platinans rätta egenskaper och värdefullhet blev kända och uppskattade i större utsträckning. Mot slutet av 1800-talet började det bli ont om platina och efterfrågan var större än tillgången med kraftig prisökning som följd. Inom smyckestillverkningen började man då leta efter ersättningsmaterial, som dock skulle vara ädelt, beständigt och med samma utseende som platina. Detta resulterade i att vitguld utvecklades i början av 1900-talet. Idag dominerar vitguldet över platina i smyckesproduktionen. Platina har kontrollstämplats sedan 1925.

Material som kan förväxlas med ädelmetall

Guld bara på ytan. Många föremål är belagda med guld. Metallen under guldet kan vara silver eller oädel metall. De är ofta svåra att skilja från ett äkta guldarbete. Om du är vaksam kan du dock avslöja dem ganska enkelt, de saknar nämligen kontroll- och ansvarsstämplar

Förgyllning. Den tunnaste guldbeläggningen kallas förgyllning. Det är en elektrolytisk utfällning av guld på metallföremål. Guldskiktet är mycket tunt, oftast mindre än 2 tusendels mm*. Kontrollstämplas inte.

Gulddoublé. Samma metod som vid förgyllning men något tjockare beläggning. Guldskiktet är mer än 4 tusendels mm*. Kontrollstämplas inte. Rena falsarier kan t o m ha t.ex. 18K stämpel.

Guldplätering. Detta är den tjockaste av guldbeläggningarna. På mekanisk väg läggs tunn guldplåt över oädel metall. Guldskikt oftast mer än 8 tusendels mm*. Förekommer sällan nuförtiden. Kontrollstämplas inte.

Guld på silver. Samma typ av mekanisk beläggning som plätering fast på föremål av silver. Guldskikt mer än 8 tusendels mm*. Föremålen kontrollstämplas som silver.
* tusendels mm = my ( µ ) = micron.

Detta kan likna guld

Det finns en mängd olika legeringar som kan likna guld:

9K är en legering som består av 375 tusendelar guld och resten oädla metaller. 9K räknas inte som äkta guld och får därmed inte stämplas som ett guldarbete.

Mässing består av koppar blandat med 4 - 45 % zink.

Tombak består av koppar blandat med mindre än 20 % zink.

Gulmetall består av koppar blandat med mer än 20 % zink.

Brons består av koppar blandat med c:a 10 % tenn.

Malm består av koppar, zink, bly och lite tenn.

Rhodierat silver. Silversmycken, eller andra, som behandlats med rhodium för att likna vitguld.

Kattguld. Se vidare text.

Detta kan likna silver

Det finns legeringar som kan likna silver. Föremålen kan vara försedda med fina stämplar som tyvärr ofta är värdelösa.

Nysilver innehåller inget silver men liknar silver i färgen och består av 64 % koppar, 24 % zink och 12 % nickel. Idag är det vanligt att nysilver försilvras och ibland stämplas EPNS. Även andra legeringar kan försilvras.

Alpacka, en nysilverlegering med mycket nickel, försilvras ibland och stämplas EPALP.

Mässing försilvras ibland och säljs som nysilver.

Andra ytbeläggningar

Det förekommer även att man ytbelägger med andra ädelmetaller än guld och silver. Det vanligaste är en ytbeläggning av rhodium, s k rhodiering. Det förekommer ibland att en s.k. "rhodiering" visar sig bestå av en nickelbeläggning i stället. Andra ädelmetallbeläggningar är palladium och platina. Både rhodium och palladium tillhör liksom platina, gruppen platinametallerna. Se vidare ur periodiska systemet.


Till överst på sidan

Kråkguld och kattguld - förvillande likt äkta

Det som så många gånger så övertygande ser ut som guld, men som sedan visar sig inte vara det, är en guldglänsande variant av mineralet glimmer, och som då har fått den i folkmun (men även mineralogiskt) använda benämningen "kråkguld". Synonymt till detta används ordet "kattguld". Motsvarande silverglänsande typ av glimmer kallas "kattsilver". Däremot används inte motsvarande benämningen kråksilver.

Redan på 1500-talet

Det äldsta belägget för att uttrycket "kråkguld" använts är från 1613, medan benämningen "kattguld" användes redan på 1500-talet. Kattguld som en mineralogisk term finns bl.a. nämnd hos Carl von Linné.

Även på andra språk

Motsvarande uttryck finner vi både i engelska och tyska språket, där "catgold" respektive "Katzengold" har ungefär samma betydelse som på svenska; alltså i nedsättande bemärkelse något som förefaller äkta och värdefullt men som inte är det.

Den franska fadäsen

Ett uttryck med liknande betydelse finns i det franska språket. Ursprunget till detta härrör sig från 1500-talet då den franske upptäcksresanden Cartier kom till Canada. Väl framme i Canada fann han "ett berg av guld" och tillika "ett berg av diamanter". Han fyllde sina skepp med dessa dyrbarheter och återvände stolt till Frankrike, där det konstaterades att det förmodade guldet var "kattguld" och "diamanterna" var kvarts. Denna fadäs myntade uttrycket "Guld från Canada" som är liktydigt med något värdelöst, med andra ord skräp.

"Är detta guld?"

SP får, som sagt, med jämna mellanrum in material från guldletare och andra, som gjort ett fynd i naturen, för bestämning av huruvida det är guld eller inte. Tyvärr rör det sig sällan om guld. I de allra flesta fall har man hittat mineralet pyrit, som återfinns i ett antal former i naturen. Vanligt är också vittrande biotit. I de prover SP fått in finner man pyriten som tunna skikt eller blad vilka avsatt sig på en större eller mindre yta på en sten. Pyriten är till färgen ljust mässingsgul och har metallglans vilket gör att den i solljus antar en till guld förvillande lik färgton. Därav benämningen kattguld, som pyriten kallas i folkmun. Pyriten kan också hittas som homogena kristaller och förekommer då i aggregat av kubiskt formade bitar.

Kemisk sammansättning

Pyritens kemiska sammansättning är järn och svavel och dess kemiska namn är järnsulfid, FeS2. Ibland används också beteckningarna svavelkis, järnkis, bara kis eller glimmer. Pyriten är inte sällan uppblandad med andra kiser såsom kopparkis (CuFeS2, järn-koppar-sulfid, kalkopyrit), markasit (FeS2, järnsulfid) vilken har en till pyriten snarlik färg och också samma kemiska sammansättning men en annan kristallstruktur och magnetkis (FeS, järnsulfit) vilken är bronsgul till färgen. Biotitens kemiska sammansättning är K(Mg,Fe)3 (OH,F)2 (Al,Fe) Si3O10 och benämns också magnesiumglimmer.

Om du hittar "guld" i naturen ...

...vänd dig till SGAB Analytica:
Tel 0920-724 80 eller 08-768 0225

UPP Överst på sidan


Sidansvarig:
Harald Lundahl


SP
Box 857
501 15 BORÅS

Tel: 033-16 50 00
Fax: 033-13 55 02
Copyright © SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut
Utgivare: Staffan Ljung
Sidan senast ändrad: 2001-01-16
Kattfoten
[SP Hem] [Överst på sidan]