Allerums Kyrka

Följande beskrivning av Allerums kyrka är hämtad ur ”Allerums kyrka, beskrivning, historia och sägner”.

En skrift utgiven av Allerums kyrkoråd 1993 (ISBN 91 86406 10 8), redigerad av Örjan Hallgren. 

Allerums historia börjar vid kusten!

Den tidigaste bosättningen inom socknen skedde utmed kusten under slutet av den äldre stenåldern. Strandlinjen gick då högre än nu. I Laröd och dess grannskap har man under den äldre stenåldern tillverkat vapen och verktyg. En mängd lösfynd, såsom yxor, pilspetsar, knackstenar o dyl, jämte avfall från tillverkningen vittnar om detta. I området finns bevarade 24 fasta fornlämningar.

Under bronsåldern uppstod i kusttrakterna en välmående bondekultur. Flera bevarade gravhögar vittnar om makt och självständighet. En gravhög vid Sperlinge undersöktes år 1905. Den innehöll bl a 9 stycken gravar.

Under medeltiden utnyttjade man sandstenslagren i strandsluttningen vid Laröd som stenbrott. Den brutna sandstenen blev byggnadsmaterial i såväl kyrkliga som profana byggnadsverk. Betydande mängder sten skeppades till Själland och sandsten från brotten vid Laröd ingår i Kronborgs slott vid Helsingör, samt i Valby och Vejby kyrkor i Fredriksborgs amt. Sandstensfyndigheterna vid Laröd var i det närmaste uttömda i slutet av 1700-talet. Under den tidiga medeltiden hämtade man myrmalm från de gamla sjöbottnar som nu blivit till moss- och fäladsmarker i Allerumsbygden. Av allt att döma var järntillverkningen omfattande.

Allerums sockens historia går alltså tillbaka till bönder och fiskare, till stensmeder, järnsmeder och stenhuggare. Men den handlar också om slott och herrgårdsliv. Den gamla borgen på Kulla Gunnarstorps slott brukar dateras till 1562. Slottsherrn till Kulla Gunrmrstorp hade s k patronell förvaltning av kyrkan 1653-1921. Det innebar bland annat att patronus var den som utsåg präst.

tillbaka upp

Hittarp, Domsten, Grå läge och Gravarna var ursprungligen fiskelägen. När fisken gick till blomstrade lägena. I det kamerala källmaterialet från 1600-talet redovisas över tjugo "fiskarehus". Flera av dessa ödelades i början av 1700-talet. Under 1800-talet gick fisket tillbaka och då inträdde en lång period av stagnation i dessa samhällens utveckling. Uinder 1920-talet fick framför allt Hittarp och Domsten betydelse som semesterorter. Pensionat och affärer öppnades. Byarna växte genom att sommarvillor byggdes på ängarna omkring. Bussförbindelse med Helsingborg ledde till att människor som arbetade i staden kunde bosätta sig för gott i sommarparadisen. Bilismen bidrog till den här utvecklingen. Från 1950-talets början har de tidigare fiskelägena expanderat starkt. Laröd, Hittarp och Domsten blev socknens tätorter.

Från kustbygderna trängde bosättningen, odlingen och kulturen tidigt in i socknens övriga delar. Till de äldsta bybildningarna hörde Gummarp - utplånad genom våreld år 1789 -, Döshult, Slussås, Djuramåsa och Allerums kyrkby. I slutet av 1100-talet bestod bygden närmast Allerums kyrka av svårtillgängliga moss- och skogsmarker. Allerums mosse var snarast en grund sjö före utdikningen. Jorden var endast delvis uppodlad. Åt norr och öster sträckte sig väldiga fäladsområden, som under namn av "Kulla Fälad" (över 17 000 tunnland) täckte stora delar av Kullabygden. På höjdsträckningen i randen av fäladen uppfördes Allerums kyrka, av allt att döma på mark som då var allmänning. Allerum är den högst belägna kyrkan i bygden, över 40 meter över havet. Sockennamnet Allerum skrevs år 1406 Aalrum 1569 Alrome och 1589 Alrum. Kyrkoherden Johannes Sundius förklarade omkring 1729 namnet genom att hänvisa till Ahl, hwilcket trä växer här omkring i Ymnighet. Språkforskare vill knyta namnet till den grässvål som fanns vid det översilande vattnet i mossmarkerna och vilka blev fäste för buskar och senare tids skogar. Geologer finner en koppling mellan namnet och kärrets myrmalm.

tillbaka upp


Foto: Miatorps Foto, Jan Åberg
(Klicka på bilden för större visning.)

Allerums kyrka

De äldsta delarna av kyrkobyggnaden i Allerum har daterats till slutet av 1100-talet. Man antar att kyrkan uppförts av en lokal stenmästare, utbildad hos den s k Mörarpsmästaren. Av medeltidskyrkan är endast obetydliga rester bevarade i murverket till kor och sakristia, samt i smärre, skulpterade detaljer.

