Aspnäs gårdskyrka
Aspnäs gårdskyrka har minst sagt en mycket brokig historia och olika benämningar. Ibland har den kallats hovkyrka, klosterkyrka och slutligen Birgittakyrka.
Förutom att kyrkan använt som gudstjänstlokal har den även använts som stall, fårhus och potatiskällare.
Orsaken att klosterkyrka och Birgittakyrka benämns är att man anser att det har funnits ett kloster vid Aspnäs samt att den Heliga Birgitta bott vid godset där hon skulle ha uppfostrats av sin moster och morbror.
Hon skall även vara grundaren av klostret. Kyrkan är belägen i Östervåla Socken i nordvästra Uppland. Tidigare har även namnet Aspenäs använts enligt gamla
urkunder. Godset Aspnäs, som härstammar från medeltiden, ligger på en udde i norra delen
av sjön Tämnaren. Från Tämnaren i närheten av Aspnäs leder Tämnarån som mynnar ut i Östersjön. Denna å var tidigare en mycket viktig farled. Under godset Aspnäs har ett antal gårdar lytt, av dessa gårdar är några belägna längs Tämnarån
-"Jitem dilecti consotri mee Aleydi curias meas Aspenes, Swina, Öndabodhae, Wendeledhae Wllafors, Lundby et Oshammar". Detta citat härrör från Matts Kättilmundssons testamente.Denna storman, som en tid var Magnus Erikssons förmyndare, avled 1326. Därmed har man ett fast årtal i Aspnäs historia.
Två författare från 1700-talet vill gå ännu längre tillbaka i tiden. Den ene av dom är Olof Grau, som 1754 gav ut sin ”Beskrifning över Westnanlands län”.

Han ansåg att lagmannen Bengt Magnusson av Folkungaätten ägde Aspnäs redan före 1260. Därefter skall Knut Jonson Blå ha övertagit godset. Andreas Schönberg, riksråd och rikheraldiker, har tagit fasta på dessa uppgifter.
Fadern, hovjägmästare Anders Schönberg, ägde enligt Grau gården vid 1700-talet mitt. Andreas Schönberg ,som är född på gården, har således på nära håll lärt känna gården som han sedan skrivit om.

Ägarförhållandena under 1300-talet är mycket svåra att följa. Genom omgiften har många gods vandrat mellan olika släkten, så även Aspnäs. Nästa säkra årtal är dock redan 1357, då Barnam Giselsson på tinget i Tierp, i januari månad byter bort alla sina gods i Tierp och Östervåla samt säljer stenhuset och kapellet i Aspnäs till sin broder Magnus.
Kyrkan har byggts i början av 1300-talet och det är inte osannolikt att Matts Kättilmundsson är byggherre.

Dessutom vet man att han hade två murarmästare, Orm och Nickolaus i sin tjänst. Om det är dessa två som utfört själva arbetet är en fråga som får stå öppen. Kyrkan är densamma men har haft olika utseenden. Ursprungligen uppfördes byggnaden i högrött tegel med dekorationer i gult. Norra väggen skall ha varit målad i svart. Invändigt var fönstren troligen omgivna av grå och rosa marmor troligtvis från Harbonäs på andra sidan sjön. Väggarna var målade i karmin, laxrött och svart.

Kanske härstammar konsekrationskorsen från denna målningsperiod. Aspnäs gårdskyrka har som så många andra kyrkobyggnader haft ett skyddshelgon. Kyrkan var helgad åt S:t Göran och på 1700-talet skall det fortfarande ha funnits en illa medfaren bild på detta helgon.
Någon gång under 1500-talet brann kyrkan, hur stora skadorna blev är inte fastställt. Men man vet att de nuvarande målningarna, daterade 1595, tillkom efter denna brand. Kyrkan har enlig uppgift reparerats år 1738, vad som åtgärdades omtalas icke. Efter reformationen skall kyrkan och godset varit i familjerna Trolle, Posse och Horns ägo enligt Grau. Hela tiden var kyrkan i bruk.

Det var inte församlingens präst som tjänstgjorde, utan en särskild huspräst
som förrättade gudstjänsterna. En sådan har med undantag för mindre avbrott
funnits fram till 1780-talet, då Östervålas församlingspräst under några år
besökte Aspnäs och förrättade högmässor. Den sista hölls 1796. Därefter stod
kyrkan tom och fick förfalla.

Den kyrka som Ärkebiskop Reuterdahl besökte i samband med visitationen av
Östervåla församling 28 – 30 maj 1864 var ganska förfallen. I visitationsprotokollet framgår att inredningen var borta, ett hål hade tagits upp i den södra muren samt att yttertaket med tornet var på väg att rasa om man inte vidtog åtgärder för att rädda denna kyrka och minnesmärke.
Det skulle dock dröja nästan hundra år innan kyrkan restaurerades och återinvigdes.

Trefaldighetssöndagen den 22 maj 1921 besöker Ärkebiskop Nathan Söderblom
Aspnäs. Kyrkan är då i så dåligt skick att den omnämns som kyrkoruin. Golv,
innertak med mera hade rasat och var allmänt i ett bedrövligt skick. Kyrkan
hade använts som stall och potatiskällare. Men man fattade ändå beslut om
att en renovering skulle startas så att kyrkan åter kunde användas för gudstjänster.

Redan i januari 1922 lade man fram ett förslag till renovering upprättat av
arkitekt Erik Fant. Samtidigt hade man gjort undersökningar om kyrkan och
funnit många värdefulla upplysningar om dess byggnadshistoria.
Det restaurering som Fant lade fram var omfattande, men inte på långa vägar så omfattande som det skulle visa sig behövas för att restaurera kyrkan.
Arkitekt för den slutliga renoveringen var slottsarkitekt Ragnar Jansson.

Inte förrän 1962 skulle arbetet vara klart och återinvigningen skedde den 2 september av Ärkebiskop Gunnar Hultgren.

Att den så efterlängtade renoveringen slutligen kom till stånd var ett treparts-
samarbete mellan makarna Birgit och Bengt Sandström (Aspnäs dåvarande ägare)
Östervåla församling och Riksantikvarieämbetet.
Uppgifter till denna sammanställning är hämtade ur Barbro Bohmans skrift Upplands kyrkor –149 om Apnäs Gårdskyrka.
Foto på gårdskyrkan: ©Carolus Tavaststjerna