Nyheter Senaste numret Artikelarkivet Annonsera Prenumerera Redaktionen Presskontakt Platsannonser Länkar
Datum: 2005-03-17 Skriv ut
Anders Jonsson gillar rampljuset
Anders Jonsson tycker om att formulera sig. Och vara i rampljuset.
Dessutom har Dalarnas Tidningars nye chefredaktör en stor faiblesse för travare. Så på fritiden är oddsen stora att han återfinns i stallet.


I en tid när förståsigpåarna flockas i Stockholms innerstad är det viktigt med röster som lever i en annan verklighet. Så skrev Anders Jonsson den 1 februari i Dalarnas Tidningar. Det var hans första arbetsdag som chefredaktör för de fem tidningarna. Han hade precis påbörjat "Dalarnas viktigaste journalistjobb", som han sagt vid några tillfällen.
När vi ses en dryg månad senare är han fortfarande nyinflyttad i opinionskorridoren, en tarm för sig i tidningshuset ute på Ingarvets industriområde i Falun. Arbetsrummet är till nöds iordningställt. Väggarna är alltjämt kala, golvlampan ouppackad, skrivaren står på golvet i ett hörn.
Chefredaktören själv försöker hitta sin roll utöver att vara opinionsbildare (inte ledarskribent), som har ambitionen att skriva ganska mycket, inspiratör, publicist, ansvarig utgivare och ansiktet utåt.
Han tycker nog att jobbet är lite diffust, anar en av hans närstående kollegor.
Själv säger han att han är tagen av att tiden är ganska uppbokad, att tillvaron är splittrad.
Det är sju år sedan han hade en chefsroll. Då, på Ekots inrikesredaktion, var han arbetsledare med ambitionen och lusten att också göra en del inslag själv. En period, i skärningspunkten mellan att vilja och att orka, blev det för mycket. Han värjer sig mot uttrycket att han gick in i väggen men går med på att det ändå kom till ett slags kris.
I dag har han inte arbetsledande funktion och ansvar, det ligger ytterst på redaktionschefen Ewa Wirén. Sitt uppdrag beskriver han som att han ska bidra till att profilera Dalarnas Tidningar. Att de genom honom ska synas och höras i debatten, såväl den lokala som den på riksplanet. Det passar honom bra, eftersom han gillar att framträda i det offentliga och att se det som han skriver "få betydelse". Som lördagskrönikorna i Svenska Dagbladet till exempel, en typ av texter som han för övrigt gärna vill fortsätta med. Han gillar rampljuset, är en estradör. Det säger andra och det säger han utan omsvep också själv.
Man kan ana att Dalarnas Tidningars ägare i Anders Jonsson har velat städsla en röst som hörs lika tydligt och ofta som Dala-Demokratens Göran Greiders.
- Men till skillnad från Greider så är jag inte religiös, säger Anders Jonsson.
- Han vet hur allting är, medan jag kommer fram till en slutsats och vill att folk ska förstå hur jag kommit fram till den. Sedan behöver de inte dela min uppfattning.