Kyrkans ursprungliga plan och anläggning var rent romansk med absid, kor, huvudskepp och vapenhus. Kyrkan var mycket långsmal med en total längd av över 40 meter och en invändig bredd av 8 m, dvs den bredd som i dag finns under orgelläktaren och i koret. Sannolikt under slutet av 1400-talet försågs kyrkan med fem murade valv. Ungefär samtidigt torde det kraftiga, 23 m höga tornet i väster ha tillkommit. Dess gavelrösten åt öster och väster är försedda med vardera sju tinnar med synnerligen dekorativa blinderingar Åt norr finns ett utvändigt trapphus, som leder upp till tornvalven och klockstolen.

Genom tillbyggnad av kyrkans södra flygel år 1766 påbörjades kyrkans förändring till korskyrka. Bakgrunden till detta framgår på sid 16 i denna skrift. Norra flygeln uppfördes i samband med den genomgripande ombyggnad, som påbörjades på 1830-talet och avslutades först ett tiotal år senare. Då försågs kyrkan med trävalv, tornets nedervåning inreddes till vapenhus och ingång öppnades åt väster. Ombyggnaden ödelade medeltidskyrkan; absiden nedtogs, valven raserades och de flesta av dess inre inventarier förstördes. Ett nytt kor anlades i huvudskeppets ena ände medan det gamla koret fick bli sakristia. Efter denna ombyggnad har inga väsentliga förändringar eller ingripanden företagits i kyrkans exteriör.

tillbaka upp

Ända fram till dess norra flygeln byggdes 1830 skedde in- och utpassage genom vapenhus på norra sidan. Före flygelbyggnaden 1766 bör det även ha funnits ett vapenhus på södra sidan.

Interiör och inventarier

I vapenhuset i tornets bottenvåning är år 1965 uppsatt ett Series pastorum. Ljuskronan av hamrat järn är från 1929.

Taket över kyrkorummet består av trävalv, uppslagna på 1840-talet. Bänkinredningen uppsattes vid interiörens restaurering under åren 1910-11 och erhöll sin nuvarande färgsättning år 1961. Då fick också orgelläktaren sitt nuvarande utseende. År 1961 uppsattes en ny orgel med 19 stämmor tillverkad av orgelbyggare A. Mårtensson, Lund. OBS att en ny orgel invigdes i september 2000. Se den speciella presentationen av den orgeln!

Glasmålningarna i fönstren har utförts av konstnären Hugo Gehlin och uppsattes 1931-1932 och 1934-1935. Målningarna i korfönstren framställer apostlarna Petrus och Paulus. De halvcirkelformiga fönstren över norra och södra flygeldörrarna återger motiv och symboler ur Gamla och Nya testamentet.

På fyra av de övriga fönstren framställes gestalter ur kyrkohistorien: missionstiden representeras av S:t Ansgar, medeltiden av S:ta Birgitta, reformationstiden av Martin Luther och Olaus Petri. De fyra återstående fönstren har bildsviter som anknyter till evangeliernas förkunnelse och till kyrkoårets högtider. Sydsidans östligaste fönster, Julfönstret, framställer uppifrån och nedåt: Bebådelsen; Jesu Födelse och De Vise männens tillbedjan, medan det västligaste fönstret, Påskfönstret visar Kristus i Getsemane, Gravläggningen och Uppståndelsen. Nordsidans fönstermålningar benämnes Liknelsefönstret och Underverksfönstret. På det förstnämnda återges detaljer ur liknelserna om Den förlorade sonen, Det förlorade fåret och Den barmhärtige samariten. Det sistnämnda fönstret visar Uppväckandet av Jairi dotter, Botandet av den blinde mannen och Bespisningen av de fem tusen männen.

tillbaka upp


Foto K.E Sundström
(Klicka på bilden för större visning.)

Predikstolen är troligen tillverkad på 1840-talet. Den är anbringad på södra sidan mellan kyrkorummet och koret. Baldakinen är kupolformad och krönes av ett förgyllt kors. I baldakinens tak hänger i ett blått fält en i trä utskuren duva, symbolen för Den Helige Ande.

 

Nedanför trappan till koret står kyrkans medeltida dopfunt av sandsten, helt odekorerad med undantag av en svag profilering mellan foten och dopskålen. Dopfatet är ett sydtyskt mässingsarbete från 1500-talet. Vid sidan av dopfunten står en golvljusstake av smidesjärn.

Vid kortrappans norra sida finns ett processionskors av trä placerat. Det är dekorerat med ett järnkrucifix, som återfanns vid grävningar i sakristian i samband med en golvsänkning där. Krucifixet härstammar från slutet av 1600-talet. Ursprungligen bör det ha varit en kistprydnad.

På norra korväggen uppsattes år 1806 en minnestavla över kyrkoherden i Allerum och Fleninge Johannes Sundius, f 1699, och innehavare av ämbetet från 1729 till sin död 1774. Han beskrivs vidare på sid 16-17.

Altartavlan är utförd av konstnären och professorn Johan Kristoffer Boklund, född 1817 på Kulla Gunnarstorp, död 1880. Motivet ansluter sig till Lukas Ev. kap 22, v 43. I tavlans vänstra hörn läses Johan Bokelund pinxit Stockholm 1861.

