in English | Karta | Kontakt | Sök | Avsluta | Start  


Förhandlingarna leddes av två företagare med politik som bisyssla

En märklig sak med unionsförhandlingarna 1905 i Karlstad är att ingen av statsministrarna, varken den norska eller den svenska, hade någon utpräglad politisk bakgrund.

Båda var egentligen företagsledare i näringslivet. Norske Christian Michelsen var skeppsredare från Bergen och svenske Christian Lundeberg var disponent vid Forsbacka bruk med järnhantering. Båda var dessutom regeringschefer endast under en kort period runt 1905. Frågan är hur de ändå, utan diplomatisk erfarenhet, lyckades att få ihop det fredliga unionsupplösningsfördraget i Karlstad?

Sannolikt hade det stor betydelse att Michelsen och Lundeberg talade samma språk och inte var insnärjda i politiska långbänkar. De var båda praktiskt lagda, beredda att kompromissa för att nå uppgörelse. Den 48-årige Christian Michelsen var en mycket karismatisk och intensiv person. Christian Lundeberg, som var 63 år under förhandlingarna, hade inte samma intensiva utstrålning. Men det är ingen tvekan om att dessa två statsministrar, båda med förnamnet Christian förresten, lyckligen kompletterade varandra.

Var karlstadsborna intresserade?
Hur intresserade var egentligen karlstadsborna under de viktiga förhandlingarna sensommaren 1905? Ja, det vet vi inte så mycket om. Sannolikt är att gemene man i Karlstad bara såg förhandlingarna som ett spännande avbrott i småstadens sommarslummer. Jag har talat med två ögonvittnen, fru Hild Akre från Skåre född 1892, och folkskollärare Harry Gillstedt född 1896 i Karlstad. Båda var på Stora Torget i Karlstad år 1905 för att få en glimt av förhandlingarna.

Fru Hild Akre tyckte att den norske stadsministern Michelsen gjorde ett spänstigt och stiligt intryck, när han gick i spetsen för den norska delegationen från Stadshotellet till Frimurarlogen.
– Vi var ett par flickor från Flickskolan, som olovandes gick till torget, vi var nyfikna. Eftersom jag hade norskt påbrå var jag extra intresserad av förhandlingarna. Däremot talade man aldrig om unionsfrågan i flickskolans klasser, berättar fru Akre.

Inte heller min egen farfar, som den här tiden gick på Högre Allmänna Läroverket, kunde påminna sig att unionsfrågan någonsin diskuterades. Allt detta tyder på att politik på den tiden var förbehållen en elit. Skolbarn och arbetare var dåligt orienterade och ställda utanför skeendet.

En dov och spänd förväntan präglade Karlstads torg
Harry Gillstedt gick i folkskola på Drottninggatan och nio år gammal var han redan historieintresserad.
– Stora Torget präglades av stort allvar, menar han. Det rådde en spänd och dov förväntan. Ingen visste hur det skulle gå. Krig eller fred? Alla önskade sig fred och folk sa att ”det vore förfärligt om vi skulle få krig”.

Fru Hild Akre var dotter till disponent Louis Övergaard i Skåre. Han var norrman och kom till sågverket i Skåre år 1889.
– Hemmet var präglat av Norge och vi hade högläsning av norska författares verk på kvällarna, berättar fru Akre. Vår fars inställning var att unionen mellan Norge och Sverige skulle upplösas och när detta stod klart den 23 september 1905, var det stor glädje i vårt hem. När den norska delegationen åkte hem med tåg från Karlstad till Kristiania, stod hela vår familj och vinkade med norska flaggor, när tåget passerade Skåre, fortsätter hon.

Heja Norge, ropade karlstadsfolket på järnvägsstationen
Det fanns inga motsättningar mellan Norge och Sverige i tiden runt år 1905.
– Inte någonsin blev jag retad eller dåligt behandlad för att jag kom från en norsk familj, berättar fru Akre. Detta stärks av tidningsreportage från 1905, där det talas om att ”folket i Karlstad mötte den norska delegationen, applåderade med hejarop, när norrmännen promenerade från järnvägsstationen till Stadshotellet”. Sannolikt hade fattigt folk i Karlstad - de flesta var fattiga år 1905 - fullt upp att få ihop till det dagliga brödet, krig ville man inte ha.

Karl Staaff fanns i bakgrunden
Hur kunde då två statsministrar, som inte huvudsakligen var politiker, sy ihop ett fredligt slut på den infekterade unionsfrågan? Ja, till delar beror det nog på att den liberale Karl Staaff ingick i den svenska delegationen. Staaff var ledande politiker under den här tiden och han hade troligen ett vakande öga på förhandlingarna.

45 år gammal 1905 hade han stor erfarenhet av politikens villkor. Staaff är ihågkommen för stora insatser i rösträttsfrågan. Detta hade i sin tur betydelse för den spirande arbetarrörelsen med Hjalmar Branting, som senare kom att bilda Sveriges första socialdemokratiska regering. Men det är en annan historia.

Text: Sven-Åke Markusson



 Unionsupplösningen 100 år

Startsida
Arrangemang under året
Fakta och historik
Berättelser
Bildarkiv
Pressmeddelanden
Länkar
Kontakt
Information in english




Barn & Utbildning
Bo & Arbeta
Näringsliv
Kultur & Fritid
Miljö & Konsument
Turism & Konferens
Vård & Stöd
Funktionshinder


Karlstads kommun
Organisation
Politik och påverkan
Samhällsplanering


Blanketter
Föreningar
Bygg- & gatuarbeten
Biblioteket
Karlstadsbuss
Kris och säkerhet


Ny i Karlstad
Kommunikationer
Fakta och statistik
Lättläst
Lediga jobb


 Förstasidan | Karta | Karlstads kommun | Kontakt | Pressrum 21:20 | 30/10 2005