Den nye chefredaktören
behövde bara en knapp månad på sig för att få igång opinionsvindarna. Avskaffa landstinget!, skrev han och det fick han många reaktioner på - och borde vara nöjd. Den raketen hade den före detta SSU-ombudsmannen nog inte kunna skjuta upp från obundet moderata Svenska Dagbladet, tror han. Men på oberoende liberala Dalarnas Tidningar gick det bra.
Reaktioner och respons är vad han vill ha. Eftersom han inte kan utgå från att alla fortsättningsvis går in på webben och läser honom delar han med sig av det han skriver via en e-postlista. I den finns namn på folk till höger och till vänster, inom fackföreningsrörelse och näringsliv, bland journalister och i den akademiska världen, kort sagt människor som han vill ska reagera.
Anders Jonsson är noga med att betona att Dalarnas Tidningar är "jättebra!".
- Men, säger han, jag vill se en vassare nyhetsjournalistik i tidningarna.
Det har han sagt ett par gånger och fått medhåll från reaktionen, som också frågat hur resurserna i så fall ska fördelas.
- Jag vill att vi har ambitionen att berätta saker som annars inte skulle bli berättade. Vi ska sitta som en fluga på väggen och höra vad som sägs i de slutna rum- men, vara med då de facto-besluten fattas, så att läsarna har en chans att påverka.
Det handlar om en erfar-journalistik som kräver bra källor som man kan lita på. Och som tar tid att arbeta upp.
Han talar om journalistikens demokratiska uppgift att informera och känner att han blir aningen högtidlig. Ursäktar sig en smula för det.
Varifrån tar du resurserna till den journalistik du vill se mer av?
- Det kan vara så att vi har väl mycket pliktrapportering.
Så fortsätter han:
- Men om vi nu ska bedriva opinionsjournalistik, så är det helt åt skogen att vi sitter här.
Han menar industriområdet en bra bit utanför centrum.
Det är viktigt att röra sig i vimlet, äta lunch ute på stan och inte som nu sitta med matlådor på redaktionen.
Inne i stan sitter i dag den administrativa ledningen för Dalarnas Tidningar, men till nästa år ska det bli ändring har ägarfamiljen Bengtsson lovat. Då ska Falu-Kurirens redaktion också in till centrum.
Hur ser du på tidningens roll?
- Tidningen som nyttoredskap är oerhört viktig. Och även om jag inte är särskilt kommersiell själv så inser jag behovet att tjäna pengar och kommer att delta i marknadsföringsaktiviteter. Samordningen mellan tidningarna har ju blivit en framgång, kommersiellt och hos läsarna.
Aningen förundrad berättar han om alla läsarsamtal som kommer till honom i diverse ärenden.
- När de inte vet vart de ska vända sig så ringer de till mig. Jag står ju först i rutan.
- Det var ju vi som räddade Vasaloppet till exempel, säger han så och berättar att han på söndagsmorgonen fick ett samtal från en upprörd funktionär som talade om att det låg en tall tvärs över skidspåret en kilometer norr om Högsberg. Funktionären hade bara Vasaloppsbilagan att ty sig till och där stod Anders Jonssons telefonnummer.
Chefredaktören kontaktade Vasaloppskansliet som ryckte ut - och kunde konstatera att ett gäng åskådare gripit in och burit bort tallen.

Vi hoppar tillbaka till Anders Jonssons politiska förflutna, ombudsmannatiden på SSU. Det politiska engagemanget, liksom senare valet att bli journalist, är båda ett utslag av att han ville ägna sig åt samhällsfrågor. Efter ett par år i partipolitiken ledsnade han på alla trötta politiker. Sig själv den här tiden beskriver han som en rabulist.
I journalistkretsar ser man med viss misstänksamhet på Anders Jonsson oblyga sätt att blanda sig med dem han ska bevaka. På en PK-debatt för ett par år sedan deklarerade han frankt att han kunde tänka sig att umgås och dricka grogg med dem och samtidigt behålla sin journalistiska integritet.
- Det har blivit en väldig nymoralism, säger han och tänker tillbaka på hur det var på 80-talet, "då partierna bjöd på regelrätta fylleslag".
- Sånt förekommer inte längre och det är naturligtvis bra, men risken i dag är att man avstår från att träffa folk för att man tror att man blir korrumperad. Om pendeln slår mot ren puritanism, så att man inte kan träffas annat än på presskonferenser, är jag inte säker på att jag vill fortsätta i yrket.
Den som säger att makten och journalistiken kommit för nära varandra svarar han att det går åt motsatta hållet och så citerar han Ekots Inger Arenander, som närmast retoriskt ställt frågan: hur kunde Erik Åsbrink avgå utan att någon kunde rapportera om söndringen mellan honom och Göran Persson?
Berodde det på klen journalistik, på medietränad makt eller bådadera?