Sakristian, som tidigare utgjorde kyrkans kor, inrättades i samband med ombyggnadsarbetena på 1830-talet. Här finns vägg- och valvmålningar, troligen tillkomna i slutet av 1400-talet. De frilades och konserverades år 1935. På södra väggen återgives en bild ur Simsons historia, och på norra väggen en annan framställning med gammaltestamentlig anknytning; Abraham i begrepp att offra sin son Isak.

tillbaka upp

Under sakristian finns en numera igenfylld gravkammare. I denna har riksrådet Gunde Rosencrantz (1604-1675) och hans maka Perville Rosencrantz, död 1685, gravlagts.

I samband med att kyrkan år 1971 genomgick en omfattande inre restaurering, dokumenterades gravkammaren innan golvet i sakristian sänktes till en tidigare nivå. Några av de värdefulla golvplattor som blottades blev inlagda i tegelgolvet framför ett litet, nyuppfört altare. Ovanför detta öppnades ett igenmurat medeltida fönster, vars karm är tillverkad av ekträ i ett stycke.

I kyrkan hänger två votivskepp. Över södra flygelingången hänger modellen av ett tremastat linjeskepp med ett lejon som galjonsbild. Skeppet bär årtalet 1781 samt initialerna A L S. Mot norr hänger ett tremastat segelfartyg med namnet Ansgarius. Förebilden till detta skepp förefaller vara det missionsskepp, som på 1870-talet ägdes av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Enligt traditionen har de båda skeppsmodellerna tillverkats av fiskare, bosatta i Hittarp och Domsten.

Den största ljuskronan i kyrkan skänktes 1891 av greve A. F. Wachtmeister. Ljuskronan framför koret skänktes 1923 av grevinnan Edith Wachtmeister, och samma år skänktes kyrkans övriga ljuskronor av församlingsbor. I koret finns två större ljusstakar, upptagna i inventarieförteckningen från 1720-talet, samt tvenne kandelabrar, som år 1900 överlämnades till musikdirektör L. M. Been på hans åttioårsdag och senare skänktes till kyrkan.

Av kyrkans nattvardssilver är oblatasken äldst. Den bär årtalen 1708 och 1709 samt kyrkoherde Nicolaus Stenhoffs namn. Denne var kyrkoherde i Allerum 1707-1719 och uppges ha tjänstgjort som fältpräst under slaget vid Narva. Severin Cavallin, som vistats i Allerums prästgård, berättar att Karl XII besökte Stenhoff i Allerum.

tillbaka upp

Kyrkans övriga äldre nattvardssilver förstördes troligen i den brand som 1819 ödelade prästgården. Nuvarande kalk och paten tillverkades 1820 av guldsmeden E. Tegvall i Helsingborg. Vinkannan är tillverkad 1962 av guldsmed Wiven Nilsson i Lund. Bland kyrkans textilier märks en röd mässhake, skänkt av Christian Diedrich von Conow år 1730. Denna finns numera uppsatt i en glasmonter längst bak i kyrkorummet. Förutom denna äger kyrkan sex andra mässhakar i olika färger, anskaffade perioden 1940-1966. Kyrkans brudkrona är från 1944.

Kyrkans klockor

Allerums kyrkas klockor är båda gjutna i Danmark och mycket gamla. Den stora klockan är gjuten av Danmarks berömde klockgjutare Johannes Fastenovie år 1520. Av den ingjutna texten att döma är den gjuten direkt för Allerums kyrka.

Den latinska texten lyder:

Egidij natale ferunt qui natus Athenis
Cecropius inter cives contemsit honores,
transiit ad superos et in alto vivit Olimpo
Dominus Clemens prepositus, Nicolaus Jone
Trugillus petri tutores alleromen
iohannes fastennowe me fecit anno dni mdxx.

Textens betydelse är närmast denna: Man firar Egidius festdag (ev födelsedag) som född i Aten, föraktade hedersbevisningar ibland cecropiske medborgare, gick över till de himmelske, och nu lever i den höga Olympen. Herr Clemens prost, Nils Jönsson, Truls Pedersson, Allerums kyrkas värdar. Johannes Fastenovie göt mig i Herrens år 1520.

tillbaka upp

Klockan bär en bild i relief av S:t Egidius, som vördades som en av de fjorton nödhjälparna. Han föddes i Aten, varifrån han flydde till Provence i södra Frankrike där han en tid bodde i en ödemark. Han uppges ha dött på 720-talet. Hans attribut var hinden, ibland även en pil eller en sax. Hans helgondag inföll den 1 september.

Den lilla klockan är gjuten av Hans Kemmes 1636. På klockan läses:

Si deus pro nobis qvis contra nos
Anno 1636 me fecit Hans Kemmer

dvs Om Gud är för oss vem kan då vara mot oss. Hans Kemmer göt mig år 1636.

Välkommen att göra ett "live" besök!
För mer info eposta till:  info@allerumspastorat.se

tillbaka upp