Lisbeth Pahnke Airosto

Fotbollstjej blir hästtjej

Lisbeth var som mycket ung en riktig pojkflicka. Hon spelade fotboll och var med i ett hockeylag för killar. I hennes familj fanns inget hästintresse. När hon var 11 år följde hon med en jämnårig tjej till ridskolan i Sundsvall.
– Det var en ren slump att jag började rida, säger hon.

Ridlärare och stor idol från första början var Folke Stenbom. Han är förebilden till farbror Magnus i hennes böcker. Folke Stenbom var ridande polis och tävlade på hög nivå med hästen Sisu.

Tjej med skrivklåda

Den unga Lisbeth var en tjej med skrivklåda. Uppsatsskrivning i skolan var roligt och hennes små anteckningsböcker var fulla med texter. Tidigt bestämde hon sig för att bli författare. I hennes bok Mina klasskamrater har hon fyllt i om sig själv: Vad jag vill bli: författare. Min högsta önskan: en egen häst. De flesta av hennes kamrater ville bli arbetsterapeuter. Och de önskade att få träffa Elvis Presleys engelske konkurrent, rockstjärnan Tommy Steele, helt i 1950-talets anda.

Precis som många andra med författarambitioner läste Lisbeth mycket. Några riktiga svenska hästböcker fanns inte utan hon fick nöja sig med att läsa översatta böcker, ofta från engelskan.
- Jag läste precis alla hästböcker som fanns och irriterade mig på fel i dem! Efteråt har jag förstått att det var översättningsmissar.

Så blev Lisbeth författare

Förlaget Rabén & Sjögren utlyste en tävling hösten 1964. Lisbeth var då 18 år och skulle fylla 19. Hon skrev en lång berättelse om Britta och Silver.
– Jag ville skriva om en vanlig svensk tjej på en vanlig svensk ridskola, berättar Lisbeth.
Hon ville också att läsarna skulle lära sig mycket om hästar och ridning när de läste hennes böcker. Förlaget hörde av sig per brev. De tyckte att hon skrivit för långt. Kunde hon dela berättelsen på mitten? Visst kunde Lisbeth det!

Två år senare kom de två första delarna ut, Britta rider Hubertusjakt och Britta och Silver. Mottagandet av böckerna var bra, hon fick ganska mycket recensioner i början och väldigt mycket brev från läsare. Fortfarande är det många läsare som skriver eller mailar. Lisbeth hade mycket att berätta och skrev fler böcker. Parallellt arbetade hon under några år som ridlärare i Sundsvall.
– Det var ingen medveten tanke att det skulle bli 14 böcker, säger Lisbeth. Alla böckerna är skrivna för hand. Det första manuset lämnade hon först till en skrivmaskinsbyrå innan hon skickade in det till förlaget.
– Redskapet skrivmaskinen stod i vägen när jag skulle skriva. Jag behövde ritualen att skriva för hand!

Böckerna om Britta och Silver är idag översatta till flera språk: norska, danska, finska, tyska, holländska och portugisiska (för brasilianska läsare). Mest populär verkar hon att vara i Tyskland, hon får mycket brev därifrån. De första böckerna var roligast att skriva, men oftast har hon tyckt mest om den bok som hon för tillfället skrivit på.

Eget stall

Lisbeth är och förblir en hästtjej! Idag har hon eget stall. Hennes hästar tävlar i hoppning. Ja, författarinnan till Britta och Silver är förstås hoppryttare, vad annars?
Är du en tävlingsmänniska?
– Nja, jag är lite nervös innan jag har gått banan, men det går över när jag har suttit upp. Jag har alltid tävlat.
Även om Lisbeth tävlar en del är det vanligare att hon vistas på tävlingsplatser som journalist eftersom hon bevakar ponnytävlingar för tidningen Ridsport.

Finns Silver?

Fanns Silver i verkligheten? Ja, han hette Säfstaholms Sam, kallades Sammy och var Lisbeths alldeles egna ponny!
– Jag hade honom från det att han var 1 år. Han var med överallt, berättar Lisbeth.
Överallt i det här fallet är platser som Sundsvall, Uppsala (där Lisbeth studerade) och Vetlanda (där hon bor idag). Silvers kamrat Lilleman hade också en verklig förebild. Lilleman hette egentligen Ali Khan och var ett russ. På 1950-talet var det ganska ovanligt med ponnyer i Sverige, så han och Silver/Sammy var ganska unika på flera sätt! Silver/Sammy dog vid 23 års ålder 1982. Då hade Lisbeth ägt honom i 22 år.

Fakta/Lisbeth Pahnke

Född: 1945
Familj: Maken Harri Ariosto och tre vuxna barn. Fyra hästar, två ponnyer. Lisbeths make är banbyggare.
Bor: Stort hus på landet (utanför Vetlanda) med eget stall.
Sysselsättning: Journalist och författare. Ponnykrönikör på Ridsport

Böckerna om Britta och Silver

Britta rider Hubertusjakt, 1966
Britta och Silver, 1966
Britta sadlar sin Silver, 1967
Britta och Silver får en chans, 1968
Britta och Silver tävlar, 1968
Brittas nya häst, 1969
Britta, Silver och fölet, 1970
Britta, Silver och Billy, 1971
Britta och Silver på vinterritt, 1972
Britta och Silver på ridskolan, 1973
En seger för Britta och Silver, 1974
Britta och Silver på ridläger, 1975
Britta och Silver sadlar om, 1976
Britta och Silver får en vän, 1979

Så här ser några av böckerna ut. Alla böcker finns inte att köpa längre tyvärr, men kolla på ditt bibliotek! Böckerna är utgivna på Rabens förlag

Alla böckerna finns som talbok. Be ditt bibliotek beställa om de inte har dom.

Övriga böcker
Sandra på Norrlövsta, 1983 (Rabén & Sjögren).
Valpsommar, 1993 (Opal).

Text: Katarina Liljedahl