Ännu ett exempel på Anders Jonssons oortodoxa syn på journalistikens umgänge med makten. Tillsammans med Vidar Anders- son, ledarskribent på Folkbladet i Norrköping och bosatt i Falun, ordnar han sedan fyra år tvådagarseminarier med politiker, folk från näringslivet och journalister närvarande.
Platsen är biblioteket i familjen Jonsson-Erixons Stora Hälla gård. Syftet är att "diskutera under avspända förhållanden". I samband med Svenska skidspelen nu till helgen är det dags för ett nytt seminarium, den här gången om blockpolitiken, en enligt Anders Jonsson egendomlig företeelse i en tid då partierna i mångt och mycket alltmer liknar varandra. Inbjuda inledare är moderaten Anders Borg och socialdemokraten Ann-Marie Lindgren.
Man samtalar, äter och dricker gott, övernattar, tittar på skidspelen om man är intresserad och skiljs åt.
- Kanske är det här sista gången, funderar Anders Jonsson, som tycker att tiden blivit knappare och känner sig jäktad inför förberedelserna.
På frågan om han deltar i det lokala föreningslivet blir svaret ett blankt nej. Inte i LRF och inte i Rotary, som båda hört av sig.
-Då ingår man i någon sorts förening med gemensamma intressen.
Du säger att din hustru också är en av dina närmaste samtalspartners. Kan ni hemma vid köksbordet skilja på era yrkesroller?
- Jag skriver om infrastruktur, men kan inte gärna gå in mer konkret i Vägverkets ekonomi till exempel.
KARIN LINDELL

Fakta om Anders Jonsson:
Född i Arbrå utanför Bollnäs för 47 år sedan.
Bor i Stora Hälla gård vid Lugnets skidstadion i Falun, en bergsmansgård med 21 hektar land. "Man får mycket för pengarna när man säljer en 6:a i Hammarbyhamnen i Stockholm."
Familj: hustru Lena Erixon, ekonomidirektör och ställföreträdande gd på Vägverket, en son och en dotter, 15 och 12 år.
Karriär: Började som SSU-ombudsman på 70-talet. Efter journalisthögskolan 1982 arbetade han på A-pressens Stockholmsredaktion (med Pär Fagerström, numera vd för Dalarnas Tidningar som chef och i viss mån mentor), därefter på Svenska Dagbladet, Veckans Affärer och Ekot i elva år. Sedan 2000 har han varit frilans i bland annat Dagens Industri och Svenska Dagbladet. Sitter i panelen i P1:s God morgon, världen!
Har tackat nej till chefredaktörsjobbet på Ljusnan.
Mentor genom åren har Anders Isaksson varit. "Han har från början haft betydelse för vad jag skulle ägna mig åt." Numera är de mer jämbördiga och varandras bollplank. Två andra samtalspartners är Ekots Inger Arenander och Vidar Andersson på Folkbladet i Norrköping.
Röstar på: "Det vet inte ens min fru och man behöver ju inte rösta på samma parti varje gång". Säger sig höra hemma i den socialliberala mitten.
Fritiden ägnas hästarna, delägare i sex, och gården. Somrarna tillbringas i Sverige, då höet ska in och det finns mycket att göra hemma. Någon förlängd weekend reser familjen ut i kulturens Europa.
Äter helst asiatiskt efter en sommar som vikarierande korre i Singapore.
Gör för att må riktigt gott: tar en ridtur.
Är som pappa: sträng om det inte är ordning och reda, irriterad när man inte gör rätt för sig och egoismen blir så stor att omtanken om andra försvinner. Annars snäll.

Sagt om Anders Jonsson:
Det räcker inte att begripa maktspelet i medierna för att kunna tolka svensk politik. Man måste också förstå politikens folkrörelsesida. Anders behärskar bådadera.
PJ Anders Linder, politisk chefredaktör Svenska Dagbladet

Det är en rätt egotrippad pojke. Lite showman.
Henrik Brors, chef för DN:s
politiska redaktion

Anders har bra koll på personer, varifrån de kommer och vad de gjort tidigare. Han är förbluf-fande väl påläst. Det man själv glömt det kommer han ihåg.
Anders Isaksson, författare

Anders kan verka bekymmerslös, men han ställer höga krav på sig själv. Tycker att man ska göra rätt för sig. Han är analytisk och kunnig och rolig att diskutera politik med. Är lika intresserad av de små detaljerna som de stora översikterna. Han tycker att det är kul att vara med, ha bra kontakter och berättar gärna vad han sagt till olika makthavare.
Inger Arenander, politisk kommentator Ekot

« Tillbaka

Skribent: Karin Lindell Skriv ut